Bilden tagen runt förra sekelskiftet.
Foto: Nordiska museet (CC Public Domain)
Fäbodar, som ofta låg utanför den egentliga jordbruksbygden, nyttjades av bönderna sommartid. Dit fördes kreaturen för att för att beta på vallar eller i frodig skog, och de öppna jordar som låg intill bondgården användes för att odla vinterfoder och olika grödor. På fäbovallen (i buom) fanns byggnader för övernattning, fähus och kokbodar. På en fäbodvall kunde flera bönder ha sina fäbodar. Här vistades pigor med kreaturen större delen av sommaren för att producera smör och ost, som var lätt att transportera och som kunde bevaras över tid. Betet kunde här ske på utmarken, de tidigare avradslanden. De centraljämtska bönderna hade ofta långt till bodarna. Så hade t.ex. Rödöborna bodar i Åkersjöområdet, vid fjällkanten, en sträcka på 4-6 mil, som kreaturen fick vallas vår och höst.