Ting den 9 maj 1681
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, renskrift, vol. AI:9, sid. 29r-31v, ÖLA.
Anno 1681 den 9 maij hölltz ordinarie wåhrtingh medh allmogen av Altzen och Offerdahls tingelagh, närwarande cronones befallningzman wälbet:de Jonas Flodin och nämbdenn. Nembl.
Erik Pedersson i Berg Nils Månsson i Hälleberg
Jon Månsson i Stavre Peder Nilsson i Vången
Erik Gudfastsson i Mällbyn Erik Nilsson i Mo
Peder Månsson i Kaxås Halvar Nilsson i Bleckåsen
Enar Pålsson i Ekeberg Nils Pålsson i Berge
Olof Ersson i Kluk Bengt Larsson i Nordbyn
[1.] Dato oplästes dee Kongl. placater och ordningar som finnas specificerade på Undersåkers laga tingh.
[2.] Dato kärade Erik Pedersson i Berg och Offerdal sochn fullmechtig giordh af borgaren Erik Pedersson i Trundhiem, daterat å Frösön d. 13 martij sidstledne, till ryttaren Jon Månsson i Ulfsås och Offerdahl sochn för 20 daler s.m:t som han förledne åhr 1680 af Gunnar i Hof uthi Alsen att öfwerföra emottagit och kommande till, berättat dem wara borttstullne. Ryttaren föregaf sig wähl några stoorplåtar ihoopbundne i sin släda låtit läggia i Håff, som sades skulle wara 10 stycken och i Medhstugan dem haft qwar och behålldne, men wijdh Suhl (een dagz reesa där ifrå) dem saknadt och kan intet bewijsa medh skähl och wittnen dem wara bortstullne. Bekännandes där hoos att han af sina egna hafda saaker i sladan intet mistadt, derföre dömbdes ryttaren Jon Månsson efter 9 capit:t Köpm. B. L.L. att betahla bemällte tijo stoor plåtar á 6 daler forderligast som skee kan, doch så att han först kan af ränttan skaffa sig full mountering.
[3.] Dato præsenterade Nils Månsson i Hälleberget och Alsen sochn underlagmans Peder Classons dombref af d. 27 octobris 1668 på Gunnar Månssons hemman i Hof af 3 tunnelandh och såsom i dombbrefwet förmähles att efter modrens hust:o Annas dödh skulle fölliande gälldh betahlas, dy hafwer han nu det medh skähl intygadt och bewist som föllier. Nills Månsson tillståår sig dee resterande 18 r.d:r 18 skill:r efter modrens dödh upburit. Anders Jonssons sohn i Backe Måns Andersson tillståår att des moder hustru Ursilla de resterande ½ r.d:r 9 sk. bekommit. Nills Månsson bekänner sig upburit Anna Månsdotters arfspart. Emedan som Anders Andh. Ryttare som äger systren till hustro intet är till städes så upskiutes till nästa ting, då Nills Månsson skall effter underlagmans doom lefwereringen medh quitto bref bewijssa.
[4.] Dato præsenterade proubsten mag. Zacharias Plantin ett synebreff af den 18 junii 1680 uprättadt af lähnsman Moses Andersson, Simon Torbjörnsson i Utgård, Kjell Ersson i Böle, Peder Månsson i Kaxen, Nils Gunnarsson i Bångåsen och Enar Pålsson i Ekeberg, om råå och dehlning på ägorne i Råsen och Råsenmyra effter Kläppen, att råda och äga effter lagmanns Henrik Göranssons doombbreff af d. 19 septembris 1600. Huar uthinnan förmähles att parterne intett kommo öfwereens om råå emellan Berge och Roosan. Flattmomannen wille gå östuth till det märkie, som emellan Bergoms grannarna är, huar emot exiperades och nekades effter som den slätten är af Bergoms ägorne och des skogz gehl och grannen Jon Gunnarsson hafwer sin dehl derii uthi oansedt han i Skattråsen intet äger. Bengt Håkanson i Flatmo som ähr tilldömbd hallfwa Råsen, gör 6 skill:r i uthlagor in till proubsten och förre 3 skil. mädan äncken uthlagor gofwes. Så wijda doom i saken den 25 junij 1679 ähr där å gifwen, stödiandes sig på lagmans Henrich Jöranssons dom den 19 septembris a:o 1600 och synemänn dijt warit och inga råå uprättatt, dy begärte partene att ett äntel. sluuth och laga skillnan må tillåtas hehla nämbden att Ross rå oprätta, deth dem effterletz.
[5.] Till föllie af gamble förlijkningz skriffter emillan Mörsil och Alsen boerna om ombyte medh skiutzeningar i Bleckåsen som af ållder warit, blef yterligare aftahlat och sluutitt att Mörsill boerne skohle intet skiutza längre än till Bleckåsen, huarest Altzen byggiarne skole emottaga och slippa i Kingsta uthi Rödöns tingelag.
[6.] Kongl. förordning publicerades om alla fruchtbare capitaler då leut. Måns Christiersson hade sig något i banco stående och des skriffter intet medh sig, lofwandes dem willia å Rödöenstinget præsentera och wijsa.
[7.] Nils Ersson i Kaxen och Offerdahl begärer sig till säkerheet att Erik Henriksson i Tångeråsen må ställa caution för dåttren Märits ägendomb emädan som hans medhförmyndare Måns Jonsson i Västbyn ähr genom döden afgången och hon man vuxen är. Erich Hendrichsson föregifwer sig ingen caution kunna ställa, uthan enär dottren blif:r man gifwen, will han hennes dehl lefwerera. Resolutio: Så wijda han intet är betrodd och ingen caution för barnegodz kan præstera så sökes execution efter byteslängdenn.
[8.] Dato insinuerades och uplästes Ingeborg Eriksdotters gifwne sytningskrifft af d. 8 maij i denna månaden 1681 till sin styfson Peder Carlsson i Berge, huar utinnan hon updrager honom all sin ringa egendomb till sytningz löhn, hwilcket upbödz första gången.
[9.] Proubsten mag. Zacharias Plantin angaff sig wara medh Nils Pålsson och Carl Olsson i Berg förlijcht om Kyrckiobordetz rättigheet i Bärgh by. Skolandes een skrift derpå framwijsa.
[10.] Dee 45 daler 1 öre 18 p:g:r söllfwermynt som Alsens tinglag på 1676 åhrs ränntta öfwerbetahlt, tillståår nembden och sochneskrifwaren Anders Ersson att tullnähren Jacob Scharman på sahl. befallningsmans Rothemi sterbhuus wägnar, hafwer effter ordre i rächning optagit och sig påförth, men der hoos på 1677 åhrs ränta skylldig tingelagett till 76 daler s.m:t.
[11.] Dato uplåtes Nils Torkelssons i Glösa och Alsen sochn lagbudne och lagståndne syttningbreeff de dato d. 30 octobris 1675 och 3:die gången upbudit d. 10 novembris 1676 och dy bewilliandes der å fasta och dombref.
[12.] Halvar Nilsson i Bleckåsen opbiuder hemmannet i Bleckåsen af 1¾ tunnel:d som han hafwer köpt af Göran Jonsson, Halvar Jonsson och Henrik Nilsson för 70 richzdahl. och 3 tunnor korn, första gången klanderlöst item af sina bröder Jon och Johan, 1¾ tunnel:d.
[13.] Jon Olofsson i Tångeråsen och Offerdahl opbiuder sitt köpte hemman af Sjul Olsson i Tångeråsen, bestående i 2 tunneland, för 30 richzdaler, första gången oklandrat.
[14.] Grels Larsson i Rönnesbärgh upbiuder 3:die gången ½-parten af Rael Kjelssons lått och andehl i lilla Kiählåsen till mulbete och huusrum för 15 richzdaler, men såsom Kongl. jordeplacatet 1677 sådant abalienerande förbjudher kan det intet tillåtas.
[15.] Olof Bengtsons änkia hust:o Ingiel Persdotter i Åberg och Alsen præsenterade ett jordebyte af d. 25 maij 1679, medh broderen Anders Bengtsson i samma by, huardera hemmanet aff 3 tunnelandh och efftersom Anders bekom wärre bygdh gårdh hafwer han till förbättring fått 20 richzdaler och sedan 6 richzdaler af broders änkian, item på samma papper hustru Karin Bengtsdotter quitterat d. 16 julij 1679, att hennes man Mats Jacobsson hafwer upburit sin arfzrätt i Åbergzhemmanet, 20 r.d:r och 1 r.d:r till afgårng, och dy all sin rättigheet afhänder, huilcket nu opbiudes första gången oklandrat.
Ting den 31 oktober 1681
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, renskrift, vol. AI:9, sid. 137v-143v, ÖLA.
Anno 1681 den 31 octobris hölltz ordinarie hössttingh medh allmogen af Offerdahls tingelagh, närwarande befallningzman wälachtadt Jonas Flodin och nämbden.
Erik Pedersson i Berg Nils Månsson i Hälleberg
Jöns Månsson i Stavre Peder Nilsson i Vången
Erik Gudfastsson i Mällbyn Erik Nilsson i Mo
Peder Månsson i Kaxen Halvar Nilsson i Bleckåsen
Enar Pålsson i Ekeberg Nills Pålsson i Berge
Olof Eriksson i Kluk Bengt Larsson i Nordbyn
[1.] Dato publicerades förr specificerade Kongl. placater och förordningar.
[2.] Dränglönen förordnades så stoor som annorstädes och stadpenningen 2 m:k:r söllfwerm:t.
Pijgelöhnen 2½ daler s.m:t och 1 mark i städie, 8 all:r blaggarn, skoor och strumpor som andra. Unga gietare 1½ daler s.m:t och slitz kläder.
[3.] Bengt Larsson i Nordbyn tilltalltes om någott tobak som norske köpman Erik Pärsson insatt. Han swarade det Halvar Nilsson i Bleckåsen till sig förtt för 17 dagar sedan, 2 st:n kistor med toback, wähl ihoopspijkadhe och orördhe, och icke af Erich Pärssonn där om bedin, eller till tulls kommitt. Hallfwar berättadhe det Erich dem hoos sig insatt, och begärt att dem till Bengt föra, så snart han finge sin häst fram, det han efter 1½ vecka giordhe, förgifwandes sig warnat honom för sådan handell och han sagt sig willia sökia öfwerheeten där om. Een otting skijutkrudh hafwer han lämbnadt hoos Peder Nilsson i Vången, hwar af Peder säger sigh intet wetta, uthan sedan hört den wara där glömder. Erich Persson föregifwer att i ottingen är pass 8 skållpundh af det mehra försållt i Rydahlen.
Anders Simonsson i Hof hafwer een swartt tree åhrs häst af Erich Persson sig tillhandlat för 60 daler k.m:t och penningarne inne hoos sig hafuer. Kiöpet skall wara giordt sedan som Erich hr. öfwersten sina hästar buditt till köpz. Nils Nilsson i Viken hafwer och een bruun häst om 6 åhr att foragera åth honom. Jon Matsson i Ulfsåsen hafwer en black häst gl. som han förledne åhr sig tillbytt widh Kopparberget och intet medh Erich tallatt uthan sändt hästen ifrå Krokom.
Lähnsman Moses Andersson tilltaltes hafwa köpt tobak af Peder i Krook, hwar till han nekadhe och sadhe det ingen skall det kunna bewijsa hwarken af honom eller någon annan, uthan af Savidh i Löfånger förledne winter fått medh Peder Månsson i Kaxen 9 á 11 skålp:d till huusbehoff, och ½ skålp:d af Erich Pärsson widh ankombsten till skiänchtz. Sven Danielsson tillspordes om han någon kundskap där om hafwer. Rp. intet wara änn att han sågh Peders sohn i Krook wara på Altzens kyrckiowall och sållt till Erich i Häste, 6 [tomrum] men icke sig sedt Moses medh honom tahla eller handla. Lähnsman Moses Andersson angaf att twå hallftunnor smör toges till kiöp aff Lars Helgesson i Åflo a:o 1677 till norske krigfolketz behof, hwilka intet förtärdes uthan widh dess afmarche lämbnades till Sven Danielsson att lefwerera tillbaka, bewijsandes det aff då warande norske fogdes Jöns Larssons Skyfwes bref d. 22 aprilis 1680 som innehåller att een smörtunna tagen av Moses, icke blef consumerat uthan tillställt Swen Danielsson att restituera, som icke giordt är. Swen exciperade där emot och bekände dåch sigh emottaga 2:ne hallfwa tunnor smör af Jöns Larsson, men dem fått för åtskillige officerares gästning vidh afmarchen, wettandes eij om dee hördhe Moses eller andra till, williandes intett ährkänna Jöns Larssons breff och attest där utinnan. Moses opwiste Swen Danielssons obligation af den 26 aprilis 1680 på 113 daler k.m:t och där under noterat några pertzedlar för 43 daler 12 öre km:t. Sedan af een obligation på 94 daler k.m:t af gamall rächning förfluutne doch medh condition, om icke flera poster där på finnas wara lefwereradhe. Swen Danielsson accepterade obligationen på 113 daler befarandes att dee 2 tunnor korn som a part honom á 12 daler påföres, wara i denn summan begripen, hwar till Moses nekar, wijsandes att obligation är daterat in aprili och kornet först in junio tagett. Swen tillståår och posterne af 43 daler 12 öre, föruthan det att ½ tunna sill är opfört och intet fått mehra änn ¼ tunna, dy blifwer åtskillnaden 3 daler k.m:t. Obligation på dhee 94 daler ährkiänner han efter bookstafwen, och dess handlingar icke widh handen uthan i Sundzwalldh ligginadhe. Här på ähr 1680 allenasst betallt 1 pund kåppar för 14 daler k.m:t.
Såsom wäll:de Swän Danielsson intet hafwer af lähnsman Moses Andersson a:o 1677 emottagitt dhee twenne prætenderade smör hallftunnor uthan norske befallningsmann Jöns Larssonn Skyfwe, altså kan rättenn icke påbyrda Swen Danielsson dem betahla till Moses Anderssonn uthan hålla skiäligt, att hwar söker sin fångman. Anbelangande Swen Danielssons obligation af den 26 aprilis a:o 1680 på 113 daler k.m:t hwar emot han intet gilltigt hafwer att inwända dömmes han att betahla till lähnsman Moses Andersson.
Jämbwähl och för några bekombne pertzedlar, tiugu sex daler 12 öre k.m:t, sedan som 3 daler för ¼ tuna sill och 14 daler för 1 pund kåppar på opfördhe, 43 daler 12 öre afrächnad, af godhe giordhe äre. Sidst huad dhe 94 daler k.m:t widhkommer, så pröfwar rätten billigt att Swen Danielsson skall till nästkommandhe wåhrtingh upwijsa dhe skiähl, hwarmedh han förmeenar sig kunna bewijsa något där på wara betallt, och där han det eij giöra gitter wara skylldig sin obligation att honorera och inlösa.
[4.] Proubsten höglärdhe mag. Zacharias Plantin ingaff Alsens sochns skrifft af d. 11 septembris 1681 lydandes hurusom sochnän behierttar probstens olägenheet och mangell af muhlbethe williandes gärna honom där medh secundera och hielpa, men eij wettandes annatt medell där till föreslå, änn Swartboerne som på sochnens allmänningar är belägitt, och aff uthsochnes bönder i Rödöns tingelagh innehafwess under böxlerätt, doch först medh betingandhe sig insmyget, och sedan det sochnan owitterligen under sig böxlatt. Sochnen anhålla, dy att få behålla Svartboerne till proubstens och andra nödhträngdes muhlbethe, hwart som således innom sochnens rå och röör är belägitt. Lars Eriksson i Faxnälden och Erik Gunnarsson i Öne på Rödöns tingelagz wägnar upwiste sahl. landzbookhållarens Carl Bröms af sahl. befallningmans Daniel Bärtillsohns böxlebreff daterat Altzen d. 14 maij 1666 af inneholldh att Rångtiennan och Smedsåsowallen cronones afradslandh waritt tillförene af Jon i Smedsåsen, Lars i Faxälven och aff Erik och Olof Jönssöner i Trollsåsen böxlatt och då å nyo bem:te afradslandh sigh tillböxlatt för 1 daler s.m:t om året, dock i Erich Jöns ställe pastor i Rödöen h:r Hans Damianus, hwilcken af generalen och gouverneuren högwälborne h:r Carl Sparre ähr confirmerad i Giefle d. 8 septembris anno 1667. Rödöens fullmechtige bekänna att förskrefne pährsoners förälldrar hafwa i förrige tijder bemellte Rångtien och Smedzåswallen legdt aff Kougsta och Bleckåhsmänn i Altzen till dess sahl. fiscalen Johan Huss för 27 åhr sedan dem det förbudit, och då måst dem böxla och uthgif:a 5 r.d:r och sedan åhrl:n uthfästatt och givut 1 daler s.m:t.
Altzenboerne berätta sig begäratt bem:te platser, men intet blefwitt hördhe, hwar till nekadess åhrl:e afradh, är lijkwähl skrifwen härföre på Alltzens afradzlängdh och mosste sochnen dem av Rödöensboerna fordra. Lars Ersson bekänner tillförenne i lego wara gifwitt een orth af hwar bondhe, som där boskap hade á 12 koor.
Nämndens eenhälliga votum att Altzen är närmasst afradh där aff göra, eftersom det är belägitt på dess allmänningh och nässtomliggiande, där igenom på sin slått lijda mehn af skatten på sochelängden opfört.
Alldenstundh Rångtiennan och Smedåhswallenn, som och kallas Svartboerne 1:mo ähre belägne på Altzens sochns allmanninge. 2:do den samma een godh tijdh för legha av Rödöens boerne innehaft. 3:tio Dess afradh på Altzens sochns afradzlängdh åhrligen opförtt och den betahla mosst och sökia sin betahlning af Rödöens byggiare. Allt därföre till underdånigt föllie aff Kongl. Maij:tz jordeplacat och skogzordningen som biuda att alla ägor skohla till sijna rätta bohlbyar läggias oachtadt att där å dom och fastebreff wore gifwitt, såsom och alla allmänningar för andras præjuditze och intrång nogsampt priviligerar och förswarar. Kan rätten icke mindre göra än tillehrklara Alltzensboerne besagdhe Swarttboer, under hwilckens allmänning deth ligger. Här efter, för dess nu varande taxa att bruuka och pohsidera.
Till att värdera husen på ofwanbem:e fäboställe [.]iesste Lars Ersson nämbl. Nils Månsson i Hälleberg, Halvar i Bleckåsen och Bengt i Nordbyn hwar medh Altzens boerne och ähre nögde och inge flera begärthe.
[5.] Nils Olsson i Mällbyn kärade till Isak Olsson i Åse för det han 1679 in decembris intet nämbt hästar för dhee reesandhe, och dy är hans stoo uthtagitt af constablen Samuel Bohm, som kiördhe henne neder i ijsen, hwarest hon störtte. Isaac föregifwer sig komma så snartt han fick budh som skedde strax efter Bohmen war bårttkörder medh Nilsses stoo, och lofwatt betahla skiussen. Bohmen föregifwer sigh längie töfwa och medellst medhhafwandhe breff eij dristatt längre töfwa. Hafwandes pass på hästar till att afhämpta något korn deth klockaren Jon Mårtensson sadhe sigh see. Bohmen föregaf sig köra den wägen som honom wistes, men Nills Olufsons hustru, Brita Gudfastdotter, nekar där till, och säger att han tvärt där emoth kiördhe och att ijswägen war icke opstijckatt och dy kördhe han dess stoo under ytan, som rächnas waritt wärdt 9 daler söllfwerm:t. Mårten Nilsson som då hoos Nills tiente och föllgde Bohmen berättar, deth aftahlat blef, att han intet skulle köra uthpå ijsen ofwanför Öfweråcke, det han lijkwähl giordhe. Bohmen föregaf att wägen war stickatt, hwar till Mårten nekar, och sadhe att buskar eller wåhlar wore dijth fördhe, men medelst ijsens swagheet wara i een hooplagdhe wijdh stranden, det Oluf Nillsson i Bye betyger sant wara.
Såsom Samuel Bohm tillwijthes hafwa kört med Nills Olsons stod, emot afftahl ijswägen ofwan för Överocke och således är stoet komen i siöen och där störtt, så finner rätten skiähligdt att Samuel Bohm i anledning af det 8 cap:t Köpmåhl:balken L.L. skall siellf tollfte swäria att han icke wållande waritt att stoet är störtt blefwitt, eller betahla det efter mätismanna ordom.
Den 2 novembris:
[6.] Hustru Sigrid Persdotter i Kjösta angaf huru som hennes man sahl. Erik Eriksson för 8 åhr sedan lähnte Nils Mårtensson ib:m af sin pijgas Ingeborgs förtiente löhn, 5 r.d:r och till försäkring tagitt een gärda nordan om gården som skall ränttat ett lass höö i förstonne, men under feygdetijden medellsst durch marcher så gått som intet, emedan som det widh lähnsmansgården af allmänna vägen är belägitt, och förledne sommar allmenwägen mitt där igenom lagder, och medellst rest på uthlagor bem:e 5 r.d:r mosst låhna. Nills tillståår 5 r.d:r sålledes till uthlagornes betallandhe lähnt och berörde gärdhe satt i pantt, men föregifwer att 1½ lass höö där aff åhrligen ähr bergatt, williandes dem gärna betahla om hans lägenheet det till[..]ade, men så wijda hann hemmanet medellst fattigdom satt i frå sigh till een annan, som det bruukar, förmåhr han deth intet. Änkian hafwer gifwitt Ingeborgh åhrl:n 12 öre s.m:t för penningarnas båårtto warandhe.
Såsom Nills Mårtensson i Kiöstadh hafwer till cronones uthlagors betahlandhe, af frambledne lähnsman Erich Erichsson lähnte 5 r.d:r som hans pijga Ingeborgh egte, och af den giärdha som till försäkringh updrog så gott som ingen nytta under feygdetijden hafft, och lijkawähl åhrligen måst förnöija Ingeborgh för penningarnes bårttawarande medh 12 öre s.m:t. Allt därföre finner rätten skiäligt att Nills Mårtensson i Kiösta lijkmättigt det 7 cap. Jordeb. L.L. betahler till lähnsmans änkian hustru Sigridh Pährsdåtter 7 dahl. 16 öre s.m:t och taga bemt:e gärda under hemmannett igen.
[7.] Hustru Sgrid i Kjösta tilltalltes hafwa fördt een klöfwia norske köpmann Jöns i Bogssiö tillhörigh till Bleckåsen. Rp. efter skiutzskickarens ordre een lärftz klöfwia dijt fört och Johan Pauli den emottagitt och förtt till Mörsill.
Grels Ersson i Valne tillståår och sig een klöfwia medh plåtar genom sin sohn fört till Bleckåsen, wettandes eij många det waritt, och där tagitt een lärftzkliöfwia af Anders Nilsson i Stavre som plåthkliöfwian af honom emottogh och fördhe dem till Mörsil, warandes 6 bulltar i den ena och 7 st. i den andra klöfwian. Oluf Olsson i Röö hafwer bådhe plåtharne och lärftett till Kiöstadh medh båth förtt.
[8.] Anders Simonsson i Hof käradhe till Jöns Månsson i Stavre om ett ängiesstycke wäster i
Rönåsen, som lyder under Håf, och Jöns deth bortsållt den tijden han Håf pohsiderade, för 5 r.d:r till Nils Mårtensson i Kjösta, begiärandes det under hemmannet igen emedan som han alla dess pertinentier sig afhändt. Jöns Månsson bekänner sigh een lijtten fägårda af onyttig skogh opgiordt, som han eij mächtadhe med gödning hålla, sållt till Nills Mårtensson för 4½ r.d:r d. 7 maij 1654 efter köpeskriftens lydellse, och därmedh hafwer Nills lageligen procederat och dy anno 1666 den 16 octobris fått där å fasstebreff, förmenandes Jöns eij böra swahra Anders där till, uthan sahl. h:r Olufz arfwingar i Trång efter som han medh dess fadher borttbytte Håff emott Stafre och icke alla dess tillhörigheeter efter contractet niutitt.
Alldenstundh ängiesstyckett wäster i Rönåsen hörer till Anders Simonssons hemman i Håf, det Jöns Månsson för 4½ r.d:r hafwer undan Håff 1654, då han det bebodde, sållt till Nills Mårtensson i Kiöstadh, och Kongl. Maij:ttz jordeplacat a:o 1677 tillåter att alla sålldhe eller förpantadhe ägor skola må, uthan lössen läggias under gamble och rätta bohlbyn, oachtadt att fastebref där å gifwitt war. Altså till höörsampt föllie där af, dömmes ängiesstyckett wäster i Rönåsen under Anders Simonssons hemman i Håff uthan wedergällning af lössen, och Nills Mårtensson söka Jöns Månsson och Jöns sahl:e herr Olufz arfwingar i Trångh det bästa dhee kunna och gitta.
[9.] Måns Andersson i Västbacken angaf hurusom Bengt Olsson i Kluk anno 1674 af hans modher hustru Ursilla lähntt 10 ort, och därföre panttsatt sitt hallfwa qwarnställe, begärandes sijna penningar igen. Bengt tillståår skullden wara på hemmanet då han det köpte och widh sin uthresa till Rydsslandh medh compagniet intett annatt medell hadhe till des betallning.
Emedan som qwarnstellet som Måns Anderson i Västbacken een tijdh innehafft pantewijs hörer till Bengt Olofssons hemman i Kluk, så dömmes det där under igen uthan någon förnöijning af lössn, efter Kongl. Maij:tz jordeplacateer 1673 och 1677.
[10.] Anders Simonsson i Hof fordrar af ryttaren Jonas Månsson i Ulfsåsen 2 r.d:r som skohla restera på een kappa som han till hans broder Pär Månsson 1671 sålldhe och Jonas caverat före, hwartill Jonas nekadhe, och föregaf där hoos, att hans broder Peder satte een bordduuk därföre i pantt och widh afmarchen till Tydsklandh 1674 den igenlösste.
Såsom Anders Simonsson intet kan öfwertyga ryttaren Jonas Månsson gått i löffte för 2 r.d:r som hans broder Pehr Månsson på een kappa skall waritt skylldigh, uthan Peder sin pantt igenfått, så kännes Jonas Månssonn frij för Anders Simonssons wijdare åtall där uthinnan.
[11.] Erik Henriksson i Tångeråsen är förlijcht medh Sven Danielsson att bekomma å des wägnar af fendrich Gustaf Falk 2 r.d:r och ½ r.d:r contant och Danielsson söker en r.d:r af Jeppe i Ängh, hwar medh dee i det måhlet åthskilldhe ähre.
[12.] Leutenant Måns Christiersson i Änge opbiuder tredie gången ett slåttegodz Högkläppen be:tt som hans hustru Dordi Månsdotter aff Lars Larsson i Ede för 54 r.d:r köpt, och emedan som Högkläppen ett särdeles godz är, och icke någon dehl af Larssons hemman, som sees af danske jordebooken, så wähl som af nu warandhe, och särdehles skattlagt, dy kan det tilllåtas.
[13.] Dato oplästes een rågångh emellan proubsten höglärdhe mag. Zacharias Plantins ägor efter dess hemman i Bergom uthi Råsen och flattmomannens Bengt Håkanssons andehl i bem:te Råsen, hållen af befallningman wälb:de Jonas Flodin, lähnsman Moses Andersson Lundh och hela nämbden d. 12 maij innewarandhe åhr 1681, hwaremot Bengt intet hadhe att sägia, uthan war där medh nögder, och synemännene nu å tingett sin hålldne synegångh alldehles efter bookstafwens lydellsse, tillstå därföre tillföllie och i krafft af det 26 capit:tt Bygninge B. L.L. blifwa den ständigh och härmedh confirmerat.
Bengt Håkansson i Flatmon som saaken tappatt skall till hwar nämbdeman betahla 12 öre söllfwermyntt för hafdhe möda och kåstnadh.
[14.] Gunnar Andersson upbiuder Sjul Månssons hemman i Bleckåsen af 2 tunlandh för 44 r.d:r, hwar af han till Anders Andersson i Östbacken betahler 10 r.d:r och contant 10 r.d:r, första gången oklandratt.
[15.] Jon Pålsson i Bångåsen upbudher tredie gången Olof Helgessons hemman ib:m till sytning löhn etc.
[16.] Lars Nilsson i Gräfte insinuerade een lagbudin och lagstånden köpeskriftt på hans hustrus Märit Nilsdotters faders Nils Gotessons köpte hemman af sin bror Olof Gotesson i Gräffte, begärandes där å fastebreff och emedan som det lageligen passerat är och allo reda d. 11 novembris 1677 lagståndit, bewilljades honom fastebreff.
[17.] Halvar Nilsson i Bleckåsen opbiuder andra gången sin faders inlösste hemman af syskonen, uthan klander.
[18.] Olof Bengtsson i Åberg opbiudher andra gången oklandratt sitt giordhe gårdzbythe medh broderen Anders Bengtsson i Åbergh.
[19.] Peder Carlsson i Berge opbiuder sin styfmoders hustru Ingeborg Eriksdotters löösöhren, jämbwähl små uthståendhe gälldh till sytningzlöhn, andra gången, hwar å Nils Jonsson i Åflo å sina barns wägnar giordhe inspråk, och hustru Ingeborg protesterade på een förlijkningh, som dem emellan, enär hon förre gångenn gaf sig till sytning, giordes, och hon honom några kläder i stilla gifwitt.
Ting den 29 april 1682
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, renskrift, vol. AI:9, sid. 208r-211r, ÖLA.
Anno 1682 den 29 aprilis höltz ordinarie wåhrtingh med allmoghen af Offerdahlz tinglagh, närwarande befalningsman wälbe:de Jonas Flodin och nämbden
Nils Månsson i Hälleberg Peder Nilsson i Vången
Erik Gudfastsson i Mällbyn Peder Månsson i Kaxen
Halvar Nilsson i Bleckåsen Enar Pålson i Ekeberg
Nils Pålsson i Berge Olof Eriksson i Kluk
Bengt Larsson i Nordbyn Kjell Eriksson i Böle
Jöns Månsson i Stavre Olof Nilsson i Mo
1. Dato aflade Olof Nilsson i Mo sin nämbdemans eedh.
2. Dato påmintes om Kongl. legojons stadgan och dee förrymbde knechter.
3. Dato tilstod Olof Olofsson i Offne wara skyldigh på een sin faders Olof Gunnarsons obligation af den 14 martij 1655 åtta rijchsdahl. in specie, som han låfwade till leutnanten Magnus Lilliewalck effter sin revers betahla.
4. Erik Nilsson i Trång angaf hurusom han för fembton åhr sedan kiöpte Östergården i Hof af Anders Simonsson i Håf och skulle gifwa honom derföre 110 r.d:r à 6 m:k s.m:t och der på lefwererat 90 r.d:r uti caroliner och gården tilträdde och bebodde i 3 åhr, och 2 åhr hade han een landbonde der på, Erich Nillson vid nambn, men Anders Simonsson eij wehlat effterlåtha landbonden där längre sittia: williandes wara närmare där till, emedan som han fulla penningar eij bekommit, och några åhr sedan feigden begyntes begärtt blifwa gården qvitt, och så wijdha Erich Nillsson då war med Trångsgården behäfftat, hafuer han wehlat een dehl af uthlagde penningar afstå, om han kunde resten af Simonson strax bekomma, och i medler tidh honom med skiutz secunderat och hulpit, begärandes nu antingen grödan eller penningarne igen, protesterandes att Anders Simonson honom waanbrukat. Rp. han tilstår köpslaget wara om 110 r.d:r och strax opburitt 80 r.d:r i caroliner och att han brukatt gården sielf och genom landbonden till 1675. Och så wijda ofreeden då begyntes fick han ingen landbonde och då öfuertalte Erich, Anders Simonson gården at emottagha, dhet han præsterade till 1678, då han wille blifwa honom qwitt och eij blef, och till datum behållit gården, men nyligen näst för påske sagd der ifrå och på resten då fått 10 r.d:r à 6 m:k. Erich Nillson hafwer och betalt 10 r.d:r till Lars Olssons barn i Trångh, som dee i Håf för sin odall af Anders borde hafwa af bem:te Östergårdh. Anders nekade eij gården wara wannbrukat i ofredztijden och begärer allenast sina penningar.
Såsom Anders Simonson i Håf tillstår sigh hafwa såldt Öfragården i Håf till Erich Nillson i Trångh för 110 r.d:r à 6 mark s.m:t och der på upburitt 80 r.d:r, och Erich Nillson theslijkes uthlöst Lars Olssons barns arfwelått i berörde Östragård med 10 r.d:r, och 3:tio i denne månadt aprilis till Anders Simonson der å lefwererat 15 daler s.m:t så att summan lefwererat är 100 r.d:r eller 150 dal:r silfwermynt. Och emedan som Erich Nillson prætenderar som skulle gården wara förfallen och jorden wannbrukat den tijden Anders Simonson hemmanet häfdatt och brukat. Alltså finner rätten skiäligt at gården och jorden med des hägnat, cultiverande och bebyggningh af gode männ skall tages i ögnosyn och oppgifwas wid nästa lagha tingh och i medler tijdh innehåller Erich Nillson dee resterande och återstående 10 r.d:r eller 15 daler s.m:t och hafwe öfwer sitt lagkiöpte hemman Östragården Håf frij disposition.
5. Anders Simonsson i Hof kärade till Lars Helgesson i Åflo om een häst som han förleden höst af honom köpte för 18 dal. s.m:t och på handen gifwit 4 daler s.m:t och Larss föregifwit sigh allenast skodt hästen litet halt och af intet annat fehl wara, som nämbdeman Bengt i Nordbyn besannade, och likewäll befinnes wara slithin på vänstra baakfothen som och intygades. Och emedan som förord bryther lagh och Anders Simonson i anledningh der aff skickat hästen tilbaka. Altså pröfwas skiäligt att Lars Hellieson restituerar och igenlefwererar dee emottagna 4 daler s.m:t af Anders Simonsson.
6. Bengt Larsson i Nordbyn och Halvar i Bleckåsen påmintes om den ransakningh som å förledne höstetingh om Knut Erichs oloflige tobackzdölliande i sina huus och bäggie beropade sigh på förra ransakningen och där hoos att den på sochnestämbnan näst förr än ransakningh der om anstältes deth oppenbarade, som ländzman Moses Andersson, nämbdemän Nils Månsson Hälleberg och Per Nilsson i Vången med flera betygade och willia edeligen besanna och att ländzman der aff hade anledningh gevald. Rall der om informera. Alt derföre kunde rätten dem med intet straff beläggia, och där hoos alla i gemehn förmanthes så wäll i sådane som andra motto wara Kongl. Maij:ttz trogna undersåthare och icke bringa sigh i wåde och fall.
7. Jon Olofsson i Stavre opbiuder andra gången uthan klander Sjul Olssons hemman i Tångeråsen af 2 tunland för 37 r.d:r och een ortt, de dato Offerdahl d. 20 aprilis a:o 1681.
8. Erik Larsson i Valne præsenterade een laghbuden och laghstånden wittnesskrifft af des broderson Jon Bengtsson, att hans fader Bengt Larsson för sin arfziord i Wallne opburitt 33 r.d:r, daterat palmsöndagen 1661. Item effter Kerstin Jonsdotters attest 1 mäling, af den 6 junij 1663 att på hemmanet war till 60 r.d:r gäldh och der iemptte underhållit modren ifrån 1628 och till 1660. Wijsandes att bem:te Wallne är deras rätta odall af danska befallningsmans Christian Frieses öpne breef af Kongsgården i Jemptelandh den 12 februarij 1588 och så wijda dhet lagståndit war alla reda den 19 octobris 1671 meddehles honom derå fastebreef.
9. Måns Håkansson i Åse opbiuder första gången oklandratt 1/3 i bem:te Åhse, kiöpt af Grels Jonsson I Kluk, Erik Larsson I Valne och Olof Gunnarson I Offne för 30 r.d:r item af Anders Ersson i Enbergh, Alfta sochn och Helsingelandh dess arfwelått i besagde Åhze för 17 r.d:r. Noch[?] af Erich Ersson i Bollås af Owijkens sochn af hans fader opburne 20 r.d:r, 3 mäl:r sådd åker och eenkom och i sone 1 r.d:r. Af Enar Ersson i Stavre 5 r.d:r. Sammaledes av sine syskon deras arfzpart i Åhsse.
10. Erik Pederson i Berge och Offerdahl sochn opbiuder första gången sin närmaste slächts arfweiord af tree tunl:dz uthsäde i Bärge för 133 r.d:r 1 orth 8 skill. som af deras breef den 26 maij 1669 är att see.
11. Enar Olsson i Tossberg præsenterade een lagbuden och lagstånden kiöpeskrifft på söderste gården i Tårssbergh för 56 r.d:r och så wijda sidsta opbudet är skiett den 30 octobris 1673 och huarcken då eller sedan något inspråck giordt, dy bewilliades honom der å fastebreeff.
12. Gunnar Gudmundsson opbiuder Sjul Månssons hemman i Bleckåsen af twå tunland för 44 r.d:r andra gången oklandrat.
13. Olof Jonsson ifrå Önet opbiuder andra gången Olof Månsons hemman i Tångeråsen som han af des närmaste arfwa inlöst för 10 r.d:r som brefwet aff den 31 maij 1675 förmåhr.
14. Oluf Bengtsson i Åberg opbiuder tredie gången klanderlöst sitt giorde gårdzbythe medh brodren Anders Bengtson ib:m och sin systers uthlössn.
15. Peder Karlson i Berge opbiuder 3:die gången sin styfmoders Ingeborg Eriksdotters löösöhren och uthstående gäld oklandrat, eftersom Nills Jonsons giorda inspråk der oppå är ophäfwit genom förlijkningh.
16. Halvar Nilsson i Bleckåsen opbiuder tredie gången sin faders inlöste hemman af syskonen oklandrat.
17. Lars Ersson i Värmon och Altzen sochn opbiuder första gången sin faders hemman i Wärmohn, af sine syskon inlöst för 133 r.d:r och 2 tunnor korn, som är skiedt den 22 martij anno 1667.
18. Kjell Nilsson i Hållbacken insinuerade een lagbuden och lagstånden kiöpeskrifft på halfwa Jon Mårtensons gårdh i Håhlbacken för 51 r.d:r, som af Grels Månsson klandrades, så wijda hemmanet icke kunde wähl tåhla twänne åboer, och emedan som Greels Månson sedermehra sin andehl i hemmanet och Oluf Jonson dito till Kiehl Nillson försåldt den 12 aprilis 1682, så bewilliades honom der å fastebreef.
19. Kjell Nilsson i Hållbacken upbiuder första gången Grels Månssons trediepart af hans halfwa gårdh i Hålbacken för 45 daler s.m:t, item af Olof Jonsson i Halbacken 1/3 part i fadrens Jon Mårtenssons gårdh för 60½ daler s.m:t, efftersom fadren fordran förr twåtrediedehlar af sin halfwa gård honom såldt hafuer.
20. Mårten Jonson i Röde opbiuder första gången 1½ tunneland jordh som han hafwer af sin svåger Olof Olofson inbördat för 45 daler s.m:t och i sohne 3¾ daler dito mynt.
21. Dato præsenterades ett doombreef den 27 octobris 1668 gifwit Gunnar Månsson i Hof, med förbehåld att någon rest på hemmanetz inlössn då innestodh resterade, och efftersom den sedermehra är betalt, anhöltz att där på uthgifne qvittans må examineras till större säkerheet, som och skiedde, och tilstode effterskrefne wara betalte, nembl. Nils Månsson i Helleberg 18 r.d:r 18 skill., Ursilla Månsdotter i Västbacken 6½ r.d:r 9 skill., Anders Andersson i Röde på sin hustrus Anna Månsdotters wägnar 6½ r.d:r 9 skill., Nills Månsson i Hällbergh på sin systers Anna Månsdotters wäg:r 16½ r.d:r 9 skill., så att summan är 47¾ r.d:r 21 skill.
22. Nils Jonsson i Offne opbiudher första gången sin sal.faders hemman ib:m, kiöpt af sine syskon och sin broders dåtters Märit Jonsdotters lilla anpart där uthi till sythningslöön.
Ting den 7 och 8 december 1682
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. AI:9, sid. 296v-301v, ÖLA.
Anno 1682 den 7 och 8 decembris höltz lagha tingh med allmogen af Offerdahls tinglagh, närwarande befalningsman wählbe:de Jonas Flodin och nämbden.
Nils Månsson i Hälleberg Peder Nilsson i Vången
Erik Gudfastsson i Mällbyn Peder Månsson i Kaxen
Halvar Nilsson i Bleckåsen Enar Pålson i Ekeberg
Nils Pålsson i Berge Olof Ersson i Kluk
Bengt Larsson i Nordbyn Kjell Ersson i Böle
Jöns Månsson i Stavre Olof Nilsson i Mo
1. Dato publicerades förr specificerade Kongl. placater.
2. Allmänningen anbelangande, så intygandes ingha oafradzlagda wara, och deras gambla böxle breef uthwijsa huart och ett wara röörlagdt, huilcka 1666 wid comissionen infordrades och ännu bårtha är.
3. Soldatern Lars Böök skuldgafs hafwa beläghrat kåhnan Ingeborg Eriksdotter och med henne aflat barn, huilcken tilförenne med Erik Olsson i Ede oächta barn hafft och nu bägge tilstå gierningen, huarföre plichtar han effter wahnlig praxin med 3 m:k:r och kåhnans straf fördubblas och dy blifwer des plicht 40 m:k:r.
4. Grels Jonsson i Kluk fordrade af Olof Larsson i Vången 20 r.d:r, som han länt hans fader Lars Erich effter obligation gifwen på Jemptmarchnan a:o 1649, och utanpå är af sahl. underlaghman Johan Larson Nerbelio annoterat, det hemmanet är såldt och debitor ingen tingh äger, som är skiedt antingen 1669 eller 1670. Oluf Larson exciperade och inwände sigh ingen penningh effter sin fader ärft, uthan hemmanet kiöpte Jon Mickelsson i Krokom, som i gården penningar inlagdt och sin fyldnat tillijka med fleera creditorer icke fått, deth nämbden påminte sigh sant wara. Icke des mindre pröfwades skäligt att Joon Michelson som hemmanet försåldt, skall wijsa huru han der till kommen är, och sedan skall her på ett änteligit sluuth föllie.
5. Carl Olsson i Berge fordrade å sin hustrus wägnar een summa penningar som Erik Olsson i Västbacken hoos sigh hafwer och icke restituera will. Rp. Erich Olson bekänner sigh effter giord förlijkningh i några tålfmäns närwaru, wara honom 15 dal. s.m:t skyldigh, och tilbudit honom koppar och korn i betahlningh, men han eij wehlat antagha. Carl tillstår förlijkningen, men föregifwer att förordet war deth han sin betahlningh skulle strax och som i fiohl få, huar till Erich eij kunde neka och sade sigh gärna welat, om förmögenheeten warit, och att hans meddebitorer låfwat der till contribuera och eij fullgiordt.
Så som Erich Olson efter ingått förlijkningh bekänner sigh wara Carl Olsson skyldigh 15 daler s.m:t och förledne åhr bordt dhem ärläggia, så kan rätten ingen diation honom med des betahlning förunna uthan dömma att han uthan drögsmåhl besagde 15 daler s.m:t till Carl Olsson skall lefwerera.
6. Olof Olsson i Hof angaf hurusom Anders Simonsson ib:m fördene åhr brukade det hemmanet han nu åboer och all giödningh förhållit och på sin egen åker uthfördt och uthbredt, begärandes deth han må obligeras så mycken giödningh som kan pröfwas af hemmanetz hallm och höö wara fallen restituera. Rp. att han deth tilstår och will åth wåhren åkern måka, om han får sina penningar af Oluf. Oluf sade sig eij wara honom något skyldigh och eij derföre stämbder.
Såsom Anders Simonsson hafwer på sin egen åker uthfördt all den giödningh som af Oluf Olssons hemmans foder ähr fallit och den uthbredt, så att man icke kan wetta huru många lass det warit, dy pröfwas skiäligt att Oluf Olsson är berättigat till all den giödning som hoos Anders Simonson efter des boeskap till nästkommande wåhr faller, och effter föregången lagha citation söke Anders Simonson Oluf Olsson om prætenderade penningar deth bästa han kan.
7. Olof Olssons arfwa i Bleckåsen kärade till Mårten Nilsson ib:m om 12 r.d:r specie, huar till Mårten eij nekar, men will eij förstå deth wara specie, och att Oluf Olsson tagitt Jon Mårtensson i Hallbacken derföre godh, och 9 åhrs intresse af honom opburit, huars hemman Kjell Nilsson åboor, och tilstår sigh wara skyldigh och obligat 12 r.d:r á 6 marker s:m:t betahla. Arfwingarna föregifwa Mårthen på bythet förleden wåhr tilstått warit 12 r.d:r in specie och dy i bytheslängden upfördt á 2 daler s.m:t stycket som och befans, men Mårthen nekar enständigt där till, förmenades att sin mehning där uthinnan icke måtte wara rätt förstått. Nämbdeman Halvar i Bleckåsen betygade det Oluf Olsson medelst myntetz förhögningh begärt allenast 1 r.d:r eller 6 marker s.m:t och änkian sammaledes.
Så som befinnes att sahl. Oluf Olsson hafwer ehrkänt Joon Mårthenson i Hallbacken för Mårthen Nilsons resterande 12 r.d:r och några åhrs interesse der af, och honom opburit och medelst myntetz förhögningh allenast prætenderat 1 r.d:r eller 6 marker s.m:t och Kiehl Nilson som Joons hemman åboer, skulden på sig tagit och icke betalt. Altså pröfwar rätten skiäligt, dhet Kiehl Nilson lefwererar till Oluf Olsons arfwingar 18 daler s.m:t och allenast 6 marker silfuermynt för myntetz förhögningh, emedan som han i lijfstijden eij meera begärt och præenderat hafwer.
8. Lars Olsson Klockare klagade öfwer Vångens grannar för 3 skylar och säx band rogh som ophässiede waritt i deras skough och deras booskap förtärt. Rp. att dee intet wetta der af och förmena att deras gietter dhet intet giordt, och så snart kan andra byers creatur deth giordt, emedan som ingen skiffteshaga däm emillan är. Klåckaren tilspordes om han sedt Wångens booskap rogen consumerat, suarade neij, och intet wittne hafuer eller creaturen intage låttit.
Emedan som Larss Olufson intet kan öfuertyga Wångens åboer det deras booskap dess rogh förtärt, utan præsumptioner allenast hafwer som ingen döma, så blifwa och den för hans tiltahl och prætension i deth måhlet frijgiorde.
9. Torbjörn Jakobsson i Grötom angaf huru som han hafwer antagit sin suärfaders Olof Håkanssons gård och een des broder och syster till sythningh för deras arfiord ib:m, där tillmedh är hans styfsuärmodher Märit Ersdotter i gården och 2 mälingar jordh brukar och foder för een koo och 4 småcreatur, anhållandes att få hust. Märit uthlösa, emedan som uthlegorne honom åliggia och jorden honom således betaghen är. Hust. Märitz broder Kjell Ersson i Böle inwände och föregaf, att hon till hemmanetz inlössningh 20 r.d:r af sine ärfde jordepenningar inlagdt och med Oluf Håkanson een dåtter afladt som läfwer, bekännandes att på bytet befans och aftalades, huar till Kiehl beiakade, att hust. Märitt skulle få sine jordapg:r 20 r.d:r, och huardera dåttren som med senare kullen ähre, 5 stycken, skulle få allenast 3 r.d:r, medelst stoor skuld på hemmanet, huartill Torbiörn samtychte och föregaf sigh någre creditoreh allreda betaltt, nembl. Jakob Olsson i Söråsen 10 r.d:r, Märit Olsdotter i Ekeberg 10 r.d:r, Erik Nilsson i Åflo 7 r.d:r, Jon Månsson i Västbyn 4 r.d:r, Anders Olsson i Bäcken 1 r.d:r, och anhölt att få uthlösa sin styfsuärmodher och des dåtter uthur hemmanet och betahla återstående gäldh. Kiähl tilstodh att Torbiörns fadher Jacob i Fyrås på bytet caverade för gälden och aftaltes att Torbiörn skulle besittia gården och antingen hustru Märitt gifwa förråd eller uthlösa.
Såsom Torbiörn Jacobson 1:mo gifwer Oluf Håkansons 2:ne syskon och arftagare i Gröthom sitt förrådh. 2:do stält sin fadher Jacob Olson i Söråhsen i löffte för all den skuld och gäldh, som Oluf Håkanson på hemmanet giordt och alla redo derpå betalt 32 r.d:r. 3:tio löper på hans hustrus andehl 3 r.d:r. 4:to ehr och intygat att Torbiörn effter afftahl på arfskipte skulle hemmanet besittia och sine hustrus syskon á 3 r.d:r uthlösa och styfswärmohdren hust. Märitt Ersdotter låtha få förråd eller hennes inlagde jordepenningar 20 r.d:r uthbetahla, huilcket alt är iembfört med Sueriges lagh och Kongl. förordningar och till hörsampt föllie der af, så i anseende till börda lössningen och giordt afftahl, som deth att han medelst gäldens betahlningh mehra ägher i hemmanet än styffsuärmodren. Altså prövar rätten skiäligt att tillåtha Torbiörn Jacobson att gifwa sin styfsuärmoder hust. Märitt Erichsdåtter des inlagda 20 r.d:r medh 30 daler s.m:t och hon måste således träda ifrå hafda förrådh så i åker som ängh, helst emedan som Torbiörn alla uthskylder eij mächtar draga och hemmanett uthan ruin eij så många tåhla kan.
10. Olof Nilsson i Nygården på heela bygdelagetz wägnar i Mattmar besuärade sigh öfuer hust. Kerstin Ersd:r i Kroke för deth hon för åtta åhr sedan ifrå Norgie fördt heem skabbuta fåår som deras inficierat och förderfwat, begärandes recursion, men intet wijste bewijsa huru stoor skada der igenom är skiedt. Hustru Kerstin tilstod sigh 2:ne skabbuta fåår heembracht ifrå Norie, men föregifwer dem bracht på een holme med grannarnas wettskap och sedan blefwe dee af odiur opäthne, huar till Oluf nekade. Erik Gudfastsson betygade att hon förde omsijder dhem på een holme, men der emot intygades henne åtta daghar hafft dem i fäboderne ihoop med grannarnas.
Aldenstund hust. Kerstin Ersdåtter hafwer ifrå Norie bracht heem 2:ne skabbutha fåår och een tijdh där effter lämbnat dem allena på een holme, på det dee inga skada och besmitta skulle, så blifwer hennes saak derföre effter 52 cap. Bygningb. L.L. att bötha tree marker.
11. Soldathen Alexander Månsson kärade till Olof Nilsson i Slåtte för deth han förledne sommar skall sagdt och uthspridt sigh willia honom mördha, huar til han till wittne kallar Gunnar Larsson i Bräcke och Olof Olofsson i Remmersborgh som tahlet åhörde och effter aflagdan eedh wittnade, nembl. Gunnar bekände sigh eij mera höra än att Alexander sade till Oluf att han beskylt sigh honom mördha wilia och att han, till des deth bewijsas, skall wara een liugare och bedragare, och Oluf suarade att deth intett sant ähr och sigh aldrigh uthropat honom för mördare, uthan beklagadt sigh för Alexander eij få hemma fredigh wara.
Oluf Olsons att probsten m:r Zachris kommande ifrå kyrckian hörde deras samtahl och munbruuk och dem förmante hålla inne med sådant, men Alexander sade ytterligare att Oluf kallat sigh mördare och Oluf nekat sig deth giordt, och föregaf deth han sigh deth uthan fogh påböriat, då Alexander kallat honom skiälm och läth sigh af probsten intet rätta, mehra sade han sig eij kunna påminna därom.
Alexander tilspordes om han något oährligitt medh Oluf weeth. Swarandes neij och eij mehra sagdt att han skall wara een skiälm till des han bewijsar sigh i försåth för honom legatt och att Oluf Nilson samma gångh den beskyllningen sigh tilladhe.
Olof beklagade sigh hurusom Alexander och hans son Jeremias af sig tagitt 8 kannor öhl, hästen olåfuandes tagitt, sin hustru skuffat, huar af hon måst hålla några daghar wid sängen, tillijka med fleera exorbitantier, men intet dem stämbne låtitt, i mahning att lijka mycket skulle wara, effter han sigh stämbt hafwer, huar till Alexander nekade.
Såsom edeligen intygat är, att Oluf Nilson intet soldaten Alexander Månson hafuer uthropat för een sådan som legat i försåth sigh att mörda, uthan beklagat sigh eij få fredigh wara i sitt huus, så ährkännes Alexanders käremåhl emot Oluf Nilson i deth måhlet af intet wärde, och Alexander tillijke med sonen Jeremias förplichtat å nästa laga tingh att comparera Oluf Nilson till suars för deth dee kunna honom hemma i gården tilfogat, jempte efuen bemelte skälsordh, huilcket effter resolution böör skiee i dess officerares præsentz.
12. Måns Olsson i Offne skuldgafs hafwa besåfwit 1678 pijgan Brita Olsdotter i Heljesund och med henne aflatt barn, huilcken tilstår gärningen och eij plichtat uthan begifwit sigh till Norie och nu i höst heem kommen. Kåhnan hafwer förr lagl. plichtat och så wijde bäggie ogifte woro, så blifwa Måns Olsons saak för lönskeläger 40 m:k:r.
13. Dato opwijste Jon Mickelsson i Krokom Lars Ersons panteskrifft i Vången till sahl. h:r Oluf i Trång för 100 r.d:r, daterat Olai tijdh 1646, som första gången opbödz d. 25 septembris 1647, andra gången den 5 junij 1648 och tredie gången d. 10 decemb 1649. Item hurusom Lars Erson med des syskon half gården oplåtitt Joon Michelson sine dato, huilcken a:o 1664 d. 11 novembris på Altzens lagha tingh præsenterat är och beslutit att när Joon Michelson innan rätta fahrdagh 1665 uthlänte 93 r.d:r icke bekommer, skall han tilträda hemmanet, som tree gånger war opbudit.
Såsom Joon Michelson i Krokum hafwer tilträdt Lars Erssons hemman i Wången effter rättens resolution den 11 novemb. a:o 1664 för 93 r.d:r, som der på länte wore och hemmanet i underpant hafft huar med lagl. procederat ähr. Altså förblifwer rätten derwidh och frijkallar Oluf Larson för Grels Jonssons fordran i Kluk på fadrens Lars Erikssons wägnar, emedan som hemmanet eij så mångha penningar är wärdt, eij heller ägde Lars Ersson det allena.
14. Kerstin Jonsdotter ifrå Öne, stämbd af Grels i Kluk för oquädnis ordh och för deth hon slagit sin mathmoder och icke comparerat, plichtar 3 mark och skall å nästa laga tingh comparera.
15. Gunnar Gudmundsson opbiuder Sjul Månssons hemman i Bleckåsen á 2 tunland för 44 r.d:r tredie gången oklandratt.
16. Jon Olofson i Stavre opbiuder tredie gången uthan klander Sjul Olssons hemman i Tångeråsen af twå tunland för 74¼ r.d:r, daterat Offerdahl d. 28 aprilis 1681.
17. Nils Jonsson i Offne opböd andra gången sin sahl. faders hemman ib:m, inlöst av sine syskon och brodersdåttrens Märit Jonsdotters lilla andehl der uthi till sytningslöön.
18. Olof Jonsson ifrå Öne opböd 3:die gången Olof Månssons hemman i Tångeråsen af des närmaste arfwa inlöst för 10 r.d:r, som brefwet af den 31 maij 1678 innehåller.
19. Erik Pedersson i Berge opbiuder andra gången sin närmesta slächts arfiordh af 3 tunland för 133 r.d:r 1 orth 8 skill., som af deras breef d. 26 maij 1669 är at see.
20. Måns Håkansson i Åse opbiuder andra gången 1/3 af bem:te Åse hemman för 30 r.d:r, af Grels i Kluk, Erik i Walne och Olof i Offne och af dee andra syskonen dito för 17 r.d:r. 20 r.d:r een koo och 1 r.d:r. Item 5 r.d:r etc.
21. Mårten Jonsson i Röde opböd andra gången 1½ tunl. som han af sin suågher Olof Olsson för 48 dal. 24 öre s.m:t kiöpt.
22. Medelst rättens förordningh den 31 octob. 1681 ähr wärdering giord på den branskada som Olof Andersson och Bengt Olsson i Kluk 1680 om andra daghen pingest lijdit, och befinnes warit för Oluf 84 7/8 daler s.m:t och för Bengt 46 7/8 dal. dito mynt, och till desses oprättelse effter Sueriges lagh och Kongl. förordningh dömbdes att huart hemman i tinglaget skall der till contribuera 9 öhre s:m:tz wärde, förståendes i huad wärde wederböranden åstadkomma kan, deth wari sigh korn, timber och rufwer etc., huar af Oluf Anderson niuter 2/3 och Bengt Olsson 1/3.
23. Emellan Offerdahl och Altzens sochnar blef således aftahlt och sluttit, att dee huar sin weka här i Altzen hålla hållhästar och wid åhretz midhe liquidera huar der uthom skiutzet och kåstatt kan wara effter richtiga opsatzer.
Ting den 31 maj och 1 juni 1683
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. AI:10, fol. 60v-63v, ÖLA.
Anno 1683 d 31 Maij och 1 Junij höltz lagha tingh med allmogen af Offerdahls tinglagh uthi Altzens sochnestugu, närwarande befallningsman wäll:tt Jonas Wargh och nämbden.
Nils Månsson i Hälleberg Peder Nilsson i Vången
Erik Gudfastsson i Mällbyn Peder Månsson i Kaxen
Halvar Nilsson i Bleckåsen Enar Pålsson i Ekeberg
Nils Pålsson i Berge Olof Ersson i Kluk
Bengt Larsson i Nordbyn Kjell Ersson i Böle
Jöns Månsson i Stafre Olof Nilsson i Mo
1. Dato oplästes Kongl. placater och förordningar som förr uprepade ähre, tillijka medh Kongl. Cammar Collegis breef af d 13 aprilis 1683 om skoghens uthödande aff förpantade och arrenderade godz och des förbiudande.
2. Tillföllie aff 1678 åhrs protocoll som förmår att Gertud Nilsdotter i Finsätt och Altsen sochn 1677 födt oächta barn och beskylt capitein Joakim Daden wara des fader som deth åhret till Norgie fången fördes, förstältes bem:te Giertrud och utförligen förmantes att bekänna rätta barnfadren emädan capiten där till nekatt. Men hon föregifwer sigh med ingen annan olåfligh beblandelsse hafft än med capiten Daden, det hon på sin sahligheet förr bekänt och änn tilstår, warandes hon då hoos Anders Simonsson i Hof till tienst, huarest capiten logerade ifrå allhälgonatijd 1676 till och in emoth kyndermässa 1677, hafwandes henne ofta i sin stugu om nätterna, enär han kom ifrå Wijken, och födt barn in augusto 1677 och sedan capiten därifrå rest neder i landett, kom han in till Håf, williandes henne som förr häfda, då hon skall sigh wägrat och sagt sigh hafwande wara och han beditt henne deth skyhla och säga deth intet sant wara, och sedermehra skall hon honom intet råkatt, beropandes sigh på sin då warande matthmoder hust. Ingeborg Ersdotter som framkallades och berättade sigh eij mehra däraf wetta än att Daden mäst alla nätter war i Wijken hoos öfwerstleutnanten Hans Rebener och enär han heemkom kallat Giertrud i sin stugu att optända eldh, därest hon understundom längie drögde, föregifwandes sigh eij slippa förr än han sigh lagdt och hon elden uthsläckia skulle, och enär hon war hafwande blefwen bekänt Daden wara där till fader. Meera sade hon sigh eij der aff wetta, huiliket togs ad notam.
3. Jakob Olsson i Söråsen fordrade af Nils Gunnarsson i Rise 69 r.d:r bestående uthi fölliande poster nembl. 1:mo till Halvar Larsson i Rise 40 r.d:r specie och för intresse 9 r.d:r, huars hemman Nills åboer och effter afftahl och sluuthdom á 6 m:k:r s.m:t betahla skulle. Sedan hafwer Jakob Olsson låtit Nills bekomma 2:ne hästar för 20 r.d:r, giörandes tillsammans 69 r.d:r, huaremot Nills Gunnarsson intet hade att säga uthan skulden tilstod, hafwandes inga andra medell till des betahlningh än hemmanet i Rijsse, varföre finner rätten skäligt att Nills Gunnarsson skall forderligast effter den ordningh som det 27:de capitlet Tingmåhla Balcken dicterer berörde 69 r.d:r 6 m:k:r s.m:t betahla, huarwidh och Kongl. Execcutionsstadgan ihugkommas och effterläfwas böör.
4. Bengt Månsson i Berge och Kall sochn kärade till hust. Ingeborg Nilsdotter i Kougsta om 16 sk. 16 öre k.m:t som skohla restera på des 3:die manslöön af half:a gården och för den andra halfwa fått af Olof Olsson i Kågstadh 30 sk:r. Hust. Ingeborgh förgifwer deth sin sahl. man sagt sigh där på gifwit Bengt 6½ sk. k.m:t huar till Bengt nekar och änkian inga skiähl eller wittne till leverantzien hafwer. Bengt tillstår sigh nu allenast fått sex dal. k.m:t och 7½ sk. skall han få af Erich Olsson i Kiöstad och een dal. s.m:t eftergifwer han emedan som hust. Ingeborgh hans swärmoder ähr. Blif:r alltså resten som hust. Ingeborgh uthan oppehåld betala skall, 13 dal. 16 öre kopparmyntt.
5. Lars Ersson i Kjösta angav huru som han tillijka med Mårten Jonsson i Röde, Olof Olsson ib:m och Nils Eriksson i Kaxen, Peder Olsson i Tulleråsen, Anders Simonsson i Hof, hafwa medelst länta penningar till Nils Mårtensson i Kjösta, effter hans dödelige afgångh för 2 åår sedan måst antaga des hemman til bruuk, huar under Nils Mårtensson kiöpt aff Jöns Månsson i Stavre, een boowall wäster i Rönåsen för 1½ r.d:r och den mycket förbättrat, anhållandes något niutha för melioration till gäldens betahlningh, och befans att Nills wallen ifrå a:o 1654 till 1681 possiderat och dee hussen han opbygt, äre merendels förfaldne och uthråttnade, föruthan een hööbodh som nyttias kan. Jöns Månsson påyrckade som skulle han intet nuttit sahl. herr Olufs contract uthi Staffre hemmanett.
Så wijda Nills Mårthensson uti 27 åhrs tijdh boowallen i Rönåsen brukatt och huad han till hussen och wallens giödning användt, sielf merendels förnött och nyttan där af hafft, så kan rätten intet tillerklara des creditorer någon wedergällningh för meliorationen och besagde boowall förblifwer under Håfs hemmanet effter afsagd dom den 31 octob. 1681. [-] Jöns Månsson i Staffre som wallen och platzen 1654 för 4½ r.d:r undan Håfs hemmanet såldt och sedan heela hemmanet med des pertinentier bårtbytt emoth ett i Stafre. Så kan rätten icke mindre göra än döma Jöns Månsson att lefwerera till Nils Mårtenssons creditorer berörde 4½ r.d:r och där Jöns icke hafwer sitt contract om hemmanett i Staffre njuttit som 1681 producerades och nu ähr yrckiatt, så söka han sahl. hr. Oluf Nillssons arffwa effter 1681 åhrs dom som han bäst gitter.
6. Ländzman Anders Ersson angaf, hurusom Anders Simonsson i Hof, hafwer förledne åår slagit Rönås bowall som effter laga dom hörer till Olof Olssons hemman i Håf, som spargerat war. Oluf berättar deth Anders Simonsson sagt sigh deth willia göra i anseende för sitt hafde omaak med bowallens återwinnande under Olufs hemman, huar till Oluf säger sigh huarcken sagdt ja eller nej, varandes nögd med dhet som giordt ähr, emädan Anders Simonsson bowallen 1681 åtherwan då han Olufs hemman brukade, huar med och rätten stadnade, och dee där om å nyo, inför rätten förlijckades.
7. Ryttaren Jonas Månsson i Ulfsås angaf hurusom hans swärfader Erik Nilsson och Jon Andersson, bäggie i Ulfsås boende, hafwa bebodt ett sönderdehlat hemman och myhrängierne till skiptes brukatt och emädan Jonas utcommenderat war, hafwer Joon Andersson tillägnat sigh een myhra, Långflodan ben:d, och dhen åhrligen brukatt och där emot Erich Nillsson lämbnat en wärre och ringare Sanmyhran wid nambn. Joon Anderssons måg Jon Matsson inwände och föregaf att bem:te Erich och Joon i gode mäns närwaru för sex åhr sedan aftahlat att huardera besagde myra åhrligen skall behålla, och derföre skall Långflodan wara medh dijken förbättrat och Sanmyran däremot intet. Warandes Simon Torbjörnsson ib:m wittne därtill, som läfwer och absens är och Henrik ib:m, som döder ähr. Simons bewittnande pröfwes nödigh till sakzeens uplyssningh, emädan som som[!] sådant skiffte eij kan egenteligen förståtz wnder Kongl. placatet om skattskyldigh jordz dehlningh ifrå rätta bohlstahn. Dy differeres saken till nästa ting, då Simon skall wara tilstädes och wittna i saken.
8. Lars Halvarsson i Landön kärade till Enar i Ekeberg om ett stodh, som han af honom köpte a:o 1678 om hösten för 5½ r.d:r och ½ lispund fisk och om sommaren 1679 togh ryttaren Tyris Jonsson deth bort så som ett drogoune stod effter lieutnantens Måns Christiersons ordre och brukat på marchen til Norie 1679 som på fiället lämbnades. Anhållandes om sin betahlningh af Enar som det ohemult såldt. Enar föregaf sigh dhet av chronan kiöpt enär dragoune stoerne såldes för 5 dal. s.m:t som ländzman Moses Andersson och berättade. Tyris sade sigh effter ordre deth tagit och på Owijksfiället blef fördärfwat och lämbnat, efftersom hans cammærater som oberedne woro, dragoune stoer öfwer bekommo. Det intygades att leutnant Chrestierson låfwat hielpa Tyris att betala bem:te stod, emädan som dee bårtsålde chronstoen icke skulle tagas till dee oberedna, uthan dee wndandölde. Moses Andersson betyger att 2:ne stodh wärderades á 5 och 3 dahl. s.m:t, och dhet eena hafwer han såldt till Enar, hafwandes huarcken qvittens eller rächningh huar med han kan bewijssa des wärde till chronan betalt, och dy godhwilligen låfwade förnöija Lars Halffwarsson för stodet 5½ r.d:r och ½ lispund fisk och hafwa regress till leut. Måns Chrestierson och ryttaren Tyris Jonsson å nästa laga tingh derom agera.
9. Kjell Ersson i Böle kärade till Olof Håkansson ib:m i så motto, att beggies hemman i forna tijder warit ett, och Kiehls deel, fast wärre och swagare än Olufs, begärandes dehlningh på alla ägorna. Oluf inwände och föregaf det wara sin hustrus Märit Olsdotters barns odall och arff medh förra man Mårten Henriksson, och des faderfader Henrik i Byom uthi Mörsill sochn är deras förmyndare, och denne med modren inga barn aflatt. Effter undersökningh befans att Kiehl sigh till Böhle för 3 åår sedan bytt med Olof Hemmingsson och som Kiehl berättar, skall Oluf wid bythet sagt sin fader hafwa samsbrefwet, som skall innehålla dhet bäggie hemmanen i Böhle skulle iänckas att bäggie skulle iämbngode wara, och intet honom till ting med samma breef kalla låttit, eij heller något skriffteligit bythe opwijst, huarföre kan intet sluth därmed giöras förrän bythesbrefwet blifwer opgifwit, huaraf man kunde see des sammanhangh och huru wijda Oluf Hemmingsson sitt byte hafuer heemulat.
10. Till föllie af herr gouvernörens excell:s ordre till befalningsman ifrå Gefle d. 1 martij sistledne ransakades effter tinglagetz gärningzmän och befans som föllier:
Offerdahls sochn: skomakare Sjul Olsson i Tulleråsen antagen in decembri 1682.
Altzens förspråkade skomakare in decembri 1682 Måns Olsson i Offne, som förledne winter hafwer reest till Norie och icke igenkommit.
Mattmars dito: Jon Nilsson i Ugården antagen in decembri 1682.
Grels Ersson i Valne boofast bonde och är kopparslagare.
11. Effterskrefne tillordnade kyrckiones säxmän ifrå Offerdahl aflade sin trooheetzeedh, nembl. Olof Jacobsson i Söråsen, Bengt Jonsson i Ekeberg, Olof Månsson wid Landön, Jon Maszson i Ulfsåsen, Olof Jonsson i Stavre.
12. Halwar Nilsson i Bleckåssen insinuerade 2:ne lagbudne och lagståndne köpeskriffter på fadershemmannet i Bleckåssen af 1 ¾ tunlandh, i börd löst utaf sine syskon, item af sine syskonebarn den andre halfwa gården af 1 ¾ tunlandh, för 70 rdr, och prima maij sidstleden lagståndit och dy bewilliades honom dombreeff.
13. Peder Carlsson i Berge præsenterade een lagbuden och lagstånden sythningsskrifft af sin styfmoder hust. Ingeborg Ersdotter på des löössöhren och uthstående gäldh och 1:ma maij huius anni lagståndit. Dy dömbdes honom till laga fångh där opå.
14. Måns Håkansson i Åse opböd 3:die gången 1/3 aff Åhssehemmanet för 30 r.d:r och af Greels i Kluk, Erik i Valne och Olof i Offne och af dee andra syskonen för 17 r.d:r. 20 r.d:r. Enn koo och 1 r.d:r. Item 5 r.d:r.
15. Mårten Jonsson i Röde opbödh 3:die gången 1½ tunland kiöpt af sin svåger Oluf Olsson för 48 skill. 24 öre s.m:t.
Ting den 1 och 3 december 1683
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. AI:10, sid. 128r-133r, ÖLA.
Anno 1683 d. 1 och 3 decembris höltz lagha tingh med allmogen i Offerdahls tinglagh uthi Offerdahls sochnestuffa, närwarande befalningman wällb:d Jonas Wargh och nämbden.
Nils Månsson i Hälleberg Peder Nilsson i Vången
Peder Månsson i Kaxen Halvar Nilsson i Bleckåsen
Enar Pålsson i Ekeberg Nils Pålsson i Berge
Olof Ersson i Kluk Bengt Larsson i Nordbyn
Kjell Ersson i Böle Jöns Månsson i Stavre
Olof Nilsson i Mo
1. Dato publicerades förr specificerade Kongl:e plactater.
2. Soldaten Halvar Nilsson Falck skuldgafs hafua besåfwit Kerstin Nilsdotter i Rönningsberg och aflatt barn med henne, huar till han och hon beiakade, warandes kåhnan af ächta säng född och ingendera med den synden förr beslagen. Dy plichtar Halfwar effter det 3:die cap. Gifftemåla B.L.L:n med 40 m:k:r och kånan Kerstin effter Kongl. resolution a:o 1679 20 m:k:r.
3. Bengt Larsson i Nordbyn angafs hafwa försummat sidsta stoorböndagspredijkan i Altzen
huar till han intet neka kunde, föregifwandes sig intet kunna igenfå sin häst och dy eij kunnat komma fram förr än gudztiensten war ändatt och medelst ryggwärck eij förmådde gå till Mattmar kyrckia, dijth hans bröder Nils och Jon redo och bewistade gudztiensten. Bengtz hustru kunde för sitt späda barn skull icke hinna till Mattmar. Såldathen Anders Skåning och Henrik Jägare woro hoos Bengt och Joon inqvarterat och bruka samma excus och att dee medelst stort regn eij förr hinna kunde och i hastigheet eij mächtade gåå till Mattmars kyrckia. Det intygades att Bengt esomoftast stoor ryggwärck hafuer och då intet mächtig någon wartt rijdha.
Emädhan som Bengt Larsson med des hustru icke af opsåth försummatt stoorböndagspredijkan, så gifue han till prosusus 2 skill. s.m:t och ½ tunna korn och soldaten Anders Skåningh och Henrich Jägare i lijka måtto huar sina 3 marck.
4. Nils Olsson i Kluk och Torbjörn Jacobsson i Grötom fordrade någon arff uti Edhehemmanet som Jon Larsson åboar, huilcken exciperade däremot och föregaf, att den arfsprætension är förlängst clarerat och förlijcht på laga tingh för 16 eller 17 år sedan. Actores tilstå, att på tinget war därom agerat och parterna utwijstes att förlijka som eij skee kunde, men Joon Larsson påstår att fullkombligitt sluth skiedde.
Resolutio: Så wijda saken förr på laga ting är angifwen och agerat så kan han intet antagas förrän protocollet där om kan wijsas, huar af beskaffenheten kan sees.
5. Nils Persson i Trången besuärade sig öfuer sin granne Olof Larsson ib:m för deth han hafuer sagt sigh hafua rijdit sin hustru. 2. Slagitt sigh. 3. Beskylt sina barn gifuit folck öknambn. Sökiandes det bewijsa med wittnen som deth sedt och hördt. Nembl. Peder Jonsson i Landverk och Nils Nilsson ib:m, huilcka Olof Larsson gaf eedhen effter som rätten aggreerade och wittnade, nembl. Päder Jonsson. Att Nillss och Oluf kommo förledne höstas i trätha om een skiutzfärd medh krigsfolcket ifrå Järpe skantz och någon annan gammall trätha. Då Oluf togh Nills i halsen och slog hufwudet moth wäggen inwid fönstrett och intet kunde see honom blå eller blodiger. Oluf sade och åth Nills att han intet skulle tahla åth sin hustru uthan om något fehlas, åth sigh, och wid det samma sade att han längie nogh sin hustru rijdit. Så som och at Nillss hustru öknämbdt sigh och sitt folck.
Nillss Nilssons äfwen så och att Oluf frågat Nils om han skall chrestna sigh och sitt folck eller prästen. Oluf och Nills confronterades och angofwo huarandra för åtskillige oquädins ordh, huar till ingendera wittne och skiähl hade, och Oluf kallader suarttdiefwull och dy bedit Nills sigh intet omchrestna. Nills Pädersson berättade sigh så een pust baak i nackan och ingen den wijst.
Ryttaren Erik Månsson bewittnade förledne winter höra af Oluf Larsson säijas, att folck säger deth Nills Perssons folck gifwa andra öknambn, wettandes intet om deth santt är. Nillss Persson klagade att Olufz booskap opätitt för sigh een skyhl rogh, huar till Oluf nekade och Nills honom där till eij binda kunde med wittnen.
Så som Nills Pädersson intet kan bewijsa sig af Oluf Larsson wara slagen blå eller blodiger, eij heller beskylt honom för något oährligitt omgiängie med sin hustru, icke heller kan Oluff Larsson öfuerbewijsas hafwa tillagt Nills Perssons barn gifwit folck öknambn, heller hans booskap förtärdt enn skyhl rogh, uthan alt af gammall oenigheet och munbruuk å bäggie sijdor har kommit. Dy ophäfwes denna twist i deth måhlet, wijdh 40 m:k:rz wijthe för den som sådant påtahlar och förordsakar wijdare osämia.
6. Olof Larsson i Vången beskyltes hafwa giordt orätt roghtijonde. Tolfman Per Nilsson i Vången och säxman Gunnar i Bräckie betyga, deth han angifuit tolff skyhlar rogh och sedan befans där 15 skylar, huar till han eij neka kunde, föregifwandes lijka wähl att tree skyhlar woro af creaturen opätne och dy dem eij rächnatt. Päder Nilsson bekänner att någon skada der på war giordt och icke mycken heller.
Så som Oluf Larsson hafwer underslagit rogh tionden och försnillat för Kongl. M:tt och chronan 1½ band och effter Kongl. Maij:ttz tijonde placat böör han berörde 1½ band och tree gånger så mycket till lefwerera ifrå sigh som ähr säx bandh och blifwer 4 kannor rågh.
7. Rustmästaren Peder Jonsson skuldgafs hafwa belägrat Kerstin Larsdotter i Tulleråsen och aflatt med henne barn som för ett år sedan föddes, huilcka tilstå lägersmåhlet, warandes han laghgifter med Gertrud [tomrum] barnfödd i Pryssen, som stadnade quarr i Stetin enär staden 1678 opgafs, emädan som hon intet wille honom föllia till Swerie, och sedan intet hördt af henne, ehuruwäll hr. probsten sigh där om flijth giordt. Kånan är af ächta säng född och tilförne således sigh intet försyndatt. Rustmästaren föregifwer sigh intet wetta sin hustrus faders nambn och icke heller huarest hon i Pryssen född war, som förr warit gifft med een lijnwäfware icke långt ifrå Stettin.
Resolutio: Rätten kan intet här i döma förr än säker kundskap inkommer om Päder Jonssons hustru läfwer, uthlåtandes han sigh willia ächta Kerstin om hans hustru wore dödh.
8. Anders Olsson i Slåtte fordrar af sin hustrubröder Jon och Erik Olofssöner 6 r.d:r à 6 m:k:r som skohla restera på fadershemmanet i Västbacken, huar till eij nekades, men föregofwo att hemmanet blef alt för dyrtt wärderatt, oppwijsandes däröfwer giorde sluut och contract den 8 aprilis a:o 1673, närwarande Nils Månsson i Hälleberg och Peder Simonsson i Berge i fadrens Oluf Jonssons närwaru, lydandes att Joon Olufsson skulle behålla gården för 120 r.d:r och han dee andra syskonen därefter uthlössa, huar effter Joon hemmanet antogh och 7 á 8 åår brukade och sedan det lämbnat åth sin broder Erich Olsson och på kiöpet afslogh 3 r.d:r. Erich Olsson säger hemmanet icke så många penningar wara wärdt och att han deth gärna sin swåger uplåter, som förr hemman hafwer, sökiandes att huad som i fadrens lijfztijd blef giordt och wedertagit må ståndachtigt förblifwa. Joon och Erich föregifwa deth systran bekom löösöhren så mycket som een af dhem eftersom deras fader så wille haffwa.
Alldenstund Oluf Jonssons hemman i Wästbacken är i gode mäns närvaro wärderatt för 120 r.d:r à 6 m:k:r s.m:t syskonen emillan, deth sonen Joon Olufsson skulle inlösa som contractet af d. 8 aprilis a:o 1673 wijdare innehåller och uthwijsar, huilcket Joon wedertagit och i possesion hafft och sedan deth sin broder Erich Olsson opdragitt. Altså förblifwer rätten wid oprättat contract och afhandlingh och Joon Olsson i föllie der af plichtig att betala sin swåger Anders Olsson dee prætenderade 6 r.d:r som är 9 dal. s.m:t uthan oppehåld och söke sin broder Erich som han hemmanet sålt hafwer deth bästa han gitter och huad systran i arff mehra än een systerslått bekommit blifwer i lijka motto ståndachtigt aldeles som contractet förmåhr och dicterer.
9. Märit Larsdotter i Ede angafs för 1½ åår sedan födt barn och deth aflatt effter sammanlagh och beblandelsse med Olof Larsson i Ringsta och Lit sochn. Huilcken bekänner sigh af honom häfdat wara undher ächtenskaps låfwen och hon bewijsar med een attest aff Lars Halvarsson i Landön, Jon Olsson i Bångåsen och Erik Olsson i Ede, gifwen Edhe den 1 martij a:o 1682 att ächtenskap emellan Oluf och Märitt war sluttit i deras närwaru och derpå gifwit fästningsringh och wid afreesan till Norie att sig något på een tijdh förtiäna, till henne sin ringa ägendom tilltrodt, som och skiett är, och han icke igenkommit utan berätta i Hemma sochn i Norie dödh blefwen. Märitt pålades till nästa tingh att skaffa kyrckoherdens attest ifrå Hemma att Oluf genom döden afgången ähr.
10. Saken emillan Olof Nilsson i Slåtte och soldaten Alexander Månsson och Jerimias Alexandri optogs och befans att dee på compagniemötet i Vången förlednde sommar kommo öfwer- eens således att Alexander skulle betala bekombne 8 kan:r ööl och nu befans i lijka motto att han fuller hästen omsijder med låf fått, fast han i förstonne där om något stoortalig warit, att han hafuer kallat Oluff skielm eller liugare och bedragare finns aff Gunnar Larssons edelige intygande warit een retorsion. Oluf berättar sigh intet med Jeremias något samtahl om någon förlijkningh hafft. Föraren Mårten Nillsson berättar att soldaten Jermias är lagstämbder och af sin capiten befalt att comparera men intet sig infunnit.
Emädan som Alexander Månsson, Oluf Nilssons häst till sin booföringh icke olåfwandes tagitt utan den omsijder med låf och minne fått som andra soldater. Så blifwer han derföre otilltalt och förplichtat genast betahla opdruckna åtta kan:r öhl. Huad ährerörige ordh han fält hafwer widkommer, så befinnes efter Gunnar Larssons eedelige intygande deth allenast een retorsion warit och dy intet straff wärdig. Beträffande Jeremias Alexandri som lagstämbder är och icke comparerat så böthe han för stämbningz försittiande 3 m:k:r och nästkommande ting obligerat comparera Oluff Nilsson till swars.
11. Torbjörn Simonsson i Röde bekänner sig wara förlijcht med Alexander Månsson om deth slagzmåhl som förlupit war och efftersom deth aff bråskilldnat är skiett och huarcken blodh eller blånad skiett så blifwa deth där medh.
12. Soldathen Olof Örn skuldgafs hafwa besåfwit kånan Lucia Gunnarsdotter ifrå Tullus och Rödöns sochn, huar till han nekade, men ländzman Moses Andersson intygade deth Luci för sigh deth bekänt, och sagdt det skiee i Edhe hoos Erich Olsson på [..]ngnen, huilcket Erich berättar hon och för sigh sagdt, och han deth för probsten och sedan kommit i all mans tahl, warandes Oluf laghgifft medh Malin Ersdotter i Köping sochn och Kalltorp by, och tree åhr sedan derifrå reest och intet wijdare af henne hördt, än hon skall tiena hoos drabanterne. Kåhnan reste till Norie Barholomei tijdh 1682 och skall tiena hoos Oluf Larsson i Indahlen.
Så wijda Oluf Örn aldeles nekar sigh med kånan Luci Gunnarsd:r hafft olåflig beblandelsse och hon i Norie stadder är, så kan intet sluth i sakeen förr än dee confronteras eller åth minstonne af troowärdige män blifwer ytterligare tilfrågader där om och attest der öfwer opgifwit.
13. Olof Örn hafwer för Peder Månsson i Kaxen sagt sigh belägratt lappkånan Märit Olssdotter emellan prästegården och Bångåsen, warandes något drucken, huartill han nekar och kåhnan sammaledes. Oluf föregaf sigh esomofftast blifwa för Märitt aolerat och sagdt om så wore att iag henne besåfwitt, så är hon iu een chresten menniskia. Märitt bekänner sigh wara häfdatt uti Myskie sochn af een soldath Mårthen wid nambn och pass för ett åår sedan födt barn, huilcket h:r probsten Venerandi Concistorio hafwer notficerat emädan som bem:de Mårthen i Hernösand wistas och fått deth swaar att han will swahra enär han lagstämbder blifwer och förr intet. Denne Märitt hade 1673 Nills Orre till sin man som war soldath under Undersåkers compagnie och rymbde 1673 till Norgie och där blef kneckt, och denne i 2 åår hoos sin man där war, och sedan begifwit sigh hit i landett, hafwandes ingen af honom sedan hördt.
Såsom kånan Märitt Olsdotter nekar sigh med Oluff Örn hafft olåflig beblandelse och Peder Månsson i Kaxen intet kan honom öfwertyga sagt sigh deth giordt, dy frikallas han derföre och Märitt Olsdotters lägersmåhl med soldathen Mårthen ifrå Myskie opskiutes till hans ankomst och confrontation. Imedler tijdh kan förnimmas om hennes laggifte man Nills Orre läfwer.
14. För Olof Nilssons trenne omyndige barn i Nygården förordnades till förmyndare Håkan Grelsson i Kluk, huars hustru Olufs syskonabarn är och Jon Nilsson i Ugården, emädan som ingen inom slächten fans där till dugligh och bequäm, warandes deras åhuga, att hemmanet till huus och hägnad warder wäl brukatt och barnen wähl optuchtade.
15. Angående Alsens och Mattmars sochnars tredie parttz räntha och uthlagor pro a:o 1679 som allmogen förunthes på giord lefwereringh till militien och sochneskrifwaren Lars Olsson
böör clarera, befans att trediepartzränthan belöpe 232 daler 7:22 1/3 s.m:t och der på assignerat probsten m:r Zachariam Plantin 100 daler s.m:t och 119 daler 8: lämbnat till säx barcka hudars och 55 gilling höö betahlning, dem allmogen klagar sigh intet nuttit och sochneskrifwaren opwijser een restlängd på 71 daler 14 öre s.m:t som icke är accepterat och richtig känt, föregifwandes sig eij af Lars och tolffmän fått assistence. Dy beslöt att ländzman skall forderl. sammankalla alla dem som på restlängden äre förde och förhöra huem som skulden består eller intet och wara behielplig att uthbekomma all ständig skuld. Deth öfriga måste Lars Olsson sielff betahla.
16. Jon Olsson i Öne fordrade af sin granne Jon Nilsson ib:m som han länt åthskilliga gångor, nemblig. 4 ¾ r.d:r och ingen betahlning fått huar till Joon nekar och föregifwer sig för 14 eller 15 åår sedan warit till ting med hoo där om och blifwit sluttit att han warit allenast skyldigh fem ortt på een knechte legha som Joon Olsson säger sigh fått, och rächnar på annan skuldh. Dee äldste nämbdemänn betyga sigh minnas så slutit wara. Joon Olsson beropar sigh på wittnen som tillstädes warit enär han uthlänte penningarna, huilcka äre dödhe. Joon Nilsson nekar eenständigt.
Så som Joon Olsson i Öhne intet kan öfwerbewijsa Joon Nillsson sigh något skyldig wara och där hoos är intygat att Joon Nillsson är dömbdh att betahla 5 ortt på een knechtelega, dett han och giordt hafwer. Allt så frijkallas Joon Nillsson för Joon Olssons gambla fordran i deth målet.
17. Jon Mickelsson i Krokom låtit stämbna Olof Larsson i Vången om ett gårdeköp och Joon aldeles sigh absenterat och Oluf intet opwachtatt tingetz sluth, dy plichtar hwardera med 3 m:k:r.
18. Nils Persson i Vången citerat Jon Mickelsson i Krokom om Dansåkeren och ingendera comparerat, huarföre saker huardera till 3 m:k:r.
19. Grels Jonsson i Änge och Ås sochen citerat pijgan Kerstin Olsdotter ifrå Hållbacken för det hon slagitt sin hustru som des maathmoor war och opbränt een bastufwa och eij comparerat. Derföre plichtar som för tredsko medh 3 m:k:r.
20. Quarteermästaren Henrik Eliasson lagstämbd att swara ländzman Anders Ersson Bång för resterande uthlagor för sahl. gen. maiorens Anders Plantings hemman i Wången och intet comparerat heller bewist laga förfall. Dy för stämbnings försittiande saker till tree marck.
21. Förarens Mårten Nilssons branskada på des gård Ugård ben:d i Mattmar sochn, opwistes tilförordnade mäns wärderingh som bestå af 30 daler 4 öre s.m:t och emädan som Offerdahls tingelagh a:o 1682 måtte i det anseende contribuera till 2:ne bönder i Kluck och innewarande åår till Hanabacken i Owijken. Altså förskones dee denne gången och dömmes att Rödöhns tinglagh skall komma föraren till hielp med femb kannor korn af huar röök i Rödöns tinglagh uthan åtskildnadt och deth till underdånigst föllie af Swea rijkes lagh 37 cap. Byggning B.L.L. och 18 puncten i Tiggiare ordinantzian de a:o 1644 och den 31 puncten i Kongl. hussesynsordningen a:o 1681 huar effter kyrckones säxmän spannemåhlen opbära skohla och till föraren lefwerera forderligast som skiee kan.
22. Jacob Olsson i Söråsen opbiuder Nils Gunnarssons hemman i Rise för 69 r.d:r à 6 m:k:r första gången, näste bördemän till lössn.
23. Enar Pålsson i Ekeberg opbiuder första gången 105 daler s.m:tz wärde i Olof Helgessons hemman i Bångåsen iempte någon uthstående skuldh, till sythningslöhn för Oluff och hans hustru i deras lijfztijdh näste bördemän till lössn effter gubbens dagar.
Ting den 25 och 26 april 1684
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, renskrift, vol. AI:10, fol. 190r-196v, ÖLA.
Anno 1684 d. 25 och 26 aprilis höltz laga våhrtingh med allmogen af Offerdahls tinglagh præsente pratore och nämbden.
Jöns Månson i Stavre Peder Nilsson i Vången
Erik Gudfastsson i Mällbyn Olof Ersson i Kluk
Peder Månsson i Kaxen Bengt Larson i Nordbyn
Enar Pålsson i Ekeberg Olof Nilsson i Mo
Halvar Nilsson i Bleckåsen Nils Pålsson i Berge
Jon Eriksson i Rise Mårten Jönsson i Röde
1. Dato aflade Mårten Jönsson sin nämbdemans eedh.
2. Dato publicerades Kongl. Maij:tz förr specificerade placater.
3. Gunnar Gudmundsson i Bleckåsen angaf att ett nyland under sitt hemman för 12 eller 13 åår sedan pantsattes till Jon Nilssons hemman ib:m för 2 r.d:r och åhrligen till twå lass höö kastatt af sigh, begärandes deth ighen under gambla bohlstahn. Joon Nillsson tilstår att deth under Gunnars hemman legatt och sin fader läntt derpå 2 ¼ r.d:r och i sin tijdh dem igen begärt och intett fått, som och denne giordt hafwer. Men Gunnar föregifwer att både capitalet och intresset med höet är betalt. Deth intygades att åhrligen kan der falla ett winterlass höö som kostar 24 öre s.m:t och enär arfwodet berächnas för och emoth halwa höet, så är 12 öre s.m:t till intresse för 2 ¼ r.d:r som obilligt och öfwer ordningen ähr, och enär intresset berächnas á 8 procento så blifwer deels capitalet och dels intresset betalt, huar till kommer Kongl. Maij:ttz jordeplacat anno 1677 som huart och ett till sitt förra bohlstad läggier utan lössn. Dy dömmes nylandet ifrå Jon Nilson utan lössn under Gunnars hemman ighen.
4. Gunnar Gudmundsson prætenderade i lijka måtto ett pantängh af sin granne Mårten Nilsson, som tilstodh sigh ett stycke för een r.d:r i pantt hafwa och sombliga åår deth intet slagit, efftersom han ängh des utan nogh hafwer, cederandes deth gärna under Gunnar med förbehåld, sin länte r.d:r af Siuhl Månsson att kräfia.
Effter Kongl. Maij:ttz placat om skattskyldig jordz dehlning a:o 1677 lägges bem:tt pantängh under sitt gambla bohlstad igen utan lössen och Mårten söke Suihl om richsdalern deth bästa han kan och gitter.
5. Olof Larsson i Vången besvärade sigh öfwer sin granne Nils Pedersson för det han tilägnar sigh gammaltt bruuk och swedieland i skogen som Oluf tilhörer. Sedan fodrar han betahlningh för een skiutzfärdh till Möråker med öfwerste leutnanten Rebender, som Oluf moste göra, emädan Nills olåfwandes ifrån Jerpen reste bortt med sin häst. Item ett gammalt ängestycke skoglupet, afhuggitt, brendt och sådt. Sidst fodrar han beskydh på ett sexmarck stycke som Nills af een ryttare Hans Tysk tagitt. Hwaremoth Nills Persson exciperade som föllier: Gambla bruket i skoghen föregifwer Nills wara för etthundrade åår sedan afhuggit och swediat och skogen aldrigh bytt. Orthen war aldeles skoghwäxt, den han uthrödde. Oluf berättade dhet intet wara öfwer 30 åår sedan, och att Nills på andra orten nogh rydskogh hafwer. Deras granne Peder Nilsson sade sigh innemoth fyratijo åår warit i byhn och då war på den twistige ortten een uutgammall lada och lijten slått. Nills föregaf ladan höra icke dertill utan till een ortt nedanföre. Om skiutzfärden detta, att Nills Persson tillijka med flera war befalt skiutza krigsfolcket ifrå Jerpen till Möhråker, dijt Nills med sin häst war, som blef casserat och icke antagen effter han war sulten och brutin och enär folcket wore öfwerfäriade om een fredagh reste han heem. Imedler tijdh kom mehra krigsfolck utan efter och då togs Olufz häst. Olof säger, om han töfwat, så hade hans häst sluppit. Rp. intet kunde iag töfwa sedan iag fick loff och intett haar Oluf för migh skiutzatt. Nils tilstår sigh på obyttan skogh een lijten swedia huggit som gränzade in wid een gammall swedia. Skoghväxen som Oluf förlängst rydiat, huar af han litett i linenan huggit, det nämbdeman Peder Nillsson besannar och å förledne höstetingh hades under händer och med mehra ophäfdes wid 40 m:k:rs wijthe huilckendera osämia och oenighheet opwäckia skulle. Med sexmarck stycke berättar Nills så wara tilgångit att han för några och 20 åår sedan länte åth Olufz faar 2 r.d:r och och skulle få 1 tunna korn på handen, men länssman Erich Ersson tog bem:tte 2 r.d:r och korntunnan i chronones uthlagor och för 16 eller 17 åår sedan fick låff af ryttarn Hans Tysk att taga sexmarkerstycket, allenast han der af skulle lämbna åth ryttaren för sin reesa åth Frössöhn sex skill:r. Oluf föregaf sin fader deth eij äga, utan han. Rp. sig eij wetta huilckendera deth ägde, men fadren gaf låf der till.
Nämbden togh saken i betänckiande och beslöth Oluf hafwa förwärckatt föresatt wijte af 40 m:k:r på höstetinget emädan som han emot samma saker dreff (fast Nillss icke stämbder war) och dy togo eij det ad notam.
Såsom de utkasta ohemult klagar först om ett gammalt bruuk och skogwuxit swedieland på obyttan skogh, sedan för een goirdh skiutzferdh med krigsfolck till Möråker, huartill Nills Pedersson intet pröfwes wållande warit efftersom han med sin häst till Jerpen war, huilcken eij antogs emedan som han mager och bruttin war. För deth tredie om een lijten skoglapp en swedja och af obyttan skogh, huar opå Nills lijtett rydiat. Sist om ett sexmarckstycke som Oluff för 16 eller 17 åår sedan af ryttaren Hans Tydsk effter Oluf Larssons faders låf och tilstånd emoth länte 2 r.d:r för några och tiugu åhr sedan bekommit. Härflytandes heela action af ingen grundh utan af argheet och elack grannsämia, som sträfwar aldeles emoth deth wijthe af 40 m:k:r som på hösttingett dem emillan fått och giordt blef. Altså blifwer Oluf Larsson saker till 40 m:k:r och Nills Persson i ofwanberörde måhl för hans wijdare åtahl frij och otiltalt.
6. Anna Olsdotter ifrå Nordbyn beswärade sig öfwer Jon Nilsson i Bleckåsen för deth han tilägnat sigh arff effter sin syster Töri Olsdotter. Rp. att hon een tijdh låågh siuk hoos sigh och wid des yttersta sina ringa klädher och löösöhren för hafda omak låfwat sigh och deth andra
skulle systran Anna hafwa, som tvänne soldather åhört och wittna kunna, där till med äre dee i nämbdemans Halvar Nilssons närwaru derom förlijchte, deth han tilstår, och öfwertygade Anna så wara giordt och hon fick taga af quarlåtenskapen sitt nöije. Anna förmente lijkawähl Joon intet till så mycket wara berättigat, dy frågades huru mycket han fått. Rp. Till fyra daler kopparmynttz wärdhe. Soldathenom Simon Jonsson, Nils Andersson och Lars Persson intygade sigh wara af Joon Nillssons hustru ombedna att komma till sigh, emädan manfolcken i byhn woro till Norie förreste att höra på Töris tahl, då hon henne frågade huem des lilla förwärfda ägnedomb effter hennes daghar hafwa skulle, och bekom till swaars, att hon och sin syster Anna skulle den dehla sin emellan, och på samma stundh blef hon måhllöös och dygnet effter afsomnade. Medelst Töri Olsdotters sidsta willia och der uppå fölgde förlijkningh, behåller Joon Nillsson deth han fångitt hafwer, helst emedan deth avlinge war.
7. Tobackz besökiaren Anders Jonsson angaf Torbjörn Jakobsson i Grötom förleden winther hafwa något mehra änn ett halfft skålpund olåfligit toback ifrå Norie infördt som wid Undersåker confiscerat blef, anhållandes om laga correction. Torbiörn betygade gårdagen hafwa så illa med een yxa sig huggit att han intet kunnat comparera, och dy fullmächtigat sin fader Jakob i Söråsen för sig swara i deth måhlet, som tilstår sin son 2 eller 3 allmar toback ifrå Norie hafft, deth Olof Jacobsson i Söråsen och Nils Simonsson i Ulfsås d 22 hujus bewittna santt wara.
Till underdånigst föllie af Kongl. Maij:ttz renoverade tobackzplacat 1670 och des 12 punct, dömmes Torbiörn Jacobsons i Gröthom confiscerade tobaack wara förbrutitt och där hoos måste han som een förbudz förbrythare plichta med 40 m:k:r s.m:t. Och så wijda quantumet war ringha och under 15 skålpund, blifwer han effter högst bemelte placat saker till 8 daler silfwermyntt.
8. Grels Jonsson i Täng anklagade sin för detta tienstepijgha Kerstin Jonsdotter, för deth hon skall 1681 af wårdzlössheet opbränt sin bastuga, huar uti een tunna korn och een half tunna malt war, som skiedde der af att hon intet som befalt war, bortsopade hampbåsset och dermedh gick heem. Rp. att hon effter befallningh tände opp elden i badstuguugnen och sopade undan det som borde, och enär hon kom tilbaka, blef wijst uth på åkeren och mathmodren sade sigh willia ansa badstufwan och een stund der effter kom elden löös, genom ugnen op i taket och badstufwan opbrann. Men där war allenast en half tunna korn och ¼ tunna malt, nekandes aldeles sigh därtill wållande warit, det han eij henne öfwerbewijsa och intyga kunde.
Sedan låtit andra taga sin kista att bringa derifrån, deth Grels hustru blef warsse och hindrade, huilcken sattes till tolffmannen Olof i Kluk, den Kerstin uthpractiserade som skulle deth wara medh huussbondens låff. Rp. Att hon hade låf till att gåå till sin broder Olof Jonsson i Ås, att hielpa honom arbeta och under den tijden ähr kijstan uthtagen, efter huars inrådande antingen modrens som i Hållbacken strax der widh boor, eller någhon annans, men så snart hon kom tillbaka heem tagit henne därifrån tilbaka och hafft hoos sin huusbonde och tient uth sitt åhr. Beropandes sigh der på, att der i, intet tyfgodz war, huar till Grels samtyckte. För det 3:die, att Kerstin intet welat ätha gammalt smöör om sommaren utan begärt färskt och maatmodren tagit up een watnbytta och sagdt att hon dädan effter, skulle få maath där uhr, emädhan hon elliest intet blifwer mätt och så satt byttan ifrå sigh, den Kerstin skall tagitt och slagitt wattnet öfwer henne och stötte moth bordzhörnet, så att ett sijdbehn gick sönder, huar af hon war ofärdigh i tree wckor som Olof i Kluck sedt, och han bekände see henne een wecka eller något gå med een staaf i handen, wettandes intett af huad orsaak. Rs. att hon måtte både i skogh och marck arbetha och elack spijs ibland bekomma, huarmed hon intett kunde wara belåthen och dy derom tallat och fått både elack mund och hugg, och enär mattmodren optogh wattubyttan att stänckia och slå på henne, hafwer hon fattat i byttan och då kom fulle i watn på mathmodren, men intet i mehningh henne der med öfwerfalla, utan wäria sigh, deth sonen Håkan Grelsson besannade och betygade att modren begynte först.
Sidst att Kerstin kallat mattmohren hoora med dhee formalier att den som gifte sigh fierde gången ähre icke annat än horor, huar till Kerstin och nekar och Greels henne intet öfwertyga kan, beklagandes Kerstin sigh att Grels sigh så illa slogh att hon sin hörtzell mistatt, huar till Grels och nekade. Kerstin haar af fruchtan för badstugan ingen löön begärt eller fått.
Emedan som Grelss Jonsson intetdera wijthnesmåhlet kan Kerstin Jonsdotter öfwerbewijsa, och hon lijkwähl af fruchtan medelst bastugans opbrinnande ingen åhrslöön begärt, eij heller kan Kerstin bewijsa sigh af Grels förwållande mistat hördzlen. Altså opphäfwes bäggies klagomåhl och hålles av intett wärdhe och Greelss betahlar henne sin förtiente löön.
9. Mårten Nilsson i Bleckåssen fodrade af Erik Hemmingsson i Tossberg 10 r.d:r som skola restera på een doom afsagd d. 5 julij 1656. Därpå befallningsmannen Daniel Bertilsson befalt execution och sedan den itererat d. 29 septembris 1667, warandes Hemmingh döder och sonen Erich siukligh och sythningsman hoos Peder Olsson i Tossberg. Hemmingh hade een son Erich och två döttrar som barn effter sigh lämbnat och arftagit, dy lämbnes executoren honom assistera till sin fodran.
10. Christier Pålsson i Ede fodrade af Nils Nilsson ibm 5 daler s.m:t som härflyta af åthskilnan på myntesorten som han utgaf på Nillsses halfva hemman för 9 åår sedan. Nembl. 48 caroliner som då uthgofwos för 6 m:k:r 2 öre och nu siu marck, och så högt hafwer Nills dem i betahlningh berächnat, anhållandes att få niutha antingen samma myntesort igen af lijka valor heller efter nu warande taxa, emädan som Nills bemelte halfwa hemman igentagitt. Nils tillstod sig bem:tt caroliner á 6 m:k:r antagit och betalt á 7 m:k:r. Chrester beklagar och att Nills och han enär armeen gick till Möråker, skulle affärda een häst och klöfiedohn, deth dee och giorde, med det afftahl att Chrestier tillsatte hästen och Nills skulle gå effter honom. Imedlertijdh skulle Chresten hielpa Nillses folck arbetha hemma, deth han giordt, men Nills fölgde intet längre än till Handöl, och alltså fick Chresten intet igen sin häst, begärandes dy betahlning derföre. Rs. att han lågh i tree dygn wid Jerpen och fölgde twå mijhl wäst om Rehnsjöåhn, då mathen blef all. Föregifwandes att öken sednare tröttnade och ihählskuttne, därtill medh heela hösten för Chresten skiutsat till des hans öök störte, huar till Chresten nekar och säger sig betalt gambla ländzman Erich Ersson för skiutzen. Dee brukade halfwa hemmanet hwar förståendes tilhopa och af wallen bytte, och mädan Nills war bårta arbetade Chresten dageligen och Nills hade ingen däremoth.
Alldenstundh Chrestini Pädersson i Ede hafwer på hemmanskiöpet af Nills Nillsson i Edhe uthgifwit 40 st. caroliner á 6 m:k:r och enär kiöpet blef ryggiat och ophäfwit äre besagde 48 caroliner wäll restituerade men berächnade á 7 m:k:r. Altså till underdånigst föllie af Kongl. Maij:ttz uthgångne mynte placat anno 1681 och des fierde artickell, finner rätten skiähligt att Nills Nillson skall betahla Chrestier Pedersson åthskillnaden mellan valoren som ähr 12 daler kopparmyntt.
11. Länssman Anders Ersson angaf Erik Persson i Berg twänne åhr dragit sigh undan skiutzning och hållliggiande. Rs. att ryttaren Törris Jonsson tagitt honom frij derföre emädan som han göör till honom uthlagorne och för hwardera ååret gifwit honom een r.d:rs wärdhe. Törris sitter och innehafwer och så på sin löön ett hemman i Uthgård. Erich Persson låfwade förnöija tinglaget för bem:tt 2 åår, och sigh wijdhare i besagde anseende ifrå tinglagetz skiutz intet draga.
12. Nils Pedersson i Vången angaf hurusom under hans hemman af ålder lydt och legatt ett stycke ängh uthi Damsåkeren, deth hans granne Olof Larsson merndehls innehafwer, och lijkawähl skatten quaar hoos Nills Pederson som han af Jon Mickelsson i Krokom löst, anhållandes att få samma stycke ängh under sin förra och rätta bohlstad, hwar emoth Joon Mickelson exciperade och invände att Dambsåkeren är bytt ifrå Nillsses gårdh emot jord i Stafre af Mårten Nilsson på sin hustrus wägnar till Jon i Änge, hwilcken den sålt till Erik Gregersson i Vången för 20 gode daler och till Mårten Nilsson 2½ daler och Jon Klockare i Wången ½ daler i sohne som uti ett pergamentzbreef, uthan åhrtahl och dato finns med tränne mans wittnen, nembligen Erik Månssons i Stavre och Lasse på Edh och trenne insegell, huar af nogsambt synes att ängiesstyckett i Dambsåkeren af ålder under Nills Perssons gård legatt och hördt. Det intygades att ängiet Dambsåkeren i forna tijder warit i tree delar skiftat, een under huardera gården, och Nills Persson minsta dehlen af 1/3 behållitt, emädan som huardera gården består af tree tunland förutan Peder Nilssons som serdeles war afdelt med 1/6 af alla Wångens äghor, under hemmanet som öfwerstleutnanten wälb. Bengt Ribbingh besitter, blef 1/3 af Dambsåkerens ägor tildelt och dito 1/3 lämbnat till Nills Perssons och Oluf Larssons.
Såsom befinns att Nills Pederson intet innehafuer och niuther 1/3 af ängiet som kallas Dambsåkeren som under hans hemman lijkwähl af ålder lydt och legatt hafwer, och der hoos ähr 1/3 förlängst der af tildelt deth hemmanet som öfwerstleutnanten wälb. Bengt Ribbingh åboor och Oluf Larsson posziderer mehra än 1/3 der af. Altså finner rätten skiäligt och rättvijst att Nills Pädersson böör tildehlas af bem:tte ängh och Oluf Larssons partt så myckett som skiähl. kan pröfwes af gode män honom fela och brista på bem:tt 1/3. Och det till underdånigst föllie aff Kongl. Maij:ttz jordeplacat som tillerklarar hwar bohlstad sin förrige äghor utan lössn.
13. Olof Larsson i Vången föredrogh hurusom han för någon tijd sedan af sin swågher Jon Mickelsson i Krokom monde inbörda sin faders hemman i Wånghen, med försäkran att niutha där under warande äghor. Och emädan som några allareda ähre därifrå kombne, så will han ryggia sitt kööp eller mindre penningar gifwa. Där nest opwiste Joon Mickelson een förlijkningh emellan honom och sigh af d. 24 maij a:o 1668, lydandes att Joon hafwer gården inköpt på deth han intett skulle komma i oslyldas händer, men den opdragit sin hustrus broders son Erich Larsson emot 90 r.d:r på tree åhrs tijd att betala á 30 r.d:r som medh tree wärdighe mäns underskrifft bewittnat och sannat ähr. Joon Mickelson besåth gården i 2 år och wille där gärna boo, men Erich och Oluff som födde äre af broderen, trängde honom derifrå. Hafwandes gifwit 100 r.d:r specie och såldt för 90 rdr á 6 m:k:r silfwermyntt, i anseende att några äghor wore gården undangångna, och lijka wähl rester och innestår på köpet 10 r.d:r och twå tunnor korn som länthe ähre. Tijo r.d:r ehrkände Oluf Larson, men disputerade och nekade till dee 2 tunnor korn som Anders Simonsson i Håf och Henrich Olson Färieman i Lith d. 18 martij 1674 betygat, men Oluf påstår sigh aldrig något korn läntt eller fått, utan Joon hafwer begärt korn i sohne och intett samtyckie der till fått. Joon sade sigh kunna wähl bem:tte 2 tunnor cedera, allenast han finge den resterande 10 r.d:r.
Emädan som Joon Mickelson hafwer först till sig löst gården och frälst ifrå oskyldas händer och lijkawähl den sin hustrus broders son Erich Larsson anno 1668 opdragit för 90 r.d:r á 6 m:k:r s.m:t, där han doch den för 100 r.d:r specie inlöst, huilckat icke ähr allenast med win och wittne effter Sweries lagh giort, utan och på 10 r.d:r när betalt. Huarföre dömmes besagde gårdeköp fast och stadigt att stånda och icke återgånga. Och Oluf Larson som nu hemmanet besitter plichtigh den resterande 10 r.d:r forderl. betahla som allaredo 1671 hade bordt betalte warit. För den 2 tunnor korn som Joon Mickelson fodrar blifwer Oluf Larson frij.
14. Gillat kunna een gångh så säker underrättelse huilcken som häfdatt kåhnan Gertrud Nilsdotter ifrå Finsätt, emädan som hon stadigt påstår capiten Joachim Dade deth giordt och wara barnfaderen, ähr bem:tte capiten Dade därom påmintt och nu sin fältwäbell Petter Kruuskopp med fölliande attester hijt skickatt efftersom han skrifwer sigh af ögesiuka förhindratt hijt komma. Dy förestältes kånan Giertrud och ytterligare tilspordes om sakena och som förr bekänner att capiteni Dade barnfaderen ähr, dy op- och förelästes henne ingifne attesten nembl. chiergiantens Oluf Nillsons af d. 2 novembris 1683 af innehold att capitein Dade Michaelis tijdh 1676 blef bårt commenderat och twå månadt effter kom han till Altzen och allenast twå nätter war i sitt qvarter och mäst wisstades hos öfwersteleut:n Rebender och andra sina goda wänner och sedan kringh om landett reeste alt till juhl, liggandes denna i samma cammar som capiten, dy skrifwer han sigh kunna med eedh frijkalla capiten för bemelte lägersmåhl.
2:do. Leutnanten Petter Apels af d. 2 januarij sidste den lyder att han hafwer hördt af esqvadronsskrifwaren Gustaf Rylander säijes, deth fältskiärn Anders Boij i dryckesmåhl berömtt sig Giertrud häfdatt och een arfwinge effter sigh lämbnat. Item att Dadens drängh Oluf deth samma sagdt.
3:tio. Pastoris h:r Simon Luths af d. 25 jan. 1684 att han ursächtar capiten för den gärningen medelst des gudelige och dygdeläfwerne och snarare troor att fältskären Förster och hans gesäll Anders Boij som lättferdighe woro, det giordt.
Giertrud nekar enständigt sigh med ingen annan hafuer olåfligit omgängie änn med capiten Dade, beklagandes sigh wara af honom der till bedragen och önskar att han må komma sielf sig till mundz och swaar, då hon wille honom sielf öfwertygha.
Såsom änteligen och nödwändigt i denna saak pröfwe capiten Dades confrontation med kånan Giertrud så måtte dermed oppehållas till nästa tingh, då capiten moste comparera på deth saken een gångh må komma till ändskap.
15. Ländzman Anders Ersson betygar att soldathen Jerimias Alexandri icke allenast lagstämbd att swara Olof Nilsson i Slåtte utan och af capiten Lilliecrantz befalt att comparera genom föraren Mårten Nilsson och corporalen Anders Olsson, och Jerimias warit på wähgen ifrå sitt qvartter i Hallen till Mattmar, och där sigh wundanstuckit, dy saker till 3 m:k:r.
16. Till sahl. fendrickens Pål Tysks twänne omyndige döttrars förmyndare förordnades dessa, emädan som huarcken i eller uthan lagsagu skyldemän finnes, nembl. prowsten mag. Zacharias Plantin effter egit samtyckie antager Anna Pålsdotter om 12 eller 13 åår gamall, och nämbden wiste till Kerstins om sina 16 åår förmyndaren Larss Nilson i Öne, huilcka åliggia effter Kongl. förordningen barnagodzet wähl föresee.
17. Dee 15 dal. s.m:t som comminister d:ny[?] Olaus Trangius för 1680 effter rittmästarnes mag. Gabriel Willensens opwiste skiähl böör på sin rustningh niutha och disputerlig warit emellan munsterskrifwaren Jonas Lundberg och sochneskrifwaren Lars Olsson, befans att h:r Oluff böör dem niuta, och Lundbergh giordt dem Larss Olson gode, dy blifwer Trangius för bem:tt 15 dal. s.m:t obeswärat och Lars Olson leqviderer med befallningsman Jonas Flodin som han kan.
18. Kyrckwärden Lars Ersson i Kjösta ingaf hurusom framledne ländzman Erik Ersson och Nils Nilsson i Ede är till kyrckian effter sluten rächningh med æconimo templi skyldig 25 d. 18½ s.m:t, dem han nu infordrar. Nills Nillson bekänner sigh wara der å skyldig 15 d. s.m:t och förmenar att ländzman böör för deth öfrige swara. Sonen Anders Ersson ursächtar sigh intett hafft tijdh des rächningar opletha och sökia, lofwandes om sterbhuset blifwer dem skyldigh, godwilligt att årsintresse betala och Nills låfwade bem:tt 15 d. s.m:t till Sancti Johannis nästkommande och clarera och lefwerera.
19. Olof Johansson i Bångåsen opböd första gången sin fränckas Agnes Andersdotters ägendomb i löst och fast uti Bångåsen till sythningzlöhn oklandratt.
20. Isak Olsson i Åse opbödh första gången sin swägerskas hust. Anna Olsdotters arfiord i Åsen. Dito systrenomens Märits, Kerstins, Ingeborgs och Gertruds anparther dertill med sin egen hustrus jordepartt, förutan åthskillige creditorers utbetahlningh , så att summan är 90 r.d:r.
21. Enar Pålsson i Ekeberg opbödh andra gången 105 d. silfwermyntt i Olof Helgessons hemman i Bångåsen iempte någon uthstående skuldh.
22. Jakob Olsson i Söråsen opbödh andra gången Erik Gunnarssons hemman i Rise för 69 r.d:r.
23. Nils Jonsson i Offne opbödh tredie gången sin faders hemman i Ofne, inbördatt af sine syskon.
24. Kjell Nilsson i Halbacken opbödh andra gånghen Grels Månssons 1/3 af des halfwa gårdh i Halback för – 45 d. s.m:t.
Ting den 2 och 3 december 1684
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. AI: 10, sid. 297v- 303v, ÖLA.
Anno 1684 den 2 och 3 decembris höltz laga tingh med allmoghen aff Offerdahls tinglag, præsente pratore och nämbden.
Peder Nilsson i Vången Olof Ersson i Kluk
Bengt Larsson i Nordbyn Jon Ersson i Rise
Halvar Nilsson i Bleckåsen Nils Pålsson i Kaxen
Peder Månsson i Kaxen Enar Pålsson i Ekeberg
Olof Nilsson i Mo Mårten Jönsson i Röde
Peder Olsson i Tulleråsen Jon Nilsson i Ugården
1. Dato aflade Peder Olsson och Jon Nilsson sin nämbdemans eedh
2. Dato publicerades Kongl. Maij:ttz placater.
3. Dragoun Daniel Hansson Rosenbusk skuldgafz hafwa lägratt Gertrud Mårtensdotter ifrå Kjösta, som nyligen födt barn och af ächta säng född, och ingendera förr med den synden beslagen, huilcka tilstå lägersmåhlett, dy plichta han effter 3:die capitlett Gifftmåla B.L.L med 40 m:k:r och kåhnan efter praxin 20 m:k:r.
4. Måns Nilsson i Viken angaf dragoun Daniel Hansson hafwa förleden sidsta stoorböndagh kommit til sig och begärtt köpa ööl, och enär han deth eij fick, och Månss gått undan i een annan stufwa och genom fönstrett ytterligare nekatt honom, då Danill slogh effter honom, och enär Månss tägte igen fönstrett slogh han sönder sex stycken ruthor, hwar till han intet neka kunde, och sade sigh med Månss wara förlijchter. Måns sade det han låfwatt låtha byggia fönstrett, och intet mächtig gifwa bortt chronans rätt derutinnan.
Så wijda Daniel Hansson pröfwas hafwa giordt om stoorböndagen heemgångh hoos Månss Nillsson i Wijken. Så plichtar han först derföre effter 5:te capit. Edzöre B.L.L med sina 40 m.k:r och i anledningh aff Kongl. Maij:ttz böndagplacat och den 16:de punct om sabbathzbrått, saakfälles han för bemellte giorda insolence på stoora böndagen till – 40 m.k:r.
5. Gamble ländzman Moses Andersson i Bäcken kärade till ryttaren Törris Jonsson för ett stoo han 1679 då marchen gick åth Norie, tagitt aff Lars Halvarsson i Landön, som på fiällett lämbnades, bewijsandes sig deth betaltt till befallningsman Jonas Flodin med fyra daler silfwermyntt, som des qvittens af den 11 januarij 1681 uthwijsser. Rp. att han effter leutnantens Måns Chrestierssons ordre och tilstånd stoett tagitt, som på fiällett ofärdigt lämbnades. Leuttnanten tilstår sigh befalt Törris stoett tagha effter generalmaioren Plantings ordre effter han oberiden war, wettandes då intet att deth war betaltt och löst aff cronan, efftersom somblige blifwer betallte och somblige intett, betygandes att deth blef quaar på fiellet. Tyrris berättar deth emellan Owijken och Stoorsiöön stadna då dee marcherade heem och föregifwer sig biditt een bonde i Owijken see der effter, huars nambn han eij minss. Hafwande icke heller sedan frågatt der effter. Tyrris bekänner sig full ränta pro anno 1679 fått. Larss Halfwarson berättar sigh eij wara hemma enär Tyrris tog stoett, och hanss hustru der till nekat, men Tyrris tog det likawähl emot des willia, huar til han eij neka kunde. Lars brukade dett ett åår.
Såsom ryttaren Töris Jonsson hafwer niutitt sitt fulla ryttarehåll och räntta pro anno 1679 och lijkawähl waritt hästelöös och oberedin, och med antagne stoo præsterat och giordt sin tienst samma åår, så pröfwas skiähligt att han i deth anseende böör stoet betahla allenast med sex daler s.m:t. Helst emädan Lars Halfwarsson ett åår aff stoett nytta hafft och länssman Moses Andersson och Enar Pålsson deth stegratt sin emillan, blifwandes alltså otilltaltt, för deth han stoett emoth ägandens willia tagitt.
6. Länssman Anders Ersson Bång beswärade sigh öfwer dragoun Johan Christoffersson Blix för det han hindrat sigh förleden sommar hålla sochnstämbna, i deth han satte sig för ändan aff säthett och gaf intett liudh, dy nödgades han med tolfmännen träda derifrån och lämbna anbefalte ährender oförrättade. Rs. att han allenast satte sigh på säthett hållandes hatten af sigh, och honom intett, huarcken med ordh eller gärningar hindratt, och så snart länssman skickade tuenne tolffmän till h:r öffwersteleutnanten der om, gick han uth som länssman berättar skiee, in emoth han wäntade dem tilbaka. Johan föregifwer sig af h:r ödwersteleuttnanten derföre blifwa straffatt.
Sedan angafs han hafwa möthatt länssman i Bräcke och honom undsagt att blifwa piskatt, för deth han för hans skuldh af öfwerste leuttnanten straffatt bleff. Rp. att han sade sig skola honom derföre betahla. Sammaledes har han gått till länssman och söcht effter honom hemma och hoos Lars Olsson ibm, och sedan gått opp i byen Kjösta hoos Olof Olsson, der Johan Håhl sitt qvarteer hade, effter sin wäria och kommit uthföre, då Håhlen kommit effter och tagitt hono[m] tilbaka. Johan föregifer att länssmans moder hustru Segridh brukade onyttig mund på sigh, och intett ondt meent emoth länssman, utan bedit honom förlijkas medh sigh, deth han intett wehlatt, sedan harr han gått efter Håhlens wäria och den tagitt utan låff och sprungitt neder åth länssman, och dy haar Håhle ropatt effter honom och tagitt sin wäria igen, som han sielf tilstår. Kunnandes intett neka sigh söcht länssman först hemma och sedan hoos Larss Olson minnandes intet af dryckenskap till huad ända. Lars Olsson betygde effter sin hustrus ordh, att Johan intett frågatt efter länssman, utan sagt till des broder Larss, ästu icke een gaffell, och samma gångh kiöpt öhl i länssmansgården och deth der opdruckitt.
Så wida Johan Håhl icke tilstädes är, att man kan blifwa säkertt underrättatt till huad ända
Johan Blix dess wäria tagitt, och huru han stälte sigh, enär dhen honom ifråtogz. Så upphöres saken till nästa tingh.
7. Offerdals sochn angaf huru som dee 1676 på cronones uthlagor giordt öfwerlefwerering, och böör deth få tilbaka, och tiltaltt gamble länssman Moses Andersson derföre. Huar till han swarade, att sahl. befallningsmans Daniel Bertilssons sterbhuus böör derföre swara och med Nils Jönsson Blanck är der om liqviderat och hafwa till att fodra – 107 daler 10 öre 16 p:r s.m:t, huilcka Blancken haar låfwatt i denna winther betahla, tillijka och för 1677 Roshemi sterbhuus skyldigh – 24 daler 28 p:r och till Anders Olsson Drake assignerat som accepterat är och tijo daler lefwereratt, förgifwandes sigh någon prætension derpå hafua, medelst giord lefreringh på sochnens wägnar så som wallmar och annat slijcht som han eij niutitt, begärandes att een liqvidation må der öfwer göras och oprättas. Sammaledes beswärar sochnen sigh öfwer sochnskrifwaren Peder Månsson i Kaxen för 1678 åhrs opbörd och öfwerlefwerering, huar till han eij neka kunde, utan föregaf sig offta till befallningsman Jonas Flodin waritt att slutha der om, och han tagitt assignationerne och qvittens till sig och intett reverserat, och tijd ifrå annan låfwatt rächning som intett skiett är. Afftahlat blef, att landzskrifwaren Carl Wargh skall hitt komma på sochnens omkåstnad, och sökia först liqvidera emellan Moses Andersson och sochnen, på des prætension för 1676, 1677, och sedan medh Peder Månsson om 1678 åhrs, emädan som han skall hafwa om händer befallningsmans Flodins handlingar deth angående. Dertill uthsågz den 16:de i denna månadt decembris.
8. Lars Ersson i Kjösta fodrade aff Olof Nilsson i Bye sex daler k.m:t som han läntte för twå åår sedan att betahla regementzqvarteermästaren Johan Lankusk medh. Huar till Oluf beiakade, men förmente sig dem restituerat, hafwandes inga skiähl eller wittnen der till, sägandes sig kunna i fall honom wäl bethla. Lars Ersson fodrade intresse på 15 daler s.m:t uti 12 åhr och efter något sambtahl tilstod Oluf wara inalles skyldig siu ortt.
Emedan Oluf Nillsson tilstår sigh läntt af Larss Nilsson sex daler k.m:t och gitter eij bewijsa dem betallt, dy dömmes han dem utan oppehåld betahla, dess uthan erkände Oluff sig wara skyldig 2 daler 20 öre s.m:t huilcka han och betahla moste, huar med ophäfwes Larss Erssons prætension om intresse.
9. Nils Håkansson i Vejmon och Rödöns sochn, angaf genom Gerald Hall Rasse, hurusom han för twå åhr sedan stadde sigh till tienzst Elin Bengtsdotter ifrå Kall sochn, och gifwitt henne till legopenning ett snörlijfztyg fem weckor för Michaelih 1683, deth hon behöllt och sig intett stälte i tiensten, eij heller förledne Michaelis, utan tagitt tienst hoos Nills Nilsson i Viken een månadt effter Johannis, derest hon nu är, huar emoth inwändes aff Elin, att Nillss häfde på sigh ett snörlijfztygh strax effter midsommaren 1683, då hon hade tagitt legopenningar aff Joon Nillsson i Opne, och derföre wille deth gifwa tilbaka, och effter han skulle gå på slotten beditt henne göma deth på händelse åth åhrett, det hon giorde, och med Grels i Kluk förleden sommar förde hon bud till Nillss, att han intett skulle göra förslag på sigh. Förledne sommar war Nillss till Opne och talade derom, då hon säger sig få ungefähr låfwat tiena honom halfpartten och ingendera tahlatt om snörfijfztygett, föregifwandes att Nillss Nillsson legde sigh tree weckor för Michaelis, der till Nillss beiakar, berättandes att deth war Joon i Opne kunnigt.
Så wijda Nillss Håkansson böör confronteras och komma till munss med Elin Bengtzdotter att förnimma rätta sammanhangett, få om sielfwa städtzlotijden som tiensten, sedan bör Grelss i Kluck och Joon i Opne tillijka med Nills Nillsson i Wijken wara tilstädes, dy opskiuthes saken till nästa tingh då dee ofuannämbde moste wara tilstädes.
10. Olof Nilsson i Slåtte angaf hurusom dragoun Jerimias Alexandri som hoos sig inqvarterat war haar sin hustru skuffat och stött så att hon baaklängies föll öfwer barnwaggan, der medh löpp hans barn uth och deth förkunnade, och då gick denne Oluff in i stufwan, och badh Jeremias med sådantt owäsende hålla inne, och bekom till swaars, att han och skulle få något, och der med dristade han sig eij wara hemma, utan flydde till sin granne Enar Olsson, och dragoun effter medh een wäriestump och hantt up honom på gården och rusade till, doch kunde ingen skada göra, huartil Jeremias intett kunde neka, föregifwandes lijkawähl sig intett wärian blåtta. Då Oluff berättade honom stå hemma i sin pårtt med wärian, att willia hindra Oluff att gå till Enar, och enär han een stång tog slapp han utth. Beggie äre eensse, att dragoun Peder Hiertta togh bortt wärian af Jeremias. Jeremias berättas sig intett föllia honom strax effter, utan litet effter gått dijtt derest sin fader logerade, och så kom tilhopa medh honom.
Så wijda Jeremias Alexandri nekar sig förfölgdt Oluff Nillsson ifrå sin gård till Enar Olufssons, utan sedan dijt gått, huar om Peder Hiertta och Enar Olsson skola wetta besked, dy opskiuthes saken till nästa ting, då bem:tte pesoner skohla wara tillstädes.
11. Olf Ersson i Kluk beswärade sig öfwer sin granne Halvar Nilsson ibm för deth han intet effter gode mäns gåttfinnande den 15 maij 1670 haar oppsatt ett hagastycke hardt intill hans fähuuswägg huar igenom Olufz åker och slått af hans creatur lijder mehn och åwerckan, prætenderandes i åhr fyra wågar höö, huar emoth Halfwar exciperade och föregaf sig stängt som omtallt och pålagdt war. Men Bengt Larsson i Nordben och Halvar Nilsson i Bleckåssen som på syhnan och förlijkningen waritt, betyge, att Halfwar intett opsatt den förordnade hagan utan enn annan, Oluff till tråtz och mehn. Halfwar föregaf, att dee andra synemän annorlunda betyga och hålla med sitt angifwande. Der till Nils Pålsson i Berge nekar, och är eensse med Bengt och Halfwar. Erik Nilsson i Mo och Olof Nilsson i Gräfte äre icke tilstädes. Halfwar nekar att så myckett höö nånsin kan falla på Olufz stycke som han prætenderer. Oluf föregaf att Håkan Grelsson och Nillss Grelson skadan wärderatt för fyra wåghar, huilcke icke tilstädes ähr. Halfwar disputerer syhnemännens förordningh. Mats Jonsson i Stavre hafwer bebodt Halfwars hemman tilförne som förmentess wetta gifwa widh handen huru hagarna af ålder warit bygde.
Så som tuenne syhnemän Erich Nillsson i Moo och Oluff Nillsson i Gräffte icke tilstädes åhr, alltså kan intett sluuth om hagastycke denna gången skiee, icke heller om Oluff Erssons prætenderade fyra wåghar höö, emädan som Håkan och Nills Grelss söner som åwerckan skall syntt, intett näwarande äre, utan lämbnar till nästa tingh.
12. Olof Ersson i Kluk kärade till Erik Olsson och Peder Olsson i Tossberg i så motto, att Oluf förmente och refererade att måghpartten i forna tijder haar waritt Halvar Olofssons hemman i Kluk, och hanss hemman är af broders linean och måghparten af systrarnas, anhållnades att få inlösa bem:tte mågpartt, huaremot Peder Olsson insinuerade under lagmans Erich Olssons doom på Altzens laga ting af d. 1 julij a:o 1646, huarutinnan finns, att Slåtta godzett måghpartten dömbdes ifrå Grels Jonsson i Kluk, som deth utan laga dom tagitt till Hemming Olsson och hans arfwa ewerdeligen. Sammaledes dömbdes och till Hemming Nils Jonssons i Bye trediepartt i mågpartten, effter som den wndan näste fränder till een oskyld sålder war, och åhrligen derföre till Kongl. Maij:tt och cronan skatte twå r.d:r och sedan med första tilfälle förskrifwa een åboder på, huilckett på laga ting den 7 decembris a:o 1683 ähr oplässtt och approberat. Jembwähl och af h:r gouverneuren h:r Carl Sparre på Brundflodz landzting den 31 martij a:o 1663 uti alla sina clausulis ehrkäntt för giltigt och gått, och dy deth confirmerat.
Een härmelsse är man effter man, att mågpartten waritt ett med Oluff Erssons hemman som består af 1½ tunland, och halfparten der emot med arff kommitt under Hemming Olssons i Tåssberg som desutan skattar för sex tunlandh. Såsom lagmansdomen af den 1 julij 1646 innehåller och uthwijssar, att på måghpartten skulle med första tilfälle skaffas åbo, som till datum intett skiett är. Altså förblifwer häradsrätten der medh och finner skiähligtt, att Erich Olsson och Peder Olufsson i Tåsbergh, som den under Tåssbergh een lång tijdh häfdatt och brukatt, måste her effter swara och skatta för een röök och 1½ tunl. aff mågpart och således faller Oluff Erichssons der på giorde anspråk och prætension af sigh sielff.
13. Trumbslagaren Håkan Ryssing lagstembt aff Gunnar Larsson i Bräcke, och intett comparerat eller laga förfall wijst, dy saker för stämbningz försittande till tree m:k:r.
14. Ryttaren Nils Nilson i Ede lagstämbd aff länssman Anders Ersson Bång, och intett comparerat, dy saker till 3 mkr.
15. Bonden Nils Nilsson i Ede sammaledes och sigh intett infunnit, dy saker till tree mkr.
16. Olof Nilsson i Röde lagstämbd aff Mårten Jonsson i Röde och intet comparerat, dy plichte med 3 mkr.
17. Nils Olsson i Hållbacken stämbd att bewijsa med huad fogh han åhrligen opbär sex öre s.m:t för Hallum af Anders Persson och Nils Håkanson i Vejmon uti Rödöhn, och intet sig instält, dy för tredsko saker till 3 mkr.
18. Dato insinuerades een ransakning ofwer den skadeliga eldzwåda som den 27 maij sidstledne skiedde uti Ulfsås by och Offerdals sochn, och är timatt aff wåda, och är befunnitt och wärderatt som föllier. Jon Matssons huus så i man- som ladugården föruthan kornladan och ett gammalt härberghe och een hööbodh uthom gården lades i aska, och wärderades för 53 daler s.m:t, huaruti åthskillige des hussgerådzsaker som och omkommo, icke begripes. Ryttaren Jonas Månsson dito föruthan kornladun och bastufwan, wärderatt för 58 daler s.m:t, doch är proviant och huusgerådh intett berächnatt, iempte een dehl aff monteringen.
Till hörsampt föllie aff Sweriges lagh 37:de cap. B.B.L.L. och Kongl. husesyhnsordningens 28:de artickell, dömmes Joon Matsson att få aff Undersåkers tinglag fyra kannor korn af huar röök utan åthskilldnad.
Ehuruwähl Kongl. Maij:ttz reglement förordnar att rustningzhemmans branskada skall ersättias af reservehemman, men såsom ingen inrättning her i ortten derom är skiedd, så tilldömmes ryttaren Jonas Månsson i lijka måtto att niutha aff Lijtthz tinglagh à fyra kannor korn af hua röök och af Frössö sochn uthan åthskillnad, som åligger säxmännerne utan oppehåld opfordra och wid anfodran lefwerera.
19. Märit Olsdotter lappkåhna tilspordes om hon haar hörtt af sin laggifne man Nils Orre som 1673 rymde till Norie, och swarade neij äfwen som förledne åår på hösttingett som des protocoll uthwijssar, och i lijka motto om Mårten ifrå Hernösand, som henne besåfwitt hafwer, som ogifft är. Och emädan som ingen kundskap kan ehrnås om Nillss Orre läfwer så præsumeres honom dödh wara och Tookmårthen är ogifft, dy sackfälles kåhnan Märitt Olsdotter för lönskeläger och plichter med 20 m:k:r.
20. Lars Eriksson i Värmon och Peder Eriksson i [tomrum] præsenterade ett jordebythe sålledes, att Larss bekommer sin hustrusysters, hustru Agnes Månsdotters jordepartt uti Währmon för des sahl. faders jordepartt uti Währmon uthan mellangåfwa, och Anders Simonsson i Håf, på sin hustrus wägnar såldt till des broder Peder Ersson i Valne sin anpartt för 24 daler s.m:t, dem han richtigt bekommit, och dy afhänt sin faders jordh under bem:tte Peder Ersson och derföre opbiuder Peder Ersson den samma första gången utan deth ringaste klander.
21. Jacob Olsson i Söråsen opbiuder tredie gången Nils Olofssons hemman i Rise för 69 r.d:r näste bördemän till lössn.
22. Jon Olofsson ifrå Stavre præsenterade een lagbuden kiöpeskrifft på Sjul Olofssons hemman i Tångeråsen af 2 tunland för 35 r.d:r, daterat d. 20 april 1681 och sedan gifwitt 2 ¼ rdr [-] 6 daler 12 öre s.m:t, så att summan alles är 56 1/8 daler s.m:t och tredie opbudett är skiett den 8 decembris 1682, utan jnspråk och klander huarcken då sedan eller nu. Dy bewilliades honom der å dombreff.
23. Olof Bengtsson i Åberg insinuerade ett lagbudett och lagstånditt jordebythe med sin broder Anders Bengtsson i Åbergh om yttersta och öfwersta gården i bemelte by, och hafwer Anders Bengtsson gifwitt, medelst åthskilnan på gårdarna 20 r.d:r, och dertill med och des hustru i samma anseende 6 r.d:r gifwitt. Och så nöijda sidsta opbudett okandratt skiedde den 30 aprilis 1682, eij heller sedan. Så dömbdes att han skall der å bekomma rättens confirmation.
24. Olof Jonsson i Tångeråsen opwiste Erik Anderssons sythningskrifft i Rise, och för näste fränders afsäijelsse gifwitt 10 r.d:r som sidsta gången den 8 decembris 1682 oklandtatt opbödz, eij heller sedan, dy bewilliades honom fasta der på.
25. Jon Pålsson incaminerade een lagbuden och lagstånden sytningskrifft af Olof Helgesson i Bångåsen, att niutha hans quarlåthenskap i löst och fast effter hanss och des hustrus dödedagar, i anseende att han dem i siutton åår tientt och sedan ähr nära, skall de dato d. 9 novembris 1679 som 1683 den 25 novembris blef ändratt och transporterat på broderen Enar Pålsson, och sedan igen förendratt och transporterat på bemelte Joon Påhlsson som siälfwa brefwen wijdare uthwijssa. Och såsom deth lagstånditt ähr och förlicht, så bewilias honom Joon der å fastebreef.
26. Måns Håkansson i Åse insinuerade een lagbuden och förlängst lagstånden kiöpeskrifft på Erik Larssons i Valne och Olof Gunnarssons i Offne een tridiedehl i Åsse för [tomrum] r.d:r, tillijka med flere interessenters anpartter, warandes sidsta opbudett skiett uthan klander den 1 junij 1683 och dy lagstånditt. Huarföre meddelas der å fasta och dombreff.
27. Kjell Nilsson i Hållbacken opbiuder tredie gången Grels Månssons een triediedehl af des halfwa gårdh ibm för 45 daler s.m:t, och Olof Jonssons een triediedehl ibm för 60 daler 16 öre s.m:t, helst emedan fadren Jon Mårtensson twå trediedehlar der af såltt.
28. Erik Henriksson i Tångeråsen opbiuder tredie gången Jon Gunnarssons halfwa gårdh i Bergom för länte penningar, huar å resterer till 87 r.d:r, som han wederkände.
29. Olof Jonsson i Bångåsen opbiuder andra gången hust. Agnes Andersdotters sythningzskrifft på hafwande löst och fast med åthskillige motiver och dy oklandratt
30. Kåhnan Gertrud Nilsdotter är ännu ständig i giorde relation tilförne å tingen, att capiten Dade är barnfaderen, görandes sig försäkratt kunna honom deth öfwertyga om han kommo tilstädes. Capiten är och till den änden tilskrefwen af befallningzman Jonas Wargh, men sig icke instält. Dy moste man der med än opföra och ånyo till nästa ting stämbna i perssohn att comparera.
Ting den 8 och 9 april 1685
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, renskrift, vol. AI: 11, fol. 25v-31r, ÖLA.
Anno 1685 den 8 och 9 aprilis höltz laga tingh medh allmogen aff Offerdahls tinglagh, præsente prætore och nämbden.
Peder Nilsson i Vången Olof Ersson i Kluk
Bengt Larsson i Nordben Jon Eriksson i Rise
Halvar Nilsson i Bleckåsen Nils Pålsson i Kaxen
Peder Månsson i Kaxen Olof Nilsson i Mo
Mårten Jonsson i Röde Peder Olsson i TulleråsenjJ
Joon Nilsson i Ugården
1. Dato publicerades Kongl. May:ttz placater.
2. Corporalen Anders Olsson Rönningsberg i Öbyen anklagades af drängen Olof Svensson i Gräfte, för deth han tredie stoorböndagen 1684 i sitt quarter welatt medh een treeöres slantt wärfwa sigh, i deth han den lagt i een kanna som drackz uhr, och wedh den uthföll lagt honom på sin arm, då drängen lopp sina wäg, och corporalen effter medh wärian, som honom eij hinte. Een stund der effter gick Oluf uth på åkeren, då corporalen blifwit honom warsse, och lupit effter honom medh een wäria uthdragen och han undan genom Joon Nillssons gårdh. Tolfman Jon Nillsson berättar effter een gammall pijga Märit Pålsdotter, som in i stufwun då war, och nu döder är, att corporalen fölgt effter honom i stufwan och på dess wgn, och sielf sågh corporalen iaga effter Oluff, och han till skogs åth Mählbyen, warandes corporalen något drucken. Lars Nilsson i Gräfte war samma gångh hoos corporalen, och betyger att corporalen wille wärffwa Oluf med een slantt, den han eij emottogh utan låpp uth och corporalen effter, frågandes honom om han wille blifwa soldath, så skulle han få wäria och gehängh som han togh i een annan stufwu, warande icke wäll een half tijma bårtta, och enär han inkom sagt sigh honom icke finna igen och att han giömbt sigh bortt. Daniel Jonsson i Nygården wittnade deth samma verbotinus. Corporalen bekänner sigh läggia slantten i öhlkannan om stoorböndaghen, och wille der medh wärfwa Oluff, och effter som han icke wille der till beiaka lupitt effter honom ett lijtett stycke uthom gården. Några tijmar der effter enär Oluff kom på åkeren gåendes, sades honom komma medh een stöör och willia slå corporalen, der medh sprangh han effter honom och han undan, och corporalen in i Joon Nillssons stufwa, menandes honom wara der och wehlatt låta honom få wärian och gehängett.
Jon Mårentson i Öben som boor i samma gårdh där corporalen logerer berättar att han war i frambledne Grels Halvars stughu och sågh corporalen dricka och gaff Oluff Swensson deth som qwar war, där i slantten lågh, då Joon gick uth och hörde eij mehra där aff, förr än han sågh corporalen löpa effter Oluff på åkeren och han till Joon Nillssons gårdh, wethandes intett huar ifrå ölett kommit war, eij heller om corporalen war drucken.
Hustro Karin Hansdotter, Grels änkia berättar att corporalen, Anders, Larss Nillsson och Daniel Jonsson fingo af sigh några kannor svagt ööl, huar af dee eij kunde blifwa druckne, och hon gått ifrå dem till Nygården, williandes eij mehra låta dem fåå, icke heller betaltte dee, deth som fickz, seendes corporalen samma gången springa effter Oluff på åkeren.
Corporalen tillstår sigh allenast fått twå stoop swagt ööl.
Aff föregången ransakningh fins, att hustro Karin Hanssdotter hafwer om stoorböndagen låtitt corporalen Anders Olsson, Larss Nillsson i Gräffte och Daniel Jonsson i Nygården bekomma några kannor öhl, hwarest af dee likawäll intett blifwa druckne. Altså på höga öfwerheetens nådigste behag considereres deth som annan sabbatz brått, och i anledningh aff 13:de puncten i Kongl. stadgan om sabbattzbrått kännes huardera till sine tree m:k:r botum. Och emädan som af corporalens löpande effter Oluff Swensson att bringa honom att taga wärfningzpenningar ingen skada är tijmat, eij heller honom hemma hoos sin huusbonde söcht, utan hemma i sitt egit quarter uth på åkeren som dåch på sådan högh fest i synnerheet bordt wara innehållit. Altså på höga öfwerheetenes nådigsta behagh förskones corporalen i deth måhlet för bötter.
3. Dragoun Göran Chiestiersson Wåghalss, barnfödh i Wässmanlandh och Swedwij sochn och Säther byhn skuldgafz hafwa häfdat och aflat barn medh Ingiel Christiersdotter ifrå Valne, huilcka tilstå gärningen, och dess barn ännu i lijfwett är. Kånan bekänner sig twänne gånger tilförne plichtatt för löänskelägher med ogiffte perssohnnr, som intygades santt wara.
Emädan som Jöran Wåghalss hafwer hafft olåflig beblandelsse medh kånan Ingiehl Christierssdotter som twenne gånger förr med den synden beslagen är, så plichtar han effter praxin med sina tree m:k:r och Ingiehls brått som tredie gången medh lönskläger sigh försyndatt, fördubblas effter Kongl. resolution 1639, och blifwer åttatijo m:k:r.
4. Gunnar Larsson i Bräcke och Alsen sochn angaf trumslagaren Håkan Bengtsson Rissing hafwa, natten emoth förleden Sant Johannis, sigh på sin nattsängh öfwerfallit och rifwit een goodh deel bårtt af sitt skägg, och slagitt een stoor blånadh wid högra ögatt som intygades santt wara. Huar emoth Håkan exciperade och föregaf sigh med några sina cammerater, något effter sollenes nedergångh midsommars afton komma till Gunnar, och begära köpa ööl, då han fick ohöflig swaar, och dermedh gått inn efftersom nyckellen war i dörren, och satte sigh widh hans säng på golfwett, och bonden bedit honom gå ifrå sigh, eller wille han hugga knijfwen uti honom, huar widh Håkan berättar sig stå och aff fyllerie raglatt på bonden i sänghen och aff honom blef håårdragen, och dy fattat honom i håret igen, och i det kom Johan Blix och skilde dem åth. Gunnar beklagade sig af honom blifwa kallat tyff och skielm, och när han sig öfwerföll, haar hans hustru ropat hielp, och då kom Blixen och drog Håkan af sigh.
Dragon Johan Blix refererade att dragon Salomon Hartman begärte af sin bonde Gunnar een kanna ööl om aftonen, som honom nekades, då Håkan der om påminde och Gunnar swarade neij, och sade, iagh skijter i halssen på digh, huaröfwer han blef wredh och läste up dörren och gick inn till bonden, hörandes honom nambna knijfwen, och bondz hustru bedia Håkan intet göra sin barn illa och strax ropade hon hielp, då Blixen språng wpp och dee höllo huar annan i hårett och dem åthskilde, liggiandes bonden på sin nattsäng, wettandes intet om han hade skiorttan på sigh eller war han naken. Huar med dee gingo uth på gården och fingo twå kannor ööl som uthdruckos.
Salomon säger sigh bedia Gunnar om een kanna ööl och bleff nekatt för helgdagen skuldh, då Håkan begärte och blef swaratt neij, och att han skijter i honom, då Håkan stöter upp dörren fastän bondhustrun höll emoth, och frågade Gunnar om han dee orden till sig sade, huar till beiakades, och Gunnar låg naken i sin sängh, och enär hustrun ropte hielp, sprang Blixen upp i härbergett och halp bonden ifrå Håkan, fåendes denne een kanna ööl sedan af sin wärdinna bondens hustru.
Emädan som trumslagaren Håkan Bengtsson Rijssing hafwer öfwerfallit Gunnar Larsson i Bräcke på sin nattsängh, så kan mämbden icke honom för heemgångh befrije, utan i anledning af deth 5:te capitlett Edzöre Balcken L.L. derföre döma till fyrattijo m:k:r, och sammalledes plichtar Håkan Rijssing för håårdrag och pust effter deth 13:de capitlett Såramahla Balcken willia L.L. för huardera med sina tree m:k:r.
5. Mickel Henriksson Finne i Säter är misstäncht för löfferie, emädan som folck een och annan gång sökia hielp hoos honom ifrå fierran ortter. Huarföre tilspordes han derom och nekade sigh något ondt kunna, och berättade der hoos, att pass för tree åhr sedan kom een hustru ifrå Räfsundh, huars nambn han säger sig eij wetta, huilcken war ofärdig i mund, så att des öfra läpp war bårtruttnat och ledh stoor wärk, och begärte hielp, då han henne sålledes curerade. Att han om een lögerdagz morgon widh sollens upgång gick till een rinnande bäck, och giorde tree små håhl och togh jord uti dem, och kramade tree gånger medh jorden på sårett, och strax jorden huar i sitt rum och håhlsatte, sägande att Jesus Christus som haar regnat i tre dygn och giorte det aff wäder i jordh och wattn, han helar dig, haar du fått skadan af wäder så blif godh af mitt blåsande, är det skiett af watn så hielpe deth watn som denne jordh föllier, och är det skiett af jorden så heele jorden tigh, lässandes Fader vår, föregifwandes sig eij mehra kunna.
Föreledne åår bekänner han sigh på samma sätt bothat dragon Jacob Ringbom, som stoor renssel och wärck i sin foot hade, warandes tree slag ondt wattn och tree dito jordh, och treeslagh ondt wäder.
Förr än så kan consideres til dombs, hålles nödigt att hustrun i Räfssundh, som Finnen berättar sig curerat måtte opsökias och examineras, huru med curen är tilgångit, då dragon Ringbohm skall tillstädes wara.
6. Grels Eriksson i Valne beswärade sigh öfwer Jöns Månsson och Anders Nilsson i Stavre, för deth dee skola på Walneskogen hafft älgzwåhnor, berättandes att Grofstehn skall wara skilldnad och märckie emellan bäggie byars skogh. Hafwandes inga breef, huar medh han deth bewijssa kan, och säger sig hörtt förlängst så wara talatt, och alle sochnans breef äre förkombne, huar emoth exciperades och inwändes, att Grofstehn aldrig någon skillnad waritt emellan Åfferdahl och Altzen sochn, uthan widh Skifftessandh man effter man rächnat, williandes deth bewijssa medh een fattat opsattz 1674 d. 3 septemb. aff gamble män i Offerdahl som lyder, att Offerdahls sochneskog begynnes i Grimfurun och ändas ifrå Skifftessandh till Grimfuru eigen, huar widh dee sig hålla willia, men Grels nekar därtill, och kommer i consideration om Grofstehn ligger emellan Skifftessandh och Grimfurun.
Såsom twisten består däruti att dee icke komma öfwereens om råmärcken Grofstehn och Skifftessandh, så afsades effter deth 26:te capitlett ByggningB.L.L. att tolfmanna syhn skall derom ransaka och pröfwa, wälliandes huardera partten sex männ aff Rödööns tinglagh, emädan som Offerdahls sochns och Altzens nämbdemän i deth måhlet sin emillan stridige äre.
7. Olof Ersson i Kluk angaf sin granne Halvar Nilsson oprifwit een sin haga på een myhreslått, och släpt sina hästar där inn, som hans slått uthbett. Rp. att han ingen slått der äger och intet warit, eij heller är der slagit på sex åhr, utan förledne åhr aff oskiffta skogh inkrächtatt medh några gärdzlehagaroer här och där, och somblige städz intett, och haar Oluff några städz
förr instängt slått och förminskatt muhlbeten.
Håkan Grelsson i Kluk berättar att samma myhrstycke aldrigh waritt inhängnat, utan een huussman i sin gårdh där slagit höö åth sigh, och är belägit på oskifftat skog ¼ mijhl ifrå byhn
huartill Oluff eij neka kunde.
Såsom Oluff Erichsson befins hafwa aff oskiffte skogh inhängnatt een lijten myhreslätta som tilförne waritt ohängnatt så dömmes hans arbette däruti wara förloratt, och plichte derföre effter 32 cap. Bygningz B.L.L medh sine tree m:k:r och hägnaden rifwes neder.
8. Sammalledes yrckiade Olof Ersson på insinuerat prætension förledne höstetingh om några gärdzgårdar och hagastycken som han medh Halvar Nilsson är oensse om. Huar på opwijstes femb syhnemäns skrifft af den 15 maij 1670, att huardera skall hålla hagan widh macht som förr waritt, men Halfwar föregaff sig icke alldeles där till samtyckia, utan förbehöll sig om han mächtig där till kunde wara, deth eena synemann Erik i Mo besannade. Ett hagastycke widh Halfwards gårdh will ingendera kännas medh och uthlåfwade bägge oprätta och hålla widh macht halfpartten huaraf gärdzgårderne förutan omtalde stycke wid Halfwars gårdh, och så wida Halfwar äger mehra i by så pröfwes skiäligt effter capitlett ByggningB. L.L att han deth särskilt och allena oprättar och håller widh macht.
9. Halvar Nilsson angaf Olof Ersson förledne sommar hafwa wthsläpt eeldh och mycken oskifftat skogh förbräntt, huar till Oluff nekar så för sig som sitt folck. Halfwar sade deth Oluffz mågh Oluff Olsson samma dagh brände rooflandh, och icke långt derifrå war eelden löös kommen. Der till Oluff Ersson intett kunde neka. Dragon Anders Kopparslagare betyger sigh föllia Halfwar samma daghen i skoghen och hustrun hemma högt hafwande, och intett mächtig gå i skoghen. Der till Oluff och jakade, warandes des skada ennu intett synther, och ingen är der mehra boende än desse stridige, efftersom den tridie gården är afsijdes och särskiltt.
Nämnden höll Oluff wara skyldigh der till som samma dagh läth bränna rofland huarifrå eeldh lätteligen flyga kunnatt.
Aff föregångne ransakning finns och pröfwes, att skogelden af ingen annan är löös kommen än aff Oluff Erssons folck, som brände roflandet. Och så wijda han med Halfwar i skoghen ägande är, så är deth medh wåda skiett. Derföre skall Oluff Ersson effter 24 puncten i Skogzordningen böta tiugu m:k:r, och wedergälla Halfwar halfwe skadan som gode männ finna skäligt.
10. Comminister herr Olof Trangius angaf corporalen Nils Ekerot uti januarij månadh öfwerfallit sin drängh Lars Jonsson i länssmansgården utan någon ordsaak. Ekeroth sade sigh wara drucken och allenast stött myssan af honom, wettandes intett att han war prästens drängh utan soldath som han och är, doch i årstienst, bediandes herr Oluff om förlåthelsse. Der till han samtychte, och gaf honom handen medh förordh, om han kommer mehra ighen i sådan eller annor måtto, att saken skall må stå öppen.
11. Herr Olof beswärade sigh öfwer sin broders änckias legodrängh Olof Mickelsson, för deth han nyligen haar på wägen slagitt sin maathmoders son Olof Isaksson, begärandes att han må förmant blifua sig enthålla der ifrå och lagligen näfster. Rp. att han brukade elack mund på sigh och dy stött kull honom i sniön, och kom fuller att blöda nässeblodh. Erich Nillsson, een ungh piltt ifrå Hällbergh, war medh i samma föllie, och betyger att Oluff slogh honom några slagh öfwer axlarna med een kiäpp han togh uhr skrindan, deth Michelsson och tilstår för des elacka mund giort. Oluff Isachsson sade och sigh få een blånad wid tinningarne, deth h:r Oluff besannar, men Oluff Michelsson nekar till.
Oluff Michelsson saakfälles effter 10:de cap. Såramåla B.L.L med wilia, tree m:k:r för deth han Oluff Isachsson skuffat och stött, att blodh uhr nässan kommit, och effter 13 capit. i samma balck, plichtar han och tree m:k:r för deth han honom med käppen slagit hafwer.
12. Mikael Finne i Säter angaf huru som Håkemyhran af ålder lydt under Säther och een lång tijdh waritt der ifrå, och icke längre sedan aff corporalen Hans Jönsson wunnen till baka under Säter, och enär han öfwergaf hemmanett, kom myhran åter derifrån, den han nu igensöker. Där emot opwiste Hans Andersson i Kaxen tingzrättens doom af den 9:de novemb. a:o 1672 aff innehåld, att såsom bemelte slåttmyra a:o 1666 den 12 maij på commissiorialransakningen genom orätt berättelsse honom fråndömbt som öfwer etthundrade femtijo åhr legat under Kaxen, och af gamble männ bewijses wara uhrminnes häfd åkommen. Nämbden och nekat till resolution samtycht, och dy dömbt effter första capitlett Jordabalcken L.L. att Hanss Andersson med sin whrminnes häfd på samma myhra blifwer conserverat.
Såsom Håkamyhran effter laga doom d. 9 november 1672 såsom whrminnes rättigheet hörer Hanss Anderssons hemman i Kaxen till, så förblifwer häradzrätten der medh, som deth 21 cap. Tingmåhla B. § 2:do lijkmätigt är.
13. Kjell Nilsson och Nils Olsson i Hållbacken prætenderade ett quarnställe aff Offne boerne belägit i Offnebäcken, som undher deras hemman skall sorterat. Rp. att Erik Olsson som war Grels faarfader och bebodde Kiells hemman, hade den tijden arffiordh i Ofne, och dy bygde i bäcken ett quarnhuuss, och enär jorden igenlöstes, måtte han det afstå, doch med låf i sin lijfztijdh brukade och emädan som Hålbacken wille och sedan sigh inträngia, nödgades Opne söka syhn deröfwer och emellan bägge byars skogh som finns wara hållen af länssman och sex nämbdemän d. 22 junij a:o 1655, åtskillinades byarnas råskillnader effter gambla steenmärcken och är bemelte twistige quarnställe belägitt på Opne byskogh, huar till Hållbacken beiakade, men berope sig på een attest som Jon Eliasson i Hammarnäs, Jon Olsson i Mon, Olof Törisson i Gåije och Jeppe Mårtensson i Gåije d. 21 decemb. 1659 gifwit, lydandes att dee hafwa hördt af sine förfäder, deth Hålbacken egt halfwa quarnstället i Opnebäcken med Opne männ. Swaranderne förklara sig der öfwer som förr.
Alldenstund quarnstället i Opnebäcken är på Opne bydz ägor[?] belägit, och Hålbacken intett kan bewijsa sigh någon rätt der til hafwa, och icke niutitt sedan synen 1655 den 22 junij emellan dem gången war. Altså finna rätten skiähligt att ehrhålla Opne män medh quarnstället, som på deras bohlstadz äghor är belägit, lijkmätigt deth 25 cap. BygningzBalcken L.L. § 4 och 33:ie i samma balck och Hållbackmans prætension sålledes fallne.
14. Olof Nilsson och Anders Olsson i Slåtte angåfwo Grels Larsson i Rönningsberg hafwa wndan deras hemman någon slått som kallas Åslåtten, upwijsandes tingdommen den 18 octobris 1661. Att Grelss Larssons förmän i Röningzberg hafwa brukatt några små swalar och ängiestycken med ett lijtett ängh Åhrängie benembd, som under Erik Östenssons hemman i Slåtte fordom legatt och skattat för ett halfft tunland, och med arff kommitt der ifrå, och dy dömbt deth effter lagh och Hennes Kongl. May:ttz dråttning Cristinæ resolution, att den mehra äger i by, skall den andra uthlössa, huar medh Grelss warit nögd, och effter mätesmanna ordom för bem:te swalar och Åhrängie tagitt femton richzdal:r. Huar emot exciperades och insinuerades tingzrättens doom af d. 25 octobris 1680 som lyder, att så wijda slåttägorne waritt Grelss förmäns arfgodz. 2:do öfwer två hundrade åhr brukade under Röningzberg, så att uhrminnes häfd der å kommen är. 3:tio drager Grelss ett tunlandh skatt för bem:d slåttägor uti Rönningzbergh som jordboken uthwijsser, och dy effter lagh och Kongl. placater ährhållit Grelss dermedh. Actores föregifwa att deras opgifne doom 1667, 1680 icke widh handen war, och derföre gick doomen dem emoth. Grelss hustru Lucia Ersdotter föregaff att Slåtte har stått sitt nöije effter 1667 åhrs doom på ett halfft tunland, och deth andra halfwa tunlandet sökes nu, och hela tunlandzskatten lijkawäll på Röningsberg står quar. Där emoth opgafz fogdens Samel Erassmussons böxlebreef af den 24 maij a:o 1623 som förmåhr, att Jon Erssons hemman i Slåtte då war böxlatt effter ett och ett halfft tunlandh, och nu är hemmanett för twå tunland skrifwit, huar aff will bewijsas, att skatten icke är i Röninzbergh utan kommit tilbaka, som förmehnas skee sedan slåtten igenwans. Men Oluff Nillssons hemman hafwer alltid warit skrifwit för twå tunnors skatt. Grelss hafwer behållit aff twistige ängar skogzslåtten, och ingen weth annat än han haar gambla tunskatten quarr, fast än Anders (som Joon Erssons hemman beboor) fått ett halfft tunlandh tillökningh, men huru och enär det skiett är obewijst, icke heller finns i jordeboken någon rättelsse därom.
Enär 1680 åhrs dom utgafz, war Oluff Nillsson actor och hermedh klandtatt.
Såsom 1667 åhrs doom är wärckeligen niutten och Grels Larsson i Röningzberg a:o 1680 den 25 october wunnit laga doom på dee öfrige slåttäghor såsom på annan uhrminnes häfd. Grelss competerer icke rätten deth wijdare handtera och myckett mindre förändra, uthan låter huar widh sin laghwundne rätt förblifwa och niutha, och Oluff Nillsson som haar klandratt 1680 åhrs doom plichter effter 39 capitlett Tingmåhlabalcken för dombrått medh sina tree m:k:r.
Oluf Nillsson berättades säija widh affträde, Guud weet huad rätt detta är, som skall ihugkommas nästa tingh.
15. Dragon Sven Hercules beswärade sigh öfwer fältskärgesellen Carl Boltz, för deth han in martio sidstledne uti Stavre by wthropat sigh för tyff, som trenne bönders attest utthwijsar, huartill Boltz eij neka kunde, föregifwandes sigh wara öfwerdrucken och betyger sigh intet annat medh Hercules wetta än ähra och gått.
Så wijda gesällen Carl Boltz hafwer dragon Swän Herckules missfirmatt kallatt tyff, så plichta han derföre effter det 20:de cap. Tingmåhlabalcken med sina 40 m:k:r.
16. Dragon Mats Kock lagligen citerat dragon Christi[an] Demant till swaars, och eij comparerat, heller låtitt wijssa laga förfall, dy saker till sina tree m:k:r.
17. Länssman Erik Erssons änckia hustro Sigrid beklagade, att gamble kyrkiowärden Nils Nilsson i Ede på 1684 åhrs wåhrtingh sagt, som skulle hennes man wara skyldigh till kyrckian
tijo dal. 18½ öre s.m:t, huar till hon nekar. Där på Nillss sig förklarade således, att han då sammanhanget intet kundhe ihugkomma, och sedan påmint sigh der om, huarmedh för[..]tter sållunda, att gamble länssman emottogh kyrckians restlängd och opfodrat der på åtta dal. 26 öre s.m:t och gifwitt specification på dhem som dem lefwereratt, och Nillss säger Larss i Kiösta dem tagit, och han nekar der till. Hustro Segridh præsumerer att Nillss Nillsson som listan togh och restlängden lefwererade tilbaka böör derföre swara. Nillss påstår sigh see Larss bem:e penningar tagit och menar dem i kyrckkistan blifwa inlefwereratt och Larss nekar.
Rätten kan intett komma här medh till sluth förr än som h:r probsten och kyrckboken komma tillstädes, huar aff någon rättelsse lärer fåås.
18. Erik Henriksson i Tångeråsen låtitt citera dragon Henrik Jägare för heemgångh och ingendera sigh instältt, dy saker till huar sina tree m:k:r.
19. Länssmans äncia hustru Sigrid i Kjösta beswärade sig öfwer dragon Johan Quick för deth han i decembri sidstleden illa regeratt i sin stufwa, skuffatt sigh och barnen hijt och dijth, och medh sin wäria huggit förderfwat bohl och bänckiar, och een wäf iembwäll, och ett bissman sönderslagit, huar till han intett nekade, beklagandes sig deth i fyllerij giortt.
Johan Quick intett befrias för heemgångzbrått, utan för sitt förseende effter deth 5:tte capitlett Edzörebalcken L.L. till fyrattijo m:k:r. Och där änckian påstår sin rätt jembwäll wara skyldigh effter mätismanna ordom all tillfogat skada resundera och betala.
20. Mårten Nilsson i Ugården anhåller laga laga wärderingh på Ugårdshemmanett som han åboor, och skall äga een fierdedehl där aff, hans dåtter Märitt ett halfft och hans brors söner som i Norie äre och sin arff intet på tree åhr effterfrågat, een fierdedehl, och will det inbörda. Swaar, att gode män taga deth i ögnesyhn till jord och huuss, och uthransaka om Mårtens angifwande så befins, sedan skall rättens uthslagh om uthlössningen föllia.
21. Till Olof Pederssons barns förmyndare i Röningsberg förordnades deras faderbröder Jöns Pedersson i Ede och Erik Pedersson i Offne, att föresee barnegodz effter lagh och statuter.
22. Olof Jonsson i Bångåsen opbiuder tredie gången Agnes Andersdotters sythningzskrifft.
23. Isak Olsson i Åse opbiuder andra gången sine swågrars arffiordh i Åsse.
24. Lars Ersson i Värmon och broderen Peder Ersson i Valne bytt emellan sigh sine hemman och opbiuder första gången.
25. Olof Hemmingsson i Rise giortt hemmansbythe medh Olof Jonsson i Stavre, som opbiudes första gången.
26. Mårten Jonsson i Röde insinuerade een lagbuden och lagstånden köpeskrifft på Olof Olssons hemman i Röde, som han inbördat af sin swåger. Och så wijda sidsta opbudet den 1 junij 1683 utan klander skiett är, eij heller sedan, dy bewillias honom derpå laga fångzbreff.
Extaordinarie ting den 7 maj 1685
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, renskrift, vol. AI:11, sid. 37v-38v, ÖLA.
Anno 1685 den 7 maij höltz extaordinarie tingh i Altzen, närwarande i befallningzmans ställe
häradsskrifwaren, wälachtatt Carl Wargh och nämbden.
Peder Nilsson i Vången Olof Ersson i Kluk
Bengt Larsson i Nordbyn Halvar Nilsson i Bleckåssen
Nillss Pålsson i Berge Enar Pålsson i Ekeberg
Olof Nilsson i Mo Peder Olsson i Tulleråsen
Mårten Jonsson i Röde Jon Nilsson i Ugården
Lars Ersson i Kjösta
1. Dato angaf länssman Anders Ersson Bång hurusom dragon Johan Danielsson Quick om sina tiugu åhr den 13:e aprilis sidstleden, då han bewistade execution öfwer honom effter laga doom, som fendrich m:gh Larss Holm uppå befallningsmans wägnar förrättade, för begången heemgång hoos hans modher hustro Sigrid Pedersdotter i Kjösta, sigh wid kuthett aff gatuloppet och förr än han klädde på sigh, slagit för munnen så att blodh genom nässa och mund rann, och fick ett lijtett såår på öfre läppen (hafwandes hustro Segrid cederat och efftergiffwit sin målzäganderätt) beropandes sigh på gamble länssmans Moses Anderssons attest aff d. 6 hujus, som innehåller, att Quicken gifwit honom tree öhrfijhlar wettandes Anders Ersson intett huru många han i häpenheet bekom, för huilcken insolence dragon strax aff leutnant Erich Lille blef tagen i arrest, huar öfwer dragon sig förklarade, att han war drucken och intett bättre kunde sig förstå, bekännandes sigh slå länssmannen een öhrfijhl enär hann sidsta gången låpp och kom till den ändan der länssman stodh, beklagandes sitt oförståndh deruthinnan. Leutnant Erik Lille läth inlägga i rätten een skrifft, därutinnan han beklagar sitt siukeliga tilståndh, huar af han är hindratt worden att komma till tinget att angifwa sig wara ofogeligen beskyllt och uthropat hafwa rådt Johan Quick att hämnas på länssman, som dragon Johan Blixt uthspridt och leuttnanten aldeles nekar till. Johan Blixt förhördes och berättar, att Johan Quick sade strax effter han war tagen i arrest, deth leuttnant Erich Lille sig innrådt slå länssman, så snartt execution wore ändat, det dragon Mattis Törn och hörde. Johan Quick föregaf sigh eij deth minnas, och att deth töhr wäll så wara som Blixten berättar, och effter ytterligare påminnelsse bekände han sagt som Blixten angifwit hafwer. Sedan tilspordes han, om leuttnant Lille så sig innrådt, och berättade sig om morgonen på huilcken dag han plichta skulle, komma till leutnantens quarteer, och blef aff honom frågat om han den dagen skulle undergå execution, och han der till sagt ja, då leutnanten skall sagt, om iag skulle löpa gatulåpp deth Gudh afwände, så slogo iag wist länssman, deth hans haka skytt. Olof Ersson Frisk åhörde, nekandes alldeles, att leuttnanten sig inrådt eller mehra sagt. Länssman kan eij bewijssa att des öfra läpp blef aff Quicken såratt. Larss i Köstad betygade, att Quicken togh den eena armen kring om länssmans halss, och slogh honom wist två öhrfijhlar. Quicken föregifwer sig eij minnas många han gaff, och att länssman intet togh emoth. Denne Quick hafwer här förutan ett gott beröm för sin stillheet.
Alldenstundh dragon Johan Danielsson Quick hafwer slagitt executionsbetienten länssman Anders Ersson Bångh twå öhrfijlar på executionsplattzen, så att blodh uhr mund och nässa är runnit, hwarutinnan Kongl. Maij:ttz wår allernådigste konung och herres placat de dato Stockholm den 21 augusti a:o 1684 och 18 capitlett Edezörebalcken landzlagen är öfwerträdt, och till underdånigst föllie af högstbem:e placat concideres och lägges deth i tweböther och dy dömmes han effter 13:de capitlett Såramåhlabalcken willie i landzlagen att plichta för twenne pustar med sina tolff m:k:r, och därhoos effter mehr högt bemelte Kongl. Maij:ttz placat plichtar han som een Kongl. förbudz öfwerträdare med sina fyratijo m:k:r. Och der till medh effter Kongl. Maij:ttz placat och 18:de capitlett Eedzörebalcken L.L. begångit. Och emädan som han på färska gärningh är grijpen, dömmes han effter deth 35 capitlett Eedsörebalcken landzlagen att mista högra hand och finns och des lössa godhz till skiöfling gånga. Huad leutnant Erich Lille och dragon Quicken angår och widkommer, kan intett wijdare företagas, effter som leuttnanten medelst någon opassligheet icke tillstädes är, utan lämbnas competenter att ageras och utföras, huilckett altt i wnderdåhn ödmiukheet heemställes till höglofl. Kongl. Sweæ hoffrättz rådh och högrättwijssa omdömme och äntellige resolution.
2. Till frambledne Kjell Erssons omyndighe barns förmyndare i Böle, förordnas Lars Halfvarsson i Landön och Anders Olsson i Tulleråsen, emädan som Kiehls bröder der till eij finnas bequämme, huilcka åligger barngodzett wäll föresee, som Sweriges lagh och Kongl. Förmyndare ordningen biuder.
Ting den 16 och 17 oktober 1685
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, renskrift, vol. AI:11, sid. 87v-92v , ÖLA.
Anno 1685 den 16 och 17 october höltz lagha tingh medh allmogen af Åfferdahlz tinglagh, præsente prætore och nämbden.
Peder Nilsson i Vången Olof Ersson i Kluk
Halvar Nilsson i Bleckåsen Nils Pålsson i Berge
Enar Persson i Ekeberg Olof Nilsson i Mo
Peder Olsson i Tulleråsen Jon Ersson i Rise
Peder Månsson i Kaxen Joon Nilsson i Ugården
1. Dato publicerades förr specificerade Kongl. ordninghar.
2. Dragon Johan Olofsson Svart angafz hafwa försummat tredie stoorböndaghen sidstleden. Rs. att han dagen förr kom ifrå Owijken, derest een execution skedde och förmådde intett gå medelst elacka och såra fötter. Hanss wärdh Olof Andersson i Kluk betygade tillijka medh Erik Olsson ib:m att han war till wägz och aff blemmor och såår under fötterne eij förmådde gå till kyrckan, och att han några daghar der effter måst hålla sig inne. Och så wijda han således icke af wanartt och olydno sig hålldt ifrå kyrckian, utan af skiälig ordsack och oförmögenheet, så erkännes han frij för böndagzbrått.
3. Måns Nilsson i Viken kärade till hustru Karin Nilsdotter i Glösa för deth hon hafwer för Olof Olssons hustru i Åberg, Mangnil Ersdotter sagt, deth han hennes fåår slachtatt, och bedit henne sin manss syster Sigrid Olsdotter som tiänar hoos Månss fråga om så i sanningh war. Hust. Karin berättar sigh allenast bedit hust. Mangnell fråga Segrid om några fremmande fåår till Wijken wore kombne, och derhoos, att så wijda Måns mångastädz fått fåår, och dy lätteligen kunnat misstaga sigh, men medelst förra owänskap eij dristatt sig fråga Månss dereffter, utan genom Magnell, hans pijga Segrid Olsdotter examinerades och berättade, att hust. Magnell frågade sigh om Månss slachtatt några fåår ifrå Glösa. Rp. neij, utan sina eghna. Sedan af huad färga dee wört. Rp. ett hwitt och ett swartt. Hustru Magnill är högt hafwande, och dy beskickades hon medh nämbdemannen Halfwar i Bleckåssen och Peder i Kaxen, som betyga hennes ordh wara, att hust. Karin effter Allhälgon 1684 kom till sigh, sägandes sigh hafwa mist några fåår, och bedit henne låta förnimma hoos Månss i Wijken, om dee dem slachtatt, och hust. Magnill sagt honom frij derföre, och hustru Karin swarat, icke med mindre han haar giortt mig till förargelsse, och Magnill åter nekat och sagt sig eij willia frågha der effter, men Karin bedt henne genom Månsses pijga deth göra, som doch intet giordes. Åtta dagar för juhl bad Karin åther derom på deth hon eij skulle längre misstankar på honom hafwa derom, bediandes att effterfrågas kunde af huad färgha Månsses slachtade fåår warit. Lijtett der effter kom pijgan till Åbergh, då Magnill henne derom frågat, och hon nekade aldeles.
Ändoch hustru Karin Nillssdotter i Glösa hafwer hoos hust. Magnil Ersdotter i Åberg sagt sig mistatt fåår och misstäncht Måns Nillsson i Wijken derföre, men huarcken, utom eller inom rätt honom deth tillagt. Allför den skuld kännes hon derföre frij, och åthwarnas på annat tiänligare sätt sina creatur effterfråga, och medelst gammal kijf dem emellan sättes en fyrattijo m:k:r wijte, för den som oreda och misförsånd förordsakar.
4. Erik Henriksson i Tångeråsen beswärade sigh öfwer dragon Henrik Jägare fördeth han nattan emoth juhldagen 1684 sig hemma öfwerfallit och med ett wedträd slagit öfwer ryggen, aff ingen annan ordsaak, än att han icke fick så mycket ööl och brännwwijn som han wille, deth han eij dristade sig göra, emädan då allareda war ottmåhl och tijdh att reesa till kyrckian. Dragon Olof Clemetsson berättade sigh om morghonen komma in till Erich, att fråga om han wore färdigh att köra till kyrckian, och wid deth samma slogh Henrich Erich med ett wedträd öfwer ryggen, frågandes Henrich om han wille hafwa mehr, och Erich sade sigh fått nogh. Huaröfwer Henrich sig förklarade, att han och wärden Erich Henrichsson wore något druckne, och efftersom Erich spiernade hans kläder utaf bäncken, slogh han honom ett slagh medh ett lijtett wedträd. Erich föregifwer sigh intett drucken wara, och då allareda een god stund legatt, och Henrich i medler tijd i grangårderne waritt, deth Olof Clemettsson besannade. Och enär Henrich icke fick öhl och brännewijn satte han full spijssellen med wedh och enär sompt togs där ifrå, togh han ett träd och slogh som sagt ähr.
Såsom dragon Henrich Jägare hafwer om juhlottan 1684 medh ett wedträd slagit sin då warande wärdh Erich Henrichsson i Tångeråssen ett slagh. Altså hafwer han brutitt juhlfriden
och derföre effter gammall sedhwanie saken till 40 m:k:r, och effter 13 cap. SåramalaB med willia L.L. För slaget plichtar han medh tree m:k:r.
5. Dragon Nils Holenius beswärade sigh öfwer Nils Grelsson i Valne, för deth han förleden midsommars affton hoos Måns i Viken sigh kallade Krabbnillss och Tyfnilss som Gunnar Larsson i Bräcke och dragonerne Anders Månsson Ruuss och Henrik Larsson Kraft åhörde. Hwaremot exciperades sålledes, att hann uti ingen ond mehningh kallade honom Krabbnilss, utan effter som hans swärfader Grels Månsson i Hållbacken, äfwen som hans förmän kallas Krabbe, och enär han där öfwer bleff ond säger han sigh sägu, deth är wärre att du kallas Tyff Nillss och där medh slogh Holenius effter honom och fattade i hårett och Månss skilde dem åth och dee blefwo då förlijchte. Men enär Nillss Grelsson gick uth der ifrå, war dragon Anders Månson Ruuss utanföre gården och Holenius innanföre, då tog Holenius een steen och slogh Nillss i ansichtett, så att han i åtta daghar intett kunde see heller komma uth. Holenius föregifwer sigh deth göra i nödhwärn, emädan som han togh i byxsacken, fruchtandes effter knijfwen som doch war een tobackzdoos. Grelss berättar deth compagnie prophossen Oluff Hemmingsson kallat Nillss Tyfnisse. Gunnar Larsson i Bräcken gafz eeden effter och wittnade sig höra Nillss Grelsson kalla Holenius KrabbNisse, och när han deth förtröth, sade han, att din swärfader så heeter men deth är wärre att du kallas Tyfnisse. Der medh fölgdes dee uth och begynte slåss och blef åthskilde, och denne gick der ifrån. Anders Ruus sade sigh wäll höra Nillss Grehlsson kalla Hollenih KrabbNisse och TyffNisse, och att dee gingo uth och slogos, nekandes wara emoth Grelsson då han skulle gå bortt.
Henrich Larsson Krafft att Nillss Grelsson kallade Holenius krabbmågh och tyffnisse och skiälm medh, då Holenius mante honom uth att kienna krabbklona, och kommande in skulle dee förlijkas, och Grelsson uthlåfwat sex m:k:r k.m:t, der till han nekar. Compagnie prophossen Oluff Hemmingsson tilstodh sig säga för Nillss Grehlsson, enär han råkade honom, då han af leuttnant Falck war befalt att sökia effter Holenius, för deth han stuhlit af Simon i Utgård någon wll, och frågat om han haar sedt Tyfnisse. Han sägher sig af fleera hördt honom så nämbnas såssom af Simon i Lijen. Holenius kunde till wllen intet neka och sade sigh lijdit straff derföre och förmeente att ingen skulle hafwa macht der om tahla.
Aff föregående ransakning befinnes wäll, att Nillss Grehlsson i dryckesmåhl kallat Nillss Holenius KrabbNillss och TyffNilss, det förra af det skiåhl, att Holeni swärfader Grelss Månsson i Hohlbacken med dess förmän på gården kallas Krabbar, och det senare att Holenius medelst någon afhändt ull aff Simon i Utgård det fått och af några kallat blefwen TyffNillss huartill companie prophossen Oluf Hemmingsson är hans sagusman. Huarföre kan rätten intet finna Nillss Grehlsson wara straffwärdigh, för deth han utsagt deth bewijssligit är. Och så wijda Nillss Holenius haar slagit Nillss Grehlsson med stehn, så plichte han effter 13 cap. Såramahlabalcken med willia L.L. med tree m:k:r och för deth dee om sabbattzdagen druckitt och låtit illa, böte huardera för sabbattzbrått, tree m:k:r.
6. Dragon Lars Persson Björn i Qvitsle angafs hafwa försummat sidsta stoorböndagen, huar till han beiakade, men föregifwer sigh ingen jacka hafwa utan den wara hoos skräddaren i Sunssbacken. Dragoun Anders Johansson Falck och Nils Persson Möller som och i Qwissle till quarteer liggia, betyga på sin eedh att Larss intet kunde komma om 4:de stoorböndagen till kyrckian, efftersom han ingen jacka hade och ifrå skräddaren denna intet igenfick, och icke torde han commiss jackan emot förbud tagha. Olof Ersson i Kluk wiste och berätta, att han i sommars hade ingen jacka utan några slarfwor, så att den eena slogh den andra. Af huilcka skiähl Larss Biörn frijkallas för böndagzbrått.
7. Anders Simonsson i Hof fordrade aff dragon Alexander Månsson een sex dalers plåth som rester på ett hästekööp, huar till Alexander beiakade, beklagandes att hästen war ondh och rasande på folck, och dy budit honom hästen igen. Rp. att där han deth fehlet icke hade hafft. Så sade han mehra än siu sex dalers plåtar warit wärd, och att leuttnant Månss Chrestierson, bödh för honom tijo st. dito. Alexander sade sigh wetta honom wara så fatter. Anders Simonsson efftergaff tree dal. och Alexander rächte honom handen för tree dal. huar med denne deras twist slötz.
8. Peder Ersson i Flatmon gaff wid handen huru som sin swågher Nils Gunnarsson i Rise hafwer förplichtatt bägges deras hustrus bördh och odalzhemman i Rise till Jacob Olsson i Söråsen för 69 r.d:r och han allareda een oskyld dijth satt.begärandes deth få inbörda, huar med Jacob lagligen procederat hafwer, och på höstetinget den 3 december deth tredie gånghen opbudit, och derföre icke lagståndit, huarföre tillåthes Peder Ersson effter 7 cap. JordaB.L.L. bemelte hemman i Rijsse inbörda, och betahla Jacob i Söråssen dess 69 r.d:r å 6 m:k:r s.m:t.
9. Jon Olsson i Tångeråsen angaf huru som Olof Jonsson ib:m hafwer halfwa afradzlandet Rännön med Erik Henriksson ib:m, ehuruwäll han skattar allenast för twå tunl. och Erich för 3½ tunl. præsumerandes deraff, att sitt hemmans rätt (som skattar för twå tunland). Afradslandet innehafwes aff Oluf Jonsson. Huaremoth exciperades och inuändes som föllier. Först opwijstes befallningzmans Peder Ersson Niures böxlebreff af den 12 junij a:o 1653, som innehåller, att Olof Månsson och Jon Persson i Tångeråsen hafwa böxlat Rännön. Sedan och efftersom sådann böxell war ophäfwen hafwa bem:te Oluf och Joon besagde Ranööns afradzland för wiss afrad åhrligen antagit, som commihsariernes breef aff d. 12 maij a:o 1666 förmår och uthwijsaar, huilckett sedermehra aff general och gouverneuren h:r Carl Sparre d. 3 sept. 1667 är con-firmerat, huar af är att see, deth mehrbem:t Rännö afradzlandh hörer egenteligen under Oluff Månssons och Joon Pederssons hemman i Tångeråssen, huilcka Erich Henrichsson och Oluff Jonsson beboo och possidera. Och så wijda samma afradzland aldrig lydt under Sjul Olssons hemman som Joon Olsson sig tillhandlatt och åboer, så finner rätten skiäligt att ophäfwa hans giorde prætension och anspråk derutinnan.
10. Hustro Kerstin Ersdotter i Krokom fodrade förråd aff sin son Lars Nilsson i Krokum emädan som hon i hemmanet inlagt penningar. Där emot Larss opwijste sin för detta förmyndares Anders Olssons i Ocke attest af d. 6 hujus, att hust. Kerstin då hon till annat giffte gick, sine uthlagde penningar i gården i löössören och booskap bekommit, så att hon med hemmanet intett hafwer att beställa, huaremot hust. Kerstin åtskilligt inwänder, och dy opskiuthes der medh till nästa laga tingh, då förmyndaren Anders Olsson i Åcke skall wara henne till muns och swaar.
11. Jon Nilsson i Ugård och Erik Olsson i Kluk beswärade sigh öfwer corporalen Anders Olsson Röningzbergh för deth han dem enär dee wore befalte att uthtaga saaköhren skälttz för falskhundar, och att dee gå som horor i bygden, det hustro Karin Hansdotter i Öbyn åhörde och wittna kan, huilcken förekom och betygade sigh wähl höra dem kijfwa sins emillan om fördzlepenningar, och att corporalen kastade een sexdahlers plåth i gålfwet, men inga ordh hörde och mins hon deth han sade kunna medh eed hålla. Joon föregaf att han sedan råkade corporalen widh Mählbyen och kallat sigh och Erich falskhundar och skiälmar, hafwandes intet wittne der på. Corporalen Anders Olsson nekar dertill alldeles, utan budit dem tagha sina saaköhren af een sexdalers plåth, den han sedan wäxlade i Mählbyen och ifrå sigh lefrerte utan fordzell.
Så wijda corporalen Anders Olsson intett kan öfwertygas hafwa schanderat och missfirmat Joon Nillsson och Erich Olsson, så kan han intet derföre dömmas.
12. Emellan gambla länssman Erik Erssons änckia hustru Sigrid och Nils Nilsson i Ede om dee 23 dal. 26:12 s.m:t som dee a:o 1673 blefwe till Altzens kyrckia effter aconomi rächningh skyldige ransakades och befans, att Nillss Nillsson på samma debet till kyrckiowärden Lars Ersson i Kjösta lefreratt 15 daler s.m:t och honom der till medh låfwat swara för 1 ¾ daler dito. Larss bekänner sigh aff sahl. gl. länssman fått fyra dal. s.m:t der på och låfwatt mehra, enär han skulle få meera upp. Larss hafwer och af Gunnar i Kiöstad opburit där på 1 dal. 13 öre s.m:t. Nills Nillsson opwiste länssmans Erich Erssons opsattz på någhra bönder som warit skyldige kyrckian, nembl: 8 dal. 26½ öre s.m:t och till sig betaltt, föregifwandes Erich Erssons zedel till den ändan lefwerera att dee skulle blifwa okrafda. Oppsattzen finns wara af Erich Ersson sielf skrefwen, och på Nills Nillssons restlängd uthstruken och kårfader.
Alldenstundh frambledne länssman Erich Ersson och Nillss Nillsson i Eede äre effter 1673 åhrs kyrckiorächningh skyldige 25:26:12 s.m:t huar opå Nillss Nillsson till kyrckiovärden Larss Ersson i Kiöstad lefwereratt 15 dal. dito mynt, och der hoos låfwat för Nillss uthläggia 1 dal 24 öre s.m:t, och länssman Erich Ersson fyra dal. s.m:t till Larss Erichsson lefwererat, som han bekiänner sigh fått. Sammalledes hafwer och Larss aff Gunnar i Kiöstad opburitt 1 dal. 13 öre s.m:t, så att på kyrckians fodran eij mehra rester och återstår än 3 dal. 21:12. Och så wijda aff Erich Erssons egenhändiga opsattz på 8 dal. 26:12 finns, honom hafwa hafft samma opbördh om händer och derpå lefwereratt 4 dal. s.m:t, huar på effter intygandet intet qvittens begärtes, förr än han skulle resten opburitt och lefreratt. Altså finnes och pröfwas skiläligt att länssmans Erich Erssons arfwingar böre dee resterande 3 dal. 21:12 s.m:t till kyrckian betahla.
13. Rustmästaren Håkan Örn kärade till Olof Olsson i Röde, för deth han tillåtitt dragon Johan Falckman taga knapparne uti livenejackan, gehänget, byxor och skona som honom i förwahring gifne wahr, och Falckman dee medh in augusto till Norie förrymbdt, begärandes att bonden må wara derföre responsabell. Huaremoth Oluf exciperade och föregaff, att han jackan i sitt härberge förwaratt och intett wiste medan Falckman war hemma och tilstädes, det han dijt hembligen waritt och knapparne uthskuritt. Item att han gehängett uttogh till ordinantzen, och strax der effter war han på mötett i Wånghen, och sedan gick han hijt och dijt i bygden till des han rymbde, hafwandes på twå daler kopp:r mynt när uttagitt Thomasmäss termin. Byxorne berättar han icke handfångit, men rustmästaren föregaf sigh i sochnstufwan willia dem af honom tagha, och bonden bedit att han skulle dem behålla, till des han sina eghna skulle få slita och lappa, huar till Oluff alldeles nekar. Om skohna detta, att han dem i wårass fick uth till compagnietz möthe och sedan dem icke kunde fåå ighen, och enär han påmint honom, blef han hotatt till lijf och lefwerne, deth rustmästaren hörde, berättandes att Falckman af sigh stahl een dynwäf, och det för rustmästaren klagat och fick deth ighen aff Oluff Larsson i Wånghen emoth lössen, och samma gångh talltt om byxorne. Rustmästaren tilstår honom påmint om wäfwen och dy assisterat honom derutj, men intett nämbdt om byxorne.
Emädan som ingen Kongl. resolution är opwist, som biuder allmogen förwara dragonernas kläder och Oluff Olsson lijkawäll livene jackan i sitt härberge förwaratt, och dragon Johan Falckman hembligen dijt gått och knapparne uthskuritt, deth han eij wijste förr än Falckman war rymbder. Gehänget haar han och till ordinantz förrättandet uttagit, och skona till compagniemötett och icke ifrå sigh lefwereratt, iembwäll och eij kunnat få byxorne till förwarningh, det Oluf föregifwer sigh för rustmästaren angifwitt och blefwie hotader af Falckman, ehuruwäll rustmästaren nekar der till, och berättar klagan wara allenast om een stulen dynwäff, och strax der effter rymbde Johan Falckman sin koos. Alltså kan rätten intett fogh hafwa att döma Oluff Olsson att wara plichtigh att betala huad Falckman i så motto haar giordt illa och bårttrymbdt medh.
14. Hustro Karin, Bengt Olssons i Kluk beklagade att leuttnantt Erik Lille söker andra gången betahlningh för 1684 åhrs uthlaghor, insinuerandes een förtächningh på perttzedlar och penningar som till pijparen Gustaf Millenbak effter leuttnantens befallningh äre lefererte för 4:26 s.m:t. Och till carpus penningar 1:19:12 och till dragon Olof Flinck i penningar och pertzedlar 5:16:- s.m:t, görandes tilhopa 11 dal. 29:12 och hemmanett räntar 20 dal. 30.12 s.m:t. Däremoth leutnanten läth invända och föregaff genom Petter Kalm att Oluff Flinck af Bengt böör hafwa räntan för 1682, 1683 och 1684, och för 1682 fått richtigt, men för 1683 rester 1 dal. 12 p:r, och dragon Oluff på 1684 allenast bekommit 10 dal k.m:t. Dessutan fodrar leuttnanten för sin persohn een halftunne mälte korn, warandes Flincken förlåfwat till Hälsingland, och piparen tillijka medh leuttenanten icke heller tillstädes. Hustru Kahrin håller sigh widh giorde opsattz och berättar sigh intett wara skyldigh bem:e half tunna mältekorn, enär hon niuther sin giorde lefrering, och Petter Kalm på leuttnantens wägnar föregifwer sigh inghen wettskap där om wijdare hafwa, än som inlagan uthwijsar. Altså kan uti deras frånwaru intet sluth göras.
15. Isak Olsson i Åse opbiuder tredie gången sin swärfaders gårdh i Åsan.
16. Lars Ersson i Värmon opbödh tredie gången jordebythet med sin broder Peder Ersson i Valne.
17. Olof Larsson i Landön opbiuder första gånghen sin broders Håkan Larssons ägnedomb i löst och fast till sythningslöön.
18. Olof Jacobsson opbödh första gången Lars Nilssons hemman i Krokom aff 1½ tunland för 97 dal. s.m:t, men af Erik Ersson i Krokom klandratt som är medh Larss i skyldskap, och sedermera aff Daniel Jonsson i Nygård som är een ledh i skyldskapen närmare medh Larss, än Erich.
19. Nils Jonsson i Offne insinuerade een lagbudin och laghståndin bördalössningh på sin faders gårdh i Ofne. Och efftersom tredie opbudet skiett d. 26 aprilis a:o 1684 oklandratt, bewilliades der på dombreeff.
20. Effterskrefne äre skyldige på 1683 och 1684 åhrs uthlaghor
Mattmar sochn dal. öre p:r
Krokom: Nils Larsson för 1684 12 12
Kluk: Grels Jonsson för
1683 18 öre 8 p:r, 1684 17:2:- 1 3 10
Offne: Olof Enarsson för 1683 och 1684
2 dal. 5:12 om icke Benjamins von
Hvestrops qvittens wijssas kan 2 5 12
21. Zackris Olsson i Bergom begärt gode männ att besee sin grannes Jon Gunnarsson förland, som han under gården sig tillägnar, hafwandes Zachris Olsson större skatt än Joon, men mindre uthrymme. Dy effterlettz att twå gode män på huarderas wägnar måge deth besee och beskaffenheeten antäckna.
22. Een förlijkningzskrifft af den 23 septemb 1683 emillan probsten mag. Zacharias Plantin och Bengt Håkansson i Flatmon angående åhrskifftet som dee hafwa hafft i Åssan oplästes, som lyder, att Plantinus låter sigh nöija med den östre dahlen och Sotsweian och Bengt med den wästre och östre dahlen, menn myhrorne blifwe som förr till åhrs skifftes.
23. Brita Nilsdotter i Nygården lagstämbd och eij comparerat, dy för stämbningz försittiande saker till tree m:k:r.
24. Nämbdeman Bengt Larsson i Nordbyn kommit intett tilstädes i rättan tidh, effter 33 cap. Tingmåhlabalcken saker till tree m:k:r.
Ting den 27 och 28 april 1686
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. AI: 11, sid. 180r-184r , ÖLA.
Anno 1686 d. 27 och 28 aprill medh allmogen aff Offerdahlz tinglagh, præsente prætore och nämbden.
Peder Nilsson i Vången Olof Eriksson i Kluk
Halvar Nilsson i Bleckåsen Nils Pålsson i Berge
Enar Persson i Ekeberg Olof Nilsson i Mo
Peder Olsson i Tulleråsen Mårten Jonsson i Röde
Jon Nilsson i Ugården Jon Eriksson i Rise
Peder Månsson i Kaxen Bengt Larsson i Nordbyn.
1. Dato publicerades Kongl. Maij:ttz placater.
2. Dragon Jon Pedersson Stallmästar tillspordes medh huars tilståndh han haar medh bössa fält elgzdiur. Rp. effter h:r öfwerst Åke Ulfsparres tillijka medh trumbslagaren Jonas Lapp, och först skuttit een och till herr öfwersten föra låtitt som skedde in martio och sedan fått ordre att skiuta een till och bäggie gåfwo löft een gångh på fyra diur, och träffade huar sine, huilcka och till herr öfwersten sände ähre, som herr öfwersten uti sitt breef till befallningzman daterat Frössöhn d. 29 aprilis sidstleden (datum misskrifwitt) berättar effter sine ordre om 2:ne wara skött och äfwen fått deth tredie, deth han förmodar hans Kongl. Maij:tt wid ankombsten lärer i nåder bestå, fast änn i resolution icke nämbnas meera än twänne, huar medh denne gånghen differeres.
3. Enar Pålsson i Ekeberg angaf dragon Anders Svensson Brämer kallat sig skiälm och medh wärian stuckit honom i bröstett så att blod runnit. Rp. att han dhet i dryckenskap giordt, wettandes intet skalckstycke med honom utan af onda människior retader, kunnandes intett förstå huru han kom till sådana ord och gärningh han hafwer och så druckit tillhopa med sin wärdh Enar Pålson och med honom förlijchtz dhet Enar tillstår, och berättar honom waritt höfligh och wettigh både förr och sedan.
Anders Swänsson saakfälles för dhet han kallat Enar Påhlsson skiälm emädamn som han sigh rättat, effter 45 capittlet Tingmåhlabalken till sina 3 m:k:r, och för dhet han medh wärian stött honom genom kläderne så att blodh runnit plichtar hen effter 10:de capittlett Såramålabalken med willia och med sina 3 m:k:r.
4. Länssmann Anders Ersson Bång och sochnskrifwaren Larss Olsson Bolenius fordrade som tillförne resten för cronones uthlagor af sahl. general maiorens wälb. Anders Plantingz hemman i Vången 42 daler 6:15 2/5 p:r s.m:t härflytande af 1678, 1679, 1680, 1681 och 1682 åhrs ordinarie och extaordinarie uthlagor, och 1683 åhrs kröning och bröllopsgärdh som specification uthwijsser, anhållandes att blifwa betallte och icke längre oppehålldne, effter som dee förlängst hafwa most dhem betalla. Huar öfwer regementtzquartermästaren wälb. Mickell Plantingh oppå sterbhussetz wägnar sigh förklarade sålledes, att han är wähl till förledne höst och wåhrtingh citerat att comparera i samma saak, dhet han gerna willat præstera, om han hafft tijdhrum reesa till Stockholm och der handlingar uti sterbhusett opsökia, som een annan icke kan förtroos och dy åstundar dilation dertill, till des han kan få tillfälle der effter reesa, huilcket så mycket nödigare synes, som klagandernes rächningar åre differente och den ena icke med then andra enigh. Såsom 1 i N:o 1 är fordran 13.24.1. och i N:o 2, 17.11.17 2/5 huilcka jembfördes och funnos lijka, föuthan dhet att i N:o 2 är tillöcht 1682 åhrs afradzpenningar. Item 1683 åhrs kröning och bröllopshielp och sochnskrifwaretullen för 3 åhr, som och böre utgå, williandes intett betala för 1683, emädan som herr öfwersteleuttnanten Bengt Ribbingh dhet året Wången till brukz antog och nyttan deraf hafft. Åthskillnan emellan N:o 3 och N:o 4 består der utj, att i N:o 3 är förgätitt fordslepenningar 1679 och 1680 á 12 p:r och bäggie åhrens skrifwaretull á 6 öre och wäriesynspenningar för 3 åhr á 1 öre. Sedan att 1679 och 1680 åhrs häradzhöfdingzpng. etc äre af Lars Olsson d. 2 novemb 1680 qvitterade, och lijka wäll, rechningarne oppförde, förklarandes Bolenih att sal. general maioren war assignerat af 1679 åhrs kornpenningar att bekomma några hundrade dahl. s.m:t, huar oppå han lefrertte 100 dal. dito mynt, och då begärtes qvittens på häradzhöfdingzpenningarna, dhet han in antecessum giorde på ett åhr, i mehning dem niuta enär resten skulle clareras, huilcket eij skedde, så wijda assignation blef ändratt, nekandes sig gifwitt qvittens på tuå åhr, uthlåtandes regementtzquartermästaren sigh i ett för allt lijka wäll willia betalla halfa summan där medh att undfly alt wijdare besväär och action, huar med dee intet willia nögda wara, emädan som dee måst betalla förlängst åhrligen reeda penningar för cronones uthlagor.
Så wijda h:r regementzquartermästaren wälb. Mickell Plantingh äntel. påstår, att få dilation till att genomsee sahl. generall maiorens wälb. Anders Plantingz sterbhuus handlingar som liggia i Ståckholm, och actores ingallunda willia låta sig benöija med halfwa fodran, som han i ett för allt dem biuder, emädan som skullden härflyther aff cronones uthlagor som dee hafwa most clarera och betahla. Altså pröfwar rätten skäligt att förunna och gifwa h:r regementzquarteermästaren der med dilation till nästa lagha tingh, och der han eij gitter då deras fordran förläggia, wara förtänckt att swara till billigt interesse för penningarnas bårttowarande.
5. Munsterskrifwaren Johan Strandell beswärade sigh öfwer Mickel Henriksson i Säter för resterande uthlagor pro annis 1684 och 1685, åhrligen ränttar 12 daler 24 öre 12 p:r s.m:t huaremooth opwistes dragon Peder Riddares quittens d. 3 maij 1685 på 10 dal. s.m:t för åhr 1684 som actor ehrkänner. Till dragon Börje Jonsson 2 dal. s.m:t som fendrich Lars Holm d. 5 aprill 1685 på 1685 åhrs uthlagor quitterat. Dragon Casten Plogh på 1685 d. 6 novembris 1685 quitterat 6 dal. s.m:t berättandes Mickell sigh inga fleera qvittencier för 1684 och 1685 hafwa, huarföre blifwer han för 1684 skyldigh 2:24:12 och för 1685 4.12.6. som giör tillsammans 7.4.18 s.m:t, huilcka han dömes utan oppehålld betalla.
6. Halvar Pedersson i Rödningsberg prætenderade een åker som kallas Långåkeren, och under hans hemman lyder, huilcken Grels Larsson ib:m jnnehafwer och brukar, och skatten quaar på Halfwarsgårdhen, williandes bewijsa Långåkeren lydt af ålder under sin gårdh som Knut Grelsson ägdt och åbodt, af h:r Olof Nilssons i Trång, Enars j Offne, och Olof Nilssons i Röde attest af den 7 septemb. 1646, af jnnehold, att Erik Matsson i Rödningsberg tilbudit Knuth Grelson ib:m ett stycke jordh eller åker som kallas Långåkeren om siu mählingar till att igenlösa, huilcken åker war kiöpt undan hans gårdh a:o 1600, och Knut lijkawäll giortt skinskatt före, säijandes Erich Mattzson effter som sin mågh Grels Larsson hafwer för sig uthlagdt bötespenningarne och dem nu igenfordrar, så moste iag sällia så mycken jordh att han får sin betahlningh, och att Knuth derpå hoos landzherren klandratt, och anammade Erich Mattzson då strax af Knuth 16 goda richsdal. och slogo huar annan i hand der öfuer, wettandes intett om samma åker kom då till rätta heller huru han kommit sedan derifrå. Utaf befallningzmans Johan
Chrestophersons breef d. 18 aprilis a:o 1647 till länssman Erich i Viken, synes der på wara klandratt, och länssman fått befallning att jnrymma Knuth Grelsson dhet åhrett be:te åker, som säijes lijkawäll intet ske, huar emot exciperades sålledes, att han intet drager tunsädhskatten för Långåkeren, emädan som han är kiöpt under Grelss hemman af kyrkioherden h:r Olof Nillsson i Trång a:o 1609 som köpebrefwet den 20 martij uthwijsser, lydandes att Peder Gundersson i Rödningzbergh hafwer sålt all deras partt i Långåkeren som är siu mählingar till herr Olof Nillson för 16 dal. som uppburne äre 1601 i den dyra tijden. Sedan fogdens Hemming Skyttes böxlebref d. 21 februarij a:o 1644 een tunna sädh uti Långåkeren i Rödningzbergh till Grelss Larsson för 4 r.d:r i sin lijfstijdh, som hans swärfader Erich Mattzson och böxlat, förmenandes Grelss Larsson, att Erich Mattzson aldrig bekom af Knuth Grelsson dee nämnde 16 r.d:r, utan skrifften och attesten måtte vara interim skrifwen och icke extraderat, utan af någon omild menniska uthpracticerat och tagen af sahl. herr Olofz handlingar i Trångh, och att herr Olof densamma åker borttbytt emot ett tun sädh i Kiöstad, men enär deth skall skett wara är icke änn bewist. Erik Mattzon pröfwas wara dödh blefwen a:o 1657 som sees aff bytheslängden effter honom sine dato, och Knuth antingen tuå eller tree före eller sedan. Herr Olof Nillssons son herr Oluf Trangius föregifwer sig kunna medh wittnen bewijsa, att penningarne intett blefwe lefrerte, och derföre bekom Knuth intet jordengen. Nämbdeman Jon Nilsson i Ugården och Mårten Jonsson i Röde beskickades till Oloff Nillson i Röud, som a:o 1646 attesten om Långåkerens lössn för 16 r.d:r af Knuth underskrifwitt, att fråga om han kan minnas, att Knuth dee 16 r.d:r till Erich Mattzson lefrerte, men föregaf sig huarken kunna minnas attesten wara skrifwen eller penningarna lefwererade. Han betygas wara till 90 åhr gammall, och merendels nu altijdh sängfast och kommit till barndomen. Twisten huilkendera gården skatten för Långåkeren drager discurerades, och befans att tunsädzrächningen begynthes a:o 1615, och der Långåkeren förr genom bythe med herr Oloff wore kommen till Erich Mattzsons hemman, så synes att dhen 1615 blef der anskrifwen, men ähr bythett skett sedan så är skatten intett på dhet hemmannet, helst och emädan ingen skattläggningh sedan ähr giordh, dy är nödigt att bythett med herr Olof moste oppwijsas.
7. Jon Nilsson i Offne kärade till Nils Olsson i Hållbacken på hans barns arf för huilka han och Kjell Nilsson i Hållbacken ähre förmyndare och effter giordtt sluth på bythett d. 28 martij 1679 intett fått af löössörerne, 10 r.d:r modrens kläder och tuå r.d:r för tuå swijn. Bythesmän woro Olof Ersson i Kluk och Erik Persson i Offne. Rp. att dottrerna fått sin mohrs kläder förutan een kiorttell för 2 richzdal. som Olof sig påminner hafwandes inne hoos sigh. Bemelte 10 r.d:r och tuå r.d:r för swijnen, facit 14 r.d:r, och ingen lega för dem gifwitt effter som han effter afftahl barnen födt och gälden betallt, som barnen fuller borde effter quotan betalla, emädan Nillss Olsson äger hemmanet, och dy deth icke effter effter barnens moder till arfs fallit. Men Nillss Olsson af faderlig kerleck sigh påtagitt. Joon Nillsson befruchtar att Nillss Olsson medelst fattigdom framdeles icke blifwer mächtigh till barnen berörde 14 r.d:r betalla och han torde där om blifwa tiltaltt och krafd. Och emädan som barnen och böör för alltingh reserveras, så beslöttz att barnssens tillfaldne arf i löössöhren bestående af 14 r.d:r skall tagas af sielfwa hemmannett der faderen skulle så fattig blifwa wid barnens myndighe åhr, att han inga medell der till ägde, besynnerligen emädan som han skulden utan barnens gravation sig påtagitt, uti huilkett anseende han och ännu een tidh blifwer frij att gifwa räntta för ofwanbem:tte 14 r.d:r.
8. Måns Nilsson i Hälleberg berättar sigh wara medh Jöns Pederson i Ede sin skuldhfordran förlicht, i dhet han skall honom gifwa fyra dal. s.m:t, huar om dee in för rätten handsträchtes.
9. Nills Halvarsson angaf sigh för några åhr sedan fått låf af Grels Ersson j Finsätt, att byggia på hans grundh een stufwa, dhet hann giortt, och under den tijden opgiort ett åkerstycke, och effter som han måst derifrå flyttia, emädan som sådana backestufwor icke kunde lidas. Så haar Grelss tillägnat sigh samma åkerstycke och förledne åår slagit, dhet han tycker swårt wara i anseende till wederlagt arbette. Rp. att han fåth quaar fyra åår effter han war dömbd derifrån, och skall mäst wara tiugu åår sedan han åkerstycke, som mycket lijtet är, opgiorde, och icke eengångh budit deth få behålla. Och såsom lagen intett tillåter honom där något bruuk, och Nillss utgammall och uthfattig är, så tillåther Grelss honom bemelte åkerstycke uti tuenne nästkommande åhr häfda och bruka sig till nytta, och sedan wara dher ifrå alldeles skillder.
10. Måns Eriksson angaf dhet sin faarbroder Grels Månsson i Hållbacken förnekar sig jordepenningarna af Hållbacks hemmannet efter sin frambledne fader Erik Månsson, warandes den andra faarbroderen Helge Månsson rådande om halfwa Hållbackzgården, som dödh blef, och syskonen till arf fallen, och Erich Månsson kommit heem ifrå Norie, samma halfwa gårdh att antaga, men blef strax döder, och barnen intett fått. Huar emoth exciperades och jnwändes, att deras fader Måns Ersson låttades 1/4dehl af halfwa gården i Hållbaken och sonen Hällie Månsson skulle uthlössa faderssyskonen och behålla halfua gården och honom några åhr brukade, men fann sig längre icke der till mächtigh, och dy öfwertaltt Grelss den emottagha och han måst gifwa sin gambla fader een sådd mäling åker och een tunna korn och föda een koo och sex fi getter om åhrett, och på sig togh att betalla gälden. Sedan måtte han och åth sin faarsyster Märit Ersdotter tree lass äng åhrligen sättia, tillbiudandes då sina bröder Olof och Jon Månssöner hemmannett och föräldrarna taga, huar till dee nekat, och wellat hellre huardera gifwa honom tuå r.d:r att han skulle behålla hemmannet, och föräldrarna föda till dödedagar, och samma willkohr budit broderen Erich Månsson, som och der till nekat, och sålledes måst uti 9 åhr gifwa föräldrarna bem:tte förrådh, och efter fadrens dödh till styfmodren een tunna korn och föda fyra stycken småfä creatur. Broderen Hällje ägde intet halfwa gården, utan länte af styfmodren 20 r.d:r, huar med han uthlöste faders syskonen, och der hon icke fått af Grels nöijachtigt förrådh, så hade hon sina 20 richzdaler igenfodratt. Grelss oppwiste och een skrifft a:o 1680 gifwen af broderen Olof Månsson, att han Grelss skall niutha alla sina bröders lösa och fasta ägendomb, för dhet han deras föräldrar till dödedagar födt och och sydt och der till medgifuit honom huar sina 2 r.d:r, huilcken är verificerat af siu bofaste män. Sammaledes een förlijkningh af d. 3 october 1664, att Grelss skulle föda styfmodren till dödedagar med een tunna korn och födo för 4 små creatur, och behålla huad effter henne lämbnas skulle. Månss Ersson förgaf att Grelss Jonsson i Kluk som skrifften underskrifwitt, för sig berättat intett der af wetta, förmenandes att dhe andra dhet samma görandes warda. Grellss Månsson berättade, dhet gamble sochnskrifw:n Nills Nillsson i Ede skrifften skrifwitt och änn läfwer, emedan ingifne är een copia der af, efftersom originalet är söndert och illa faritt.
Så wijda actor föregifwer dhet Grelss Jonsson intett skall willia tillstå sig oprättat skrifft om sythningzlöönen hafwa verificerat, och sielfwa originalet som gambla sochnskrifwaren Nillss Nillsson i Edhe skrifwitt, icke wid handen är. Altså föranlåthes rätten saken låta beroo till nästa tingh, då Grels Jonsson j Kluk, Lars Olsson j Tossberg och Halvar Jeppesson i Gåje skola tillijka med Nills Nilsson i Ede wara tillstädes till förhöör, och Grelss Månson åligger då framwijsa sielfwa originalet.
11. Probsten mag. Zacharias Plantinus opbödh första gången Jon Gunnarssons hemman i Bergom om 2½ tunland för 90 dal. s.m:t, och förlijkas medh Jon Göransson i Tångeråsen om dhet mehra som han bäst gitter, wijsandes der jempte Erich Henrichsons lagbudne och lagståndne pantterättigheet uti Joon Gunnarssons halfa hemman af 1½ tunlandh.
12. Olof Larsson i Landön opbiudher andra gången sin broders Håkan Larssons ägendomb i löst och fast till sythningzlöhn etc.
13. Dragon Erik Höök låtitt genom länssmann Anders Bång stämbna Anders Simonsson i Hof för ärerörigligh beskyldningh, och intett sig instält, och Anders bäggie förra tingzdagarna waritt tillstädes dy plichtar han medh sina 3 m.k:r.
Ting den 13 och 14 oktober 1686
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, renskritf, vol. AI:11, sid. 246v-251v , ÖLA.
Anno 1686 den 13 och 14 october medh Offerdahlz tinglagh uti Altzen, præsente Carolo Wargh och nämbden.
Peder Nilsson i Vången Olof Eriksson i Kluk
Halvar Nilsson i Bleckåsen Enar Pederson i Ekeberg
Olof Nilsson i Mo Peder Olson i Tulleråsen
Mårten Jonsson i Röde Jon Nilsson i Ugården
Joon Ersson i Rise Peder Månsson i Kaxen
Peder Jonsson i Landverk Måns Pederson i Berge
1. Dato aflade Peder Jonsson och Måns Persson sin nämbdemanns edh.
2. Dato publicerades Kongl. Maij:ttz placat.
3. Måns Nilsson i Hälleberg skuldgafs hafwa häfdatt Brita Andersdotter ifrå Östbacken, och med henne aflat barn som föddes 1:o septemb. sidstledne och bäggie tillstå gärningen. Altså plichtar han effter 3:de capitlett Giftmåhlabalcken L.L. 40 m.k:r och hon effter praxin 20 m.k:r.
4. Måns Nilsson i Viken beswärade sigh öfwer Nils Torkelsson i Glösa för deth hans swijn opätitt een god dehl af een hans omstängde råghswedia, och een dehl förtrampatt, och der utan heela sommaren gått oringade, och stoor skada på hans ängh giordt. Rp. att dee äre släpte utur trädett, och emoot hans willia kommit i hans roghswedia och någon skada giortt, huilcken Peder Nilsson i Vången och Gunnar i Bräcke besedt och æstimera för sex skylar rågh. Nillss föregifwer sig wara ärnatt att förnöija Månss derföre, om icke annan trätta emellan kommitt, och att hans swijn icke allena oprotatt hans änge. Länssman haar most leija folk at afhempta det förtrampade rogen och blifwitt tuå skyhlar.
Såsom Nillss Torkellsons swijn effter gode mäns pröfwande hafwa giordt skada på Månss Nillssons rogh, wärderatt för sex skyhlar, alltså dömmes han effter 9 capit. Byggningbalken L.L. att betahla af sin rogh bem:tte 16[!] skyhlar, och der emoot bekomma han dee 2 skylar, som af dee förtrampade ähr opphemptatt, och Månss betallar dem som deth opsamblat hafua. Nillss sakfälles och effter bem:tte capitell att böta derföre 3 m.k:r, och der Månss fulleligen kan bewijsa, att Nillss Torkillsons swijn hans ängh oppråtatt, tillåtes honom gode män deth besee, och lagligen med honom dhet uthföra.
5. Mårten Olsson i Mårdsund fodrade af Nils Olsson i Hållbacken 32 r.d:r som hans moder Sigrid Mårtensdotter på sin 1/3deel effter sin mann Mårtens fader ärfde, och med sig hade då hon gick i giftte med Nilsses broder Jon Olsson, som byteslängden skall uthwijsa, och 26 r.d:r in specie som hon inlagt i Mårttsund, och tagitt der ifrån till Joon Olssons systers uthlössningh i Hohlbacken, och 12 r.d:r specie aff Törris Jonsson i Mårtsundh, som Mårtens fader där i gården inlagt och Joon Olsson uthtogh, huar till Nillss Olsson swarade, nembl. att han intett weet där af, utan mädan Joon läfde och hustrun, afftaltes att alla barnen skulle skulle föräldrarna syta, deth Mårten ryggia wille och heela beswärett lämbnades på Nillss Olsson, som är Joons broder och besitter des halfwa hemman, och af Wästergården i Mårtsund bör gifwas 10 r.d:r. Rp. att den gården hörde Törris Olsson till, som dödde ogifft, doch bordt utlösa Elin Hemmingsdotter, som 34 r.d:r der inlagdt och efftersom deth eij skedde, och Törris blef dödh, sålde han gården till Peder Ersson Bångh för 60 r.d:r, och fått sina 34 r.d:r och Mårten Olsson 8 r.d:r och deth mehra är obetaltt. Till att bewijsa ofwannämbde 32 r.d:r wara richtiga, söker Mårten först dhet göra med Erik Bengtssons i Högsta quittens af d. 20 maj 1686 lydandes, att Jon Olsson sedan han war gifft med hustru Segrid, af hennes son Mårten tagitt 20 r.d:r in specie, sig bem:tte 20 r.d:r betallt emoot dem som hans fader Olof Olsson länte. Men Nilss Olsson föregifwer sigh 10 r.d:r der af betallt, men intett bewijs der på hafwer. Erik Bengtsson läfwer och icke är tilstädes. Sammalledes betygar Jöns Pederson i Ede sigh läna Joon Olsson 10 r.d:r specie, och dem sedan hann war gifft med hustru Segrid i penningar och korn igenfått. Till dee 24 r.d:r som deels till Olof Olsson i Söråsen skohla wara betaltte, nekar Nils Olsson till. Till dee 12 r.d:r af Töris Jonsson i Mårttsund, nekar och Nillss Olson, föregifwandes sigh icke wäll kunnat täncka, att Mårten så widlyfftigt skulle saken handtera, och dy icke skaffat sig behörighe wittnen, begärandes dilation till nästa tingh.
Så wijda Mårten Olsson icke sin prætension fullelijgen med skiäl och wittnen kan besanna och Nillss Olsson derutinnan gör inkast, och föregifwer sigh kunna wittnen och skiähl skaffa, huarmed han kan hans fordran förläggia, dy oppskiutes saken till nästa tingh, till huilcken tijdh om dee eij förlijkas kunna, der sina förmente bewijs att besanna angifwnadett, böre skaffa.
6. Peder Olsson i Tossberg angaf hurusom hans hustru Ingeborg Olsdotter och des syster Brita Olsdotter intett hafwa fått sine jordepnningar af halfwa Hållbacken som Olof Jonsson åboor, warandes tuå bröder Bengt och Olof Olofssöner, och fyra systrar, Lisa, Karin, Ingeborg och Brita Olofsdöttrar, och på huar broders partt löper tolff r.d:r, och huar systers sex r.d:r, warandes Oloff, Lijsa och Karin barnlöse döde, och dy arfwett Ingeborgh och Britta iempte Bengt Olssons barn tillfallit. Huartill Nilss Olsson som deras förmyndare waritt intett hade att säga.
Altså beslötz och dömbdes, att hustru Ingeborgh och Britta Olufsdöttrar äre först af halfwa Hållbackzhemmanet arfftagare till huarsin 1/8dehl, och tillföllie af 2:ra capitlett Erfdabalken L.L. huar sin 1/16dehl effter broderen Oluff och effter systrarna Lissbetta och Karin äfwen huardera 1/16dehl, och Bengt Olssons barn äga först sin faders ¼ uti besagde halfwa Hållbacken, och sedan halfpartten af sinn farbroders Oluffs dehl, som är 1/8dehl, och i lijka måtto effter farsystrarna Lijsa och Karin 1/8dehl huar effter partterna sigh rätta skola.
7. Jöns Månsson i Stavre kärade till sahl herr Olof Nilssons arfwa j Trång om 2:ne systerdeelar uti ödesbölett Backen, den ena aff Erik Andersson i Tulleråsen, som hanns hustru war tillfallen, som brefwett af d.1 octob. 1634 uthwijser, den andra hafwer h:r Oluff köpt d. 3 junij 1685 aff Jon Mårtenson i Faxnälden för 2 tunnor korn á 2½ r.d:r huilka partter Jöns föregifwer föllia Stafrehemmanett som han a:o 1656 af herr Oluff emoot ett hemman i Håf sigh tillbytte och bemellte partter intett niuttit, dem han nu begärer. Rp. att dhet ligger under Mats Jonssons hemman i Stavre, ey wettandes huru och enär deth dijt kommit, antingen förr än bytett skedde eller sedan. Dertill medh är samma ödesböle intett nämbt uti sal. herr Olufs bytesbreeff med Joon Månsson. Altfördenskull pröfwas nödigt, att Mattz Jonsson måst först bewijsa huru han der till kommen är, af sin köpeskrifft af Hemming Jonsson i Rise, så att rätten kan försäkras, om deth war behållit under h:r Olufs i Staffre då han giorde hemmansbythe med Jöns Månsson.
8. Märit Nilsdotter i Glösa angafs hawa ett stycke ifrå gården wid een bäck hafft några enqwistar och munkeskallor förwarade i een bytta och tiäru på een näfwer, som nyligen är funnen och befarades wara brukatt der med något löfwerie, huar till hon swarade sigh intett mehra der med wetta, än att een fälttskähr Anders [tomrum] i feygdatijden lärt henne deth för tårrwärck bruka, äta tiäru med brödh och twätta sigh i wattn der i enquistar och munkeskallor skulle läggia uti, deth hon några gånger giordt, men intett hulpitt, föregifwandes sigh intett något kunna der medh och ingen widskeppelsse brukat, dhet henne eij heller kunde bewijsas.
9. Nills Olsson i Hållbacken som possiderer halfwa Västergården i Holbacken angaf, hurusom een oskyldh Olof Jonsson bem:d besitter den andra halfwa gården, begärandes antingen till sigh lösa den samma eller sällia sin halfpartt. Rp. att Oluf Jonsson besitter half på sina styfbarns sahl. Bengt Olssons och håller deras dehl till deras myndighe åhr dem tilhanda, uthlåtande Oloff sigh willia hans dehl sigh tillhandla om tillåtes.
Såsom Kongl. May:tt uti resolution gifwen landett d. 5 junij sidstleden nådigst tillåter tuänne åboer på ett hemman sittia der dee huarandra icke uthmatta och sigh bärga kunna. Altså tillåtes Oloff Jonsson besittia och bruka sina styffbarns Bengt Olssons andehl i Hohlbacken till deras myndige åhr, och tillhandla sigh Nillss Olssons halfa dehl af samma hemman som han bäst kan.
10. Peder Nilsson i Vången kärade till Nils Larsson ib:m för dhet han kallat honom skiälm utan ordsaak. Rp. neij, och att deth obewijssligitt ähr. Peder beropade sigh på Månss Nillsson i Wijken, och han nekade sig dett hördt aff Oluf, utan af Erich Jonsson i Säther som icke tillstädes är, dy kan deri intet sluth föllia.
11. Mårten Nilsson i Bleckåsen fordrade af sin granne Gunnar Gudmundsson 1 dal. 16 öre s.m:t som Sjul Månsson af honom läntt på ett ängesstycke, och enär Mårten köpte gården aff Siuhl bemeltte 1½ dal. afrächnadt, och dy dem prætenderer, huartill Gunnar eij neka kunde. Dy beslöttz att han 1 d:r 16 öre s.m:t skall till Mårten Nillsson strax betala.
12. Jon Mickelsson i Krokom fodrade af Olof Larsson i Vången dee resterande tijo richzdaler på gårdeköpett som giordes den 24 maj 1668 nembligen att betala 1669 30 r.d:r, 1670 30 r.d:r och 1671 30 r.d:r. Dee 2:ne första terminerne äre clarerade, och på den tredie 20 r.d:r den 18 martij 1678 iempte tree åhrs räntta, anhållandes att få resten af tijo richzdal. och ränttan ifrå sjelfwa termin till des capitalet blijr betaltt, tillijka med där på giorde omkåstnad fyra gånger, att dem så och blifwa mächtigh som doch eij skett är. Huar öfwer Olof sigh förklarade, att han skall strax så dee 10 r.d:r, enär han får gambla gårdzbrefwen och köpebrefwett aff Joon Mickellson och för ingen annan ordsaak dem innehållit, och dy nekar till att gifwa interesse derföre, och der hoos satt 1684 neder hoos Erich Jonsson i Häste 15 dal. s.m:t till Jons betahlningh, och Joon Mickellson föregifwer sigh dem fordratt emoot brefwens lefwereringh, och Erich swaratt sigh där af intet wetta eller någon commission der om hafwa, och att han allenast lämbnat några plåtar uti een wätska. Oluff berättar tuå stycken sexdalers plåtar stå där quar och dee öfrige hade Erich skingratt, och der emoth fått och most taga någon gammal koppar i betahlningh, men Joon Michellson föregifwer deth intett sant wara, utan Erich sagt sigh honom inga penningar wara skyldigh, williandes honom gårdzbrefwen strax lefwerera iempte köpebrefwett, som skedde sålledes, att 4 pergamentzbreef och 4 andra strax lefwererats, dem Oloff Larsson emottogh.
Aff föregående ransakningh befins Olof Larsson wara skyldigh till Joon Mickellson i Krokum på hemmansköpett i Wången 10 r.d:r huilka han bordt betalla anno 1671. Och effter som deth intett skedde har han och derföre gifwitt intresse till a:o 1674, då han dee tiugu r.d:r lefrertte. Och emädan som Olof Larsson förhållit Joon Mickellson bem:tte 10 r.d:r, först till åhr 1684 och nyttan af hemmannet hafft, så finner rätten skiähligt, att Oluf Larsson måtte honom samma 10 r.d:r å 6 m:k:r s.m:t utan oppehåld betalla, tillijka med intresse á 6 pro cento ifrå 1674 till 1684 dom ähr sex r.d:r, och giör tillsammans capital och intresse 24 dal. s.m:t, huad Joon Mickellsons prætension på intresse ifrå a:o 1684 widkommer, så kan rätten intett något sluth der i göra förr än Erich Jonsson i Häste, hoos huilckn Olof skall dee 10 r.d:r deponerat och insatt till betahlningh emoth gårdebrefwens igenbekommande, blifwa afhörder.
13. Erik Olsson i Tossberg insinuerade hurusom Peder Olsson för några åhr sedan haar förenat sigh med hans moderbroder Erik Hemmingsson i Tåssbergh, att niuta i sythninzlöön des 1/4dehl i hela hemmannett och den andra 1/4dehlen jnlösa, af Erich Olsson 1/8dehl och 1/8 på sin hustrus och des syskons wägnar, warandes Erich der till arfwinghe på sin moorfaders och moorbroders wäghnar, och dertill medägande till andra halfgården, sökiandes nu sin arfsrätt dhärutinnan, huaremoth jnwändes att Erich Hemmingsson tilbödh Erich Olsson sigh till sköthningh antaga i sin höga ålderdomb, och han intett wellat, och dy för fyra åhr sedan honom och hustrun tillijka med halfwa gården som mächta wanbrukatt war och hussen förfallna, antagitt emot försäkran effter hans dödh den få behålla, och åhrligen gaf likawäll till förråd tuå mälingar åker och ängh dertill, som är 1/3dehl af hemmannett, fast änn halfwa gården består allenast aff 1½ tunland, och likawäll gifwitt uthlagorne för allt, hemmannet förbättrat och hussen reparerat och dertill med effter laga doom gammall skulld 10 r.d:r till Mårten Nilsson i Bleckåsen dels betallt och för resten gifwer räntta till des den blijr clarerat, och enär 1/3dehl af uthlagorne för huart åhr berächnas bem:tt 10 r.d:r, så wore eij meera af halfwa hemmannettz wärde än 14 dal. 24 öre s.m:t behållit där testamentet intett skulle giella, förutan ett härberghe Erich haar tilgripitt olåfwandes i Kluk, där doch han ägde dhet icke mehra än halfft som rächnas för 4 dal s.m:t. Erich Olsson förklarade sigh sållunda, att hann kunde och wille wäl låta beroo med deth som giort ähr, om Peder Olsson wore stadigt hemma, och om äghorna rätt wårdna och hägn, emädan som deras äghor äre tillhopa och han lijder ofta skada så hemma som i skogzslåtten. Däraf Peder föregaf sigh godh hägnad hålla, och att Erich ingen skada kan bewijsa sigh af hans wållande tagitt, dhet han eij heller göra kunde, warandes lijka bördige dertill, efftersom Peders hustro och Erich äre syskonebarn. Peder haar och låfwatt Erich Hemmingsson på hans yttersta, att åhrligen låta hans hustru niuta een mälingh åker och föda tree småcreatur som skriffteligen intygat och bewittnat är. Peder skall gifwa Erich Olssons fader för des 1/8, 15 r.d:r, och betallt 5 r.d:r och kårtatt på Erich Hemmingsons wägnar 3 r.d:r, 38 öre s.m:t.
Såsom Erich Olsson prætenderar allenast resten på 1/8dehl som Peder Olsson för 15 r.d:r inlösa skall, och derpå ähr lefwereratt 5 r.d:r, och Erichs fader waritt skyldigh Erich Hemmingsson 3 r.d:r 38 öre s.m:t som och ährkännas på dee 15 r.d:r. Altså rester som Peder betalar 9 daler 20 öre s.m:t, förutan deth han till Mårten Nillsson i Bleckåssen på 10 r.d:r kan wara skyldigh, och alltså i deth måhlet åthskillde, och där Peder Olsson intett håller rätt hägn öfwer sina ägor, och Erich Olsson tagher skada der af på sina, som tillsammans liggia, hafwer han, om klagatt och bewijst blijr, laga näfst att förwäntta.
14. Dragon Olof Nilsson Modigh tillstår sigh häfdat Karin Andersdotter ifrå Kläppe, som nyligen födt barn. Dy böte han effter 3:die capitlett Giftmålabalken landzlagen 40 m:k:r och hon effter praxin 20 m:k:r.
15. Swentienaren Staffan Persson Dahl är lagligen stämbd att swara för een sölfwerskedh som för leuttnanten Månss Chrestiersson är borttkommen, och han panttsatt hoos Jöns Persson i Häste, och icke comparerat. Dy saker till 3 m:k:r.
16. Jon Gunnarson i Bergom på sin hustru Lucia Larsdotters och des systers Brita Larsdotters wägnar kärade till Hemming Jonsson i Rise för deras faders hemman j Österstavre, som han sigh tilläghnatt för odall, oachtatt han aldrigh något köpebreef där på fått och dett lijkawäll bårttbytt med Nils Andersson i Rise förståendes dee 3 tunland, och det 4:de tillförne sålt åth herr Olof Bertilsson för 18 r.d:r, sökiandes alltså att få igen sin gambla odell af 3 tunl. i Österstafre, och på opburne 100 r.d:r afrächna och kårta 48 r.d:r han fått för ett tunland af herr Oluff. Huartill Hemmings fullmächtigh Erik Pedersson i Berge swarade, att ehuruwäll han intett köpebreef på hemmannet hafwer, så har han lijkawäll derföre gifwitt 100:de r.d:r till Olof Helgesson som deras fader Lars Larsson honom skyldigh war, dem han d. 25 martij 1663 i så motto qvitterat. Därtill medh inlades een förtächningh som Hemmingh låtitt skrifwa och sitt nambn undersättia på 77 r.d:r, som han föregifwer till Larsons creditorer betaltt, huilka Joon Gunnarson disputerer och säger, sompt kan wara och sompt intett, och intett deraf accepterer, förr än hann deth med Larss Larssons förskrifningh och gäldenärenes qvittens bewijser, såsom och att Hemming war committerat och byden samma gäld betahla. Sammalledes opwistes ett breef giortt på Offerdahls ting d. 8 julij 1656, lydandes att Hemming i Rijsse haar såldt till herr Olof Bertilson Wästerstafre och den jordh som Hemming af Lars Larsson i Västerstavre köpt som Lars Larsson då klandrade, och lijkawäll sin rätt cedera. Men in margine är satt med annat bleck och annan stijhl och handh, ett tunland för 40 r.d:r, och een häst för 8 richzdal., och i sjelfwa brefwet har stått Österstafre, och nyligare än deth som i brädden är, med swartare bläck, i ställe för Öster fått Wäster, huar af heela brefwett giörs och hållas suspekt och misstäncht, förmenandes Erich Persson Hemming hafwa på heela gården köpebreeff.
Hemming Jonsson pålägges till nästa laga tingh oppwijsa sitt köpebreef på Larss Larssons gårdh i Stafre, och der han det eij hafwer, heller dermedh icke lagligen procederat och förmått deth i sin bördh, lärer rätten intett kunna betaga Larss Larssons barns bördh dherutinnan, till huilcken tijdh han och moste medh wissa skiähl bewijsa sigh dee opförde 77 r.d:r effter Larss begäran till hans skuldenärer betallt.
17. Olof Andersson i Östbacken citerat att swara Lars Olsson för någon rest och intett comparerat, dy saker till tree m:k:r.
18. Peder Nilsson i Vången kan intett bewijsa Lars Olssons opförde rest 10 öre 4 p:r s.m:t på lagmans och häradtzhöfdingzränttan betalt, dy betale.
19. Anders Bengtsson i Åberg och Oluf Andersson i Östbacken betala 1 daler s.m:t för afradh af Åbergzwallen 1680.
20. Bleckåsen Halvar Nilsson tillstår restera för ett åhrs afrad af Kiälåsen.
21. Effterskrefne äre citerade sochnskrifwaren Larss Olsson till swars för resterande uthlagor och icke comparerat, derföre saker till huar sina 3 m:k:r
Nills Olsson i Kougsta citerat och intet comparerat dy saker till 3 m:k:r.
Erik Nilsson i Bleckåsen dito 3 m:k:r.
Nills Nilsson i Ede sammalledes.
Jöns Pedersson i Ede sammalledes
Nils Anderson i Kluk sammalledes.
22. Probsten mag. Zackarias Plantin opbödh andra gången Jon Gunnarsons hemman i Bergom af 2½ tunl. för 90 dal. s.m:t
23. Olof Larsson i Landön præsenterade sin broders Håkan Larssons sythningzskrifft, af inneholld, att han honom och sin hustru föda och ernära skall, som 3:die gången protokollerades.
24. Kjell Nilsson i Hållbacken incaminerade i rätten een lagbudin och laghstånden köpeskrifft af Grels Månson i Hållbacken på een trediepartt af hemmanet för 45 dal. s.m:t, item Olof Jonssons 3:die partt för 60 dal. 16 öre s.m:t, warandes sidsta opbudett skedt oklandratt den 3 decemb. 1684 och alltså förlängst lagståndit, dy bewilliades derå rättens confirmation.
25. Erik Henriksson i Tångeråsen insinuerade Jon Gunnarssons pantteskrifft på halfwa hemmannett i Bergom för 100 r.d:r specie, och så wida sidsta opbudet är skett den 3 december 1684, bewilliades rättens fasta.
26. Gunnar Gudmundsson præsenterade een lagbuden och lagsånden köpeskrifft på Sjul Månssons hemman i Bleckåsen om 2 tunl. för åttatijo r.d:r. och så wijda sidsta opbudett är skett d. 8 decemb. 1682, och sålledes färlängst lagståndit, dömbdes der å rättens laga fångzbreef.
27. Oloff Jonsson i Bångåsen insinuerade Agnes Andersdotters sythningzskrifft. de dato d. 16 martij 1683, af inneholld, att hann effter hennes dödedagar skall bekomma både löst och fast, och såsom 3:die opbudett är skedt d. 9 aprilis 1685, dömbdes därå rättens laga fångzbreeff.
Ting den 22 och 23 april 1687
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, renskrift, vol. AI:12, sid. 41r-44r, ÖLA.
Anno 1687 d. 22 och 23 aprillis medh allmogen aff Offerdahlz tinglagh, præsente prætore och nämbden.
Peder Nilsson i Vången Olof Eriksson i Kluk
Halvar i Bleckåsen Enar Pålsson i Ekeberg
Olof Nilsson i Mo Peder Olsson i Tulleråsen
Mårten Jonsson i Röde Jöns Nilsson i Utgård
Jon Ersson i Rise Peder Månsson i Kaxen
Peder Jonsson i Landverk Måns Pedersson i Berge
1. Dato publicerades Kongl. Maij:ttz placater.
2. Göran Jonsson i Tångeråsen anklagades hafwa hafft på Gregori marcknadh förledin till salu een lijten elgzhudh, som blef confiscerat, efftersom dhen befans wara medh bösse skuthen, huar till han icke neker, föregifwandes sigh den samma kiöpt af dragonerne Jöns Persson Stallmester och Jonas Lapp för sex dal. s.m:t, huilke tillsta sigh een elgzkalf skutitt 1686 då dee wore af herr öfwersten beordrat att skiuta 2:ne älgzdiur, tänkiandes den wara för lijthen och dy skutitt fleera och een mehr än befallatt war, och den littzla förtärt och huden för sex daler försåldt och intet huarcken för h:r öfwersten heller för tingzrätten på fiohlåhrs wåårtingh dhet oppenbarat, begärandes Johan Jonsson sine uthgifne penninghar igen och blij frij för dhet öfrighe och att dee må dherföre plichta. Dragonerne föregifwa sigh säija huru dee elgzhudan fått. Rp. att han meente att dhet intet skulle skadha, efftersom dee hade låff af herr öfwersten att skiuta elgiar, och dy dhen offentel. på marknaden wehlat försällia. Befallningzman berättar honom på marcknan neka huden wara skuten, Resp. att huar och een will gerna sig förswara. Effter discurs voterade nämbden Jöran frij, emädan som han ungher är, och icke förstått sigh der på, som synes der af, att han huden oppenbarligen på marknadzplattzen hade.
Alldenstundh dragonerne Jönnss Pedersson och Jonas Lapp hafwa anno 1686 emooth Kongl. May:tz förbudh olåfwandes skutitt een ungh älgh och för sigh behållit, dy warda den också, effter Kongl. May:tz stadga om jacht och diurfångh, dömbda att bötha derföre fembtijo dahler s.m:t och effter Kongl. May:ttz resolution 1679 för förbudet medh huar sina 40 m:k:r och huden effter praxin wara confiscerat, och Jöran Jonsson som dhen köpt, kännas effter i protocollet införde skiähl derföre frij.
3. Leuttnant Gabriel Falck angaf Jon Gunnarsson i Bergom uti martis förleden hafwa uti een skrinna fördt och bracht öfwer till Norie, en dragon Anders Larsson Skarp ben:dh, som måtte någon elack gerning giordt, willandes dhet bewijsa medh borgarenns Oloff Chrestierssons breef i Norie den 24 martij 1687 till ryttmester Willenssens, som lyder, att uthspridt och berättat war dhet Jon Gunnarsson honom i een skrinna öfwerfört. 2. Att krögarenns Lars Olssons hustru Kerstin Larsdotter i Skalstugan tillijka medh hennes son Jacob Larsson attesterat att Joon Gunnarsson wahr snöguger, men Anders Skarp intet, medh mehra som der i om fälarne förmähles. 3. Corporal Gudfast Stickens och Jon Nilsson i Såå attest af d. 6 april 1687, att een bondhustru i Norgie sagt, att Skarpen fördes i skrinna öfwer till Norie. Item att bondhustrun berättat sig höra dem tallas widh heembligen, och att Joon sagt sigh få skam för dhet han förde honom öfwer, dhet Skarpen intett achtade, alligerandes ett breef sine dato till Anders Larson Skarp aff Maria Andersdotter som hans hustru måtte wara, att probsten sagdt för henne att han wiste af eder olycka, och tyckte illa wara att iför honom dhet eij bekänt. Huartill Joon Gunnarson swaradhe, att han well kände Skarpen, den honom råkat oppå Åhresiöön, då han begärt föllia honom öfuer, hafwandes een yxa och maathsäcken medh sigh, dher till han intet neka kunde, af frucktan att han skulle sig skadha, och om affton tagit huuss i Engelandh, men intet Skarpen, uthann hållit sigh afsijdes, doch om afton stuckit sig i stallen därest een pijgha honom blifwitt warsse, och icke tallt dherom, förr än om morgonen. Då war Skarpen bårtta, och honom sedan råkath ytom Teghoms byy der Joon hwijlat, men Skarpen dristadt sigh intet gå in, dernäst hwijlatt i Stallkiänstufwan, och der emillan honom eij råkat, uthan wästan för Medstufwan hint honom, som gått åth Skahlstufwan före uth, derest dhee råkades och fölgdes till Steene skantz, beklagandes sig honom eij töras oppenbara för hans stoora hoot skulldh, eftersom han hade intet sällskap. Honom förehöltz hwij han icke giorde dhet kient och lät honom antasta. Rp. att han kunnat dhet wäll göra, om han icke warit såsom kiufat, nekandes alldeles sig fått någon betallning af honom derföre, uthann wäll låfwat, men intet hållit, utan wid Stehne gifwitt skambligh mundh ifrå sigh. Nämbden betygar ingen tillförne hört honom någon ogerning giordt, utan sedan han rymbder wara.
Nämbden togh saken i betänckiande, och dem förelästes Kongl. May:ttz placat om förrymbde knechtar 1673, huar widh dee stadnade.
Såsom Joon Gunnarsson hafwua wettande dölt och förteghtat dragounh Anders Larssons Skarps rymningh till Norie, och icke effter sin plicht huarken i Engelandh, Teghom heller widh Fiällstufworna honom angifwit och oppenbarat att gripas. Altså finna rätten skiäligt att applicera hans förseende dheruti till Kongl. May:ttz placat uthgifwitt a:o 1673 om förrymbde soldathers dölliande, och i kraft der af dömmer Joon Gunnarsson allenast wara plichtigh att gå soldath i den förrymbdes Anders Larsson Skarps ställe, efftersom han intet kan öfwerbewijsas med fulla skiähl att han wettat honom wellat rymma, icke heller war hans förmente ogärningh där söder då rychtbaar eller kunnigh.
4. Leuttnant Måns Christiersson genom Erik Olsson i Ede kärade till Jöns Månsson i Häste och Rödön sochn för een sölfwersked som hann mistatt och hos honom igenfått. Resp. att han sölfskedhen af swentienaren Staffan Ersson Dahl fått i betallningh för een tree dalers plåth, som han af ryttaren Jonas Månsson i hans nambn uthtagit, doch sattes hon först derföre i pant, och sedan bekom han een dal. 16 öre s.m:t till, efftersom han berättade sigh fått skedhen för sina jordepenninghar i Hammerdahl, dhet han och strax före Jonas Månson sagt och wijst legofolckett i Prästgården (der han då tiente) skedhan. Begärandes sina penningar igen. Staffan tillstår sigh skedhen hoos leuttenanten stuhlit och låtitt Jonas Månsson effter twå månaders förlopp få skedhen emot tree m:k:r han hoos Jonas Månsson fått och 1 dal. 16 öre k.m:t widh des lefwererande, berättandes och tillståendes sigh säija för Jönns sigh skedhen fått på sine jordepenningar i Hammerdahl.
Alldenstundh Staffan Eriksson Dahl tillstår stuhlit af leutnant Månss Chrestiersson een sölfwerskedh om 3½ lodh som är kommen till rätta. Altså warder han saker effter Kongl. May:ttz straffordningh att bötha tree gånger så mycket som tiufnaden ähr, och blifwer 33 m:k:r lodet, 7 daler 28 öre s.m:t och dertill medh plichtigh betalla Jöns Månson 4 daler 16 öre k.m:t som han af honom för skeden opburitt.
5. Halvar Pedersson i Rönningsberg iterade sin prætension på Långåkeren emot Grels Larsson ib:m, som 1686 på wåhrtinget agerades och icke definitive afhulpen bleff, opwijsanders Grelss Larsson een book, huaruthi fins ett contract wara giordt d. 13 april 1604 om jordabythe medh herr Olof Nilsson om halfwa Mogården, och Nils Lauritsson, Torkel Lauritsson, Edfast i Kälen och Skuld Torkelsson, som med dheras insegell är bekräfftat, och deruti finns och så att h:r Oloff gifwitt 20 mälingar i åker uti Kjösta till Tårkell Lauritzson för hans partt i Moo, huilka han tillbytt sigh af Mattis quinde i Rönningzbergh (som war Grelss swerfahrs moor), och gifwit henne 28 melingar i Skinnerönet och sex mälingar i Långåkeren. Af förra ransakningen befans, att Långåkeren hördt under Knuth Grelssons och anno 1600 kommit dherifrå till Erich Mattzon, dhen Knuth 1646 inlöst medh 15 r.d:r. Dhet befins och att h:r Oloff siu mellingar i Långåkeren kiöpt 1609 af Pedher Gunnarsson som då bebodde Knuthz eller Halfwarsgården, för 16 r.d:r iembwäll, och att herr Olof medh Mattis quinde som åbodde Grelssgården bortbytt Skinnerönet och sex mälingar i Långåkeren emot hans odall i Kiöstadh anno 1604. Grelss Larson beswärade sigh, att Halfwar Pedersson förledin wåår utan laga dohm igentagit Långåkeren som twistas om, och den besådt, fast än han borde dhet åhret liggia i träda, dhertill han eij neka kunde efftersom han förmente sig den igenså.
Nämbden förehöltz sakens beskaffenheet och besluthr att förblifwa medh herr Olofz laggiorde köp den 20 martij 1609 medh Per Gunnarsson om Långåkeren af 7 mählingar, och lembna dee andra skriffter i sitt wärde. Alldenstundh sahl. kyrckioherden herr Oluf Nillsson hafwer lagligen till sig handlat af Peder Gunderson i Rönnigzbergh all dess anpartt i Långåkeren som är siu mälingar för penningar 16 daler och een lijten humblegårdh för een dal, som opburne ähre a:o 1601, och den 20 martij a:o 1609 på tinget i Altzen der på fått breef, och samma Långåker, a:o 1604 d. 13 aprill bortbytt medh Mattis quinde i Rönningzbergh, som war ifrån Grelss Larsons gårdh emot hennes odelljordh i Kiösta.
Altså pröfwar rätten skiäligt att conservera och behålla Grelss Larsson wid sin laghäfdade och uhrminnes ägendomb Långåkeren, lijkmätigt 1 och 18 capitlet Jordabalken landzlagen. Och för dhet Halfwar Pedersson olåfwandes tillgripitt Långåkeren förledne åhr 1686 och den besått, plichtar han effter 28 cap. Kongabalken L.L. medh sina 40 m:k:r och effter mätismanna ordom gällde åther skadhan.
6. Mårten Oslson i Mårdsund itererade sin fordran och jordepenninghar aff Nils Olsson i Hållbacken, huar om på höstetinget agerades, huar emooth exciperades, att Mårtens modher hustru Sigrid Mårtensdotter intet hafwer tagit sina jordepenningar i Mårtsundh och lagt dem in i Hålbackzgården, icke heller betalt Nils Olssons broders Jon Olssons skulld medh sin moders jordepenninghar, som och medh skiähl och wittnen skall bewijsas wara ingen sanningh. Item att hustru Anna Olsdotter intet sina jordepenninghar fått tillijka medh hustru Ingeborgh Olssdotters. Mårten berättar att dee intet fått sina jordepenninghar, uthan betallningh för löösörerna. Mårten Olsson beropar sig på hafwande doombreeff, huar medh skall kunna bewijsas, att hanns moder tagit jordepenninghar i Mårtsundh och fördt till Holbacken, och inlöst Hålbacken aff creditorerne, huilket icke tillstädes ähr. Dee tiugu r.d:r som Erich Bengtsson i Hogstadh effter qvittens fått, föregifwer Nillss intet wara tagna af Mårthen, utan af Jeppe Mårtenssons skulldh af 20 r.d:r effter 1668 åhrs doom som hörde halfpartten till och halfpartten Nillss Olsson till.
Saken togs i betänckiande och beslötz, att den icke kan slutel. afhielpas förr än doombrefwet på Mårtsundh blijr oppwist, waraf lärer synas om och enär hustru Sigrid Mårtensdotter haar fått sina jordepenninghar, och om dhet skedde förr än hon trädde i ächenskap medh Joon Olsson. Såsom och hålles nödigt att Erich Bengtsson böör förhöras på huad tijdh och af huem han omtallde tiugu richzdal. handhfångit hafwer.
7. Östen Gudfastsson i Tossberg fordrar aff Håkan Grels änkia hustru Lucia Olsdotter i Kluk sex dal. s.m:t som honom skola restera på een fierdepart i Kluzbodarne han pantewijss innehafft, huarom dee förlijcktes, att hustru Lucia skall gifwa honom tree dal. s.m:t, och behålla fähuset som han under den tijden opsatt tillijka medh gamble miölckbodan, och Östen wara der med frij att reparera huad som kan på gierdzlegården kringh om wallen fehla.
8. Olof Jacobsson i Söråsen i Offerdals sochn antogz att wara sin fränckas Olof Halvarssons dotters Ingeborgs förmyndare, och effter lagh och Kongl. förmyndareordningher barnegodzett wäll förestå. Och emädan som hon är arffallen till 1/3dehl af halfwa hemmannet i Öbyn och Mattmar sochn som Gres åbodt, warandes twenne hennes faarbröder Mats och Jon Halvarssöner, som een lång tijdh warit bårta neder i Swerie, så att ingen weeth om dee läfwa heller huarest dee äre tillfinnande, rådande och arffallne till huar sin 1/3dehl uti bem:te halfwa hemman, det andra halfwa äger Joon Mårtensson i Öbyen, som anhåller att inlösa Ingeborgz andehl derutij, som war syskonebarn medh hennes fader, och hemmannet tillförne warit ett, och betyges af nämbden att tuänne kunna sigh dher icke begå. Altså beslötz effter Kongl. May:ttz resolution på samptel. allmogens beswähr på richzdagen 1680 och dess 30 artickell och högstbem:te Hans May:ttz placat d. 10 junij 1684 att Joon Mårtenson tillåthas inbörda Ingeborgz arfzpart i bem:te hemman effter mätismanna ordom, och stånde Matz och Joon Halfwars sönners arfzrätt deruti i beholld till dess säker underrättelsse om dem kan ernåhz.
9. Probsten mag. Zackaris Plantin opbödh tredie gången Jon Gunnarsons hemman i Bergom och Offerdahl á 2½ tunl. för 90 dal. s.m:t oklandrat, doch förbehållit Kongl. May:ttz och cronan lösn, efftersom dhet utom börden ähr.
10. Comminister wällärde herr Olof Trangius præsenterade een köpeskrifft och bördalössningh på hemmannet Trångh, Isaks änkia i Åse, för 4:de part 105 daler s.m:t. Erich Nillsson för twå systerdehlar bekommit 232 dal. 16 öre s.m:t som opbödz första gången utan klander.
Ting den 7 och 8 oktober 1687
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. AI: 12, sid. 120r-123v, ÖLA.
Anno 1687 d. 7 och 8 october medh Offerdahls tinglagh, præsente prætore och nämbden.
Peder Nilsson i Vången Olof Ersson i Kluk
Halvar Nilsson i Bleckåsen Enar Pålsson i Ekeberg
Olof Nilsson i Mo Peder Olsson i Tulleråsen Mårten Jonsson i Röde Jon Nilsson i Utgården
Jon Eriksson i Rise Peder Månsson i Kaxen
Peder Jonsson i Landwerk Måns Pedersson i Berge
1. Dato aflade nämbden sin eed effter nya eedzformen.
2. Dato publicerades Kongl. Maij:ttz förr nembde placater.
3. Dragoun Nils Olofsson Tessman skuldgafs hafwa besåfwitt Märit Larsdotter ifrå Hölje uti Lits sochn och med henne aflat oächta barn. Rp. Han tillstår sigh henne häfdat Larssmässotijdh 1686, men haar derhoos hört, att hon skall horat med dragon Erik Höök (som gifter wart tillförenne, och han strax effter munstringen 1686 rest derifrån, huar till hon nekar, men Nillss föregifwer henne för den ordsaken skuld blifwa uhr sin tienst hoos Gunnar i Bleckåsen körder, och rychtett war, att hon medh Erich Höök skulle rymma till Norie, och han blef tagen i arrest och hindrad der ifrån, men hon nekar sigh sammanlagh medh honom hafft, beropandes sigh på hustru Märitt Mattzdotter Johan Pauli, derest hon tiente hela sommaren. Hon berättade sigh intet kunna märckia, henne med Håkan sammanlag hafwa, utan han lappade hennes skoo, och hon hans skiorta, och att hon sömade åth honom ett paar strumpor. Märitz hussbonde Gunnar Gudmundsson i Bleckåsen berättade att Erich Höök natten emoot annandagh påska 1686 hade henne hoos sigh i sängen heela natten, och han sagt, det hans hustru wore dödh, och han henne ächta wille. Item att han wille skicka henne till Norie, på deth hon skulle undkomma prästehustruns i Rödööns sochn klagan och beswähr emot henne, det han för öfwersteleutnanten h:r Bengt Ribbing angaf, och han lät honom taga i arrest. Iembwäll och att hon åth honom sömade och bakade, och hölt gärna till hos honom, och han hos henne. Hon bekiänner sigh liggia hoos honom dhen ena natten uti Gunnars stugu, där han och lågh, det han bekänner, men för hans öfwerdådigheet skull, torde intet köra henne der ifrån. Dragon Anders Malmbergh berättade sigh 1686 om winteren komma een natt till Bleckåsen, då Märitt låg i sängh i bondens stugu med Håkan, och stigit upp och klädt på sig och eij mehra weeth der aff, men kånan nekar och föregifwer Tesman sagt j Wången, dhet Anders Malmberg skulle hafft med henne sammanlagh, som gamble rustmestarens Nillss Nillssons hustru Ingrid, skall åhördt, huar till Tesman nekar och Malmberg äfwen så, wiliandes utföra dhet med honom för rätta. Gunnar berättar sin hustru sagt dhet dee legat tillhopa en gångh, medan han war till Norie, men ingendehra sedt eller hört dem beblandelsse hafft.
Nämbden voterade enhällelijgen, att ehuruiwäll hon är funnen j säng med honom, så haar doch ingen blifwit warse dem otucht bedrifwit, och der till medh är deth icke skett i lönlig och apart rum. Altså hålla dee säkrare wara att wäria än fälla henne.
Ehuruwäll Märitt Larsdotter är funnen i säng med Erich Höök utj bondens Gunnar Gunmundsons huardagzstufwa, där gårdzfolcket och legatt, så har doch ingen blifwitt warsse honom sin willia och otucht med henne hafft och bedrifwitt. Altså har nämbden effter lag och domarereglan intet kunnat fälla honom der till. Och så wijda hon sedermehra är beläägrat aff dragon Nils Olsson Tessman och aflat barn tilsammans, så plichtar han effter 3 cap. Gifftemålabalken L.L. med sina 40 m:k:r, och hon effer praxin 20 m:k:r.
4. Anders Simonsson i Hof kreffde aff hustru Märit Matsdotter i Bleckåsen tree dahl. s.m:t som hennes man sahl. ryttaren Peder Månsson på ett kiöp förr än regementett gick 1674 åth Tysklandh, och hans broor ryttaren Jonas Månsson låfwatt dem för honom betalla, och sedan ändrat sigh och will det eij fullgöra, och dy söker han henne. Rp. att Jonas Månsson berättat dhet Pär Månsson bem:te 3 dal. s.m:t betallt och att der om är dömbt tillförenne, det nämbden påminner sigh för tree eller fyra åhr sedan wara skedt, och det åhretz protokoll icke widh handen är. Altså kan saken icke wijdare företagas och handteras, förr än dhet förra blifwer öfwersedt.
5. Nils Stensson i Offne kärade till Nils Torkelsson i Glösa om någon arff effter faders faar systren Märit Torkelsdotter. Resp. att hans fader Sten i Wången har med sin fader Torkel i Glösa allareda 1658 der om förlijchtz i gode mäns närwaru, nembl. Erik Larsson i Valne [bomärke], Anders Olsson i Östbacken [bomärke], och Nils Nilsson i Ede [bomärke], som oprättat skrifft d. 25 november a:o 1658 uthwijsser och nämbner huad huardera effter henne bekommit. Nils Stensson angaf och sigh tillijka medh 2:ne bröder Nils och Jon Stensöner hafwa att fordra jordepenningar af Glösa, som skulle wara tiugu r.d:r och intet mehra der på oppburitt än åtta r.d:r i Landwerck. Resp. att han förmenar dem wara betallte, och will deth med een attest aff den 24 novembris 1674 bewijsa, lydandes, att Nillss Stehnssons och Jon Stenssons rächningh om deres arf i Glösagården war richtigh, huar under Lars Ersson i Kjösta, Per Simonsson i Berge och Måns Nilsson i Viken skrifwit hafwa. Larss j Kiösta och Måns j Wijken betygha, att dee wara förente om lösn men intet att dee wara betallte utan skulle få sin förnögningh. Nillss Pedersson som warder döde Nillss Steenssons styffader, bekänner sig fått der på en tunna korn som han mennar, beräknades för 4 r.d:r. Nillss Tårckellsson förmente att han till förne der på skulle något fått, som Nillss Nillsson i Landwerck skall weta beskedh om. Nillss Nillsson berättade Tårkell under reesan till Norie säija sigh betallt dee tiugu r.d:r som Steens barn för Glösa arfwet hafwa skulle, och torde wäll säija till huem, som han intet kan minnas, och mehra weeth han intet der af.
Till dombs voterades enhälleligen.
Såsom Nillss Tårckellsson hafwer bewist med een förlijkningzskrifft daterat d. 25 novemb. 1658 af gode män wnderskrifwen och besannat, emellan Stehn i Wången och Tårckell i Glösa om arfwen effter Märitt Tårckellsdotter, och der uti är specificerat huad huardera der aff bekommit, alltså blifwer dhet der medh. Anbelangande Stehns söners jordapenningar i Glösa bestående aff tiugu r.d:r så befinnes der opå wara opburit i Landwärck åtta r.d:r och en tunna korn till Nillss Pedersson i Wången för 4 r.d:r och emädan som intet kan bewijsas meera der å wara betallt, så finner rätten skiäligt, att Nillss Tårkellsson, som besitter hemmannet i Glösa, bör resten, som är 8 r.d:r á 6 m:k:r s.m:t betalla, som delas effter huar och ens hafwande rätt och förmåhn.
6. Erik Larsson i Hållbacken kräfde aff Anders Simonsson i Hof fyra dahl. 10 1/3 öre s.m:t som Sven Månsson i Sölsta uti Jerfsö sochn och Helsinglandh rester på ett hästekiöp, förutan fyra dahl. s.m:t han af honom oppburitt, oppwijsandes hans inwisningh på 25 dahl. k.m:t med tuenne wittnen under, daterat d. 1 aprill sidstleden, huaremoth exciperades att såsom hans bruhna häst wålades honom, och han lijkwäll hade fångh, och förledne wåhr der af störte, och dy innehållit trätton dahl. k.m:t på skullden, till des han får sökia Swän Månsson. Effter något sambtahl uthlåfwade Anders Simonsson willia betalla Helgemesstijden bemelte 13 dal. k.m:t till Erich Larsson och sökia Swän Månsson om förmennte prætension, och strächte honom hand der öfwer.
7. Dragon Johan Lax fodrar aff hustru Brita Ersdotter i Gärde ett åhrs dränglöön, och effter något samtahl kom han öfwereens med hennes ombudsman Jon Pålsson i Bångåsen, att Johan skall få tuå dal. s.m:t, och een dahl. s.m:t afrächnas för utgiorde contribution för honom förutan skoor och strumpor han bekommit, huar under handsträcktes.
8. Dragon Jöns Ek fordrade aff Jacob Pedersson prästedrängh en r.d:r specie som han hoos honom för tree dal. k.m:t satt i pant, och tree daler lefwereratt, men intet fått sin richsdal. igen. Rp. att han lämbnade 3 daler i Bergom till rickzdal:rs inlössningh, det Jacob intet wiste och dy krafd honom på kyrckwallen, och enär han hörde penningarna wara lämbnade i Bergom, bedit honom komma och taga sin r.d:r igen, och han swarat sigh alltid den kunna få och frågat om han war behållen. Rp. ja, han ligger hoos mina egne penningar, dhet swentienaren Nills Planta åhörde och betygar sant wara, och natten effter, bleff Jacobs kijsta uthstulen och låcket sönderskuritt, och han mistat förutan annat, 5 eller 6 r.d:r, och då kom Jönsses r.d:r bårt medh det som i sanning befans. Olof Mårtson som och tiente i Prästgården, sade och sin penningepung i samma kijsta och dem mistat.
Nämbden voterade.
Emedan som Jönss Ek intett affodrat sin pantsatte richsdaler hos Jacob Pedersson, och han äfwen niutatt sina penningar strax dereffter, som lågo förwarade i hans skrijn, tillijka med bem:t r.d:r, alltså j anledningh aff deth 9 cap. Köpmålabalken L.L. kan Jacob intet finnas plichtigh honom betalla den bårtstullne richzdaleren, utan huar stånde sin skada.
9. Dato förekom Erik Henriksson i Tångeråsen och angaf sig hafwa låtit stembna sina grannar i Tångeråssen Olof Jonsson och Göran Jonsson, för dhet han intet niuter någon dehl aff Rännö afradzlandh under sitt köpta hemman och ehuruwäll dee 2:ne Oluffz och Jörans hemman affradslandet för gammalt för böxell hafft, och anno 1666, enär effter sådanne ransakades, antagit åhrlig afrad derföre, nembl. en dahl. s.m:t, så skola dee lijkawäll hafwa intagit Erich Hemingson med sigh i samma Rännö afradslandh, att wara lijka rådande der om, nembl. 1/3dehl huardera, och afradzpenningarna äfwen så alla tree lijka betalla, huilcket Oloff Jonsson nu inför rätten tillstår, och Peder Månsson i Kaxen betygar dhet Jöran Jonsson och så der till samtycht, huilcket kan tåhlas, så wida alla tree hemmanen äre skatte.
10. Nils Bengtssons fordran aff Halvar Nilssons barn för resterande jordepenningar aff Mällby gården som Erik Gudfastsson åboor, blef uppskuten till effterfrågan om något kiöpebreff finns hoos Erich, och om han der om weeth beskedh, efftersom tuistas om hemmannetz lösn emellan syskonen.
11. Mårten Olsson i Mårdsund itererade å nyo sin fodran och arfsprætension aff Nils Olsson i Hållbacken, och oppwist köpebrefwett på Mårtsundh, skriffwit d. 20 aprill 1682, aff innehålld, att han deth af sine syskon inbördat medh 225 dahl. s.m:t. Erik Bengtssons hustru Lucia Ersdotter berättar i sin mans frånwaru, att Mårtens moder, hustru Segrid, sedan hon war gifft till Holbacken, dee tiugu r.d:r betallte, huilcka Joon och Nillss Olss fader Olof Olsson aff Erich Bengtson långt förr hade länt och eij warit mächtig betalla, föregifwandes Mårten, sig eij wara williogh gifwa sin moder hustru Segrid dee 24 r.d:r hon inlagt i Mårtsundh, och hon swarat honom dem i Hålbacken kunna igenfå, och dee äre begrepna i dee 225 dal. s.m:t, och elliest hade han intet fått köpebreffwett. Hustru Luci nekade sin man aldrig på skullden aff Nillss Olsson, som angifwitt är fått tijo r.d:r, icke heller nånsin budne, huar emott Nillss intet hade att säija, utan föregaf sig wara med Mårten om allt förlijcht i gode mänss, Stehns i Rehn och Peder Olssons i Tåssbergh närwaru. Dertill Mårten swarade, att dhet angick allenast arfwen effter Törris, och huru skulle han om det andra förlijkas, och intet kunde han honom hemmannet gifwa, begärandes änteligen wetta på huad sätt han är kommit till hemmannet, och han sade sigh inga breef der på hafwa, och beropade sigh på Stehn och Peder Olsson som är Mårtens bröder. Peder berättar at dee giorde dhet afftahl och sluth, enär dee bytte effter broderen Tyris, att alla tree bröder, Mårten, Stehn och Peder skulle få lijka mycket, och deras styffader Joon Olsson, Nillss Ols broder äfwen få, och sedan hielpas åth sytha förälldrarna, och huardera aff Wästregården i Mårtsundh bekomma sex r.d:r, förståendes att Mårten sina bekommit. Men om Hålbackzgården talltes intet, derföre prætenderer Mårten dee 32 r.d:r som modren ärfde på sin 1/3 effter fadren, och med sig till Hålbacken förde, och 24 r.d:r för hennes jordepenningar i Mårtsund, som han inlade för Hålbackzgården. Item tolff r.d:r specie aff Törris Jonssons j Mårtsund, som Mårtens fader der inlagt och Joon Olsson uthtagit. Nillss Olsson anhåller att saken måtte bero till des Stehn i Rehn kan komma tillstädes och wittna i saken. Och ehuruwäll man kan förstå honom ingen hielp der aff kunna få, så sambtyckes lijkawäll till hans begäran derutinnan, och han pålägges till nästa ting inkomma med dee skähl och wittnen han förmenar sig kunna blifwa hulpen aff, och intet längre draga saken på långbäncken, och hindra dhess sluth.
12. Effterskrefne kyrckiones sexmän aflade sin edh, nembl. Jon Olson i Bångåsen och Olof Jonsson i Tångeråsen.
13. Comminister herr Olof Trangius opbödh andra gången ¼ uti hemmanet Trång, inbördat aff sine syskon för 105 daler s.m:t.
14. Erik Nilsson ifrå Trång opbödh första gången Lars Erikssons hemman i Altzen sochn och Röde by om 3 tunl. för 165 dal. s.m:t. oklandrat
15. Erik Henriksson opbödh första gången Jon Olofsons hemman i Tångeråssen aff tuå tunland för 60 dal. 24 öre s.m:t, och så wijda deth utom börden såldt är, förbehållas Kongl. May:tt och chronan dess lösn, der det i nåder skulle behagas, och icke blifwe inbördat.
16. Isak Olsson opbödh första gången sin faders hemman i Åse och Altzen sochn om 1½ tunland för åttetije dahl. s.m:t, inbördat af sine syskon, huaribland hans arfpart i hemmannet som består af 40 dal. dito beräknas, så att hemmanet kåstar 120 dal. s.m:t.
17. Lars Eriksson i Värmon insinuerade ett lagbudit och lagståndit hemmans och jordebythe med Peder Eriksson i Valne aff[-]datt d. 3 maij a:o 1681 och bytt jordh j jordh med alla syskonens sambtycke som dem arffel. å begge sijdor tillfallne är. Och såsom der medh är lageligen procederat, och sidste opbudet är skedt d. 17 octobris a:o 1685, dy dömbdes derå fastebreff.
Ting den 11 och 12 maj 1688
Källa: Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Västernorrlands län EXIe:3475, renskrift, fol. 59r-62v
Anno 1688 d. 11 och 12 maij medh allmogen i Offerdalls tinglagh, præsente prætore och nämbden.
Peder Nilsson i Vången Olof Ersson i Kluk
Halvar Nilsson i Bleckåsen Enar Pålson i Ekeberg
Olof Nilsson i Mo Per Olofsson i Tulleråsen
Mårten Jonsson i Röde Joon Nilsson i Ugården
Joon Ersson i Rise Peder Månsson i Kaxen
Peder Jonsson i Landverk Måns Persson i Berge
1. Dato publicerades Kongl. Maij:ttz förr nembde placater.
2. Hustro Märet Matsdotter i Bleckåsen kärade till sin frambledne manss Peder Månssons broder Jon Månsson, för dhet han anno 1676 uti Stetin skall emottagit hans lämbnade montering och will intet till hans barn någon refusion gifwa, opwijsandes ryttmesters mag. Gabriel Willenhstens och cornetens Matis Brewitz attest der öfwer, gifwen på corporals möte i Faxenälden d. 10 aprilis a:o 1687 af innehåld, nembl. att Jon Månsson försåldh hans köller till sahl. general majoren Anders Planting för fem r.d:r och den öfrige, som bestodh af een uthslettin klädesråck och een häst och een skinntröja, ett paar reenskinsbyxor, ett paar gambla stöflor, ett paar gambla pijstoller och een gammall sadell behållit och ryttaren Tyrris Jonson på mötett betygat, att der Jonas sådant emottagit, så haar han och mycket kåstatt på hans skiötzell, och der till använt, och låtitt honom wäll komma till grafwn. Item af corporal Erlam Jacobson, att hästen störte och Jonas måtte gifwa rackaren en halff richzdahler som aset uthslepade. Swaar, att han intet sålde kölleren, utan sahl. general maioren dhen igennlöste för fem dahl. s.m:t, som han stodh i pant före, och Pähr under siukdomen öhl och mathwarur derföre bekommit, Han berättar sigh hafft capiten Michell Johansson Plantingz attest att han intet kölleren såldh, som förkom, enär hans gårdh opbran, och kan wäll få een annan. Den uthslettne råcken föregifwer han, det een soldath hustru, som honom ansade under siukdomen bekom tillijka medh ett paar skoor som giordes aff ett paar gambla stöfwellskafft. Pijstohlerne fick en borgare hustru som länte honom under siukdomen af blodhlåp, en sängh, huilcken bleff skiämbd och förderfwat efter sahl. general maiorens ordre. Sadellen war uthslettin, och sielfwa bohmen blef af en granat sönderslagen, och dess utan hade han intett kunnat honom bära med sigh, enär staden opgafs, och han med dee flera uthmarcher[-]. Jonas, att corneten war då intet i Steein utan sedan dijth kommit. Byxorne sålldes för en halff r.d:r som rackaren för sitt omaak med hästens uthslepande bekommit.
Resolutio. Saken måtte bero till des Jonas Månson kan till nästa tingh skaffa sigh påberopade attest af capiten Michell Johanson Planting om kölleren, och cornet Brewitz bör och wara tillstädes att bewijsa sin uthgifne attest.
3. Lars Ersson i Kjösta angaf sigh 1684 effter probstens m:r Zack. Plantins tillåtelse läna Måns Ersson i Bräcke af kyrckiones en tunna korn, och han till försäkring satt en koo i pant, och han sedan bedit och fått der medh dilation, och effter Månsses dö[dh] in februario sidstleden, haar Nils Torkelsson i Glösa tagit samma koo i betallningh för sin giorde till honom försträckning, och enär Månsses löössören deltes iblandh creditorerne haar Larss på kyrckians wägnar allenast bekommit 24 öre s.m:t. Anhållandes at få antingen kohn eller resten som är 2 dahl. 8 öre s.m:t och der på löpande interesse. Resp. att han försträcht penningar till Månss en och annan gångh, och fått tillsäijelsse på tagne koo, förr än Månss dödde, och sedan aff länssman att framfödha till lagilit uthförande, som länssman betygar sant wara. Larss Ersson, att änkian weeth, att Måns satte kohn i pant för korntunnan. Nillss beropade sigh också på henne. Änckian hustru Sigrid Olsdotter berättar sigh wetta dhet hennes man bårgade en tunna korn af kyrckian för tree dahl. s.m:t och försäkrade honom om en koo, och att Nillss Tårkellson hade och så tillsäijelse på en eller tuå köör. Nillss, att Larss intet stoort talte om dhet wara kyrckionnes, och dy bekom huar creditor 1/4dehl af sin fordran utaf löösöhren. Larss, att han protesterade der emoth lagligen dhet uthföra, och antogh huad honom tilldelats. Larss berättar, dhet Månss för interesse skuritt honom 2 mälingar och han i kyrkians räkningh korntunnan betallt. Månss haar på 1688 åhrs uthlagor betallt tree dahl. s.m:t, huar af fölier at Nillss Tårckelsson och hans lagsbröder som hemmannet detta åhr bruka, bör dhem betalla.
Resolutio: Så wijda kyrckian niuter præference för privat gälld, så tillåtes kyrckiowärden Larss Ersson at bekomma resten på korntunnan 2 dahl. 8 öre s.m:t af Nillss Tårckellson och dhe fleera som Månsses hemman dhetta ååret 1688 bruka, effersom Månss på samma åhr betallt 3 dahl. s.m:t som icke honom, uthan deres som visum fructum hafwa åligger, och der Larss bewijser sigh betallt till kyrckian bemd:e korntunna, så behåller han opburne interesse derföre, men elliest betalla deth till kyrckian.
4. Lapparne Jon Olssons styfson Jon Jacobsson och Mårten Torkelsson tilltaltes för 2:ne älgzdiur som dee den 12 el. 13 martij sidstleden med bössa skuttit och fält 2:ne älgzdiur på Altzens sochs afradzland, Wästerkiäln ben:dh. Swaar, att dee hade låf der till af ryttmestaren Magnus Gab. Willenssen och framwijste dess zedell af den 29 februarij förweckne, lydande, att han effter Kongl. May:ttz resolution anno 1686 gifwit lapparne Jon Olsson och Jon Jacobsson tillståndh at skiuta 3:ne älgsdiur uti fiellen inom midfasto, men icke i böndernas afradzland, så frampt dee icke willie derföre plichta. Jon Olsson haar i sitt ställe satt Mårten Tårckellsson. Enär dee påmintes att ryttmestarens zedell tillåter dem icke skiuta på afradszlanden som dee giordt. Resp. att dee strax sagt ingen kunna om winteren skiuta älgar på fiellen uthan om hösten, och begärt låf skiuta annorstädes, och skolla fått låf skiutha tree mijler ifrå byarne.
Bemelte lappar tiltaltes i lijka motto för andra älgzdiur den samma tijdh skuttit och fält. Resp. att dee om odensdagen tillijka med Månss Nillsson i Hällbergh skuttit en älgzkoo och dess åhrskalf, och fredagen näst effter, dee twå förrnembde allena, berättandes sigh neka willia dee förra skiutha, emädan som dhet war så när Nohlbydz gårdar, och Månss swarat, att dhet war hans faars skogh, och at dhet intet skulle skadha, och låfwat att länssman icke skulle dhet få wetta, och att dee kunna wäll sedhan skiuta åth ryttmestaren. Köttet af kohn som förwarades i skogen säger han jerfwen opätit, men af kalfwen hafwa bönderna Bengt Larsson i Nordben, Nills Larsson ib:m, Måns Andersson i Västbacken och Olf Olson, Kjell Björnson och Erik Ersson i Kougsta delt sin emillan, och gifwitt lapparne beenen och hufwudet, men Månss tagit koohudan och litet kött och ränt heem, och gifwit lapparne låff at ränna effter och skiuta kalfwen, det dee giort, och att Månss sagt, sigh skolla wijsa dem godh biörnskogh, och till den ändan fölgt dem till skogs, då dee blefwe warse diurens gång och fählar, och då som sagt är, der till öfwertalldhe.
Måns Nilsson, Moses Anderssons swentiänare förhördes, som berättade, deth Moses näst efter Kyndersmässo tingat honom till swentiänare, och budit honom skiuta ett elgsdiur, och sagt deth börbudit wara i skatteskogar, och allenast tillåtelligit i fiällen och han af oförståndh samtycht at skiutha på Nohlbyens afradzlandh och huden heemburit, kunnandes intet neka sigh samtycht at kalfwen och skulle skiutas. Jon Jacobsson, att han dem inrådt stt skiutha och döllia, och sedan at rymma till Norje. Månss, att han allenast sagt, enär dhet war oppenbarat, och han war till deras kåija effter en kiettel, antingen måste wij nu rymma heller plichta, men icke inrådt dhem at rymma. Jon, att han sagt, dhet han skulle rymma först, och hustrun kunde sedhan effter. Månss, att Mårtens broder Fredrich war med samma gångh och lijke bråtzligh der till, och så snart dee blefwe fälorna warsse togz bössorne uth och laddades, men Fredrich hade ingen bössa. Jon, att han en omacha är och fölgde sin broder at bära hans saker. Han är icke tillstädes utan follier sin modher at tiggia neder i landet. Må[ns] att dee alla tree samtycht att skiuta dem och der med luppo Jon och Mårten föruth och fälde kohn, och Månss tagit hudan. Sedan förmerchte dee sigh orätt giordt, och alltså oppenbaradhe dhet för kiäl[-]boerne Bengt i Nohlbyen och dee fleera och dhet dehlat, huar af Månss sin deel bekommit, och Erich Olsons i Wästbacken dehl lemnades i skogen quaar, som sedan aff odiur skall opätitt wara, men aff ryttmästars diuren intet, utan dee andra som gofwo lapp[ar]ne inälfwerne, ryggen och hufwudet. Länssman, att han committerat Bengt i Nohlbyen ransake der effter, och han med sina grannar tagit bårt kiöttet. Huar öfwer Bengt sigh förklarade, att han wäll tagit sin dehl af kalfköttet, emedan som han war fält på hans skogh, och effter länssmans befallningh heembracht 2½ låår och een bogh förutan tijondebogarne, och enär dee sedhan dijthkommit war dels bårta och dels surt och förskiämbt. Lapparnne neka sigh något der af bårttagit. En copia af herr gouverneurens excell:h breef till ryttmestar Willensens de dato Giefle d. 23 aprilis sidstleden oppwijstes, huar uti tuå hudar effter Kongl. May:tz nådige permission effterlåtes till compagnie munteringh, effter som dee widh tinget lära heemfalla Kongl. May:ttz och chronan. Kalfhuden wärderades för en dal. s.m:t och den andra för 4 dal. s.m:t.
Till dombs voterades enhälleligen.
Såsom aff ransakningen befinnes att swentienaren Må[ns] Nilsson i Hällbergh, och lapparne Jon Jacobson och Mårten Tårckelson d. 13 martij sidstledne hafwa med bössor skuttit och fält tuenne älgzdiur på Nohlbyens afradzskogh, och derutinnan alla tree lijka dehlachtige, och således öfwerträ[dt] Kongl. May:ttz nådighe resolution af den 12 martij a:o 1681, huarföre till underdånigst föllie af Kongl. May:ttz resolution den 10 martij 1685, dömmas dee effter Kongl. May:ttz stadga om jagt och diurfångh, att böta tillsammans för huardera diuret effter des 9 § fembtijo dahl. s.m:t och sedan huardera lijkmätigt Kongl. May:ttz resolution de anno 1673 såsom Kongl. May:ttz förbudzbrythare plichta med 40 m:k:r och hudarne effter praxin Kongl. May:tt och chronan heemfaldne, som äre werderade tilsammans för fem dahl. s.m:t. Och så wijda berörde lappar Joon och Mårthen emoot förbudh och åthwarningh i samma wecka på Wästerkiälens afradzlandh skuttit 2:ne elgsdiur. Altså warda dee i lijcka måtto effter högstbemd:e Kongl. May:ttz stadgar saakfälte för huardera diuret at böta 50 dal. s.m:t och huar sina 40 marck, och huderne confiscerade som är tillhopa funnitz wärde tolff dahl. s.m:t, och der dee offtare med sådant beträdes, så warder effter högstbem:te Kongl. May:ttz resolution af d. 10 martij 1685, straffet för dem skierpat och fördubblat.
5. Mårten Olofsson i Mårdsund anhölt om ett äntelliget sluth om des modhers arfsprætension och inlagde jordepenningar i Hållbackzhemmannet med Nils Olsson ib:m, som på förledhne höstetingh begärte dilation och opskåf till detta tingh, att kunna skaffa sigh bättre skiähl och wittnen i saken. Huar till Nillss Olson nu swarar, och säger sigh icke flera skähl och bewijs kunat skaffa, och dy cederat i ett för allt, halfwa hemmanet och gården i Hållbacken, som han besuttit, som är 2 ¼ tunlandh och den andra halfwa gården ib:m är ograverat. Och der på strächte Nillss Olson inför rätten handen, huar medh deras action ophörde, och denne deras transaction och förlijkningh till till större säker- och wissheet ad notam togs och inprotokollerades.
6. Comminister herr Olof Trangius opbödh tredie gången hemmanet Trångh, inbördat af sine syskon för 337 dal. 16 öre s.m:t oklandratt.
7. Erik Nilsson opbödh andra gången Lars Erikssons hemman i Röde by och Altzen sockn om 3 tunland för 165 dahl. s.m:t oklandrat.
8. Dato oppwijstes en förlijkningh emellan Jon Gunnarsson i Bergom på sin hustrus Lucia Larsdotters och des hustru syster Britta Larsdotters wägnar, och Anders Nilsson angående bördzrätt i Anders Nillsons hemman i Stavre om 3 tunland, förmedelst ett jordeskipte som Hemmingh i Rijse med des sahl. fadher Nilss Andersson giordt hafwer, daterat d. 17 april 1687 med 2:ne underskrefne wittnen. Joon Hemmingsson gifwit Joon Gunnarsson i förlijkningh 9 r.d:r á 6 m:k:r s.m:t. Anders Nilsson som mindre hade, gifwit hustro Brita 8 r.d:r á 6 m:k:r s.m:t på tree åhr at betalla, huilket hemman förste gången opbödz och protocollerades.
Ting den 1 – 3 oktober 1688
Källa: Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Västernorrlands län EXIe:3475, renskrift, fol 136v-146r.
Anno 1688 d. 1, 2 och 3 october medh allmogen aff Offerdalls tinglagh, närwarande häradzskrifwaren Lars Sundberg, och desse såte i nämbden.
Peder Nilsson i Vången Olof Ersson i Kluk
Halvar Nilsson i Bleckåsen Enar Pålsson i Ekeberg
Olof Nilsson i Mo Per Olsson i Tulleråsen
Mårten Jonsson i Röde Jon Nilsson i Ugården
Jon Ersson i Rise Peder Månsson i Kaxen
Peder Jonsson i Landverk Måns Persson i Berge
1. Dato oplästess Kongl. Maij:ttz förr specificerade placater.
2. Om ödeshemman:
Altzen sochn. Kluk. Anders Mårtenssons 1½ tunland, räntar 10:30:12. Öde 1677 och 1678, aff Bengt Olsson på 1679 åhrs frijheet optagit, som dhet kiöpt 1673 aff Anders Mårtensson, och han för fattigdom dhet lämbnat, som dhess löfftesman Nills Nilsson 1688 måst bruka. 1682 opbrann heela gården.
3. Bleckåsen. Anders Andersson, 2 tunland. Räntar 13:1:12, öde 1678 och des ränta lefwereratt till befallningsman Jonas Flodin effter länssmans Moses Anderssons quittens d. 8 octob. 1680.
4. Offerdalls sochn. Utgård. Peder Nilsson 1 2/3 tunl. Räntar 11:15:4. Ähr skrifwitt ödhe 1678, och dhet året brukat på halffparten, och kastat aff sigh 25 skyhlar korn och en gilling höö, werderat för 11 dal. 12 öre s.m:t. Antagit på 1679 åhrs frijheet aff ryttaren Törris Jonsson, som dhet ännu besitter. Förra åboens Peder Nilssons bröders barn, som hans arfwingar äre, äro i lifwett.
5. Öne. Olof Olsson 2½ tunlandh, deraff ½ tunland gammalt chrone. Ibidem Jon Olsson 2 tunl. huar af gammall chrone ½ tunlandh. Åboerne anhålla att inlösa chronodelerne.
6. Anders Olsson i Ocke beswärade sigh öfwer quisslemännen för dhet dee hafwa förledne sommar opsatt och giort några elgzwånor i skiffte emellan bäggie byars skogh, honom och hans grannar owitterligit, huar aff hände, att enär hans boskap den 2 aug. sidstleden skulle der i neigden beta, haar een koo gått för ledet, emädan dhet är icke långt ifrå Åckeboernes ängiar. Resp. att elgzleden äre på deras egen byds skogh, och att en deras granne och byman Nils Olsson, underwijst dhem att sättia opp gildren, och dy icke okunnigt Nillss Olsson, att dhet war förledne åhr 1687 Michaelih tijdh, och enär dhe will låta göra leden, der som Anders Olssons koo är gången före, säger han sig nekat, och föregifwit dhet måtte wara på Åckeskogen, och gått ifrån dhem. Bäggie partterne förmena och påstå, at bem:t älgzledh skall wara på sin skogh, och att rätta och wissa skogsmärcken och skildnader skolla emellan dheras skogar wara.
Resolutio. Att gode män, twå å huarderas wägnar i parthernas närwaru, skohla besee dheras rätta skildnad, och wijsa på huars skogh dhet ledet är, därest kohn gått för ledhet.
7. Quissleboerne tiltaltes aff länssman Anders Ersson, att dee samma älgzledh opgildrat förr än olsmässa, och att 2:ne pijgor så när blifwit dödade där af. Resp. att dee dem opsatt, dagen för olsmässa och icke stämbde heller höra till dette tinget, emädan skogen hörer dem till.
Resolutio. Så wijda owist är, på huars skogh dhet är skedt, så är och ännu icke kunnigt, om forum competens är här eller på Hallens tingh, som lärer af förordnade syn skönias, och alltså dess medelst och att dee eij stämbde äre, differeres saken till nästa tingh.
8. Nils Pålsson i Berge tiltaltes hafwa köpt aff dragon Jöns Pedersson Stallmästar en älgzhud skutten, som förledne sommar hafwer rymbdt till Norie, huar öfwer han sigh förklarade som föllier, nembl. att han länte honom förleden winter en dahl. 10 öre s.m:t, och han låfwat höö derföre, som han intet höldt, utan dhet sålt till Gudfast Matsson i Bredbyn, och sedan begärt dilation. Omsijder kom han pingestlögerdagh med ett älgzkalfskinn, dhet han i pant hoos honom satte för bem:t en dahl. 10 öre, och widh tillfrågan sagt, dhet wargar iagat där effter, och om han icke kommit, hade dee dhet dödhat, och förment alltså sigh skulle kunna där uti förswara, i widrigt fall sagt sigh måtte springa långdantzen. Nillss tillfrågades, huru mycket han skulle taga huden före? Swar, att han intett köp giorde med honom om henne, utan skulle den behålla till dess han finge sina penningar. Länssman, att sergeant Oluff Lundh, åtta dagar effter Johannis dhet för sigh sagt Nils Påhlsson, att sergeanten samma tijdh frågat sigh om han aff Jönss Stallmester fått älgzhuden, och han säger sigh dhet strax bekänt, och begärt sina penningar, beklagandes sig eij wetta deth för länssman oppenbara, warandes tree weckor emellan det han fick huden och Jöns rymbde. Chergeant Lundh, att dragon Elias Kam för sigh sagt strax effter dhe woro rymbde, dhet dragon Jonas Lapp näst för han och Jönss rymbde, berättat, att Nillss Påhlsson fått af Jöns en hudh, huilket han eij wäll troo kunde, och dy frågat Nillss der om, och han strax friwilligt där till beiakat, warandes Elias Kam nyligen gången uthföre åth Helsingelandh. Huden besågs och befans wara skutten Kyndersmässotijden, in på ena sijdhan och uth på den andra pass widh niurarne, och ett loohåhl widh wänsta ögat, och wara åhret tillförne fallen och höltz wara wärdh twå dahl. sölf.m:t.
Nämbdens betänkiandhe, så wijdha Nillss Påhlson med intet sweck är funnen, och intet nekat wid tillfrågan sigh fått aff Jönss huden, ey heller warit i rådh med honom enär han diuret skuttit, och lijka wäll för sin nytta och fordran skuld dhet eij kungiordt, så gäller han hafwa förlorat sin fordran, och hudan honom faller Kongl. May:t och chronan. Såsom Nillss Påhlsson med intet sweck är funnen, och wid tillfrågan friwilligt bekänt sigh aff Jönss Stallmester fått een ungh älgshud såsom till försäkringh för sin hafwande fordran, eij heller warit i föllie eller rådh med honom, enär han diuret skuttit, men lijka wäll för sin fordran skuldigh, det förteghat, altå hålles han hafwa derigenom förlorat sin fodran, och hudan honom faller Kongl. May:t och chronan, och han wara eij man dess bättre.
9. Länssman gaff widh handan, hurusom lapparne Jon Jacobsson och Mårten Torkelsson, som förledne wåhr plichtade med gatulåpp för olåfligh elgzdiurs skiutande, bekänt för befallningsman, dhet Mårten Jonsson lapplänssman samma tidh, utaf samma flåck och ståndh som dee opiagat, skuttit 4 älgzdiur, och dee effter spåren ränt och honom hint och dhet sedt. Altså skickades några män att ransaka der effter, och funnit tree hullstahn eller rum, der diuren warit fälte och uhrtagne, men lapparne intet. Huilcka sedan sändt budh till fiällen med tiggelappar, att Mårten skulle sändha huderne ifrå sigh, så skulle dhet wara försonat, och han alltså med een gammall lapp Tårckell Mårtensson sändt en älgzhud fram, som sattes i quarstadh och wäger ett lispund 5 m:k:r á 8 öre s.m:t och samma Tårckell en dito lämbnat hoos Erich Perssons wallpijge i Bergh, wid fjällbodan, och bedit henne låta huden komma till Erich Person som och skedde, och wäger ellofwa m:k:r för 2 dahl. s.m:t. För fiorton dagar sedhan wore Peder Larsson och Jon Nillsson i Åflodh långt upp i fiället att fiskia wid afradslandet Uldefiäldh då Mårthen dijthburitt tuenne älgzhuder, och begärt dhet dee wille dem föra uthföre, och han sagt sigh skolla söndagen effter komma, berättandes dem förledne wåhr, wara af Joon Jacobsson och Mårhten Tårckelsson opiagade, och han kommit på dess spår och dem fält, och tuenne dher af fält på Wästrekäls afradzlandh, och ett på Gråsiökijan, emellan Altzens och Offerdalls sochars skogh, den ena wäger 10 m:k:r och den andra 13½ m:k:r á 2 dahl. 16 öre och tree dahl. 12 öre s.m:t. Emädan som dee seent på winterenn skuttne och fälte äre. Enar i Ekeberg och Per Larsson hafwa warit skickadhe till fiäldz att sökia effter Mårten Jonsson, att kunna få honom till tings, och warit till hans boställe men ingen funnit, och eij kunnat märkia någon denna sommar där bodt och wistadtz, och alltså måst med oförrättat saak gå tilbaka, altfördenskulld kan där till intet meera göras, än huderne heemfalla Kongl. May:tt och chronan, och banemän sökias att skaffas tillstädes att laghföras.
10. Peder Jonsson i Åberg beswärade sigh öfwer ryttaren Peder Andersson Dure, för deth han i fiohl om wåår köpte aff sigh en häst för ellofwa st:n sexdalers plåthar, och betallte der på strax 4 st. dito, och siu st. låfwade han till Michaelis 1687, huilka han ännu intet bekommit. Resp. att han låfwat honom för hästen ellowa st. plåtar, och 4 dito der på betallt, och dee resterande siu st. skulle han få Michaelih tijdh där effter, om hästen skulle wara utan wank och lythe, och effter som hästen hade hooftrångh, blef han aff ryttmestaren casserat och ogillat, och han honom bårtbytte förleden höst till Edfast Halvarson i Bye och Rödöns sochn, emädan som Peder Jonsson låfwadt honom hästen för intett, om han skulle något lythe hafwa. Peder Jonsson tillstår sin läfwan, och att han, då han honom sållde intet lythe hade utan bruttit ena fothen sedhan i fiällwägen till fäbodarne, och enär han dhet wetta fick, sändt Nils Nilsson i Ede till honom i Finsätt och läth opwärka hofwen och skoen, som och strax ferdig bleff, dhett Nillss Nillsson berättar sant wara och at hästen lijtet sigh bruttit, dhet Duren intet wille gärna bestå, dåch at han i een broo lijtett fastnade, och broth ena skoon bårt. Peder Jonsson berättar sigh sändha budh till Duren med hans swåger Jeppe Grellsson, att han intet skulle hafwa hästen till möthe, om han effter afftahl icke får sin betallningh, elliest begärte han sin häst igen. Bäggie gåfwo Jeppe eden effter, och han altså wittnade sålledes. Att Peder Jonson olsmässtijdh bedit honom säija till sin swåger Dure, att han låter sigh få hästen igen, och betallningh för dhet han honom en gångh hafft på möthet, och Duren swarat, dhet han skall få sin betallningh, och intett nämbde hästen wara ofärdigh, och då war Nillss Nillsson i Edhe där om och så ombedin, och hörde samma ordh och swaar, dhet han och tillstår. Jeppe Grelsson bekänner thess lijkes, att Peder Dure fiorton dagar effter Michaelis bleff krafd aff Peder Jonson antingen få sin häst igen heller betallningen, då han låfwatt betallning och öfwertallade Pär Jonsson, att han skulle bijdha medh halffparten fiorton dagars tijdh däreffter, och en månadh der effter med resten, huartill Påhr Jonson iakat.
Nämbden voterade enhälleligen, att Peder Dure böör hålla köp och betalla hästen effter som han 2:ne gånger begärt hästen igen och icke fått, utan låfwat betallningh.
Såsom edelligen intygat och bewittnat är, att Peder Jonsson bådhe Olsmässotijden och fiorton dagar effter Michellsmässo förledne åhr 1687 begärt sin häst igen, och ryttaren Peder Anderson Dure försäkrat och låfwat honom återstående betallningh för hästen, och allenast begärt dilation, huar till han intett kan neka, och efftersom Pär Dure sålledes hafwer förnekat Peder Jonsson att få sin häst igen, huilcken han sedhan bårttbytt, så finnes skälligt, att Pähr Andersson utan längre oppehåldh skall betalla dee åtherstående 14 dahl. s.m:t på hästeköpet till Peder Jonsson.
11. Olof Larsson i Ede opwijste sahl. Nils Gunnarssons obligation i Rise daterat d. 6 januarij 1687 på 30½ r.d:r á 6 m:k:r s.m:t med dhet förste att betalla, huar oppå han berättar sigh bekommit en halff saltkittel för 15½ r.d:r dito räkningh, och sedan fyra r.d:r fått, dertill medh war han skylldigh hans modher twå dahl. s.m:t för en koo, och förleden winter bårgat 1/4dels tunna korn, huilcket han intett igenfått, oachtat att han befallningsmans Jonas Wargs pantzedell på resten af obligation hafwer aff den 26 junij sistleden, anhållandes att kunna komma till sin betallningh. Huar till änkian hust. Dordi Larsdotter swarade sigh eij wetta aff samma fordran, påminnandes sigh honom föra heem för tree åhr sedhan pass ett nöths kråpp, och sagt sigh dhet fått i Edhe, wettandes intet om dhet blef betaltt. Oluff Larsson, att hans moders ombudzman Simon i Käln befallt, att kohn skulle slachtas och köttet förythras, uti huilcket anseende Nillss den bekom, effter som afftallat war, att Oluff skulle infordra modrens sluldh. Test:n: Peder i Kaxen. Hustro Dårdi föregif:r sigh ingen kunskap hafwa om opförde och länte 1/4dels tunna korn doch omsider bekänner honom hafft heem brödh, och sagt sigh deth fått aff Oluff Larsson i Edhe, och skulle gifwa honom hälsingkorn igen. Och efftersom han sedan war till Helsingelandh kan hon intett wetta om han dhet betallte eller intett, förgifwandes sigh wara fleera skyldigh, och will effter handen dem betalla, huad bewijssligitt är. Tillståendes sigh förledne wåhr låfwat betalla nu i höst till Oluff Larson på hans fodran fyra r.d:r och det eij kunnat fullgöra emädan som Joon Ersson i Rije för tree åhr sedhan henne af undher händer hafwande barnpenningar länt tijo r.d:r att uthlösa Jacob i Sööråsen, och äntelligen söker dem igen, och allenast bekänner Joon Ersson sigh förledne winther fått igen 3½ r.d:r. Peder i Kaxen berättar Nillss Gunnarsson warit skylldigh 1679 åhrs uthlagor, och inwijst några bönder der på, som icke skulle wara alldeles förnögda. Länssman Anders Ersson berättadhe, dhet hust. Dårdj warit sinnat medh sin boskap fara öfwer till Nories, och stadnat quaar wid Landöhn, och Jon Erssons drefs heem som skedde först in julio, och hustru Dårdi med klöfian till Lijan, som förnimmes wara skiedt fiorton dagar förr, och som Jon Ersson berättar, förde hon då math åth sin dåtter, som boskapen walladhe, och något brödh åth hans folck. Senare gången war hon och i Lian, då Larss Halfwarsson i Landöön som är hennes broors son skickat budh till länssman att låta taga wahra på henne, effter som han intett swara kunde för henne, och dy bleff Peder i Tulleråsen dijt skickat andra dagen, och om afton kom hennes dåtter till gårdz med boskapen, som war om een söndagh, och dagen effter fördes boskapen heem. Länssman föregaff, at tahlet gick som skulle hon warit sinnat drifwa sin boskap öfwer fiället, i föllie med några dragoner som då rymbde, som fuller skiedt, om Larss Halfwarsson icke sändt budh at dhet hindra, som nu icke tillstädes är, och warit aff länssman tilsagd at göra kunnigt, om hon skulle taga sig någhot gallit före. Dhet befans, att hustru Dordi effter manssens dödh har låtit creditorerne få boskap, och twå st. utgifwit för ett stodh förutan testamentzkoon, och twå koor och en oxe sålt till Lars Ersson i Faxnälden.
Nämbden öfwerlade saken och enhälleligen voterade, dhet Oluff Larsson skall niutha sin betallningh nembl. 13 r.d:r á 6 m:k:r, och 16 öre s.m:t.
Såsom Oluff Larson befinnes slälligen hafwa att fordra, först på Nillss Gunnarssons obligation af den 6 januarij 1687, ellofwa r.d:r á 6 m:k:r s.m:t, som är 16 dal. 16 öre s.m:t, huar på han pantzedell hafwer af den 26 junij sidstleden. Sedan för en koo twå dahl. s.m:t, och för dhet tredie en dahl. 16 öre s.m:t för 1/4dels tunna korn, som giör tillhopa tiugu dahl. s.m:t. Och ehuruwäll någon annan gäldh skall och der wara, och något der på aff änkian effter manssens dödh betallt, och Oluff Larsson intett niutitt. Så finns skälligt, att Oluff Larsson som haar vigillerat, och söcht lagligit adsistence, skall af dhess ägendomb utan längre oppehåldh niuta sin betallning och nöije för 20 dahl. s.m:t. Doch där änkian hust. Dårdi Larssdotter kan ställa löffte för dess halfpart, så niuther hon dilation der medh till nästkommande Gregori marcknadh, men dee andra tijo dahl. s.m:t för der sampt betalla, och dee andra creditorerne sökia änckian som dee bäst kunna och gitta.
12. Måns Andersson i Västbacken beswärade sigh öfwer Måns Persson i Berg, Nils Månsson i Hälleberg, för det dee låta dheras boskap uthbeta Höömyran som hardt widh deras afradzlandh, Westerkäln bem:t, är belägen. Der emot Erik Olsson ib:m (som brukar den ena halfwa gården) sin dehl af bem:te myra frij och obett åhrligen niuther, emädan som den ligger nordan ifrån bodhwallen, och längre afsijdes, föregifwandes sigh lijda stoor nödh och mangell på fodher, och att dee dhen wäll för bodskaps trådh kunna achta, och att myran är belägen på Wästbackz skatteskogh, och dee derföre skatta. Resp. att dee förmena samma höömyra höra och lyda till afradzlandhet, och Månss och Erich som uti afradzlandet warit förr interesserat, och anno 1666 sagt sigh der ifrån (enär dee dhet afstodo) myran behållit. Anhållandes att syhn må tillåtas på bem:te myhra huru långt hon är belägen ifrå Wästbacken, som bohlbyen är, och att dee icke kunna achta henne för fätrångh. Actor föregaf att deth kunde wäll ske, om dee icke dess williande släpte fä dijth, hållandes sigh wid sin äganderätt och häfd der uti. Och så wijda höömyran är belägen hardt widh deras afradzlandh, så finns skälligt, att gode män förordnas, som skulle mätha, huru långt bem:te myra ifrå bohlbyen Wästbacken är belägen, och huru när afradzlandet, och om dee icke begripes inom afradzlandetz råmärckien, och sedan skall dom der på föllia, och råda halff syhn huardera.
13. Föraren Jonas Brinck angaf, hurusom Halvar Nilssons hund i Kluk nyligen hafwer hoos hans wärdh Erik Larsson i Hållbacken uthdragit en rå oxehudh om twå åår gammall, och den merndels opättit, och dhet andra sundersargat, warandes en halff mihl emellan byarne, och att hunden är och waritt okynnigh, och sådant giort hoos Nils Grelsson i Kluk, och hoos gamble föraren Mårten Nilsson i Ugården, som hans granne Olof Ersson betygar. Halfwar föregaf att han föllier hans boskap, och råder intett före att han understundom löper bårt, och icke kan achta honom. Kluckz muhlbeth berättas intet sträckia sigh åth Hälliebacken, utan byar äre der emellan. Oluff Ersson berättar hunden aldrigh föllia boskapen hemma, och icke weth om han dhet giör widh fäbodarne, men enär huden opåths, war boskapen hemma i byen stadder. Joon Nillson i Ugården betygar, dhet Halfwars hundh löper der i grändan mest annan huar dagh, och är der emellan 1/4dedels mijhl. Halfwar begärte tilbaka, det som af den refna huden är behållit, och låfwade gifwa föraren en så godh hud igen som den waritt, och gode män dem emellan kunna finna skäligt. Där på Halfwar honom strächte handen, och föraren war der med tillfredz.
14. Dato öfwersågs håldne husesyn på cronhemmanet i Kluk á [tomrum] t.l:d som Jon Persson åbodt, och fans fehla på dess byggnad och häfd, lijkmätigt Kongl. May:ttz 1681 åhrs husesynsordningh:
Wästre stufwan är färdigräknat förutan en knut heller ståckände på twärwäggen något ruttnad men frisk innan till, astimeras kunna förwaras med ett bohl för
|
-:20:16 |
|
| Taket optäckes med barck och näver för | 2: 2:8 |
| Österstufwan alldelse oduglig, och skall een gäste eller sängstufwa å nyo byggias | 12:-:- |
| En bodh söder i gården behållen till taak och wäggar, räknas för wisterhuus, dörrejern köpes för | -: 5: 8 |
| Härberget söder om gården alt färdigt som är sädes- och miölbodh | |
| För redskapshuus räknas dhet andra herberget som kan och lagas till jorden. Taket förbättras och göres dugligh med | -:21: 8 |
| Portlijder finns vid loftet. Hemblichtt huus bygges med | -:21: 8 |
| Badstufwan oduglig och bygges en lijten å nyo med | 4:- : – |
| Stallen färdigh föruthan taket som med näfwer täckes med | -:24:- |
| Fähuset behållit till wäggiar, och taket dels näfwer och dels barck, repareras medh | 1:24:- |
| Een hööbodh behållen och taket görs ferdigt med näfwer | 1: 8:- |
| Den gambla kornladan som har behållit taak rächnas för hööbodh | |
| Swijnhuus finns och taket förbättras med | -: 8:- |
| Kornladan behållen och ferdigh | |
| Gerdslegårdarne göras ferdiga medh | -:2:16 |
| Åkeren i fult bruuk | |
| Hööladurne utom gården för och medh | -:1:16 |
| Blifver alltså som byggias skall eller betallas S:a | 27:29:- |
15. Måns Andersson i Västbacken angaf hurusom han förledne höst låtit Nils Andersson i Kluk, enär han med fleera reste till Norie att skaffa sig fröökorn, länt twå r.d:r specie af sine puppillers penningar, och pantsatt honom derföre een koo at bekomma i förledne wåhr och då skulle han betalla resten som war 16 öre s.m:t. Imedler tijdh bleff hans ägendomb för chronhemmannet i Kluk som han på frijheet optagit, och icke till huus och hagar rätteligen häfdatt, arresterat. Der ibland war 4 st koor och ett stodh och huusgerådzsaker wärderade för 27 dahl. 25 öre s.m:t som opsattzen förmår. Bodskapen togo löftesmännen Nils Månsson i Hälleberg och Halvar Nilsson i Bleckåsen, och nyttan af dem i sommar hafft. Erik Olsson i Kluk berättar, dhet Månss länt Nillss twå r.d:r specie på en koo. Länssman Anders Bång bewittnar och, att Nillss sagt sigh för 2 r.d:r specie satt honom en koo i pant. Löfftesmännen disputerade intet hans fordran, utan förgofwo att så wijda bodskapen war för hemmanetz elacka wahnbruuk arresterat, och dee derföre caverat så toges koerna i förwahr, och wore icke allenast uthmagre, utan måst i nijo weckor köpe foder till dhem.
Sampteliges betänckiande och slutel:e meningh:
Så wijda bewijssligit är, att Månss Andersson hafwer låtitt Nillss Andersson i Kluk få twå r.d:r specie af ombetrodde barnpenningar att köpa fröö- och sädeskorn i Norie till hemmanet, och derföre förspråkat honom en koo till försäkringh, och han under dhen reesan tagit sigh fast i Norie, och lämbnat hemmanet till löftesmännen, Nillss Månsson i Hällbergh och Halfwar Nillsson i Bleckåsen, och alltså blef hans boskap och löössören arresterat till laga uthförande som är öfwersedt och determinerat, huru mycket som behöfwas till hemmannetz oprättelsse. Och emädan som han då bofaster man war, och länt penningar till hemmannetz con-
servation, och försäkrat Månss Andersson at få till wåren en koo. Altfördenskuldh pröfwar nämbden skäligt, att löfftesmännen som hans boskap hafwa omhänder, böra utan oppehåldh honom twå r.d:r specie betalla, huar medh han måste sig benöija, alldenstund dee för sin caution lära stå i fahra, och sedhan behålla löftesmännen Nillss Anderssons oppkräfwne och wärderade ägendom till hemmanetz oprättelsse och bebyggnad, effter däröfwer fattat förordningh, allenast dee betalla återstående 1687 åhrs laplans tull som är 1/4dels tunna korn med 24 öre s.m:t.
16. Torbjörn Simonssons hustru i Utgårdh Karin Nilsdotter beswärade sigh öfwer dragons Nils Forss hustru Kerstin Larsdotter, för det hon skall henne söndagen näst för sidst stoorböndagen i Offerdalls kyrckia skuffat i bäncken och stött med foten, så att hon måst gå uhr bäncken och sökia annat rum, emädan som bäncken war fullsatt, och intet meera rum. Respond. att hon hon kom med sitt späda barn i kyrckian, och skulle stijga i sin wärdinnas bänk, och togh på hustru Karins arm och begärte rum, emädan som hon såth neder i bäncken främbst wid gången, och rum war godt nog i bäncken, om hon wellat make åth sig och lijkawäl så höflig war, att hon stegh utur bäncken och gaff henne rum, hafwandes aldrigh någon owänskap med henne hafft, och fast mindre henne i kyrckian förargat witterligen, der till medh, att hon kom förr än sammanringdes, och någhra kommo sedan till samma bänck, beropandes sigh på Nils Erssons hustru i Kaxen, Märet Simonsdotter, och Erik Jonssons hustru i Böle Märet Mårtensdotter, som i samma bänck stodho, men ingendera tillstädes. Hustru Karin bekänner sigh aldrigh någhon owänskap medh henne hafft, och inga wittnen hafwer att öfwertyga henne sitt angifwande, och lijka wäll dhet påstår, berättandes att sin broders Anders Nillssons hustru i Staffre stodh sigh näst, och näst henne Nillss Erssons hustru i Kaxen, wettandes intet om dee sågo huru hustru Kerstin baar sigh åth. Resolutio: Saken opskiutes till nästa tingh, då Nills Erssons och Erich Jonssons hustrur tillijka medh Anders Nilssons skolla wara tillstädes at afgöras.
17. Corporal Anders Wulff angaf sigh förleden höst insatt hoos Olof Larsson i Vången nijo dahl. 14 öre s.m:t i plåthar, leuttnant Gabriel Falck tillhörige, och där af tagit effter ordre tillbaka en dahl. 14 öre s.m:t med afftahl att han dem eij uthlefwrera skulle, medh mindre leutnantens eller hans budh der till kommo, och han lijkawäll utan ordre dem uthlefwereratt, huar å rester twå dahl. s.m:t dem han måst betalla, till leuttnanten responderat, att han inga penningar aff honom tagit, utan hans sijgnom een affton och morgonen der effter wellat få sigh sex dahler sölf:rm:t i plåtar, dem han bad sin hustru gömma, det hon giorde, och sedan dhem lefwererat till dragon Anders Malmberg och han till leuttnanten. Men intet förbödh corporalen dem at lefwereras som han föregifwitt. Corporalen, att 2:ne dragoner woro der hoos och det hörde, den ena Pål Biörkqvist, som är rymbder, och Anders Sahlin, som är bårta på wägabyggningh. Malmborg är siuk och icke tillstädes, och leutnant Falck är wäntandes desse dagar heem, alltså kan där till denne gången eij mera giöras.
18. Länssman Anders Bång angaf, att 2:ne små elgzkalfwar förledne wåhr äre uti Mattmars sochn och Nygården dräpte, och ena skinnet tillstädes, och dhet andra af 2:ne fähundar sönderrifwit. Wallflickorna Kerstin Ersdotter, Märit Ersdotter och Magnil Nilsdotter om sina 10 á 11 åhr gambla, berätta, att hundarna dem råkat i skogen, och dem ihähl rijfwit, och kommande till dhem, kört bort hundarne, och köttet war af den ena behållit, men den andra merndels opäten och sargat, att ingen nytta kunde däraf hafwas, seendes intet dess moder eller andra älgar, och kundhe intet hindra hundarna derifrån, emädan som dhet skedde dhem owettandes. Nils Jacobsson och Olof Svensson som der i neigden wore och hörde flickornas ropande, hafwa dijth gått, och funnit kalfwarna ihälrefne, och den ena opäten. Den andra buro dee heem till bygdz och flådde, bedyrandes sigh huarken sedt eller skuttit efter modren eller andra älgar, dhet flickorne betyga sant wara. Skinnet besågs och pröfwades kalfwen icke warrit öfwer twå dygn gammal, och wärderades allenast för twå öre s.m:t, effter som dhet på den ena sijdan war sönderrijfwit, som effter 33 cap. Tyfmålabalken L.L. heemfaller Kongl. May:t och chronan, och icke är wärt der effter delas, och dee kiöttet som ringa wärd waritt, niuttit, och gifwit till dragon Anders Kruuskåp.
19. Peder Halvarsson i Rönningsberg kärade till ryttaren Peder Dure, för dhet han förledne åhr, näst för juhl kommit till Ytherå quarnar, där han legt Olof Mickelssons quarn at mahla, och wid dhet han skulle slå på sin mahlningh, kom Peder Dure och hindrade, och dref honom därifrån medh hugg och slagh, och togh quarnen aff honom och slogh ett håhl i hufwudet med quarnögat, där uti een spijk satt, som skedde om en söndags morgon, och måtte alltså derifrån med sin mahlning, och wijste caplan herr Olof Trangius, huru han handterat war, som ligger siuker. Huar öfwer han förklarade sigh sållundha, att han kom till quarnen om en söndagsotta medh lijten mahlning efftersom han skulle då strax resa till Sundswaldh effter magazijnsspanmåhl, begärandes låf att mahla, och effter som han der till nekat, gifwit honom allenast en öhrfijhl, och tagit quarnen aff honom och sitt mahlit. Halfwarsson, att han sedan om dagen tillijka medh Oluff Mickellssons hustru till quarnen gått, och hon Duren hårdt tilltallt för dhet han tagit quarnen olåfwandes aff den som den länt, då han malit med sigh hafwande korn halff span, och icke funne och lämbnade quarnen ifrå sigh. Item att han reef uhr honom mycket håår, det Duren säger sigh eij minnas, och icke kan skett wara. Halfwarsson haar dhet icke någon wijst. Drängen Peder Pedersson i Tossberg och Hans Grelsson i Hållbacken berätta parterne warit tillstädes, och sedt deras slagsmåhl och åthbyrder, warande bäggie bårta, Peder till Helsingelandh och Hanss på wägabyggningen. Altså måtte saken beroo till nästa tingh, då påberopade wittnen skohla wara tillstädes till förhöör, och sedhan skall dom föllia.
20. Olof Olsson i Äggen och Mörsil sochn fodrade aff Mosses Andersson i Bäcken och Offerdahl sochn 1687 åhrs swentiänarelöön, tijo dahl. s.m:t effter hans contract af Undersåker d. 15 september 1686, beklagandes sig intett derföre niuttit, och lijkawäll måst uthgifwa contribution för swentienarelönen en dahl. s.m:t, och oppwachtatt 2:ne compagiemöten och ett corporalsmöthe och fleera betyger leut. Måns Christiersson dhet åhret intet warit. Resp. att han eij kunnat påminna sigh om uthgifne zedell. Sedan hafwer han effter h:r ryttmestarens attest (som är skrefwen på ostemplat papper) intet wellat låta sitt nambn inskrifwa i rullan och någon edh præsterat, och doch in februario och julio bijwistatt compagnie möten. Sedhan föregifwer Moses honom eij nychta gewähren. Swaar. att han honom dhet eij lämbnade. Sedan, att han fått hugg på möthet, och derföre eij wellat bekymbra sigh der om. Swaar, att dhet bekom han för dhet han hade een trött häst. Moses bödh Oluff fem dahl. s.m:t, och han wille hafwa 2/3dels löhn, som är 6 2/3 dahl. s.m:t. Sedan har Moses budit honom sex daler och Oluff will äntelligen hafwa 6 2/3 dahl.
Emädan Moses Andersson affter accord den 15 september 1686 Oluff Olsson till legodrängh och swentienare antagit, och ingen wiss löön stadgatt, och Oluff lijka wäll opwachtatt anbefalte möthen med hans rustningh, och giortt thet som befalt warit i den tiensten, och där iempte drängarbetett, enär han af dhet andra intet warit hindrat, och der till medh betallt contribution aff swentienarelönen. Alltför den skuldh pröfwas skälligt att Moses Andersson skall effter hans begäran at bekomma 2/3dels swentiänarelöön förnöija honom der medh som är sex dahl. 21:8 p:r s.m:t och wara i dhet målet åthskildha.
21. Moses Andersson i Bäcken och Erik Pedersson i Berg som caverat för Säter chronhemman, dhet Mickel Henriksson Finne på 1681, 1682 och 1683 åhrs frijheet optagit, beswärade sigh, att Mickell dem owitterligit förledne wåhr begifwit sigh till Nårie med sin lösa ägendom och en son och en dotter allenast lämbnat hoos boskapen, warande husen förderfwade, och sidst i slåttanden heem kommit och slagit, dhet som dheras uthskickade intett hunnit, begärandes alltså antingen blifwa sitt löffte frij, eller genom annan landbondhe låta gården bruka och häfda. Resp. att han uti sochnstufwan i allmogens närwaru förleden wåår sagt sigh medelst fattigdom ifrå hemmannet och begifuit till Norie, men sedan betäncht sigh at behålla dhet, och hade kommit till sådestijden tilbake, om hans hustru icke blifwit siuk. Och ehuru wäll han intet sådt, så har han betallt uthlagorna, doch i hans frånwaru cautioisterna sålt een hans koo och lämbnat till uthlagorne, och dhet öfriga medh redha penningar sielff betalt, opwijsandes högwelborne herr gouverneurens Otto Vellingtz resolution af d. 3 september 1688, att han skall framgeent behålla hemmannet uti bruuk och betalla uthlagorne, dhet han säger sigh göra willia, men ingen annan caution kunna skaffa, begärandes få dhet höö som dee i hans frånwaru bärgat hafwa.
Nämbden voterade att Mickell kan eij drifwas ifrå hemmannet effter som han eij rymbdt och betallt uthlagor. Icke heller kunna löffesmännen sin caution blifwa frij, doch der han medh full alfwar icke opbrukar gården och den bebygger, hafwa macht begära och taga syn på, och sökia af hans ägendom, huad som skäligen pröfwas wara försummat.
Alldenstundh Michell Henrichsson inte har rymbdt ifrå cronhemmanet Säther, utan på een tijdh begifwit sigh till Norie, och innewarandhe åhrs uthlagor, förutan Tohmasmäs[-]termin betallt, så kan han intet drifwas derifrån. Icke heller kunna löfftesmännen sitt löffte blifwa qwitt som dee een gångh ingått, förr än huus och jordh bewijses lagligen wara häfdat, doch der Michell icke medh full alfwar söker opbruka jorden, och husen effter Kongl. husesynsordningen byggie, hafwa dee minst dhet angifwa och begära syn der på, och aff hans ägendom sökia huad der på försummat kan wara. Höet anbelangande, som hans bårtowarelsse är slagit genom löftesmännens försorgh, så finns skälligt, att så wida Michell intet förmått slå och bärgha alla dee andre ägorne, att han måtte nöija sigh med halfwe höet der af, doch måtte dheres halfpart consummeras wid gården och eij afföras.
22. Anders Simonsson i Hof och Nils Nilsson i Kluk tillsades att rätteligen häfda och bruka chronhemmanet i Kluk aff 1½ tunland som Bengt Olsson på frijheet optagit, medelst ingådde löffte derföre.
23. Leutnant Måns Christiersson angaf sigh accorderat medh Peder Erson i Flatmon, om halfwa Nils Gunnars gården i Rise, som detta åhret 1688 legat obrukat, sålledes att han skall betalla den skuldh som der på ähr och innewarande åhrs uthlagor, huilket tolffman Peder Olsson i Tulleråsen som der öfwer tillijke med fleere warit, betyger sant wara, och icke i hastigheet någon skrifft kunnat där om fatta. Uti huilket anseendhe berörde halfwa gård i Rijse opbiudes förste gången näste bördemän till lösn.
24. Erik Nilsson opbödh tredie gången Lars Erikssons hemman i Röde by om tree tunlandh för 165 dahl. s.m:t, utan klander.
25. Anders Nilssons hemman i Stavre om tree tunlandh opbödz andra gången, som Hemming i Rise med des sal. fadher Nils Andersson ingått hafwer, förmedelst ett jordeskiffte angående bördzrätt daterat 17 aprill 1687 medh 2:ne underskrefne wittnen som skrifften uthförligen innehåller.
26. Dato insinuerades sahl. probstens mag. Zachariæ Plantins lagbudne och lagståndne köpeskrifft af den 28 januarij 1686 på Jon Gunnarssons hemman i Bergom af 2½ tunland skatt och sidsta opbudet skedt den 23 aprilis 1687 utan klander aff bördemännen, och så wijda dhet rusthållet anslagit är, bewillies derå domb och laga confirmation med dhet förbehålld effter Kongl. May:ttz resolution, att så wijda deth utom börden är såldt, så reserveres lösn till Kongl. May:tt och chronan.
Ting den 2 mars 1689
Källa: Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Västernorrlands län EXIe:3477, fol 247r-248r.
Anno 1689 den 2 martij höltz laga tingh med all[mo]mogen aff Offerdahls tinglagh, wederwarande befallning[sman] welbetrodd Jacob Graan, och desse såtho i nämbden:
Olof Ersson i Kluk Nils Månsson i Hälleberg
Erik Nilsson i Mo Peder Olsson i Tulleråsen
Erik Nillksson i Röde Jon Nilsson i Ugården
Jon Ersson i Rise Erik Pedersson i Berg
Erik Gudfastsson i Mällbyn Jöns Månsson i Stavre
1. Dato publicerades Kongl. Maij:ttz placat om barnemord[-] och giordes påminnelsse om solliecitantzplacatet.
2. Dato öfwersågs och justerades rökelängdhen
3. Effterskrefne bönder finnas oförmögne at betalla 1688 åhrs rickzdags bewillningh, och intet håpp kan gifwas, att dee framdeles dertill skulle finnas mechtige. Nembl.
Offerdals sochn
| rökar | tunl. | son | dotter | ||
| Säter chrone | Michell Finne | 1 | 2 | 1 | |
| Åflo | Olof Nilsson | 1 | 4 | 1 | |
| Kaxen | Hans Jönsson | 1 | 3 | 2 | |
| Gunnar Sjulsson | 1 | 4½ | 1 | ||
| Bengt Ersson | 1 | 3½ | 1 | ||
| Almåsa | Anders Persson | 1 | 2 | ||
| Per Olofsson | 1 | 2 | |||
| Landön | Olof Olofsson | 1 | 2½ | ||
| Utgård crone | Törris Jonsson rusthåll. | 1 | 1 2/3 | ||
| Stavre | Anders Swensson rusthål. | 1 | 4 | ||
| Jöns Månsson | 1 | 3 2/3 | |||
| Böle | Kjell Erssons änkia | 1 | 2 5/24 | 1 | 2 |
| Alltzen sochn | |||||
| Östbacken | Olof Andersson | 1 | 2 1/3 | ||
| Kjösta | Olof Olsson | ½ | 2 | ||
| Landverk | Nils Nilsson | 1 | 3½ | ||
| Hof | Goute Mårtensson | ½ | 2 | ||
| Rönningsberg | Halvar Persson | ½ | 2½ | ||
| Per Halvarsson | ½ | 2½ | |||
| Mattmar sochn | |||||
| Hållbacken | Grels Månsson | ½ | 1½ | ||
| Nils Olsson | ½ | 2 ¼ | |||
| Tossberg | Per Olofsson | ½ | 3 | ||
4. Dragon Anders Andersson Salin, född widh Salberget skuldgafs hafwa besåfwit Brita Nilsdotter i Ede, och aflat barn tillsamman, som är dödt födt i några dahneqwinnors närwaru, huilcka tillstå gerningen, och ingendera med den synden förr beslagen, och hon aff ächta säng född. Huarföre warder han effter 3:die cap. Giftmålabalcken L.L. saker till sina 40 m:k:r och hon efter praxin till tiugu marck.
5. Om förmedlade hemman undersöchtes, och betygades ingen aff dem medelst ringa slåttägor kan swara meera förr än een röök. Dessutan äre större dehlen af dem rusthållare.
6. Anders Nilssons hemman i Stavre om 3 tunland opbödz tredie gången, som Hemming i Rise medelst accord med dess sahl. fader ingått hafwer, angåendess bördzrätt.
7. Leutnant Måns Chrestiersson i Änge opbödh första gången Per Erikssons halfwa hemman i Rise aff 2 tunlandz uthsäde, som han medelst laga dohm den 17 october 1685 inlöst aff Olof Jacobsson i Söråsen för 69 r.d:r á 6 m:k:r s.m:t och oppdragit herr leutnanten förlänte penningar. Och så wijda deth uthom börden såldt är, förbehålles Kongl. May:tt och chronan till lösn, der icke bördemännen inom lagzsens föreskrefne tijdh det inbörda.
Ting den 23 – 25 september 1689
Källa: Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Västernorrlands län EXIe:3477, fol 325r-333v.
Anno 1689 den 23, 24 och 24 septembris medh allmogen aff Offerdalls tinglagh, wederwarande härdsskrifwaren Lars Sundberg och desse såtho j nämbden.
Peder Nilsson i Vången Jon Eriksson i Rise
Olof Ersson i Kluouk Peder Olsson i Tulleråsen
Jon Nilsson i Ugården Peder Månsson i Kaxen
Peder Jonsson i Landverk Olof Nilsson i Mo
Mårten Jonsson i Röde Halvar Nilsson i Bleckåsen
Måns Persson i Berge Enar Pålsson i Ekeberg
1. Dato publicerades förr specificerade placater och resolutioner
2. Hustro Märit Matsdotters i Bleckåsen anhängige saak och fodran effter sin sahl. man Peder Månsson aff des broder Jonas Månsson, angående något aff hans montering, som Jonas 1676, uti Stettins belägringh sig tillägnat, och eij giordt redo för, ähr så componerat, att hustru Märitt cederat sin förmente prætension, och beder Gudh fylla huad som feelar.
3. Måns Nilsson i Viken, kärade till sin broder Nils Nilsson ibidem, för dhet han förledne höst, aff honom i sin egen stall blefwen öfwerfallen, och huggit effter honom med een yxa, som afwärdes, och sedan tillijka med sin son Nillss, fattat honom i håret och begynt drag[a] uth honom genom dörren, och illa handterat, dhet pijgan Agnes Olssdott[er] sedt och bewittna kan, och effter som hon där öfwer illa ropat, k[om] dhen andra hans pijga löpande och skillde dem åth, förordsakat af, att han aff Nillsses hustru begärdt een nafwar, den han f[-] som hörde dem både till, och Nillss tillförne sagt, dhen wara fö[r]kommen, och dy öfwer hustruns låhn sig ijfrat. Huar emot [exci]perades och inwändes sålledes, att han stått på gården at botha sin slädha, och begärt nafwaren (som de beggie egt) aff Måns, som [uti] sin stall arbetade, och bekom dhet swaret, är han din? Resp. såwäll min som din, och der med kommit med yxan i den ena hand[en] och knijfwen i dhen andra, och sin hafde yxa kastatt ifrån sig, och fattat om honom, och sållunda kommit huar annan i håret, och då kom Nillses son och Månsses pijga, och skillt dem åth, huar till Måns nekar och håller sigh wiijd sin jnlagha, och föregifwer dragon Jöns Granaat wettenskap der om hafwa. Pijgan Agnas förhördes, som ähr med Månss och Nillss till tredie leedh, och berättar sig wara i bastufwan, och sågh Nillss gå först in i stallen till Månss och son lijten stu[nd] der effter, och hördt ropas, och der med gått dijth, och kommande dijth sågh Månss liggia uth för dörren, och Nillss öfwer honom med sina händer i Månsses håår och mund, och dess son stodh stilla, och sedan hu[l]pitz at skillia dem åth, seendes intet håår blifwa aff Måns dragit. Månsses andra pijga Anna Pedersdotter och till 3:die slächt berättar sig wara i fähuset, och hörde ropet, och kommande uth, såg Nillss lig[ga] ofwan på Måns, som låg framstupat utanför stalldörren hållandes ena handen i hans håår och med den andra in i hans mundh och då höllo Nillses son Agnas at skillia den åth, och denne [-] dhem, då Nillss gått in i sin stufwa, och Månss i stallen, då dragon Jönss Granaath kom, och war i stallen hoos Måns, till des Nillss Tårkillsson i Glöthe dijtkom effter bekombne budh. Nillss Tårckillson berättar, sigh få budh att komma till Måns, och då waar hoos Granaten i stallen, säijandes Måns illa wara, att han eij fådt [wa]ra ifreed i sitt huuss, och budit honom tagha Nillss Nillssons lämnade yxa och myssa i förwahr, det han giorde, och några daghar effter folgt ländzman dijth, och frågat om dhet war hans yxa och myssa, huar till han beiakat, och der med fått dem igen, och be[kla]gat, att Måns sig bijtitt i fingret som war ombundit. Nillss berättar, nafwaren legat 2 á 3 åhr oferdig, effter – förr, låtit honom byggia och Månss intet, och omsijder sändt till Grels i Valne at byggias, och enär Måns den begärt som icke war längie effter, han färdigh bleff och heemkom. [-]tijd måst lähna nafwar annorstädz, och een sielff också köpt [-] Jöns Granaat, att han såg Måns sändha sin gåsse till Nillss[-] nafwaren och folgt Måns i stallen, och strax gått dher ifrån och kommande uth till bastughan, hörde larmas, och så gått tilbaka och sågh Nillss komma ifrå stallen, och då skulle slagzmålet wara öfwerståndit, och så gått in i stallen, och blef bedin aff Måns att töfwa i stallen, till des Nillss i Glösa dijth skulle komma, seendes en yxa och en myssa som Nillss skulle ägha.
Nillss Nillsson påstår att Månss sig willia öfwerfalla i stallen enär han begärte nafwaren, och måst sig wäria, och gripit under armarna, och sin yxa lämbnat, och Månss sin tillijka med knijfwen. Agnäs, att hon sågh Nillss wara blodig, wettandes inttet aff huad, och at hans wänstra hand war i Månsses mund, warandes å Nillsses wänsta handz långfinger ett lijtet ärr effter ett lijtet såår.
Till doms voterades.
Såsom obewijssligit är, huilcka som slagsmåhlet begynt, och beggie äro skadde. Altså pröfwas skälligt, att Nillss Nillsson skall effter 13 cap. Såramålabalcken med willia L.L. bötha för håårdragh tree marck, och Månss Nillsson, för dhet han bitit Nillss ett litet såår, effter 10 cap. ib:m, saker till sina tree marck
4. Dato förekom dragon under öffwersteleuttnantens welb:e herr Bengt Ribbingz compagnie, Daniel Pedersson Rosenbusk, födder i Lijnköpingz stadh, och gaff wid handen hurusom Gunnar Larssons son i Bräcke, Måns Gunnarsson, emellan wåhrandan och slåttandan innewarande åhr, månde berätta, att Nils Larsson i Nordben anno 1688 om wåhren warit i sochustufwan, att höra Kongl. May:ttz ordningh om klädesdrächter opläsas, och warit något länge borta, och wid åtherkombsten aff sin hustru Sigrid Jonsdotter t[ill] tallt och frågade, hwij han så längie warit bårtha, och fätt till s[war] att han moste der wara och töfwa till des Kongl. May:ttz ord[-] blifwer publicerat och opläsen, då hustru Segrid skall swarat [och] sagt, iag gifwer konungen och hans ordres fanen, warandes [Ros]senbusk då i Nårie, med låf stadder. Huar till hustro Segrid alldeles nekar, förgifwandes dhet wara aff afwund sig påför[-] aff Måns, huars fader som är hennes mans broder, bodt på hu[-] sin halfwa gård i Nohlbyen, och icke warit nögd och tillfredz med bekombne arff, effter deras frembledne broder Joon Larsson, och alltsedan warit afwug, hörandes och wettandes intet aff dhenne beskyllningh, för än hon kom sidst förledne pingeshälg i trätha medh dragon Daniel Rossenbusk som der logerer, och henne deth förtah[lte?]. Månss Gunnarsson om sina siutton åhr förhördes, och berättade, dhet Nillss Larsson, om Wallborgmessadagh anno 1688, war på soc[ne]stämbnan, och icke kom heem förr än emooth quällen, då hans hustru Segrid war ondh öfwer hans långsamma bårtowarande, och han sade sigh eij kunna gå der ifrå, förr än Kongl. May:ttz ordres war opläste, då hustrun swarade, sigh gifwa konungen och hans ordres fanen, som des legopijgha Kerstin Jonsdotter åhörde, och mannen [-] Larsson swarar, att hon tallar som een took, och om hennes hal[ss] wore så diger som stufwan, kunde han derföre gå af, om dhet blef wekunnigt, huar till hon intet swarade, utan kifwar som förr på honom, huilcket Måns säger sigh tyckia wara illa, och intet dristatt sigh oppenbarat medelst swaga wittne, doch pass tree wec[kor] för pingest 1689, dhet för dragon Russenbusk sagt, som swarat dhet eara ett fahrligit tahl, som måtte angifwas, och tredie dagh pingst tillijka med hustru Segrid folgdz till öfwersteleutnanten welb:t Bengt Ribbing, och deth angifwit, och Daniel dagen effter, medh hustru Segrid kommit i trätha om ett floor, som han beskyltes för[-]. Hustru Segrid påstår, sigh wara aff blått afwund och ondske derföre berychtat och angifwen, och aldrigh sådanna grofwa ordh k[un]nat tänkia, och mycket mindre uthsäija, och att Månses sy[ster] Gunilla, henne beskylt för någon otrooheet med Jon Larss[ons] quarlåtenskap, och derföre låtit henne in till tingz stämbna huar aff ondskan och afwunden skall härkommen wara. Kerstin Jonsdotter Nils Larssons och Gunnars broders oächta dåtter, berättar sigh wara wallborgmässafton 1688 uth på gården, att hängia opp några garnharfwer wijdh stufwufönstret och hörde hustru Segridh frågha sin man Nillss Larsson, hwij han war så längie på sockustämbnan, och han swaratt, sig måtte där wara så längie kongens ordning oplästes, och der med gått effter mehra garn, och kommandes till fönstret igen, hörde honom säija, henne tala som een took, och med dhet samma kom Månss uth, och sade hustru Segrid gifwa Konungen och hans ordning fanen, och hon då, och dermedh gått i fähuset, och hörde ingen talla meera der om. Gunnar Larsson war då om wåran till Nohlbyen kommen, at bruka halfwa hemmanet med brodern Nillss Larsson, och måtte sistledne faardagh boföra derifrån, emädan som han eij mächtade gifwa löhn till andra syskonen.
Nillss Larsson förehöltz uthförligen, dhet tal och rychte, som Månss Gunnarsson om dess hustru uthsagt, och han swarade sig willia och kunna med sin siäls sahligheet edh betygha, sig eij höra sin hustru i deth tahlet (enär frågades hwij han så längie på sochustämbnan warit) nämbdt Kongl. May:tt wår allerndigste konungh och herre och mycket mindre med angifne ordh försmädat och förtallt, föregifwandes deth wara aff afwund härkommit, medelst den twist och misstanka, Gunnars barn med hans hustru om arfwet effter broderen Joon Larsson, som dödde utan ächta bröstarfwingar, hafft och hafwa.
Nämbden betyger sigh intet argt af hustru Segrid hördt, utan hon fördt ett stilla läfwerne och umgiängie med grannar och rågrannar, föruthan den splijth som wardt och är, emellan syskonen om arfwet effter Joon Larsson, huar aff iempte deth, dragon Rossenbusk wart misstäncht, aff hust. Segrid fått bårtkomne floor, förordsakat ähr, och enhälleligen voterade, sig icke kunna finna, hust. Segrid till sm[äde]talet saaker, alldenstundh Måns Gunnarsson är både ankl[a]gare och wittne, och kan henne intet öfwertygha, och der till med är[-] warit emellan hans föräldrar och henne, gammallt agg och kijf om något arff, som aff mangell på beropade wittnen och des [-] eij kunnat afhielpas.
Alldenstundh Sweriges lagh fordrar full bewijs och laga wittn[-] uthi alla höghåhls och criminalsaker, och Måns Gunnarsson är både angifware och wittne, att hans faderbroders hustru Segr[id] Jonsdotter, skall hafwa wallborgsmässdaghen förledne åår 1668 hans Kongl. May:tt wår allernådigste konungh och herre förtalt och gifwit högstbem:te Kongl. May:tt och dess ordningar fanen, huilcket han icke kunnat henne ofwerbewijsa, huar till och kommer, att Månss, [icke] kan, medelst warande splijth des utan, emellan hans faders huus och hustru Segridz mans, hållas för ett laga wittne, altfördenskuld, kan rätten, uti een så blindh saak icke annars göra, än hålla hustru Segrid Jonsdotter därutinnan oskyldigh, som domare reglan [lä]rer och biuder, doch under höglofl. Kongl. Swea Hofrättz äntelige omdöme och resolution ödmiukelligast heemställt.
5. Hustru Sigrid Jonsdotter beswärade sigh öfwer Gunilla Gunnarsdotter, för dhet hon förledne wårasse, beskylt sig hafwa, enär Jon Larsson war genom döden afgången, aff hans quarlåthenskap tagit, ett kahr fult med smöör, kött och fläsk, och fördt till skogs, och undandölt för dee andra arfftagarna, huilcket hennes dräng och broder Mårten Jonsson, och pijgan Elin Bengtsdotter skolla åhörit. Mårten Jonsson berättar, dhet Gunilla förledne winther [-] förbrå hustru Segrid, hafwa effter Jon Larsson fördt kaar med [-] och fläsk till skogs, och fördolt för dee andra syskonen som honom arfwa skulle, och dessmedelst, år Nills Larsson förmögen och [-] war fattigh, uthlåtandes sig kunna dhet med lijflig edh besanna enär påfodras. Elin Bengtzdotter, att hon förledne winther hörde Gunilla säija, att hustru Segrid fördt kaar med kött och f[läsk] till skogs, och hörde intet nämbnas meera, eller huadan dhet [-]git war, efftersom hon då med sina sysslor monde gå uth och in. Huar öfwer Gunilla sig förklarade sålledes, att förledne win[ter] kom hon till tahls med hustru Segrid om dee fattiges till[-] och hon sagt, att fattigfomen kommer offta deraff att dee är slöösachtige, och om dee wore sparsamma som hon är, hade dee meera i förrådh, der till Gunilla säger sigh swarat, att all[-] icke kommit så wäll till som hon, i dhet hon effter faderfader Larss Mårtsson, tagit fulla kaar med kött och fläsk och un[dan] dölt, huar om Jon Larsson j mångas närwaru skall tallt, minnandes intet wäll, huilcka dee warit. Ofwannämbde faderfader Larss Mårtsson, dödde anno 1682 om winteren (och Gunnilla är om sina 21 åhr). 1682 tiente hustru Segrid hoos Lars Mårtensson, och sedan hoos Jon och Nils Larsson som hade bolagh i 3 åhr till Jons dödelige afgångh anno 1686, och på 4:de åhret blefwo Segrid laghgifft med Nillss Larsson. Gunnilla, at faderbroderen Bengt Larsson hört samma tahl, som boor i Undersåkers gälld och icke tillstädes är. Huarföre beroor saken till näste tingh, då Bengt skall lagligen afhöras.
6. Peder Halvarssons anhängige saak, emot ryttaren Peder Dure på förledne åhrs höstetingh, som medelst wittnens bårtowarelse icke kunde afhielpas, företogz, och aflade Peder Pedersson i Tossberg och Hans Grelsson i Hällbacken, sin wittnesed, och bekände, nembl. Peder Pedersson, att han nästför juhl 1687, länt Olof Mickelsons quarn, uti Åse i Ytterån, och enär som han och Hans Grelsson malit aff, ottemåhlstijdh om een söndagh, kom Peder Halvarsson och sade sigh på quarnen hafwa låf, och der hulpit honom sandmala quarnen, som war slö, och widh det samma kom Peder Dure, och sade sig hafwa låf på quarnan, och Peder Halfwarsson, som förr war kommen, och lagat quarnen till rätta, sade sig den länt, och togh altså dennes säck, och satte uth om dörren, den han igentogh, och bar in, och Halfwardson den åther uthsatte, då Duren togh honom i håret, och beggie föllo till gålfwet. Sedan wille Duren slå sin mahlningh på quarnan. Der till den andra nekade, sä[ian]des sigh henne legt, och Duren togh honom åther i håret, och blef kastat i miöhlkijstan, och wid han kom opp, tagit eldblåsset och ränt Halfwarsson i ansigtet, så denne och Grelss gått uth [we]tandes intet, huad sedan i mörckret der inne passerade.
Hanss Grelsson, att Peder Halfwarsson kom litet för dagen, een söndagsmorgon till quarns, och Peder Dure een stundh de[r]effter och wille mahla, och Halfwarsson nekade der till och hind[ra]de honom at slå på, emedan som han den länt och sandmalit, sättiandes hans säck utom dörren, och Duuren den igentogh och altså slogh han Halfwarsson een öhrfijhl, och håårdroges, att dee kommo till gålfwett. Sedan will Duren åther mala, men säcken tagas uth igen. Då Duren slogh till andra gången, och blef rasat i miöhlkijstan, och wijdh opstijgande tagit eldblåsset, och ränt i mun på Halfwarsson, och det dermed uthslächts, och han uthgått, wetandes intet, huru dee huar annan i mörckret handterade, och een lijten stundh der effter kom Halfwarsson uth, och gått till sahl. herr Oluff i Trångh, sig at beklagha. Der med denne kört heem, och Duren blifwit quaar, wettandes intet meera aff den händellsen.
Peder Duure tillstår sig honom slagit och tagit quarnen emot hans willia, efftersom han intet wille den för penninghar effterlåtha, men Halfwardson nekar, honom sig penningar biuda, och om han lijten mahlning hafft, kunnat lämbna honom quarnan, men intet kunde och behöfde wänta, till des hans hela lass, skulle opmala. Actor föregifwer sig intet kunna bewijsa, fått blodsåår aff Peder Duure, emädan som ingen annan deth sågh, än sahl. herr Oluff Trangius.
Rätten dicsureradeh och beslötz eenhälleligen till följande doom:
Emädan som ryttaren Peder Andersson Dure, hafwer utan låf, såsom med wåldh, trängt Peder Halfwarson ifrå hans länte quarn i Ytheråhn, och der till med, öfwerfallit honom med hugg och slag, huilcket rörer edzöre. Men såsom han war commenderat effter spanmåhl till Sundzwaldh, och hade nödigt till tijds oppehälle och sub[-] att mahla något der till. Så är hans brått derutinnan considerat, allenast som annan heemgångh, däraf Peder Halwardsson effter bekommit låf, borde hafwa frijdh, och Peder Dure icke det willian[de] utan aff hastigt mode och brådom skillnad der till kommit, och dy på höga öfwerheetenes nådige behag, dömmes han effter [-] cap. Edzörebalcken L.L. at bötha 40 marck. Och för deth han honom håårdragit och öhrfijlat, böther han effter 13 cap. Såramåhlabalcken med willia i landzlagen, twå gånger tree m:k:r. Och så wijda det är skedt om sabbatten, blifwa dee senare, effter Kongl. May:ttz sabbatzordinace anno 1665, och des 16 §, i tuebothum.
7. Rustmestarens Anders Wulfs tuistige fodran aff Olof Larsson j Vången företogs, och wittnade corporalen Anders Olsson Fahlen edel:t att han 1687 om hösten folgt rustmestaren till munsterskrifwaren Johan Strandell, effter augmentzpenningarne, då han och så på leutnant Gabriel Falcks wägnar emottog 9 dal. 14 öre s.m:t at lämna hoos Olof Larsson, och kommande dijth, sågh Oluff på dem, och läth sin pijgha Märitt, dem taga at förwara i stoorkijstan, uti andra stufwan, dem hon och togh om affton, och morgon effter läth leutnanten genom Löfquist begära een dahl. 14 öre s.m:t der aff, och alltså inbores bemt:e 9 dal. 14 öre, och rustmestaren togh deraff 1 dal. 14 öre och dee öfrige uthbores igen till förwaringh, minnandes intet om deth skedde aff pijghan eller Olufs hustru, och meera weeth han intett der aff. Oluff Larsson, att dragon Anders Malmbergh affordrat quarlämbnade sex dahl. s.m:t, huilcka leutnanten, som rustmestaren berättar, erkänner, och allenast fodrar resten, eller bewijs, huru som dem affordrat. Oluff Larssons hustru Kerstin Pedersdotter berättar sigh andra dagen emottaga och uthbära twå sexdalers plåtar, och twå tree dahlers dito, och förwara i een lest kijsta, och Oluff dem sedan uthlefwererat, som han må wetta. Märitt Larsdotter, bekänner sigh om affton tagha aff rustmestaren några penningar i plåtar at göma i broderens och huusbondens Oluff Larssons frånwaru oräknade, och om morgonen dem framburit, då rustmestaren sagt, det wara rätt, och sedan dem icke handterat. Rustmestaren tillstår sig aff pijgan fått igen insatta penningar om affton, och bedt Oluff Larsson göma tree sexdalers plåtar, och twå dito tree dalers, men hans hustru föregifwer sin man inga penningar taga, utan hon af rustmestarens hand tw[å] st:n af huardera slaget, och Oluff bedt henne derom, efftersom ha[n] icke altijdh hemma kan wara. Corporal Fahlin, att tree sex [dal.]plåtar och twå tree dalers, taget till förwaringh, som han kan påminna, och i synnerheet, att deth som quart war togs emoth, m[en] hustru Kerstin nekar der till, och säger allenast twå st:n af huardera, williandes deth med eedh erhålla. Rustmestaren, att han hade försst twå sexdalers plåthar, och een dito wexlat af corporalen huar till han beiakar, och Oluff Larsson, att han af rustmestaren wexlade een sex dalers plåth, som och sant är, huar aff föllier, at Oluff Larssons hustru, icke kunnat emottaga tree, utan twå sex dahlers plåtar.
Till dombs voterades aff nämbden.
Såsom rustmestaren Anders Wulff bekänner sigh aff herr leutnantens Gabriel Falckz emottagne penningar hoos Oluff Larsson, hafft ibland andra sina plåthar, twå sexdalers plåtar, och een dito aff corporalen Fahlijn sig tillwexlat, huilcken Oluff Larsson aff honom sedan wexlat, och altså då eij egt meera än twå sex dahlers plåthar, huar aff oemothsäijelligen föllier, att Oluff Larssons hustru Kerstin Persdotter, icke kunnat emotta[ga] fleera stoorplåtar, än han hade hoos sigh, nembl. twå dito, och twå treedahlers plåtar, huilcka äre kände wara till Malmberg lefwererade. Huarföre kan rätten intet fogh och skähl finna at obligera henne mahra at betalla än bekänt är.
8. Länssman Anders Ersson Bång fodrade aff Peder Olsson j Tossberg fem dahl. sm:t, huar opå han tilstår 4 dal. 4 öre s.m:t. Nembl. till Märitt i Håf tree orth, och Månss i Hellbergh tree dahl. s.m:t som skulle wara länssman opdragne, och han låtit effter befallningzmans zedell wärdera een halt häst till betallningh, och blef ombeden at få behålla häs[ten] och skaffa framdeles betallningh, som honom förnekades, och d[et] sagt till Olof Ersson i Kluk, som werderingsman war f[ör] hästen der ifrån, och fått till swaar, att han skulle föra hästen till länssman, som honom hafwa skulle, dhet Oluff Nillsson j Moo bekänner sig höra, och sågh hästen wara uthmager och il[la] hållen. Peder Olsson, att hästen störte 1½ wecka der effter, icke aff någon hunger, utan aff annat ondt. Erich Olsson ib:m berättar, hästen icke aff mangell på foder stört, och eij minnas huru längie deth war, effter dhess werderingh, och war eij magrare än hans stoo, som åtho uthur een krubba obundne, och förmeentes wäll kunna läfwa derföre. Oluff Ersson och Jon i Ugården, werderat hästen för fem dahler s.m:t. Ländzman, att han stodh eij stort effter hästen, utan begärt penningarne, tänkiandes at hästen i widrigt fall skulle till sig föras.
Till domb voterades.
Såsom länssman Anders Ersson, låtit lagligtwiss, till sig wärdera Peder Olssons häst för fem dal. s.m:t, och kan icke neka, at han begärt dagh och dilation med penningarna, och Peder Olsson sedan sagt hästen ifrån sigh, till tolffman Oluff Ersson, som een werderingzman war, och den sedan stört, icke aff wanskötzell och hunger, som Erich Olsson intyghat. Altså kan rätten intet obligera Peder Olsson, att betalla andra gången, det som een gångh genom laga pantning är uthmätt, och icke genom hans förwållande omkommit.
9. Sahl. herr Olof Trangij änckia hust. Maria Magdalena Plantin fodrade aff gamble sochnskrifwaren Larss Olsson Bolenius, ellofwa dahl. s.m:t, efftersom han skulle betalla effter befallningsmans Jonas Flodins assignation, på sahl. Fredrichs Jonas Backæij not aff 16 dal. s.m:t och der på aff ryttmester Willenstens fått 5 dal. dito. Resp. att Backai arfwa skulle hafwa aff Flodins assignation 21 dal. s.m:t och der på till Backæi änckias nuwarande man, Oluff Olsson i Håf betallt 5 dal. s.m:t, som han tillstår, och wijser herr Oluff Trangi quittens aff den 3 maij 1682 på 16 dal. s.m:t, bekännandes, att dhet gafs in antecessum, bona fide, och der på aff ryttmester Willenstens, niuttit 5 dal. s.m:t hafwandes een restlängd på några bönder, på huilcken han annoterat, att h:r Olu[ff] Trangius fått 9 dahl. s.m:t men intet åårtahl eller datum, mycke[t] mindre orthen och rummet, eller af huem, dessuthan synes [m-]täncht wara, at sedan är infört Dom: Olag Trangh: Ländzm[an]. Anders Ersson Bångh betyger, dhet sahl. herr Oluff på sinf sotes[äng] honom till sig kallat, at antäckna, huad han hade att fodra, och huem som skyldig war, och då bedit länssman minnas, at Lar[ss] war skyldigh på Backæi barns wägnar, 11 dal. s.m.t.
Nämbden voterade som föllier.
Såsom Lars Olsson Bolenius, tillstår sig aff sahl. Herr Oluff Trangio fått quittens den 3 maij 1682 på 16 dal. s.m:t, som skulle betalas aff chronones assignerade medell, till sahl. fendrickens Backæ bar[n] på des faders resterande löön, och den tijden intet der på betallt och
lefwererat, utan sedermehra, genom ryttmester mag. Gabriel Willensens 5 dal. s.m:t. Och deth han elliest föregifwer, effter ett löst och m[-]täncht chartes wara lefwereradt, kan intet ehrkännas, och alltså dömmes Larss Olsson, utan oppehålld betalla dee resterande ellofwa dahl. s.m:t barnepenningar.
10. Olof Olofson i Hof tillstår sigh hafwa inne hoos sigh 15 dal. 8 öre s.m:t Backæi dåtter Britha tillhörige, och förmenar sig något aff herr Oluffs änckia i Trång at fordra, dhet länssman berättar änckian tillstått och will med honom liquideræ.
11. För Erik Pederssons 2:ne söner iffpne, blijr Måns Nilsson i Viken förmyndare effter egit samtyckio, och äger effter lag wårde sigh om dem, och deras ägendom.
12. Nils Ersson i Öne uti Offerdahl, förordnades wara Brita Jonsdotter Backæj förmyndare, i sal. h:r Oluff Trangi ställe och hoos dess änckia få om dess ägendom besked och rättellsse.
13. Om öhrfiskiet östan i Altzen siö nordan för Trång, betyger Nills och Måns Nilssönner i Viken, att under Trång hörer dhet fiskiet allena till, föruthan et halfft näth som Wijken bör der hafwa, och der Nillss och Månss der om eij förlijkeas, så söke lagligt assistence, men beggie få eij meera än ett halfft neth var bruka.
14. Nils Nilsson i Viken, beswärade sigh öfwer sin broder Måns Nilsson ib:m, i fölliande måtto, nembl.
1. 1677 om hösten, effter Månsses begäran, skaffat honom een tunna mallt, aff Jöns och Christen i Ede, och sielf måst den betalla. Resp. att han intet minns sig det begärat, och mycket mindre fått, eij heller är deth i hans nambn begärt. Nillss, att han deth bekom, och intet wittne der till hafwer, och dy må dhet så wara, fälle gudh som fehlar.
2. Fordrar betallningh för en halff gilling höö, som han å Månsses wägnar betallt, till öfwerste leuttnanten Grijpenwaldh. Resp. att han låg hoos sigh åtta daghar, och bekom höö, och intet war honom skylldigh. Nillss hade sitt förra tahl sägandes, att dhet må så wara som han säger.
3. Fodrar han 6 öre s.m:t för ödesböhle Hallom, son der beggie ägha för någre åhr. Resp. att han nekar intet der till, enär han får sin köpte myra aff Olof Jonsson i Faxnälden hafwa i fred för Nillss, den han åhrligen pläghar slå, huar till Nillss nekar, och säger sig intet myran slaghit, huilcket gode män skulle besee, och Månss betallar resterande afradh för ödesböle Hallom, utan oppehåldh.
4. Protesterar att Månss upsatt fäboder i Hallom, beggies slått till skada. Resp. att han köpt ägor och muhlbete aff Vejmon, och Oluff Nillsson i Faxenälden, och wallar i samma Hallom, att ingen skada kan ske på dess sloar. Nillss begärte, att skogh och marck för Hallom må dehlas och skiptas, huar till Måns beiakar, huilcket lagh och Kongl. förordning lijkmätigt är, dy lemb-
nas deth at skee genom gode män som der sielfwa wällia och komma öfwereens medh.
15. Olof Mickelsson i Åsen, fodrade aff Nils Gunnarsson i Tossberg 1 dal. 16 öre s.m:t på ett hästebythe. Resp. att han så låfwade, men så wijda stoet war sprängt emoot låfwen, wellat bytha tilbaka, och Oluff gifwit effter bemt:e 1½ dal. s.m:t, huar till Oluf[f] nekar, och wijser medh Oluff Jonssons i Hohlbacken attest [-]rid bythet sades, stoet wara litet sprängt.
Parterna förlijchtes sålledes, att Nills skall gifwa Oluff tre[e] marck s.m:t, och der med wara i dhet målet skillda.
16. Måns Anderssons i Västbackan anhängige saak om Höömyran, som Måns Persson i Berge och Nills Månsson i Hälleberg för honom uthbett, och han will förswara sin bohlbydz ägor, och är belägen hardt wid afradzlandet Wästerkiäln, huilcket Månss och Nillss jnnehafwa, företogs, och oppwijstes der öfwer håldne syn och mäthningh, den 19 octobris 1688, och finns Höömyran wara belägen 15720 ahl. ifrån bohlbyen linea recta (och mitt ifrå fäbodarne 1680 ahl.) och aff wästbackzman aff uhrminnes tijdher brukat, huarwidh observeras böör, at Wästerkiähln alt till 166[6] brukades aff Wästbacken, Högsta och Nohlbyen, och huar byy poss[e]derade ägorne, som der strächte sigh ifrån huarderas boolby. Men sedan andra 1666 antogo afradztaxan, hafwa Wästbacken lijkawäll behållit Hömyran, warandes ingen åthskillnad och märcken emellan Wästbackz skatteskogh, och Wästerkälens afradszlandh. Men allorstädz betyger nämbden, alla slåttermyror ligginade inwid afradzlanden, äre komne och lagde under afradzlandet och der hoos betyger nämbden, att ingen slåttmyra hörer till Wästerkiälls affradzland, och icke Höömyran för ståth der under. Om skattemijlen discurerades, att den icke kunde allestädes [-]ceras, om Sweriges lagh och Kongl. ordningh der om wore, och så wijda deth icke är, så går man och den förbij.
Alldenstundh huarcken Sweriges lagh eller Kongl. May:ttz förordningar biuda och dictera något om skattemijlen her i land[et?] och Höömyran befinnes aff ållder wara brukat, såsom under Wästerkiähls afradzlandh, huartill hon fast närmare är belägen än till Wästbacken, och förr än Wästbacken 1666 sade sig ifrå af[radz]landet, den oquallt niutitt, dertill med hörer och lyder de[-] utan ingen slått till afradzlandet, och andra sloar som wa[-] widh andra afradzland, hafwa förståtz och folgt afradzlandet effter. Altså finner rätten skälligt, att Höömyran böör föllia Wästerkiählens afradzland, så den dehl som een tijd är brukat under Månss Anderssons som Erich Olssons hemman i Wästbacken och sålledes werckelligen niutha sin åhrlige afradztaxa till goda.
17. Dragon Daniel Rosenbusk hafwer citerat Sigrid Nils Larssons, för deth hon skall kallat honom een tyf för ett floor som för henne bårtkom anno 1688 om winteren, wijdh den tijden Daniell reest till Nårie, och kommande der ifrån, effter Michaelis 1688, dhet talet aff dragon Olof Modig hördt, huar till hustro Segridh nekar, förgifwandes sigh några dagar effter Daniells bårtreesa, sakna sitt floor, och säija, iag må icke troo, att Daniell dhet tagit, och honom deth icke tillwitt.
Olof Nilsson Modigh berättar sigh wara i Nohlbyen 1688 om wåren at göra skoor, och då tallte hustru Segrid om sin mistade snöörmyssa och floor, säijandes, kanskee den långha diefwullen Daniel dem taghit.
Gunnars hustru Brita Månsdotter angafs och så hafwa hördt hustro Segrid hållit Danill tagit dhet förkombne flooret, som säger dhet hustro Segrid sagt, medan Daniell war i Nårie, dhet flooret kom bårt samma dagh Daniell reeste till Nårie, påminnandes sig intet, huru talet meera föll. Hustru Segrid föregifwer sigh eij meera sagt till Oluff Modigh än, iag må icke troo att Daniell warit så ondh och tagit bårt floret.
Emädan som hustru Segrid Jonsdotter effter wittnens jntygande, icke hafwer skällt dragon Daniell Rosenbusk för tyff, och tyffnaden tillagt, så kännes hon derföre frij och otilltallt.
18. Olof Olssons hemman i Hof opbiudes förste gången sahl. fendrickens Jonas Backæi barn till försäkringh om deras jnnehafwande arff och penningar.
19. Jon Matsson i Ulfsås tilltaltes för en älgzhud som skall w[ara] skuttin emoth Kongl. May:ttz förbudh, som förgifwer den h[a] köpt aff landöboerne, huilcka deth tillstå, och berätta den wa[r] kommen i deras graaff, och så wijda diuret war läfwande n[är] dee kommo dijth, hafwa de deth till dödz skuttit, huar om dra[gon] Erik Pedersson Hals och dragon Pål Knåpp skulle kunskap haf[wa]. Erich Persson betyger sig wetta och höra, att gåssen Joon som tie[nar] hoos Larss Halvarsson blef åstadh skickat, at förnimma om någhot diur wore i grafwenne fallit, och kommande tilbaka sag[t] ett diur wara uti en graf kommit, och der stå läfwandes, och dermed gingo böndren åstadh med en bössa och kommo tillbaka med ett älgzdiur, som dee sade sig i grafwen skuttit.
Påhl Knåp, att han sågh älgspåret löpa in till grafwan och att der war hullstahn, som han sedan sågh, enär han såg effter, fina der j neijgden hafwande lekatt ståckar, i anledning aff dhet han höre bönderne säija sigh diuret i grafwan skuttit, och wore allenast någr[e] tijmor bårta, som skedde näst för reesan till Nårie in martis sidstledne. Skåttet synas träffat mitt opp i ryggen på diuret och af dess synts, att dhet är skett långt in på wintherenn.
Resolutio: Så wijda aff wittnens jntygande befinnes, att älgen är först kommen i grafwan, derest han stått läfwande, och sedan till dödz skutten, och aff huden kan märckias och syn[-] dhet wara skiett långt in på wintheren. Altså pröfwas bönd[er]ne dherutinnan icke hafwa öfwerträdt Kongl. May:ttz förbudh om älgars jagande och skiutande, och dy i deth målet frijkallat.
20. Jon Olofsson i Offne fullmächtiggiord aff sin bolaghare i Klu[kz]bodarne, beswärade sigh öfwer oplandzbönderna i Mörsell sochn för deth dee nyligen deras wallpijgor med hugg och slagh öfwerfallit, tijo skällor aff deras boskap tagit, och boskapen drifwitt i moras, en koo med knijf skamfärat, och en koo och een quijgha slijtit sig förderfwat i morasset, som skall wara skedt till 700 f[amnar] ifrå Kluckz boowall, warandes deras ohängnat boowall 3[00?] famnar der ifrån. Men pijgan som fått hugg, och dee män som [-] sedt, iempte huru dheras boskap war handterat, icke tillstädes äre. Huar emoth protesterades af Oplandz åboernes fullmächt[-] Jon Jonsson i Högen, att dee mäst åhrligen uthbeta deras [-] och myhrslått, som i åhr och skett, der der icke warit tillstädes och boskapen afdrifwit, huarigenom dee stoor skada tagit och [-]tatt att dee skulle der medh afstå, begärandes att gode män tillåtas see och pröfwa mycket höö på vallarne och annorstä[des] i åhr är bärgat, så att quantumet wid laga uthförandet må kunna winnas och niutas.
Resolutio. Emädan actoris wittnen och pijgan som skall hugg fått intet äre tillstädes, så kan rätten saken denne gången icke wijdare handtera, utan måtte beroo till nästa laga tingh, då pijgan och wittnen måste wara tillstädes. I medler tijdh kunna gode män pröfwa, mycket höö Oplandz bönderne detta åhr på sina wallar bärgat, som kan tiena under actionen till rättelsse.
21. Lars Nilsson opbiuder sin swågers och hustrobroders Olof Jonssons rätta arfjord i Öne, aff tuå tunland, der under förstående både löst och fast för 10 r.d:r och der hoos till döddagar föda hans gamble föräldrar och sedan begrafwa.
22. Torbjörn Jacobsson opbiuder första gången sin hustrus fadersysters Gölin Håkansdotters sytningzskrifft på des ägendomb i löst och fast, effter hennes daghar at niutha.
23. Lars Halvarsson och Olof Olsson i Landön hafwa giort hemmansbythe sålledes at Larss kommer till den nedre gården á 2½ tunl. och Oluff Olufsson till den öfre af 2 tunlandh och aff Larss till emellan gåfwa bekomma 22 dal. 16 öre s.m:t, och kontant fått 15 dal. och resten tillkommande åhr 1690, huilcket bythe aff Larss Halfwardsson opbödz förste gången.
24. Sahl.comministri herr Olof Trangj bördalössningh på hemmanet Trång och des broders Isaks änckia för ¼ 105 dal. s.m:t och swågerens Erik Nilssons hustrus systerdehl tillijke m[ed] hustrusystrens Backæi änckias för 232 dal. 16 öre s.m:t som tredie g[ång] är opbudet den 12 maij 1688 oklandrat, och dy förlängst lagståndit, och alltså effter begäran, bewillias der å doom och [köpe]breeff, efftersom derpå gammall skatträttigheet är bewij[-].
25. Isak Olssons barn i Åse opbiuder andra gången deras faarfaders hemman ib:m, som är yttersta gården af 1½ t[unl.], inbördat för 80 dal. s.m:t.
26. Erik Pedersson i Berg, lagstämbd aff regementzquarteerm[est.] Carl Hammarskiöldh, för giorde kårghar, och intet comparerat utan aff tredsko utheblifwit, dy saaker effter 33 cap. Tingmålabalcken till sina tree marck.
Ting den 28 februari och 1 mars 1690
Källa: Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3816, renskrift, fol 731r-336r.
Anno 1690 d. 28 februarij och 1 martij medh allmogen aff Offerdahls tingelagh, præsente prætore och desse såtho i nämbden.
Jon Ersson i Rise Oluff Eriksson i Kluk
Jon Nilsson i Ugården Peder Månsson i Kaxen
Per Jonson i Landverk Halvar Nilsson i Bleckåsen
Nills Månsson i Hälleberg Erik Pederson i Berge
Jöns Månsson i Stavre Erich Nilsson Röde
Erich Gudfastsson i Mällbyn
1. Dato oplästes fogde- och häradzskrif:s instructioner.
2. Leutnant Måns Lilliewallk lät genom länssman Anders Bång anklaga dragon Nils Larsson Forss, för dhet han 1688 slagit olåfwandes een gl. lägde under Lars Larssons hemman i Rijse, och ingen satisfaction derföre fått. Resp. att han hafft låf af änckian hustro Dordi Larsdotter ib:m, som halfwe hemmanet brukade, och blef fuller underwijst om hennes andehl den han skulle slå, men kom i förgätenheet och glömsko om sielfua stycken, och bleff på andra sijdhan så mycket och godh slått lämbnat, och hustru Dårdj tagit sin dehl af höö aff dhet han slagit. Jon Ersson i samma by hafwer deth besedt och berättar Nillss Fårss slagit pass ett lass på leutnantens gambla suahl, och warit een gl. lägde emellan deth han slogh och lämbnade, som ungefehr war iembugått som af leutnanten intet slogz, wettandes intet om Nillss sigh misstagit heller elliest söcht sin bequämbligheet.
Resolutio:
Så widha pröfwas kan, att Nillss Larsson Fårss af okunnigheet slagit een gammall slåttlägde som hörer leutnanten Måns Lilliewalck till, och fuller så mycket oslagit lämbnat på andra sijdan. Altså dömmes han effter 16 cap Byggningabalcken L.L. at lefwerera ett winterlass höö som han der fått till leutnanten iembngodt födan, och ware frij för böter.
3. Håldne syhn på chronehemmanet Uthgårdh 1 2/3 tunlandh som ryttaren Tyris Jonsson brukat öfwersågz och iembfördes med Kongl. May:ttz 1681 åhrs husesyhns ordningh och befans som föllier:
| En stufwa 7½ ahl. långh och 8½ dito bredh inom knuthar med ferdigt jnnanredhe, tillijka medh skorsteen, jernstolpe och jernstång men 2:ne fönster half sundrige, och beggie långsyllarne dels utantill förderfwade, tillijka medh öster tuärsyllan, huilcka kunna bewaras medh näfwer och mullbänck, som æstimeras kunna göras tillijka med fönstrens oplagande medh och för |
1:-:- |
| Een kammare och förstufwa i samma knythningh, kammaren är 3½ ahl. långh och 2½ ahl. bredh uthan spijsell, under samma taak. Näfwertaket gammalt, dåch dråpplöst som fuller bör förbättras, men sielfwa taakweden öfwer hela byggningen bör ånyo huggas och dijtläggias, som pröfwes kunna skee med och för |
2:-:- |
| Så widhe ingen skorsstehn är i kammaren, så hålles nödigt, att en lithen gäststufwa bör opsättias, dhen ryttaren låfwer med första lägenheet opsättia, huar med gifwes dilation till näste husesyn för hans fattigdom skuldh. | |
| Låfftet med 2:ne rum öfwer och ett under räknas och hålles för wisterhuus, sädes och miöhlbodh, ferdigt inalles. Redskapshusetz brädtaak skall repareras, och mäst ånyo göras medh |
1:-:- |
| Portlijden widh stallen ferdigt. Hembl.huus ditto Badstufwan ferdigh giordh. | |
| Een stall med 2:ne hästerum och skulla ofwanpå, syllorne dels förderfwadhe, och mäst tuärsyllan for dyngstahn | -:12:- |
| Ett nytt fähuus medh jnnanrede och näfwertaak, huar uti och fåår och gietter hafwes, opsatt sedhan synen höltz. Test. corporal Pijhlfelt. | |
| En hööbodh om 10 lass, huars taak är gammalt och droppachdijt, och måste förbättras, och pröfwes kunna skee medh | 1:-:- |
| Swijnhuset odugl. och bör opsättias för och med | -:20:- |
| Kornladan med een loga och 2:ne gålf reparerat och ferdig giordh | |
|
S:a |
6:-:- |
Ofwanbem:te brist åligger åboen nästkommandhe wåår madh byggningh fylla. Skeer dhet eij, så dömmes han ersättia medh penningar nembl. sex dahl. s.m:t.
4. Nils Olofsson i Mellbyn läth opwijsa Mårten Olofssons i Mårdsund obligation på 50 dahl. s.m:t tacksambelijen at betalla medh interesse, daterat den 27 september 1689, huilcka Nillss nu igenbegärar. Mårten Oluffson tillstår så skrifft- som mundtelligen sin uthgifne skrifft och skuldh, och hafwer för tijden ingen lägenheet at betallan, utan till försäkringh der om, opdrager han sin skattegårdh i Mårtsundh af 4 tunl. pantewijs, huar medh Nillss Olssons hustro Brita Gudfastsdotter war nögder på sin mans wegnar, huilcket togz till större wissheet ad notam, och Nillss Olson kan sedhan effter lagh der medh procederæ.
5. Nills Gunnarsson och Peder Olofsson i Tossberg kärade till Kjell Nilssons änckia hustru Kerstin Gudfastsdotter i Hällbacken, för deth hennes man skall hafwa huggit på deras skogh ett stufwutimber och tählningar till gålf, utan deras låf, dhet de intet tåhla kunna. Resp. att hennes man hafft låff der till af dee andra grannar Erik Olsson och Östen Gudfastsson i Tossberg, som bewijses medh deras skrifft aff den 23 hujus, att dee låfwadt Kiehl hugga så mycket som kunde behöfwas till een stufwa. Peder Oluffson föregifwer Östen intet gifwit låf på meera än tree tählningar till fähuusgålfwet. Hustro Kerstin berättar derhoos sin sahl. man söcht at råka åklagarena at få också deras låf på timberhugget, och sedan sagt enär dhet war huggit, att dhet war giordt i skogzskillnan emellan Tåssbergh och Kluck, och fått låf af kluxboerne. Peder Olsson förmente dhet war på hans bördzskough, och underkastar sigh laga besichtningh, som och bör skee nästkommande sommar, och enär bewijst blifwer på huars skogh timberhugget är skedt skall lagl:sluth der öfwer göras och afsäijas.
6. Hustro Anna i Nohlgården beswäradhe sigh öfwer dragon Joon Nilsson Storm, för dhet han förhåller henne full betallningh för länte tree tunnor korn 1685 om wåren, emot godt korn igen, och emedhan som dhet åhret blef misswextt, kunde han intet sin låfwan hålla, och dy kommit öfwereens, at han skulle gifwa 10 dal. 4 öre k.m:t tunnan, och åhret effter om sommaren fått af honom derpå 10 ort som är 11 dal. 8 öre k.m:t. Responsio: at han 1684 om wåren länt tree tunnor korn af henne för 6 ort tunnan, i.e. 6:24:- k.m:t, och icke låfwat huarken korn eller 10 dal. 4 öre k.m:t för huar tunna, föregifwandes at markgången då war 6 ort, hafwandes ingen warit och hördt deras accord. Hustro Anna, at grannarna kunna betyga honom läna kornet 1685, dhet Erik Ersson i Krokom och Daniel Jonsson i Nygården säija sant wara, och skett om wåhren, enär säden om sommaren intet blef mogen, som war 1685. Erich Ersson betyger at kornet uthlåfwades och togz på godt korn ighen, och 6 öre s.m:t i lego för huar tunna. Jon Nillson uthleth sigh omsijdher willia förnöija hustro Anna, antingen medh korn emoth korn som rester, heller betallat effter 9 ort heller 100 dahl. 4 öre k.m:t tunnan, huilcket honom pålägges uthan längre drögzmåhl fullgöra.
7. Hustro Sigrid Jonsdotter Nilss Larsons i Nordbyn itererade sin anhängige käremåhl på sidstledne hösteting emoth pijgan Gunilla Gunnarsdotter i Bräcke för dhes ärerörige beskyldningh och undandolde saker effter Lars Mårtenson, som Gunnilla tillstodh sigh sagt, och der om hört tallas aff sin faderbroder Bengt Larsson som absens war, och dy opskötz saken, begärandes laga laga uthslagh der öfwer. Resp. Gunilla beropar sigh ytterl:e på Bengt Larson, som alldeles dertill nekat för länssman Anders Bång och nembdeman Halvar i Bleckåsen, och länssman sedhan honom lijkawäll genom länssman i Undersåker hijt stämbna låtit, och intet hört sedan dher af. Gunnilla, att hennes fadersyster hustru Agnes Larsdotter i Kjösta lärer wetta något dher af, men hon berättar sigh då eij wara hemma, och hustru Segridh dhen tijden war tienstepijga, och eij kunnat, om något undandoldes, derföre misstänckias eller tilltallas.
Erik Pedersson i Berg och Nils Månsson i Helleberg hafwa warit på bythet effter Larss Mårtensson, och betygga, at ingen talte om att Segridh skulle stält sigh i någon måtto otroghen under sin tienst der i gården.
Nämbdens eenhällel:e betänckiandhe:
Såsom Gunnilla Gunnarsdotter hafwer beskylt hustro Segridh Jonsdotter otrogen och undandölt kött och fläsk och annat slijkt aff Larss Mårthenssons ägendom och quarlåtenskap, och gitter dhet eij bewijsa. Altförden skuldh dömmes hon effter 20 cap. Tingmålabalcken, at plichta för obewijssligh beskyllningh med sina fyrattijo mark.
8. Daniel Jonsson i Nygården föredrogh at hans swärfader Jon Nilsson med sine syskon, nembl. Olof och fyra systrar ägde hemmannet ib:m om 3½ tunl:d, och bröderne i sin tidh brukat halfwa gården huar, och hade och huar sina twå systrar hoos sigh. Anna, som war hos Joon, dödde den tijden, och dee tree, Brita, Emfrid och Lucia äre ännu i lijfwet och hafwa sitt förrådh af gården, och Daniel skattar lijkawäll för hela hemmannet, huarwidh observeres, at Brita fullkombligen cederat sin jordepart till Daniel, men Emfre och Luci intet så, utan niutha någhon åker at såå åhrligen, anhållandes derföre at få inbörda den ¼ som Oluff Nillssons barn deraf tillkommer, och blifwa för dheras ombudzman Jon Nillssons prætension på interesse för barnens 1/4 dehl frijkallat. Jon Nillson lämbnar dhet under laga uthslagh, sig till förswahr i framtijdhen.
Till dombs voterades eenhällel:
Emädhan som Daniel Jonson är medelst sin hustrus Karin Jonsdotters arfspart, rådande af ¼ i hemmanet Nygård som består aff 3 1/3 tunl. och till ¼ i lijka måtto som hans hustrus fadersystrar Anna och Britha egt, och Oluff Nilssons barn der af äga 1/4part, och fadersystrarne Emfre och Luci thesslijkes 1/4part, huilcka senare niutha förrådh aff gården och Daniel Jonson icke desto mindre måst suara till alla uthlagor af hemmannet. Och ehuruwäll 16 cap. Jordabalcken landzlagen lyder, at barnegodz må eij sällias eller skiptas, utan till bättre etz., så finns lijkawäll skälligt, lijkmätigt Kongl. May:ttz resolutioner 1680 på rickzdaghen i allmogens allmänna puncter och des 30:de iembwäll 1684 åhrs, at hemmanen intet böre klyfwas och stympas, och altså till underdånigst föllie der aff dömmes, at Oluff Nillssons barn skolla effter mätismanna ordom tagha lösn för sin 1/4part och i lijka måtto effter handen Emfre och Luci för sin 1/4dehl förnöija, och sålledes kommer hemmannet tillhopa, och desto bettre kan swara till chronones uthskylder och blifwa conserverat.
9. Gunnar Larsson i Bräcke angaf sigh 1688 bruka Bengt Larssons halfwa gårdh i Nordbyn, och tillijka med Nils Larsson ib:m, och Olof Nilsson i Slåtte, dels å nyo och dels reparera 9 st:n älgzgrafwar på affradzlandet Kässlarböhlet, och så wijda han intet gangn der af hafft, och Anders Andersson 1689 bem:te gårdh brukat och nytta hafft af hans arbete, och ingen wedergäldningh derföre gifwa wellat, och dy nu honom dherom sökia. Anders Anderssons swärfader Larss i Kiöstadh berättar, att Nills och Oluff hans lagzbröder böra wara tillstädes, och desutan nödwendigt besees, huad arbete dher kan wara nederlagdh. Sedan och dertill medh angafs aff länssman, att ber:de grafwer lära wara belägne inom Wästerkiähls afradzlandz råmerkien, som effter afradzboken begynnas i Tallflodhan, derifrå i Gråsiölijan, der ifrån i Tuäråhn, och derifrå i Kallpannan, och höra 8 st:n bönder till, nembl. Halfwar i Rönningzbergh, Simon i Rödhe, Oluff i Åbergh, länssman Kiöstadh, Måns i Wijken, Agnes i Rödhe, Anders i Östbacken och Peer Simonson i Berghe för 4 dal. s.m:t, huartill Gunnar swaradhe, att 4 st:n äre inom opnämbde
märkien, och in på Kässlarböletz mark, altså kan dher till dhenne gången icke göras, och der Wästerkiähls afradzlandhs skattdragare icke göra på grafwerne inom dheres skogzmercken klandher och prætension, skall dom dem emellan dher öfwer föllia. I medler tijdh skolle godhe män i lagha tijd noga besee i parthernes närwaru huru många grafwer på huarderas afradzlandh giordhe äre, och på dem som kunna finnas på Kässlarböletz besee och antächna, huad arbete der på kan anwändt wara.
10. Torbjörns hustrus i Utgård Karin Nilsdotters beswähr öfwer dragon Nils Forss hustru Kerstin Larsdotter om skuffandhe i kyrckian företogz och först tillfrågades hust. Kerstins påberopadhe wittne i saken, hustro Märit Simonsdotter i Kaxen, som swarar sigh den gången som oredan skall wara opkommen, icke warit i kyrkian och intet hördt der af, förr än till tinget blef tillsagdh att comparera, uthan des moder hustro Märitt, som berättade sigh als intet wetta der aff, och som sedhan hördtz om tijdhen, haar hon stått öfwerst i bäncken och huarken hördt eller sedt något dhem emellan wara föreluppit. Anders Nilssons hustru Cissla Matsdotter berättar sigh föllia hustro Karin samma gångh i kyrkian, och at i bänken war trångt, doch fingo dee rum, och strax dher effter kom hustru Kerstin, der medh hustro Karin stigit opp, och gått utur bäncken, seendhes intet henne blifwa aff hust. Kerstin der till bracht, huarken medh ryckiandhe eller mundbruk, utan hustro Karin gått sielfmant uhr bänken och gifwit henne rum. Hustru Karin föregifwer henne stött på sigh medh fothen, och der medh gifwit henne sitt rum, och dhet under kyrckwägen heemåth för sexman Jon Matsson i Västerulfsås sagt, men begärt dhet han intet wille för prästen nämbna som intet war af wärde, eller kundhe bewijsas, men han dhet lijkawäll uthsagdt, och deraff måst henne anklagha, och nu eij kan dhet ringaste bewijsa.
Resolutio:
Så widha hustro Karin Nillsdotter huarken wellat eller kan bewijsa hust. Kerstin Larsdotter Nillss Fårsses sigh skuffat i kyrckian, och ingen förargelse der af timat, utan hon der till bracht aff sitt lösa angifwande till sexman Jon Mattzon. Altså blifwer hustro Kerstin i deth målet frijkändh.
11. Effterskrefne lappar betyges wara uthfattige och hålla sigh uppe i fiellen hoos dee andra, och inga uthlagor för 1689 betalte eller kunna betalla. Nembl:n:
s.m:t
Mårten Jonsson i Westfiälle 2:16:-
Lars Skarillson i Steenfiälle 2:16:-
Jon Olsson i Pässgiählsfiäll 2:16:-
12. Nils Olofsson i Mällbyn opbödh första gången Mårten Olssons hemman i Mårdsund aff 4 tunlandh för 50 dal. s.m:t som han honom uthsatt före.
13. Mårten Olsson i Mårdsund lät utsäija Nils Olsson i Höhlbacken ifrå des halfwa gårdh af 2 ¼ tunl:d för skuldh, som han för rätten tillstått, och opdragit till betallningh, huilcket länssman Anders Ersson Långh åligger at fullgöra.
14. Olof Hemmingson i Rise hafwer förlijchts medh sin gäldh- och skuldenär Anders Svenson i Stavre, at han skall detta åhr få sex dahl. s.m:t och dee resterande 9 dahl. s.m:t låfwat effter handan betalla.
15. Effter herr gouverneurens excell:s ordre af d. 15 jan. 1690 etc. Offerdahl s:n Rise Lars Larsson 4 tunl:d begifwit sigh för någre och 20 åhr sedhan till Nårie, och lembnat hemmannet till sin systers man Nils Gunnarsson, som dhet brukat till 1687 inclusive och dödde 1688, och intill den tijdhen dhet halfft häfdat och skattat före. 1688 des änckia hustro Dordi Larsdotter ben:te halffpart. Åtskillige hafwa den andra halfparten brukat, och nu gl:e leutnanten Måns Chrestierson. Dragon Nils Larsson Forss indeltes hela hemmannet 1685, då deth skall warit i godh häfd. 1689 mächtade hustro Dårdj deth huarken beså eller hööslå, utan legat alldeles obrukat, och derföre inga uthlagor kastat aff sigh, warandes hust. Dårdj af misswextt alldeles uthblåttat. Nämnden betyger lenssman warit bekymbrat at kunna skaffa der på åbo, men ingen kunnat få, wettandes intet i synnerheet berätta, om herrar officerarne giort sigh någon flijth, at skaffa åbo der oppå.
16. Leutnant Måns Christiersson opbödh tredie gången Per Erikssons halva hemman i Rise och Offerdahl sockn á 2 tunl:d emot länte penningar effter lagha dohm den 17 octob. a:o 1685.
17. Isak Olsson opbödh tredie gången sin sahl faders hemman i Åse i Altsen sochn belägit om 1½ tunl:d som han inbördat aff sine syskon för 80 dal. s.m:t huaruti hans broderspart berächnas som är 40 dal. dito, och belöper 120 dal. s.m:t.
18. Erik Nilsson insinuerade een lagbudhen och lagståndhen köpeskrifft, dat. Altzen d. 14 octob. 1687, gifwen af Larss Erichson på des hemman i Röde by om 3 tl:d för 165 dal. s.m:t. Warandes sidsta opbudet skedt d. 3 octobris a:o 1688. Och så widha han der till obördigh är, reserverat dhet Kongl. May:tt och chronan till lösn, dher deth i nåder skulle behaga, huar å hemmannetz adpertinentier bör noga aff ländz och tolffmän specifice antächnas och widh handen gifwas, doch der Kongl. May:tt icke behagar dhet låtha inlösa, niuter Erich Nillson sitt köp till godo, och bekommer laga confirmation.
19. Nämbdeman Peder Nilsson i Vången rest till Nårie twå dagar för tinget utan låf, och ingen gl. tolffman i sitt stelle skaffat, dy saker effter 33 cap. Tingm.b:n till sina tree mark.
20. Dragon Nils Grelsson, lagstembd aff Brita Olofsdotter i Kluk för äreröhrigh beskyldningh, och icke comparerat, dy saker till sina tree mark.
Ting den 26 och 27 september 1690
Källa: Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3816, renskrift, fol 833v-339v.
Anno 1690 den 26 och 27 september, medh allmogen aff Offerdahls tingelagh, præsente prætore och nämbden.
Peder Nilsson i Vången Olof Ersson i Kluk
Jon Nilsson i Ugården Halvar Nilsson i Bleckåsen
Peder Månsson i Kaxen Peder Jonson i Landverk
Mårten Jonsson i Röde Olof Nilsson i Mo
Måns Persson i Bergom Enar Pålsson i Ekeberg
Peder Olsson i Tulleråsen Jon Mattsson i Ulfsås
1. Dato aflade Jon Matssson i Ulfsås sin nämbdemans edh.
2. Dato oplästes Kongl. May:ttz förr nämbde placater.
3. Maria Ersdotter ifrå Hammerdahl sochn och Fyrås by föreställtes och angafs hafwa födt oächta barn Ersmässtijden förleden, huartill hon beiakade, och at deth läfwat fiorton weckor och at feltskiergesälln Isak Wulff är barnfaderen. Resp. att dhet icke ähr sandt, och med henne ingen beblandelse skett och att han hela den tijden söckt sin willia och otucht medh sigh hafwa och gått effter sigh i skoghen, der hon wallat boskapen, och tillijka med sin broder Lorentz Wulff pingesttijden 1689 kommit ut på ängian, och begärt att hon wille sig luska, och hon nekat, då herr öffwerstleutnant Ribbingz tienstehion hust. Ingridh som och wallade boskapen skall sagdt sigh gifwa henne låf att luska honom och han tagit henne och satt neder på marken, och hustru Ingridh tillijka medh Gunilla Pedersdotter Peder Nilssons i Vången drifwit bårt med boskapen, och han sedan på backen hafft sin willia med henne, och Lorents i medler tijdh bårtgått, och pass åtta daghar effter haft sammanlagh med honom hemma i gården hoos Olof Larsson uti een hööbodh, och då lågh Gunnilla Pedersdotter, och Oluff Larsons dåtter Råggierd i samma sängh, och sedhan uthj skoghen twå eller tree gånger, och sidsta sammanlagh war i ladan, då Oloff Larssons moder hustru Lissbetta och dåttren Råggiehl lågho på samma loa, men lijtet afsijdes, men Isach Wulff nekar alldeles sigh henne häfdat: kånan berättar derhoos, at herr öffwersten skall frågat honom, om han henne något gifwit, och han sagt twå eller tree r.d:r, och h:r öfuersten sedhan frågat henne derom i sitt huusfolckz närwaru, och hon nekat. Men Isach Wulff nekar som tillförenne till alt hennes föregifwandhe. Maria, att Olof Larssons hustru och hustro Barbro änckia warit hoos sigh under födzlequälliandet som warade i åtta dagar, och tillhållit at bekänna barnfaderen. Hustro Kerstin Persdotter Oloff Larsons berättar sig medh goda och och onda henne tillfrågat under dee åtta dagar hon qualdes och hon swarat altidh ingen annan wara barnfaderen än Isach Wulf. Item, att dåttran Råggiehl och Lissbetta sagt, dhet Isach om nättren hos Maria uthi ladan legat. Hustru Barbru Mårtensdotter hafuer i fyra dygn wakat öfuer henne, och hon begärt aldrig blifwa förlåssat, om icke Isaac som hon sagt, wara barnfaderen. Roggiehl Olofsdotter, att Isach låg een natt i sängen, der Maria, Råggiel och Lissbetta lågo, och hörte intet honom något göra, emedan hon waken war, men een annan gångh lågo dee bådha tillhopa strax brede widh, och hörde honom först säija till Maria om han inte finge liggia hoos henne skulle han skämma uth henne, och sedan hörde, deth han hade beställa med henne, dhet hon för sin moder berättat. Gunnilla, att hon sågh een gångh i ladan Isach liggia widh Maria och sombnat, wettandes dy intet huad dee hade för sigh.
Hustru Ingrid Andersdotter berättar sig allenast dee Isach på ängiet taga kring om Maria, och satte neder att luska sigh och hon gifwit acht på boskapen som dreef der ifrån, och een lijten stundh dereffter kom Maria till boskapen.
Hustru Lisbeta Olofsdotter öfuer sina siuttijo åhr, betygar sigh see Isaac komma een gång i ladan, och lagt sig hoos Maria, wettandes intet huad dee hafft för sigh, emedan som hon strax sombnat.
Såsom Maria Ersdotter bekändt under barnsängiet för jordegummorna, då hon i några dyngn hårdt qualdes, ingen annan wara barnfaderen än Isaac Wulff, och bedt Gudh sig icke willia förlossa om hon icke der uthi sagt sant. Der till medh är han af några sedt liggia i sängh med henne uti Oloff Larssons ladu, der Maria tiente, och een pijga hördt honom hafwa ihooplagh medh henne. Altså finner rätten skälligt, at påläggia Isach Wulff nästkommande tingh sielf edlöffte befria sigh, henne intet inom den tijden häfdat hafwa.
4. Gunnar Larsson i Bräcke och Lars Olsson i Röningsberg tilltaltes hafua förledne sommar funnit een älgh och sigh tillägnadt. Resp. att deras wallpijgor een funnit som wargarna ihälrijfwit, huar af beggie låren warit opätne, och huden illa rijfuen och skämbd, så at hon intet æstimeras högre än för 16 öre s.m:t, och köttet för 12 öre dito. Länssman Anders Erson Bång betygar dem dhet tillkänna gifwit, och een mijhl warit ifrån deras gårdh widh fäbodarne.
Resolutio: Såsom intygat är, at dee sin findh oplyst och kungiordt hafwa, och Kongl. May:tt och chronan såsom skytzherre öfuer alla högdiur är, altså heemfaller Kongl. May:tt och chronan för 2/3, huden för 16 öre, och Gunnar och Larss för 1/3 effter 33 cap. Tyfmålabalcken L.L., huar uthi köttet berächnas, så wida dee lång wägh effter så ringa gått.
5. Ryttar Jonas Månsson anklagade dragon Olof Holenius för dhet han aff sig stullit både korn och sill, som han i ett quarnhuus igenfunnit, och der till medh kallat sig gårrtyff. Responderat. Sigh honom intett stullit, men kallat honom gårtyff effter dragonernes Erik Persson Hals och Henrik Bjesses berättelsse, som icke tillstädes äre, och hafua sitt quarteer i Offerdahl sochn. Jon Mattzson berättar sig iembfördt Jonas Månssons tagne sill i quarnhuset med hans hafde sill hemma, och funnit wara af samma slagh. Holenius, at han fått några sillar af Tohl Olofsson, huar till han nekar, och säger Holenius budit sig så säija, det han eij kan göra efftersom han aff sig ingen fått. Holenius föregifwer dhet dragon Oloff Groff dhet sedt och kunde bewittna, om han närwarande war, och Tohl säger dhet icke sant wara. Jonas Månsson, Tyrris Jonsson, Jon Matsson, Torbjörn Simonson, Tord Olsson och Nils Olofsson i Österkjälarne besuärade sigh skriffteligen öfuer Oluff Holeni tyfwerije, så att dee intet nånsin drista sigh gå hemman ifrån, uthan måst sättia wacht för sin ringa ägendom, och at han hafuer dirkar, huar medh han opläter alla huus han will, huar till Holenius deels nekar, och huad kan giort wara, ähr honom efftergifwit, men aldrigh för tyfnadt lagfördh eller plichtat. Jonas Månsson itererade om hans sidsta stöldh och han nekade. Jon Mattzon betygar, at Holenius sig klagat, dhet Jonas stullit bårt sin sill i quarnhuset, det han säger sig icke sagt, och icke något tillhåld der hafft, då Jon Mattzon påminte honom om skiorthan som togz full med miöhl i quarnhuset. Han nekar icke allenast till skiorthan, utan och itererar sig icke hafft något i quarnhuset.
Resolutio.
Så som dragon Olof Holenius intet finns wara för tyfwerije tillförne dömbd, så remitteres öfuer honom angifne beswhär till underdånigst föllie aff Kongl. May:ttz resolution a:o 1686 till låflige regementzrätten at optagas och decideras. Och så widha han tillstå sig kallat ryttaren Jonas Månsson gårtyff effter dragonernes Erich Halss och Henrich Biesses berättelse, som icke tillstädes äre, så måste der med beroo denne gången, ehuru wäll rätten hade fogh honom med straff beläggia, som sålledes een ährlig man angrijper efter löst tahl.
6. Herr regementzquarteermestarens Carl Gustaf Hammarskölds fullmechtigh, fureren Håkan Örn emoth Erik Pederson i Berg, angående tuenne kårgar han beställt till herr öfuerstens behoff 1688, och gifwit på handen twå caroliner, dem han till föresatte tijdh effter låfwan icke giort färdigh, och der till med för huardera begärer sex dahl. k.m:t, fast högre än dee wärda warit, och andra gifua plägar. Angaff sig med honom wara förlijcht, att han skulle restituera opburne tuå caroliner, betala tuå stembningar charta sigillata, och tuå dahl. s.m:t för omkåstnadh, som inalles är åtta dahl. 12 öre k.m:t förutan carolinerne, huar till Erich Pedersson beiakade, och honom der på sin hand gaff.
7. Rusthållaren Moses Andersson Lund fodrade aff sin förra suäntienare Nils Nilsson Edberg effter slutten räkningh den 26 october 1685 om hans suäntienare löhner 5:12:8 dal. s.m:t, huilcken räkningh dee bäggie wnderskrifwit, och då warande munsterskrijfware Beniamin von Kuldstorch som rächningen giordt till wittne under skrijfwit huilcka Nillss icke disputerer, utan föregifuer sig hoos honom Moses arbetat och ingen betallning fått. Item att 16 öre s.m:t rester på hans legopenningh, iembwäll och twå gångne warit på execution och intet kåsthåld fått, huar till Moses nekar, och weet sig honom icke een skilling skyldig wara, eij heller för något citerat worden.
Resolutio: Nillss Nillsson i Ede dömmes effter liquiderat och underskrifwin rechningh den 26 october 1685 betalla till rusthållaren Mosses Anderson Lundh utan wijdare oppehåldh 5 dal. 12:8 p:r s.m:t och emedan som illiquidum intet kan medh liquide blandas, och Nills Nillsson icke heller Moses Andersson stembdt, så kan hans oprepade och angifne arbete denne gången intet optagas, och der han med skähl af honom något hafuer at fodra, så söke honom lagligen det bästa han kan och gitter.
8. Länssman Anders Ersson Bång gaf widh handen hurusom han fått wetta, at tre mählingar 4 stänger åkerslotte ware förpantade ifrån nuwarande ländzmans gårdh i Kiösta till Lars Erssons i Överkjösta effter een attest datert d. 18 maij 1650 aff Erik Nilsson i Viken, Erik Matssson i Rönningsberg och Olof Halvarsson, Rönningberg, lydandes iblandh annat, att Erich Larsson skulle gifwa åhrl. till Chrestiern så längie panten waar bårta 6 skillingar tree uthlagor. Huaremot exciperades och jnwändes, at enär under danske regementet alla hemman kändes för chrone, huars åbo 1611 hållit med dee swenske, och icke flydt till Nårie, då ägde hans fader Erich Larsson ett tunland i Nederkiöstadh, huilcket Chresten Chrestenson med några andra tunlandh sigh till böxladhe, och sedan hennes May:tt dråttning Christina resolverat, deth alle sådanne hemman skulle komma till odalls igen, hafuer hans fader Erich Larsson lagfört Chresten Chrestensson a:o 1650 d. 30 september för sin odallsrätt i Nederkiöstadh som Chresten med stoor af sonningh och böxlepenningar besåth, och han opwijst een wällfången doom, som förmähler honom hafwa gifwit stora penningar, gården alt å nyo opbygdt, jorden och ängiarne oprydt, och blefwe förlichte, at Chresten gaf Erich Larsson tree mälingar och 4 stänger åker, som äre med rå och stör omlagde, och liggia inuti Erichs Larssons åker, dem Chresten inlöst hafuer, och ingen der på meera talla. Deremoth oprijfwes tingzrättens dom aff d. 22 septembris a:o 1622, om ett tunland pantjordh som Jon Nillsson och Chrestier Chrestiersson i Kiöstadh tuistadt om, och Jon som war odalsboren dertill will wara närmare den både inlösa och böxla, än Chrestiern som war oskyldigh, och Chrestiern swaradt sigh med Jon Nillson giordt sone, samma pantjordh inlösa af Nillss i Faxnälden, som war förpantat för 40 r.d:r och sedan samma jordh böxla, efftersom Jon Nillsson nekat sig kunna den både inlösa och böxla, och Chrestiern den med 30 r.d:r aff Nillss i Faxnälden inlöst, och med dem förlijcht och sedan böxlat, och derföre wunnit lagha dom der på.
Sedan opwijstes een dom daterad 7 martij 1639, att Christier Christiersson och hans barn effter honom skulle wara till Kiöstadh gårdh berättigat och närmast, efftersom han tree tunlandh aff fougden Baltzar Rohr d. 1 octob. 1616 böxlat, den 26 martij 1622 aff Daniell Rassmusson ½ tunlandh i samma gårdh, och d. 22 septemb. 1622 aff Daniell Rasmuson ½ tunl. som är tillhopa 4 tunl. Doch hafuer han deruthi, som för feijgden warit ifrå gården pantsatt, inlöst 2 tunlandh som Nillss i Kiöstadh warit odellsman till, ifrå Erich Larson i Kiöstadh ett tunl. som han hade i pant för 30 r.d:r. Ifrå Nills Månsson i Faxnälden ett tunland för 30 r.d:r, och der till med gifwit dem sohne, som hafua warit närmast odalsmän dertill, huilcka är præsenterat på tinget den 10 junij 1651 och wederkändt, och bewilliadt dher å fastebreeff, och samma dagh och dato dombreff der på gifwit. Lars Erson bekänner, att dee tuistige 3 mäl:r och 4 stänger hördt och lydt under eena tunl:det som war kommit ifrå Öfuerkiöstadh dem Chrestierns förman Grelss Olsson hafft, och sålt twå mällingar och 4 stänger effter een löös zedell, till Erich Larsson, och Oluff Folkesson een mähling som ringa witzordh kan gifwas, huilcka, deth oachtadt, Chrestiern lijkawäll 1650 gifwit Erich Larson i förlijkningh, och sålledes gifwit honom, deth han förr köpt aff Grelss och Oluff, men i förlijkningzskrifften står, att Chrestiern den inlöst hafuer.
Aff föregående ransakningh befinnes, att dee tuistige tree mäl:r 4 stänger åker i Öfuerkiöstadh warit pantsatte ifrån Chrestiern Chrestiernssons hemman i Nederkiöstadh till Erich Larson i Öfuerkiöstadh, huilcka Chrestiern intet warit mächtig inlösa, och derföre uthi fogdens Baltzar Kåres tijdh och närwaru afftallat, dhet Erich Larsson skulle åhrligen gifua till uthlagor för bem:te jordh åth Chrestiern Chrestiernsson sex skil. till des panten blefwe inlöst effter gode mäns der öfuer gifne attest d. 18 maij a:o 1650, och besagde åhr 1650 d. 30 decembris hafuer Chrestiern cederat och gifwit Erich Larsson samma jordh i förlijkningh för sin odallsrätt i Nederkiöstadh som han inlöst hafuer, som är skedt ofuanbem:te dato på Altsens tingh, och aff underlagman Peder Classon medh hand och segell bekräfftat. Men såsom Erich Larssons i pant hafde eena tunlandh uthi Nederkiöstadh, huar under bem:te 3 mälingar 4 stänger lydt, är inlöst med 30 r.d:r aff Chrestiern Chrestiernsson, och alla som hafft prætention på bördzrätten på hemmanet förlijcht, och dy fått domb deropå den 7 martij 1639, huar af nogsambt synes, att Erich Larson utan skähl kommit till förlijkningen, efftersom tunlandet som war allenast förpantadt, war inlöst medh 30 r.d:r och till större säkerheet sedan landet kom under Sweriges chrona och devotion hafuer Chrestiern deropå tagit fulkomblig doom och fastebreeff den 10 junij 1651, huaruthj förmälles, at allt som der under af ålder legat, skall der till höra. Huarföre och såsom aff nämbde 3 mälingar 4 stänger åker af ålder finnas hördt under Nederkiöstadh och nu warande chrone och länssmansgårdh, altfördenskuldh pröfuar rätten skälligt lijkmätigt Kongl. May:ttz placater om skattskyldigh jordhdehlningh de annis 1673 och 1677, att samma tree mälingar 4 stänger lägges till gamble bohlstahn i Nederkiösta igen emot lösen effter Kongl. May:ttz resolution 1685.
9. Appelerat aff swermoderen Olof Clemetsson i Lien hafuer förlijchts med Jon Pålsson i Bångåsen om Bromyran Jon ifrå hans hemman i underpant hafft för 5 r.d:r och skall Oluff gifwa honom sine halfua penningar igen som är 2½ r.d:r á 6 m:k:r, och dermed myran tillträdha huar om dee inför rätten handsloges.
10. Olof Hemmingsson i Rise fodrade resten aff ryttaren Anders Svensson för halfwa hemmannet i Stavre, för huilcket han skall gifwa 67 dal 16 öre s.m:t, deth Anders tillstår, och förmenar sigh warandes betallt, dy liquiderades dem emellan, och befans:
| Att derpå är betallt | 7:26:- |
| Sedan till leut. Månss Chiestierson 6½ plåth, som är | 13:-:- |
| Till Oloff Jonsson i Rijse på hemmansbytet | 18:-:- |
| 1690 fått contant 5 ort och är | 1:28:- |
| Actor tillstår sig wara skyldigh länssman Anders Ersson, som ryttaren betallar | 2:-:- |
| Item till Tårbiörn i Uthåhs för een koo 11 ort facit | 4:4:- |
| Item till hustru Britha i Gieele | 1:28:- |
| Resten dömmes Anders Swenson utan oppehåld betalla, som är | 19:4:- |
| S:a | 67:16:- |
11. Ryttmester Magnus Gabriel Willenssens läth angifwa hurusom Nils Nilsson i Ede har förlengst antagit rustningen för samma hemman, och kan förstå, at Kongl. May:tt och chronan på allhändelsse icke kan fulleligen wara försäkradt om des præsterande framgeent, emedan som Nillss Nillsson intet äger hemmanet, uthan dess halfua förpantadt och inrymbt Halvar Olofsson för 109 dahl. 16 öre s.m:t, och för den andra halfwa dehlen skyldigh till Peder Gotesson i Krok uti Kall sochn och Undersåkers tinglagh 70 r.d:r á 6 m:k:r s.m:t, huilcka Nillss Nillsson erkänner sigh skyldig wara, huar om widhlyffteligen discurerades, der iblandh Peder Goutsson uthläth sigh ingallunda kunna för sin halfpart i hemmannet, antaga någon rustningh, efftersom han bor fierran derifrån, och hafuer skattungh gårdh i Kall. Icke heller wiste han, enär Nillss Nillsson antogh rustningen. Halvar Olofsson uhrsächtade sigh ochså eij kunna wara mächtigh dertill, och bleff äntelligen föraffskedat, at Halfuars broder Olof Olofsson i Röningsberg som är tilldehlingzbonde undher samma rusthåld, antager halfwa rustningen, och broderen Halfwar Olsson den andra halfua, och uthlåfuar effter handan lösa uth Peder Goutsson för sin halfpart i hemmannet Edhe, och blefwo så föreenthe, at han skall gifwa Peder sex dahl. s.m:t om åhret, och intet interesse för deth som återstår, till dess summan blijr betallt och sålledes lösa Oluff Olsson och Halfuar Olsson till sig, Nillss Nillssons mountering för billigt wärde, och wiss tijdh at betalla, huar om dee blefue förtröstadhe, at niutha genom h:r ryttmestarens görande moderation och accord dem emellan, der på dee strächte häradzhöfdingen sin hand inför rätten.
12. Peder Olofsson i Tossberg besuärade sigh öfuer Halvar Nilsson i Kluk, först för deth han hafuer satt sin gerdzlegårdh inom hans råmerken. Sedan slagit in på sigh i Mågswedan, och för det 3:die låtit sina hästar afbeta Biändrole. Resp. att han intet meera inhängnadt än hans förmän honom wijst, nekandes sigh slagit in på honom, och at Biändrolet ligger i willande skogen ohängnadt, och hästarna kunna dijtkommit, dijth actoris hästarne skolla warit.
Resolutio. Saken kan för denne gången intet afhielpas, och måste gode män af nämbden som parterne wällia, besee om Halfuar satt sin gerdslegårdh inpå Peders ägor. 2:do noga pröfwa om Halfuar slagit inpå honom i Mågswedan, och 3:tio besee huru Biändrolet är belägit om det kan conserveres utan hängnadt för creaturen om dee dess williandhe icke dijth släppas.
13. Länssman Anders Ersson Bång skrifuidt länssman Olof Jonsson i Häste till, at citera Jon Mickelsson i Krokom för någon saaköres rest, och han sig icke inställt. Effter actor föregifuer sigh skrijffwit, at der han intet skulle sig till betahlningen bequämma, skulle han honom stämbna, och förmenar honom deth fullgiordt, huar medh dhet blifwer.
14. Erik Olsson i Västbackan uthlåfuade bestå halfwa synskostnan tillijka med Måns Andersson ib:m, som höltz 1689 om Höömyran och des dombs uthlössn.
15. Så som allment klagas, at enär boskapen drifs till fiäldz åth fäbodarne och der ifrån, at een dehl och mäst alla drifua genom boowallarne och ängiarne, och dels dem afbetha och dels förtrampa, dy blef sådan egenwilliogheet förbuden widh laga botum till görande och måste dee i så måtto bruka skogzwägarne som det ophuggne har och kunna ophuggas, och afhålla boskapen at göra skadhan derest intet står at undwijka, medelst bywägar, wallarne förbij.
16. Hustru Kerstin Jeppesdotter i Tossberg beswärade sigh öfuer sin mågh Nils Olsson i Hållbacken, att han henne förhåller een koo som hon honom 1679 hafuer länt, och effter dåttrens dödh igenfodrat, och han föregifwit, deth sin hustru på sitt yttersta sagt modren wara skyldigh tree r.d:r courant. Item länt honom een duhnsängh och ¼ tuna korn. Resp. att koon ähr länt, den han effter sin hustrus bekännelse på sin sothesängh at modren war skylldigh tree r.d:r courant, förhållit, och at han eij annat weeth, än duhnsängen skall wara förährat, och tillstår ware skylldig ¼ tunna korn.
Resolutio. Aldenstundh Nillss Olsson bekänner sig aff sin swärmoder hustru Kerstin Jeppesdotter länt een kooallaredha 1679, och intet annat har at förebära, än at hans sahl. hustru skollat sagt på sin sotesängh, hafwa aff sin moder fodra 3 r.d:r courant. Altså och emedan lånet är wijst, och enom eij tillåthas wittna i sin saak med sigh, så dömmes Nillss Olsson widh påfodran låta hustru Kerstin få een iämbgod koo igen, och i lijka måtto låta henne få sin uthlånte duhnsängh igen, tillijka medh ¼ tunna korn som han är skylldigh. Skulle han hafua någon rätt till angifne tree r.d:rs fodran, så kan han henne derom lagligen sökia.
17. Olof Jonsson i Tångeråsen lagstembd aff Erik Olsson i Rise för deth han bårtlegt hans pijga i olaga tijd, och intet comparerat, dy effter 33 cap. Tingmålabalcken saker till tree mark.
18. Dragon Anders Skåning laghstembdt aff Nils Andersson i Kjösta och sig absenterat utan förfall, dy saker till sina tree mark.
19. Peder Jonsson i Åberg bekänner sigh wara förlijcht mwd sin skuldenär Peder Olsson i Tossberg, at han skall nu i höst betalla 4:13:12 s.mt, och äfwen så mycket nästkommande Gregori marcknat och der medh wara åthskillde, huar till Peder Olsson beiakadhe.
20. Länssman Anders Ersson opwijste een liquidation medh capiten Mikael Johansson Planting om någon rest för någre åhrs uthlagor för Wången, som sahl. generalmaioren Anders Planting bör swara till, och så kommit öfuerstens detta dato at h:r capiten betallar 7:12:7 s.m:t och länssman och så mycket cederat, at undfly action, som h:r capitens underskreefne räkningh detta dato uthwijser.
21. Olof Nilsson i Slåtte och Mårten Jonsson i Bleckåsen tilltaltes hafua 1689 wellat ingöra illa rensat och ogiftat kyrcktijonde, och dee förklarade sig litat på sina quinfolck, och fått den samma inlösa, och sålledes ingen kommit till skadha, bediandes om uhrsächt, huar med deth bleff, med förmaningh till dhem och i gemeen, att dee widh laga straff tillgörandhe göra rätt och wällpyntat tijonde.
22. Dragon Jöns Geting lagstembt för elgzdiurs skiutandhe och sig absenterat, dy böter han för stämbningz försittiande tree mark.
23. Dato afladhe effterskrefne sin sexmans edh. Nembl. Per Karlson i Berge, Olof Grelsson i Röningsberg, Jon Olofsson i Ofne och Daniel Jonsson i Nygården.
24. Nils Olsson i Mällbyn opbödh andra gången Mårten Olofsons hemman i Mårdsund pantsatt för 50 dal. s.m:t, som extractum protocolli utwijser.
25. Nills Andersson opbödh första gången Västregården i Ytterkjösta i Altssen sochn som Erik Jonsson tillförenne åbodt, köpt af bördemännen för 151 dal. 4 öre s.m:t som skrifften af den 26 september innewarande åhr uthwijser, som utom börden såldt är, och förbehålles Kongl. May:tt och chronan till lösn etc.
26. Olof Jonsson opbödh förste gången Mårten Olofssons halfua hemman i Hållbacken medelst modrens der inlagde jordepenningar för een tunna korn och 63 dahl. s.m:t som åthskillige terminer skolla betallas, varandes köparen der till bördigh.
27. Ryttaren Anders Skogh opbödh första gången sine styfbarns Erik Jonssons och Måns Jonssons arfuejorder i Röde effter deras fader för 22 dal. 25 öre 8 p:r å huar broders dehl, som belöper 45 dahl. 18 öre 16 p:r förståendes at både han och deras moder dertill obördige äre.
28. Lars Olofsson Bolenius opwijste een liquidation med capiten Mickel Johansson Planting om någon rest för 1679 och 1680 af Vången, som sahl. gen.maioren Anders Planting bör suara till, och så kommit öfuereens detta dato, at h:r capiten betallar 4:22:18 p:r och Larss Olson så mycket cederat, at undfly action som Larss Olsons underskrefne rächningh dato uthwijser.