Ting den 11 maj 1661.
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. AI:5, fol. 16-16v, ÖLA.
Anno 1661 den 11 maij höltz laga tingh medh allmogen uthi Offerdal, wederwarandes chronones befallningzman wäll:tt Daniel Bertillsson, sampt de 12 edsvorne lagrättesmän. N.
Anders Jonsson i Rise Olof Persson i Tulleråsen
Nils Olofson i Åflo Mårten Olofsson i Kaxås
Erik Jonsson i Rise Jon Bengtsson i Ekeberg
Jakob Olofsson i Söråsen Jon Siggesson i Rise
Jon Aronsson i Kaxås Jöns Månsson i Stavre
Erik Persson i Berg Lars Larsson i Rise
1. Effterfrågades aff wäll:tt befallningsman om någon missgierningh i församblingen funnes, som hafwa öfwerträdt, Gudz nampns försmädelsse, storböndagzbrott, dråp, slagsmål, horerij och lönskeläger, skada å åker och engh, medh mehra, som emot Gudh och lagen sträfwer.
Allmogen swarade enhälleligen medh eno mundh, att (dedh Gudh warj loff) det inge groffwa synder och missgierningar höres wara begångit.
2. Befallningzman läth opbiuda effterskrefne ödesgårdar: Jon Elians änckias gårdh i Klaxås, Hemming Jonssons gårdh i Västgård, Jon Anderssons gård i Utgård, Jon Aronssons gårdh i Böle och Jon Aronssons gårdh i yther Tulleråsen, till näste arfwingar och odelzmän, att de chronones uthlagor clarera kunde, hwar ock icke effter laga opbudh, kändes chronan with ofwanbe:te hemman, effter utgången \Kongl. stadgez resol./ om ödehemmanom.
3. Lähnsman Helge i Åflo anklagar hustru Agnes i Kaxås, thedh hon hafwer slagit en pijga Kerstin Larsdotter i Kaxås någre kinpustar uthi sochestugun. Emädan be:te qwinfolck äro stämbde till tingz och icke framkommo \och hafft lagligh/ förfall, remitteres detta till nästa laga tingh.
4. Anders Pålsson i Bredbyn ähr beslagen thedh han haffuer kiöpslagat owitterligen medh Jon Eriksons son i Landöen \en ung pilt/ om en jernstyr. Till detta kan Anders icke undfalla, hwarföre bleff han aff nembden saakfält till – 3 m:k.r effter det 4 cap. kiöp:m B:LL
5. [text saknas]
Ting den 22 oktober 1661.
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. AI:5, fol. 39v-, ÖLA.
Anno 1661 dhen 22 octobris höltz laga tingh medh allmogen i Offerdalz tinglag. Nährwarandes chronones befallningzman ehrebar och wälbetro:d Daniel Bertilsson sampt de tolf edhsworne lagrättesmän. Nembl:
Erik Jonsson i Rise Jon Ånsson i Kaxås
Jon Bengsson i Ekeberg Jakob Olofsson i Söråsen
Erik Persson i Berg Nils Andersson i Rise
Olof Persson i Tulleråsen Jöns Månsson i Stavre
Nils Olofsson i Åflo Simon Torbjörnsson i Utgård
Jon Nilsson i Öne Helge Larsson i Åflo
1. Publicerades Kongl. Maij:ttz placat och påbudh, daterat Stockholm d. 24 julij a:o 1661, angående manufactueren i Esseheltuna, och huruledes medh them bör förhållas.
2. Oplästes Kongl. Maij:ttz drottningh Christinas nådige resolution och förbudh á dato Stockholm d. 27 februarij a:o 1653, hwilken hans höggrefl. exell:tz och nåde, h:r general gouverneuren högwälborne Johan Oxenstierna Gabielsson hafwer uthwärckat. Strängh och alfwarlig kraff[t] att ingen må fördrijsta sigh, att försällia någre ägor (wedh hwad nampn the hälst hafwa kunna) till een eller annan, ifrån sine egne hemman, wedh laga plicht, och penningar förlistztande.
3. \Lähnzmanen Moses Andersson/ præsenteradeh een attest, som förrige ländzmannen, Helge Larsson i Åflo hafwer uthgifwet till wälb:d h:r ryttmästaren Bernfält, hwilken han någerlunde disputerade, dher han angaf aldrigh sin meningh warit, att betala kiyrckioherden wäl:t h:r Olof Bertilsson, then gästningh, som wälb:d h:r ryttmästaren der i sin egen person giordt hafwer. Men detta ahlenast tilstådh, att han inge penningar äskar för dhen giästning som wäl:bd h:r ryttmästaren, hoos sigh giort hafwer. Sampt i lijcka måtto inge gästningpenninger fodrar för dhet gemene rytterijes förtärning, uthan förlofwede ställa kiyrckioherden till frijdz för dhennes skuld. Wijdhare hwad anbelanger den hästen, som omkommen ähr i wägen, för bonden Erick i Berghe, så fann dhen nidrige rätten skiäliget, att wälb:d h:r ryttmästaren i sitt gottfinnande, något oprätter be:te bonde i wederlagh för sitt skadeståndh.
4. Eff ländzmannen Moses Andersson begärade tolfmähnne syen, på gårdhens ägor som han än åbor, hwilka kunna nästkommande wåhr, des rån och rör erfara och skiärskoda, om någre hans omliggande grannar hafwa sigh inträngt uthi be:te ländzmanns äghor, sedhan dhen förrige gårdzens åbyggare afrymmde.
5. Ländzmannen Erik Eriksson i Alsen framlade een skutzferdz antechning, som be:te allmoge i Altzens tinghlagh förewände sigh hafwa uthståt, för Offerdals tinglags allmoge, dhen tijdh leiuthnanten manhafftigh Anders Kämpe hijtt förde munition från Norige, och som här till af be:te allmoge i Altzen kunde ey någn wis förklarning eller bewijss gifwas. Dy för all godh grannsämmia måtte ährhållen blifwa, uthwijssade Oferdalz inbyggare, ländzmannen i Altzen, och hans medhföliare 3 r.d:r för wägen de gijtt hafwa ansträckt. Och hwilcken som i ofwanrörde tinglager först här på denne gamble skiutzninger åtaler dhen andre, tå ware förfallen att bötha 10 r.d:r till dhe fattige.
6. Måns Eriksson i Landön anklagade sigh öfwer Jon Erikssons \son/ ibidem Henrik Jonsson, det han hafwer olofwandes taget sin båth, och är så worden i hans händer förkommen. Nu war ey be:te Jon Erickssons son här tilstädes att answara, dy blef detta remitterat till nästkommande lagha tingh.
7. Helge Eriksson i Lien, Erik Andersson i Rise, Mårten i Grötom, Olof Nilsson i Åflo blifwo nu anordnade till sochuprofotzer att antasta dhe bråtzlige.
8. Af rätten befanns skäliget att Jon Eriksson i \Landön/ niutter sine dustickz- och stadgepenningar, som han till \förenom/ kneckterne hafwer \måss/ uthgifwit, medhan han hafwer dher landbonde sutit, hwilke \penningar/ be:te gårdzarfwingar skola wara förtänckte, ifrån sigh ährläggia \sampt dhem/ till förbe:te Jon Ericksson lefwerera.
9. Ankom för rätten erhlig och beskedelig danneman Erik Persson i Berge, angifwandes det han han för någon tijdh sedhan, enähr fischalen wäl:tt Johan Eriksson Huss, granneligen här i landet ransackade, om tunnesäden woro \landzleth/ alla richtigt införde i \chronones/ jorbook och dher effter skattlagde. Då \angafz/ eet ödeböle kallat Skarpåsen beräcknat till ett tunnelandh hwilket fischalen lät infördt \till skatt/ \under/ förbe:te Erick Pherssons gårdh i Berghe, \hälst/ medhan han \till någre små omyndige barn/ faderbroder och förmyndare war, \som sigh arf:gr till är känna/ offtabe:te Skarpåsen ödheböle, hwilcket \be:te arf:ger/ å sijdste hållne laga tingh blef tilldömt \att niuta och behålla./
R. Så lenge samma arfwingar der af cronones åhrlige uthlagor, tilijcka med mehrbel:te Erick Pedersson clarera kunna, som der är want att afgåå.
9. [!] Emot \sal/. Christens gårdh i Kösta, och effter hans excell:tz nåde, h:r rijks rådet och gouverneurens högwelborne Clas Stiernsköldh skrifftelige \ankomna/ befallningh till h:r befallningsman att förnöia afwingerne Kösta medh lämplijk wärdhe, altså fanns eet chronegodz Stenänge \be:d/ liggandes i Mällby och Mattmars sochn, hwilket är böxlat under dhe danske regementet för ett tunneland och dher på slås 22 lass höö. Blifwer alltså werderat till sal. Christens arfwinger for 25 r.d:r.
10. I lijcka måtto opdrager h:r befallningsman Kösta arfwingar 2 tunnor landh crone jordh hoos Olof Halvarsson i Rönningsberg, som hans böxlebref innehåller, och fanns här i tinglaget ingen mere chrono jordh \[-en]/ blef af tolfmän wärderat för 66 r.d:r 2 ort 16 sk. [fol. 41v] Och dher \ Oluf Halfwardsson/ förwänder wärderingen war för hög, så trädde förbe:te Kiösta arfwingar till 2 tl jordh och göre sigh betallt.
11. Till förbe:te Kiösta arfwinger blef ofwanskrifne chronoe jordher i Oferdal werderat, nembl. 3 tunnelandh jordh i Gröthom för
[tomma rader]
Olof Ran[..]son och Jon Olofsson i Önet brucka ett tunne landh cronne jordh, blef af nämben werderat för 12 r.d:r.
på separat blad :
Anno 1660 den 30 november wore wij undertecknade med lensman utij Mattmar i Stegenäs ödegodz at öfuer see og skär skåda huru många lass höö der sammastädes kan bekommas, huar före wij hafuer ransaget effter wår ytterste förstånd at der kan bekommas 22 lass höö wpå helle godzet at så j sanhet er bekreffter wij medt wår sedwanlige bomerker. Actum vt supra
Nils Jonsson Grels Eriksson Oden [Önne] Grelsson
i Ugården (bom.) i Finset (bom.) i Greffte (bom.)
Nils Goutsson Mårten Grelsson Nils Hansson
i Greffte (bom.) i Ödbyn (bom.) i Byie (bom.)
Nils Nilsson
i Ede (bom.)
Ting 3 oktober 1662.
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. AI:5, fol. 89v-, ÖLA.
Anno 1662 den 3 octobris höltz laga tingh medh allmogen i Offerdhalz tinglagh, nährwarandes chronones befallningsman ehrligh och wälförståndigh Daniel Bertilsson, sampt dhe tolf edsworne lagrättessmän.
Ooff Persson i Tulleråsen Nils Olofsson i Åflo
Jon Bengtsson i Ekeberg Erik Jonsson i Rise
Nils Andersson i Rise Jakob Olofsson i Söråsen
Jon Ånsson i Kaxås Erik Persson i Berg
Jon Nilsson i Öne Jöns Månsson i Stavre
Olof Håkansson i Bäcken Helge Larsson i Åflo
1. Oplästes Kongl. Maij:tz drodning Christinæ resolution och förklaring á dato Stockholm d. 27 februarij a:o 1653 angående alla panthegodz reduktion till dess rätta odelz godz el:r bolbyer.
2. J lijcke måtto publicerades Kongel. Maij:tz placat daterat Stockholm d. 28 septembris a:o 1661, att alle förrymde kneckter pardoneras i fädernässlandet hemkomna.
3. Wijdare notificerades Kongel. Maij:tz utgångne mandat och påbudh sub dato Stockholm d. 18 junij a:o 1662, dess innehåldh förmälandes, att ingen skal uthur fädernässlandet aförre redhe penningr, det wari sigh silffr, koppar el:r payemynt till fremmande uthländske orther.
4. Thesslijckess annuncierades Kongel. Maij:tz uthg:fna patent á dato Stockholm d. 28 junij a:o 1662 i bookstafwen författandes, Carl Gustafs stadhz inrättade manufactuer.
5. Lähnzmannen Moses Andersson an\clagede/ effterskrefne bönder neml:n Simon Torbjörnsson i Utgård, Erik Nilsson i Ulfsås, \Per Nilsson i Utgård, Märit Enchia i Österulfsås, Kerstin Änchia ibidem, Erik Nilsson ibidem/ och Olof Nilsson i Östergård, hafwa inlåtet sigh medh en lapp Jon Jonsson be:dh, sampt en ryttare Pehr Jonsson under Bernfäldtz Compagnije, och uthi förbudhen tijdh nembl. i dymbelweckan a:o 1661 dijlt twenne elghdiur, hwilcka \äro af/ be:te lapp \Jon Jonsson/ och ryttaren Peder Jonsson skutne och nederfälde. Sedan hafwer ryttaren förbe:te på sin dhel taget bådhe huderne, lappen behölt \på sit annpart/ halffparten af kiötet men dhet öfrige bythe ofwanrörde \bönder och/ grannar sin emällan per qvota.
R. Så emädan ofwanrörda lapp och ryttare icke war tillstädes att svara till sin beträdde mijssgerning \som förbef:t diuren först hafwa nederskutet,/ hwarföre kunde ingen äntelig domb i sacken gifwas, uthan blifwer nu dätta ährendet remitterat till \wijdare förhöör och parthernas närwarande på/ nästkommande lagha tingh.
6. Kiyrkioherden hederlig och wäl:de h:r Oluf Bertilsson opbiuder Hemming Jonssons gårdh i Bergom första gången, som är inlöst genom bythe och ett hundrade rijckzd:r.
7. J lijcke motto opbiuder kiyrckioherden h:r Olof Bertilsson förste gången ett slåttegodz i Önet, inköpt af Hemming Jonsson i Bergom, för ett hundrade och fiortton rijckzd:r.
8. Wijdere opbiuder h:r Olof Bertilsson förste gången Lars Larssons gårdh i Änge, inbyth för ett chrono hemman, neml:n Hemming Jonssons i Bergom, sampt til wänligh förlijckning honom gifwit tiugu rijckzd:r.
9. [text saknas]
Ting 16 september 1663.
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. AI:5, fol. 133-135, ÖLA.
Anno 1663 den 16 septembris höltz ordinarij laga tingh medh allmogen aff Offerdhalz tinglagh, wederwarandes chronones befallningsman ähreborn och wälb:e Daniel Bertilsson, sampt sochnens edsworne nämbdh.
Helge Larsson i Åflo Nils Olofsson i Åflo
Erik Jonsson i Rise Olof Persson i Tulleråsen
Jakob Olofsson i Söderåsen Jon Aronsson i Kaxås
Nils Andersson i Rise Olof Håkansson i Grötom
Jon Bengtsson i Ekeberg Jon Nilsson i Öne
Tore Jonsson i Åflo Simon Torbjörnsson i Utgård
1. Publicerades Hanns Högkongl. Maij:ts wår allernådigeste konung och herres utgångne placat angående wijsse höstmarcknaders inrättande på dher till förordnade orter á dato Stockholm d:n 29 maij a:o 1663 medh dherhoos fölliande hans höggrefl. Exell:tz och nådhes
högwälborne h:r General Geuverneurens skrifftelige öfwergifwande befallningh daterat Stiernsund d. 24 julij 1663.
2. Anuncierades Kongl. Maij:tz mandat om det falske silckes, sampt uthsträckiande klädhes införsell sub dato Stockholm den 7 aprilis a:o 1663 medh der på fölliande hans grefl. Excll:tz och nådhes h:r Gouverneurens anbefallning att sådant wederbörligom till rättelse skall opresiteras och i alla sine anusuler effterlefwas, actum Stiernsund d. 29 martij a:o 1663.
3. Anklagades en ryttare Sven Skomakare under öfwerstens wälb:e Börje Månsson Skiestas compagnije hafwa hafft lägerssmåhl med en \knechte/ kohne Kerstin i Bjärte \och Näskott sochn/ och wara stämbdh att swara till sachen uthi Rödöns tingl. hwar gerninghen är giordh, men icke till samma forum framkommit. Tillfrågades för den skuldh bel:t Swen Skomakare om han sin begångne syndh och hordombz lust will tillståå och här in holo comparera eller bekienna. Här til swarandes sig icke allena uthi samma beträdde lerdombzsyndh wara intresserat, uthan berättar att \ryttaren/ Sven Tvilling inqvarterat i Alsen, sampt en som förlofwadt Måns Syringh medh förbel:te kohna olofligh beblandelsse aldreförst föröfwat hafwa. Så emädhan kohnen nu här in loco \inte/ tilstädes finnas att lagligen answara, och ryttaren Swen Skomakare neckar sig wara rätta barnfadheren. Altderföre imponeradeh mehrbeml:te Swehn Skomakare tillijcka medh för:de hafwa på Altssens laga tingh låta sig infinna, dher parterna bättre kunna examineras och uthförligh domb aftaga hwarest denna socken och så remitteras att flyttas. [fol. 134]
4. Tolfmän äro på förrige hållne laga tingh af h:r befallningsman tilsadhe och befalladhe att förferdiga sin wägbyggning emällan Offerdal och Alsen som derh före till icke är effterkommet. Altsen låtet dhem alt til dato legadt förfallne, imponeradeh fördij samptelige nämbden af h:r befallningzman att comparera och swara för sin olydno och försummelsse på nästkommande landztingh dher landzens 24 äntelige dombzsententierande afhempta. Remitteras alltså denne sacken dher hän att resolveras.
5. Anders Olofsson Bussuth kiähradhe till en ryttare Guldbrand, förrige munsterskrifwarens h:r Per Månssons swentienare om en benckiedyna som han skulle honom bortstulit uthi Faxnäldhen then tijdh han föllgde edhle och manhafftige Gossvin Anrep och uthi stället bortbytt en annan dyna tvrs i Åflo och Offerdahlz sockn. Och såsom förbem:te ryttare Gulbrandh här på tinget nu icke tillstädes är att finna, opskiuttes denne sacken till sitt rätta forum hwar wederböhranden weth sig til att wijdare kiäromåhl swara och äntlediga.
6. Kiyrckioherden wyrdighe och wäl:de h:r Olof Bertilsson låter opbiuda Hemming Jonssons hemman i Bergom andre gången, inbytt för sin odhels gårdh i Almåsa af twå tunneland och redhe penningar etthundrade rijckzdal:r.
7. Lähnzmanen Moses Andersson låter opbiuda sal. Håkan Olofssons barns ahrfgodz i Bäcken förste gången, \inbytt/ för sit inkiöpte hemman i Grötom som ränttar tree tunnelandh.
8. Wijdhare opbiuder kiyrckioherden wäl:de h:r Olof Bertilsson Hemming Jonssons slottegodz liggiandes i Önet \andre gången/ [fol 134v] Inlöst för ett hundrade och fiortton rijckzdl:r och tillbödz af närmeste slächt och bördemän för samma penningar åtherlöössas.
9. Item opbiuder pastor loci wäl:de H:r Oluf Bertilsson Olof Helgessons hemman i Änge första gången inköpt för redhe penningar, tuhundrede rijckzdl:r, och tiillböds af närmeste bördemän inlösas. Olof Jonsson i Nordannälden och Näskott sochn klandrar dätta kiöp och begiärer som/ nerskiylte ahrfwingen gården för här berörde penningar sig \tillhandladt/.
10. Wardt afsagdt att hustru Elin Helgesdotter i Kaxås skall medh sin boohskap allenast niuta muhlbethe genom ahrfteligit brödherbytte i skogh och myrar som hon uthi longlig tijdh medh sine åboander häfdat hafwer \ifrån tidh hemmanet/ aldeles i kraft af h:r Rijckz rådhet och gouverneurens högvälborne Class Stiernsskiyldhz bref af dato Degernäs d. 21 february a:o 1659. Men dher öfwer ingalunda medhgifwes skogen fijeta och öfwerfara medh annaes mans påförande bodskap som här medh aldeles warder i lagz förmågo förbudat.
11. Förrige lähnzmannen Helge Larsson i Åflo låter åther till öfwerflödh opbiuda Erik Pederssons och Jon Hemmingssons hemman ibidem pansatt för siuttijo rijcksd:r
12. Lähnzman Moses Andersson sampt för detta lähnzman Helge Larsson i Åflo anwijste en specification som sochenskrifwaren Olof Jonsson \i Ofhlo/ på en restlängdh hafuer opfördt, hwilcka skulle finnas här uthi Offerdhalz sochn skylldige på 1660 åhrz rytteriefouren giht penning:r till Undersåkers tinglaghs almoge oclarerade, och nu efter samma längdh oprepades man \wederbörande/ man lända här till enständigt nog sig opropades men wederböranderne biuda här till enständigt neij, sig förmena dätta lenge sedan \tillförende/ til för:de sochneskrifw:n wara lefwererade. Nu såsom förbem:te sochneskrifware här in loco eij war tillstädes att answara uthan i Norrige wijstandes, dy framstegh hans brodher Lars Jonsson i Åflo och ställte sig utji caution för samma sin brodher Oluf Jonsson att han skall ifrån Norrige hem komma, och göra en utförligh reckningh hwilcka af allmogen i tinglaget samma penningars fodhrande, äro plichtiga att ehrläggia och dher medh restera kunna.
13. Lars Larsson i Bergom fullmächtiga å Anna Jönsdotters wägnar \i Svanäng och Tuna sochen och Medelpad boendes/ kiäradhe på en systerparth i Bäcken och Oferdhalz sochen som henne i huus och jordh arfftaligen i fastägorne tilfaller benebl:n på sin cuota beräcknas ett och ett tolftedhels tunnelandh dedh belöpandes nijtton [.. …] half rijckzdal:r ehuru wäll hennes brodher Erik Jönsson i Bäcken uthi förrige danske feygden sin ahrfzlått (genom kundskapz öfwerlöpande till Norrige) under chronan förbrutet och således sin ahrfzparth förwärckadt hafwer. Men hon sin ahrfrättighet ingalunda genom detta missförfarande kan genom laga procedeur mijsta, uthan oplåter åboenden som gårdhen besitter och ther mera ägorne bruckar, sin ahr[f]zparth genom ägofaret kiöpebref inköpa emott förberörde penningars betallande.
Ting 25 april 1665
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. AI:5, fol. 275-277, ÖLA.
Anno 1665 d. 25 aprilis höltz laga tingh medh almogen i Offerdhal, nährwarandes chronones befallningsman, sampt dhee tolf edsworne lagrättessmän.
Nils Olofsson i Åflo Jakob Olofsson i Söråsen
Erik Jonsson i Rise Jon Aronsson i Kaxås
Jon Bengtsson i Ekeberg Nils Andersson i Rise
Simon Torbiörnsson i Utgård Jon Nilsson i Öne
Olof Håkansson i Grötom Erik Persson i Berge
Olof Persson i Tulleråsen Helge Larsson i Åflo
1. Befalningzman föredrogh lendzman Moses Andersson ratione ohfice dhett han framhafwa skulle dhee saker hwilka budh Sweriges lagh emottsträfwa, och om någon Kongl. May:ttz wälfattnhe gifve och publicerade öfweträdt hafwa, eller och om man \af/ almogen ey annars kan förnimma ähn hörsamhet och lydno emott nådhige öfwerheten och dhen såsom å cronones wägne någott att hafwe att befalla i sådant lydagtige fins, swaradhes dhett alt, intett annars ähn skickeligen och wähl, höres tillgå.
2. Föregaf ländzman Jon Olofsson i Önet hafwa annan storböndagh sin son Olof till fäboden sändt, förbärrandes b:te Jon att pigan då siuk war, men så som dhetta intett bewisligt fans, och han wäl tilförendhe i weckan eller effter predhikan honom hafwa kunna ditt säntt, hwarföre han effter Kongl. May:tts gifne resolution stämbpt blef antingen böta 40 m.k:r eller dher han intet mechtig finns, plichta medh fängelsse.
3. Föregaf corneten ädle och manhaftige [lucka] Anrep huru såsom hans hödh hwilket uthi en ladhu lågh, borttagit war wedh weggierna, wedh pas en fam dhet och [lucka] wittnade, så wara passerat, dhetta nu b:e cornet sin dräng Olof Larsson i Stavre, dhen honom tient hafwr, och hans hestar stilt, tilladhe hafwa stulit, hwarföre af rätten beslötz, b:e drengh dhetta sigh medh tolfmanna edh och wittne befria, eller och bindhes han till saken, emädhan dhenne sack nu ey slitas kundhe, alt så fäste b:te Olof lagh till näste tingh, i medhler tijdh, gingo effterskrefne i borgen, hans fadher Olof och Jacob sampt Olof Olofssons sönner i Söråsen.
4. Angafz än yterligare, huru såsom Olof Håkansson i Grötom emott Kongl May:ttz gifne placat, hafwe stadgat sig half tienst hos Jon Bengtsson i Ekeberg. Och såsom Kongl. resolution härom förmäler, blef b:te Olof till wälb:me öfwersten Börje Månsson Skiechta skickat cronnan att wedherkiännas.
5. Anklagadhe corneten Anrep huruledhes Anders Persson i Stavre, hans drengh afstubbat hafwr hödh, hwilket honno[m] fulkomligen tilladhes hafwa tagit, dhet han icke neka kundhe \en böla hafwe fått/, bleff han effter d. 7 capit. Tiyfmåh B:LL till 40 m.k:r, och dher han intett hadhe att bötha medh skulle b:e Andhers plichta medh kroppen. Hemming Jonsson i Stavre i löffte för offnb:e Andhers, böte förskont medh fängelsse, efftr han intet egte att böta medh.
6. Ähr aff kiörkioherdhen wällärdhe h:r Olof Bertilsson effterskrefne kiöppe bref, andhre \och tridhie/ gången ett hemman Änge benemb, om 3 tunlandh, tridhie gången ett hemman, Bergom bemelt, thridhie gången, ett stycke jordh i Önet, kiöpt af Hemming Jonsson i Bergom för 114 r.d:r. NB ähr här å dombref gifwit.
7. Upbödh andhre \och thridhie/ gången ländzman Moses Andersson ett hemman Bäcken be:te om 4 tunl. Och mädhan dhetta kiöp bewisligit fans, och ingen någon her emott prætendera kundhe, blef uppå dhesseofwanb:te 4 kiöpebref faste dombref, NB ähr dombref här å gifwit.
8. Helge Eriksson i Lunden kiärer til sin brodher Kjell Eriksson i Lien effter någon summa penninge uppå sin odelzgårdh, dhen b:e Kiel åbor. Altså befans att Kiel sin brödhere \Helge och Jon Erssöner sampt systern Märit/ och systr för dheras anpart lofwat hafwr 100 rikzd:r hwilken anpart af 1 ¼ tunlandh bestogz, och nu Helgie ey nögd ähr medh b:e summa peningar, uthan söker 10 r.d:r till. Altså emedhan dhetta ett obilligt kiöp ähr, uthan skiäl och landzsenz gångh och hwerdhe á tunlandhet, beslötto rätten såundha, att såsom offn b:e Kiel för dheras anpart 45 r.d.r hafwr betalt hadhe, ey heller skulle b:te Helge \medh sine syskon/ någott mehra uppå sine anpart fodhra ähn dhee 45 rijkzd:r som uthgifne ähr, hwar medh theens odhelz arfpart á 1 ¼ tunl. uthi Lien betalt ähr. Och behålle \sedhan b:te Kiel sannb[…] ähr b:te jordh till klandhrat odhelz engendom/ dherres b:e arfpart 1 1/4 tnl. oklandrat besittia skall, och sådandt behålla för sigh och sina effterkommandhe arfwingar till odhelz egendom.
9. Olof Larsson i Kaxås och Elin änkia ibidem tilkiänna gaf att enähr dhere effter gifna order uthi näst förledhne fegde tijdh, af Magn proviant huset tillsagde wahr, att uthaga 1 ½ tuna miöhl hwar af dher brödh baka skulle, blef dhem sedhan \ut/af misförsendhe 1½ tuna påfört dhem af då warandhe proviantskrifware Hans Larsson, hwilken strax rest dhee utgifwa måste. Altså effter noga ransackning befan[z] ländzman Moses Andersson och Lars Larsson i Ede om b:te rest medh hwar \annan/ att wara intrese kera, then hwilket och sålundha afdömdes att b:te ländzman skall betala till b:te Olof och Elin änkia, en riksd:r och sedan bör honnom Lars i Edhe till förb:te beggir lefwerera 3 r.d:r. N domsedel gifwit.
10. Föregafz hurusåsom corneten \undher wäll. h:r öfwerstens Börje Måns Skiechtah/ edhle och wälborne Goswin Anrep hafwr aflat tvillingar, \ett pilte och pigebarn/ medh en hustru Kerstin Nilsdotter i Åflo, hwartil corneten eij nekar, och bewittnadhes yterligare att hennes man Jon Andersson i Öhlzåsen, hwilken legder för sin fadhers gårdh till knecht uthskrifwen \w/ahr, och afrymde ifrån compagniet ano 1659 uthi Damin, och ingen wiss kundskap eller tijendhe sedhan af honomm hördt hafwr, \om lefwandhes eller dödher ähr/. Remitterat till näste laga tingh.
Anno 1665 d. 11 novembr i Offerdhal, blef nästofwan skrefne punct för tolfmännerne uplässt, och bewittnadhes om honnom soldaten ryck…. dhe intet wiste om han lefde eller ey och sålundha wara [?]ylicera[…] i för åhret aflopp
11. Opbödh anndra gången Helge Larsson i Åflo en 2 tunl. i Åflodh som han inlöst hafwer för 80 r.d:r Ähr här å dombref gifwit.
12. Beklaghade sigh Hemming \Jonsson/ i Stavre huru såsom han för ett tunlandh skatta \åhrligen/ måste, hwilcket nu Jon Persson i Tångeråsen brukar. Och är b:te t:l ifrån Hemmingz gårdh sålundha kommit, att nähr Henningh gården feck uthaf en hans förre åboh på b:te gårdh för någre sine inlagde penningar, Lars \Eriks i Stavre/ bemält, \ [-] af sama gårdh/ hafwer han pantsatt ett tunl. till undher gårdhen \till.be:te Jon i/ Tångeråsen, hwilket Hemmingh nu brukar. Alltså beslötz, emedhan så i sanning passerat ähr och sådant i jordhboken icke förändhras kundhe, skulle be:te Jon i Bångåsen 1 d.l:r 18 sor sölfwer m:t till Hemming \åhrligen/ lefwerera, hwilket i skatt föruthan andhra extraordinarie räntor åhrligen å tunlandhet belöper.
13. Och sedhan wedergiälla honnom Hemmingh effter mättis manna ordom, hwadh han för dher förige åhren i skult hafwer måst lefwerera. NB gifwit her å domsedhel.
Litra H:
Ting 11 november 1665
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. AI:5, fol. 307-308, ÖLA.
Anno 1665 d. 11 novemb:r blef laga tingh hållen medh allmogen uthi Offerdhal uthi befallningsmans wählach:tt Daniel Bertilssons och nämbdens nährwaro.
Helge Larsson i Åflo Erik Jonsson i Rise
Olof Persson i Tulleråsen Jon Aronsson i Kaxås
Nils Andersson i Rise Erik Persson i Berg
Jon Nilsson i Öne Simon Torbjörnsson i Utgård
Olof Håkansson i Grötom Jon Bengtsson i Ekeberg
Lars Larsson i Rise Jakob Olofsson i Torås
1. Oplästers Kongl. May:ttz placater och hans excell:ntz goveneurens brev och befalningar, som för b:te ähr [text saknas]
2. Blef af ländzman Moses Andersson, en drängh Mats Nilsson anklagat hafwa besofwit en genta Karin Olofzdotter i Ekeberg. Tillspordhes dhem om så sant wara, swarade dhee beggie iaa sän frågadhes om dhe barnen tilsamman hadhe, sadhe han näij, uthan b:te kohna hafwer bekiänt sigh i sommras wara medh barn, dhedt och qwickt war, och ähnu ey framkomit, sähn spordtes huru länge sedhan han hadhe lönskelägre sadhe dhe för \[saknas]/ jul. Spordhe ähnu om någon henne hafwer warse blifwit medh barn wara. Dhet dhe nekadhe sigh om sådant ingen kundhskap hafwa. Blef b:te drängh frågat om han henne echtenskap lofwat hadhe, sadhe han neij, uthan som Erik Eriksson i Bredbyn och Olof Månsson i Bångåsen wittnadhe, hafwe b:te drengh i sommras sagt \i sochenstugun/ henne hafwa echtenskap till en tijdh lofwat \så lenge han henne besofwa wille/ och eij längre. Sak till nästa tingh remiterat, i medhler tijdh går kiörkioherdhen. Och emädhan hon hafwer låtit sigh af honnom förlika, sin målsmanna rätt efftergifwit, plichte dhe effter d. [text saknas]
3. Och böte Mats Nilsson penningar – 40 m.k:r kohnan – 20 m.k:r
4. Upbiudher förste gången Olof Månsson i Bångåsen hemmanet Bånghåsen dher han åbor.
5. Upbiudher Pål Råelsson i Kaxås förste gången, beståendhe om 3 tunl. uthsädhe, inlöst för 205 r.d:r.
[6]. Olof Pedersson i Tulleråsen framträdde ett kiöpe bref daterat a:o 64 d. 9 aprilis medh hwilket bewiste sigh hafwa kiöpt hemmanet Tullerås, som besås av 3 t:l. utsädhe, af Anders och Måns Erikss sönner, sampt Ingeborg och Anna Eriksdöttrar för redha peningar 100 r.d:r yttermehra betalt någon skuldh förddheres sal. fadher 100 r.d:r, item för dhenes odhel och i sone hwardera brodhern 20 r.d:r och hwardera systern 3 r.d:r, gifwes att summan inalles 246 riksd::r belöper. Blef å samma kiöp fastedombref bewilliat.
[7]. Samma dato angaf ländzman uhuru såsom corneten undher öfwerstens wälbördige Börje Månssons Skiechtas compagnie, wälb:e Gåswin Anrep hafwer belägrat een knechte hustru, som är hans tienstoqvinna b:e Kerstin Nilsdotter och med henne aflat twillingar, ett pilte- och pigebarn, hwilket welb:te cornet bekienner sigh rätta barne fadhren wara, men såsom ingen på näst förige dato och håldne laga tingh här samastedhz som war d. 25 aprilis ano eiusdem kunigt blef om om[!] hennes man Jon Andersson, som afrymbder ähr medh lifwet wara skulle eller ey, ähr detta tillbaka och widhare ransackningh upskutit. Och nu i dag å tinget blefwo tolfmänere jempte almogen tilspordte om dhe någon kundhskap af sanna knech[?] och hennes man ehrfarit hafwa, till hwilket dhe sadhe sigh ingen kundhskap hafwa, ey heller ähr dhem medh wisso kunigt blifwit (sedan samma soldat Jon Andersson i Oldhzåsen a:o 59 uthi Damin ifrån dhe swenske Cronnan afrymbde), om han lefwandes eller dödher ähr. Altså emädhan merb. cornet af adligh stämmæ boren ähr, och han dhenne sack effter dhes wähl undhefångne privilegium, nu å tinget ey will låta afdömma, ähr dhetta dhen högst berömbligste Kongl. Hofrätten tillremitterat. NB. Afgångit.
Ting den 11 oktober 1666
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, fol. 29v-30r, ÖLA.
Offerdahls Tinglag den 11 octobris
Nämbden
Erik Jonsson i Rise Jakob Olofsson i Torrås
Jon Bengtsson i Ekeberg Nils Andersson i Rise
Jon Aronsson i Kaxås Helge Larsson i Åflo
Erik Persson i Berg Simon Torbjörnsson i Utgård
Jon Nilsson i Öne Olof Persson i Tulleråsen
Olof Håkansson i Grötom Kjell Eriksson i Lien
[1.] Befalldningsmannen förrhöltz ländsmannen Moses Andersson at nambngifwa dhe personer, som emot Kongl. Maij:ttz placater hafwa brutit, sade sig inga, Gudi lof, her uti tingelaget finnas. Om dhe som pläga hålla skiörder[.] ell slottöhl. Det kyrckioheerden sådant aflyst hafwer.
[2.] Tolfmannen Jon Aronsson angafz hafwa kommit till kyrkian druckin, sedan giord något oliud i sochnstugun, serdeles medan ländzmannen Moses, honom som dhe andra af allmogen \förment/ skulle förferdiga een ny wägh öfwer berget, eij heller welat byggia gl:a wägen kring om siön, swarade, sig eij achtad din befalldningh, till \hwilcket/ Jon nu eij neka kan, uthan föregifwer sig skulle då hålla giästebud på den dagen, och således war druckien, bedz nu före, tolfmännerne äfwen så, och Moses omsider gaf sig till fredz, dy förskontes han denne gången, men kommer han igen, skall detta stå öppet.
[3.] Befallningsmannen befallte som alfwarligen förmante tolffmännerna som gemene allmogen, att oprödia een ny allmänne wägh, genast her ifrån Offerdal till Faxnälden, som synes wara mycket geen och nähr, framför den andra wägen, såsom och at oplaga den nya påbegynte wägen öfwer berget till Alsen, hwilka begge skohla wara oplagade till näste laga ting, eller böta derföre hwar tolfman 40 m:k:r för mootwillia. Och gemene af allmogen 3 m:k:r sm:tt för tresko.
[4.] Pelle Persson, sal. Per Erikssons son i Berge fordrar aff desse närskrefne gl. rest för 20 åhr sedan fallen effter hanss sal. fader. Nembl:n Nils Andersson i Östkälen skall betala effter nämbdens öfwerläggiande sex ort och 2 span korn för dhe 9 r:d:r 2 span korn han fordrar emedan inga \wissa/ skiähl ähr å både sidor. Jon Persson och Hemming i Landön skola betala till Per Persson femb öre sm:tt, och Per Nilsson i Östkälen 20 skill:r.
[5.] Anders Nilsson i Digernäs på Frösön fordrar af Lars Larsson een säng och ståhlboga, han een rund tijd hoos sigh uti pant hafwer haft, hwilka han effter rättens gottfinnande skall betala till Anders Nilsson, uti ett för alt med tree rixd:r förmedelst 11. cap. kiöpmål. b:n hwar med parterna skohla wara åtskillde.
[6.] Håkan Eriksson i Flatmon, som af skiutzskickaren ähr tillsagd at skiutza, men icke kommit fram, och förledet åhr sig absenterat. Effter denne intet äger att böta med, dy sattes han i fängelsse öfwer natten.
[7.] Jon Siggeson i Rise opbiuder 2 tunland ibid förste gången, kiöpt af Jon Siggeson i Lundsjön för 120 r:d.r.
[8.] Pål Raelsson i Kaxås opbiuder andra gången 3 tunl. för 205 r:d.r, kiöpt af Olof Persson i Tulleråsen.
[9.] Hanss exell:z h:r Gouverneurens bref Ulfåsa den 9 7bris oplästes, angående ett siukhuus uti Sundswald oprättas skall, der dhe franssoser kunne cureras och botas. Dess tribut skohla dhe å landztinget tillkänna gifwa.
Ting den 26 september 1667
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. AI:6, 110v – 115r, ÖLA.
Offerdahls Tinglag den 26 septemb 1667.
Nämbden
Helge Larsson i Åflo Erik Jonsson i Rise
Jakob Olofsson i Torråsen Jon Bengtson i Ekeberg
Nils Andersson i Rise Jon Aronsson i Kaxås
Erik Persson i Berg Simon Torbjönrsson i Grötom
Jon Nilsson i Öne Olof Persson i Tulleråsen
Olof Håkansson i Grötom Kjell Eriksson i Lien
[1.] Befallningman förmante lendsman Moses Andersson som tolffmen tillkiänna giffwa de saker som här passera och sträfwa emott Kongl. Maij:ttz utgångne placater och resolutioner.
[2.] Emädhan som Jon Persson i Tångeråsen med skiäl och witnen öffwertygas hafwa ntahlat och tubbatt ländzmannenz Moses Anderssons piga och drängh att komma från honom och till sig hwilket han omsider bekiänna måste, och förriegifwer allenast talat medh dem och förhört hwarest dhe i tillkommandhe åhr skola tiäna, skall der förr till en åthwarning plicta för denna gånghen 3 m:k:r sm:tt effter 15 cap. Byggningab:n L L, och för dett han för rätten swohr sackfelltz till 3 m:k:r sm:tt effter sidste cap Tingmåhlsbalck:n Landz L:n.Sammaledes Helge Eriksson i Landön, som hafwer tubbat en drängh från Anders Pålsson i Grötom [?] honom oåthspoort, om han skulle blifwa qwar eller eij, sakfelltes till 3 m:k:r sm:tt effter 15 cap. Bygg. B.n LL.
[3.] Per Håkansson i Kaxås, Olof Månsson i Tångeråsen och Sjul Olufsson ibid, som hafw:r hysatt och herbergerat corporalens sal. Kipplinges änkias lagstade piga Karin som hafwer loppit uthur tiensten i olaga tidh, ähr rättens mehningh att dhe skola antinen skaffa henne Kipplingskan igien uthi tiänssten eller betala corporalskan så myckia[?] löhn henne uthfäst och loffwadt war hwilket dhe mera uthan försummelse effterkomma skola.
[4.] Befallningsman wellb:e Daniel Bertilsson kärade å cronones weg:r till lappländzman Skaril Olofsson uthi Offerdals fiäll som hafwer uthi 10 åhrs tidh alt ifrån a:o 1658 till 1668 undandöhlt 5 st:n lappar, och derass bemel:te lappräntor innehafft hoss sig, hwilka han plictigh ähr effter jordebokens innehåldh at clarera för 10 st:n, men allenast lefrert för 4 st:n lappar, och för dhen 5te har Tomas Jonsson i Undersåker clarerat, före, och oansedt att några wore till Norrige förrymbde, dock lickwell ähre fiäll i beholld, och andra i dess stelle samma fiäl bebruka, såsom Scharill siällf hafwer uthi långan tidh hafwer brukat Olof Sjulssons och Johan Sjulssons fiäll och ingen skatt der eftter giort til cronan för bem:te fiäll, men förleden winter så kommo Oluf Siulssons barn och begärade af Scharell sin faderss fiäll igien, men Scharill wille inte, förehn dhe willie gifwa honom 10 åhrs skatt tillbaka, hwilken han har hos sig innehållit, men likwel wiste han begiära rätt föhre, fast han alldrigh har skattat förr bem:te fiäll, som lapplendzman Tomass Jonssons breff af d. 9 augusti 1667 detta demonstrerar belöper summan för 5 st:n lappar uthi 10 åhrs tidh á 1 r:d:r för hwartera åhre till hopa 50 r:d:r och sädan ett par lapphandskar af hwardera, de wahnlighen ähro att uthgiöra till cronones befallningsman, belöpa och 50 par handskar. Då emädan Scharill Olufsson sig till alt detta eij undraga kan, uthan han så well dhe andra, hafwa fiellen brukadt, och ingen skatt dher af giffwit och befallningsman well:tt Daniel Bertilsson hawr ährl. till Kongl. Maij:ttz [fol 111v] och cronan effter cronones jordebock, måst clarera för 10 st:n lappar 10 r:d:r dher han har allenast bekommit för 5 st:n. Hvarföre ährkiändhe rätten skäligt dett Scharill Olufsson ähr förplictadt denne undandölgde rest, 50 r:d:r och 50 par lapphandskar, owägerligen, uthan någon widare genast contentera och betala, så som och ärläggia hallf:a bötterne med lappländzman Tomass Joensson uthi dhe 40 m:k:r han förledet åhr 1666 i Undersåker den 18 octob. eftter 30 cap kongs b:n LL erläggia måst för sådan duhl måht, hwarmed Scharell uppå Kongl. Maij:ttz nådige behagh, dher medh förskonass för sin fattigdomss skulldh. Befallningsman anhölt af rätten at Scharell Olufsson måste sättia caution för sig att denna rest kunna ofördröijeligst blifa betalt, dett honom förrhöltz och omsider ginge desse uthi löfte för honom, neml. Moses Andersson och Helge Larsson i Åflo.
[5.] Moses Andersson ländzman i Offerdahl trädde för rätten tillkiänna gifwandes huru såsom Jöns Olofsson i Bäcken och Nils Olofsson i Grötom hafwa a:o 1639 den 24 octob. bortpantat under Östergården i Bäcken (hwilcken crone ähr och sidhermehr tillslagin till lendzmandzgårdh i Offerdahl) et rödningslandh som kallas Lillängie för 10½ r:d:r till Jon Bengtsson Ekebergh hwilcken be:te ängie till datum brukat hafwer begiärandes att be:te Lillängie måtte komma undher Östergården i Bäcken igiän, der dett af ållder legat hafwer. Så emedan Östergården i Bäcken har derföre skatt dragit och den andra godhet niutitt 2/ hafwer Lillängie långt öfwer 10½ r:dr capital öfwergåt och siällf sig betalt uthi desse framflutne 28 åhrs tidh, hwaraf åhl:r till 8 skrinnor höö afgått haffwer som tollffmännerna bewittna. 3/ Ähr eij heller något fastebreff giffwit som rätten för gått och gillt kan ährkiänna, hwarföre ährkändhe rätten skiäligt dett Joen Bentgsson i Ekebergh ähr förplictadt be:te Lillänghie uthan någon lössn restituera och her effter alldeles affstå, och derifrån genast afträda, och dett samma skall undher Östergården i Bäcken, hwarest lendsmandzgården anslaghen ähr, tillbaka komma, dher dhett och tillförne under legat hafwer och tillhört, at hereffter nyttiah och bruckass skall till ewerdeligh fast oklandrat ägendomb, för alle menss her å widare åtahl widh lag och plict till giörandes som Swerriges lagh föhrmåhr, och sådant tillföllie af Kongl. Maijt:z drottninge Cristinae resolution, och förklaringh de dato Stockholm den 27 februarij 1653, hwar utinnan strängeligen förbiudes allmogen her i landet, som eger hemman äga och besittia, inte fördrista sig några egor, antingen i åker, eng, uthmarck, skoug, uhtjorder ehwad nampn de helst hafwa kunde, bortsällia eller bortpanta, hwilcken dher emott sig förfar skal han så som nu Kongl. Maijt:z förbudz öfwerträdare straffas, såsom uthi be:te resolution förbiudits, heradzhöfdingerne, som underlagmennerne, at här på sådane något fastbref gifwer.
[6.] Anna Eriksdotter född i Åbo trädde för rätten bekiännandes sig hafwa hafft lägersmåhl med ryttaren Lars Månsson i Offerdal, hos Måns Jönsson i Häste i Rödön då dhe kommo från Jämptemarcknan 1666. Lars Månsson ryttare nekar aldeless till henness osanna bekiännelse, men Olof Håkansson i Grötom och Erik Perrsson i Ekeberg wittnade, at Larss Månsson och denna Anna lågo ihop i sängen, mädan dhe drucko uth 2 k:r öhl, då de inkombne woro i Måns Hästes gårdh. Barnet så bekiänner Anna hafwa födt utj juleweckan 1666. Lars Månsson föregif:r at samma dagh hon Anna haar gåt ifrån Hässte haar hon kommit i färde medh 2:ne dragouner uthi wägen dhe \der/ gingo åth Norrby uthi Alsen. Det Anna nekar till hafwa hafft något \olofl/ sängelagh medh dem. Larss Månsson begiärer delation till nesta lagh och tingh att skaffa sig edgärdzmän dem han nu i hastighet eij kan få, hwilcket honom föruntess och i medlertidh spana effter hwadh för dragouner woro som lågo uthi Nåhrby om natten.
[7.] Emädan som Lars Larsson i Ede ickie kan neka, uthan för rätten tillståår det poiken Jon Olofsson hafwer tiänt honom uthi 8 åhrs tidh och lofwat 2 r:d:r om åhret, afkortat sädan 1 r:d:r om åhret i kläder, restera således på löhnen 8 r:d:r hwar på Larss 2 r:d:r betahlt hafwer men resten som ähr 6 r:d:r ährkiände rätten skiäligt dett Larss Larson skal wara förplictadt till systeren Brita Olofsdotter genast ährläggia uthan widare molest.
[8.] Bengt Eriksson i Säter opbiudher sin gård ibid om 2 tunl:d förste gången kiöpt af ryttaren Hans Jönsson för 75 r:d:r.
[9.] Erik Jonsson i Rise trädde för rätten præsenterades enn lagbudin och lagståndin kiöpeskrifft hwar medh bewisandhess huruledess han laglighen 2 tunl. jord, och huuss uthi Rijsse by och Offerdahls s:n med alless dher tilliggandhe lotter och lundher, af rätta bördhzmannen Jon Siggessons i Risse hustrus Anna Nilsdotters rätta odelssjordh för 120 r:d:r och 1 1/6 tunna korn kiöpt och sig tillhandlat hafw:r som dess kiöpeskrifft nempte godhe mänss underskriffwande wittnen klarlighen uthwijsser. Så emädan Joen Siggieson på sin hustrus weg:r ähr nöijactelighen betalt, hwarföre domde iag samma kiöp, fast och stadigt stå och alldrigh åthergå, med plicht som lagh förmåår.
[10.] Blef af rätten slutitt dett Per Månsson i Kaxås skall ährläggia till Jon Aronsson i Kaxåsen 10 r:d:r instigzpeningar för dhe 20 r:d:r han uthi 4 nämbder uthläggia måste, hellst emädan Joen Aaronsson gårdhen Kaxåsen well brukat och häfdat hafwer och all dheraf cronones uthlagor rictigt ährlagt hafwer, såsom och niutha dhe 2 mellingar åker till bruckz uthi sin hustrus liffztidh, som godha män dem emillan lagt och jämckat hafwer för hanss åboes affträde hwar effter parterna skola sig rätta.
[11.] H:u Märit Eriksdotter i Flatmon praetenderar af Henning Jonsson i Stavre wesstre gården i Böle han aff Joen Aronsson i Kaxås för 70 r:d.r kiöpt hafwer, hwilka 70 r:d.r änkia h:u Märith skall restituera innan lagh och opbodh, så frampt hon westre gården i Böhle igänlössa behagar, hwilken nu första gången opbödz nästom frändom till återlössn.
[12.] Anders Simonsson i Lien som nu klandrar på en myra, hwilken af commisarialsrätten taxerades förledit åhr 1666. Hadhe well orsack at sackfälla men för hans ållderdomb och fattigdomb skuldh förskontes han för denna gången.
[13.] Anno 1665 den 25 aprilis angaf ländzman Moses Andersson hurusom corneten undher wellb:te öfwerstenss Börjee Månsson Skäcktas compagnie, edel och manhafftigh Gossvin Anrep hafwer belägrat en knectehustru, som ähr hanss tiensteqvinna, Kerstin Nilsdotter be:d sampt medh henne aflat ett pilte och pigobarn, till hwilket wellb:e corneten sigh icke undandragher iu retta barnefadhren wara, men såsom ingen af bemel:te dato kunnogt war om hennez man, Jon Andersson, som afrymbder ähr, ennu wid liffwet wara skulle, blef detta tillwidare ransakningh opskutitt.
[14.] Den 11 novembris 1665 blefwo tollffmennerne sampt allmogen de novo her på tinget tillfrågadt om dhe någon kundskap af samma knecht och hennez man Jon Andersson ährfarit hafwa, till hwilket dhe sade sig wara okunnogt, ickie heller för wisso dher af förnummit hafwa, om han lefwandess eller död ähr sädan han ifrån swenske cronan a:o 1659 uthi Damin afrymbde. Altså mädan bemelte cornet af adelig stembna bohren ähr och som denne sack effter dess well undfångne privilegium her å tinget eij willat at afdömma, blifwer för den skull detta den höglofl:e Kongl. Håffretten underdåhn ödmiukeligast af den nedrige rätten remiterat och undåhnigast förwenter herpå en nådhgunstig resolution. Hwarpå sedermer ähr med fölliande resolution af h:s excell:tz govueneuren högwellb:te Carl Sparre uthgifwen och corneten Gossvin Anrep meddelt worden som föllier: Emädhan som corneten edel och manhaftig Gosswin Anrep sig med lägersmåhl hafwer förseett och tienstl:n begiärer eij derföre till tingz förass och dömass i rigz[?] wid at hans adelige privilegier derföre honom och slijke frijkallar, hwarföre befalless eder befallningsman wellt:t Daniel Bertilsson dett be:te cornet låthen för några bötterss ährlägginade, som derföre billigt borde skiee, alldeles wara otilltalt, hwar effter i eder rätt. Datum Brundflodh den 9 febru:ij 1666. Och emädan som denne förrymbde solldaten Joen Andersson hafwer omsider skrifwit från Röross der han nu wijstas och arbetar, effter sin hustru, denne kohna Kirstin Nillssdotter så som och seent budh effter henne begiärandess wille komma till sig i Röroos, men hafwer eij sluppit från corneten, helst emädan hon ähr hanss förstånderska i gården, will derföre nödigt mista henne. Elliest och hafwer befallningsman esom offtast å sin embetz weg:r skickat effter denne kohna i synnerhett den 11 octobris 1666 då lag och ting hölt her i Offerdahl, så som och den 24 aprilis 1667 dit sent bropoessen at uthtaga henne utur gården, föras till ting, lagelighen henness brott at ransakass och dömass och för sin hordomss last effter Kongl. Maij:tz ordinantier plicta, men corneten Anrep hafwer tagit henne i förswar at någon skulle taga henne utur hanss gårdh och dereffter eij skulle gå mädan hon wore hoss honom, hafwer fördenskull befallningsman sig berådfrågat hoss H:s excell:tz högwellb:e h:r gouverneuren huru han med denne cornetens Gosswin Anrepz kohna procedera skall hwarpå ähr detta swar nådgunstigast tillbaka kommit: Hellsan med Gudh. Jag undrar mig myckit b[ef]allningman Daniel Bertillsson dher öfwer at i förfrågom eder öfwer corneten Anrep huru I eder med honom handla skolen, som åhr effter åhr hysat hoss sig en gifft manss hustru med hwilken han hafwer afladt barn och intet stådt werdlig rätt, nog kunnen i dett twekia at denn saken med honom böhr nederläggias, uthan hafwass för tinget och dömass när såwida han kan sig på adelig privilegier beropa, wetta i fuller dett procedera. Gudj befalladt. Datum Stockholm den 17 may 1667. A:o 1667 den 26 septemb: då lag och ting hölt i Offerdahl skickadess å stadh 2ne bönder till wellbe:te corneten Gosswin Anrep med ett breff med begäran han wille sigh rätta effter H:s Excell:z högwellb:e h:r gouverneurens resolution och släppa denna kohna Kirstin Nillsdotter till tinget för sin groffwa gierning dömas och affstraffaz hellst emädan henness man Joen Andersson ähr i lifwett, tillhållandess nu i Röroos, och hon här i sochnen ähr kyrkioherden som allmogen till stor förargelse öfwer detta ostraffeligha wäsendet, men corneten wille ändå eij släppa henne uhr gården till ting, uthan comparerade siällf hoss befallningsman begiärandes ennu [?] widare dilation till h:s excell:tz högwellb:e h:r gouverneurens lyckeliga ankomst i landett, den rätten honom eij längre effterlåtha kunna, uthan tillföllie af Kongl. Maij:tz drottningh Cristina förssta resolutionspunct af den 18 maij 1653 saackfälltes kohnan Kirstin Nillsdotter, som mannen har, lifwet och giffter ähr, till 80 d:r sm:tt eller hudhstrykass för tingstugudöhren, der hon botterne eij ährlägger, men corneten förblifwer widh h:s excell:tz högwellb:e h:r gouverneurens ofwan fattade resolution, af den 9 februarj 1666. Hwar på sädan hafwer corneten wellb:e Gossvin Anrep ödmiukeligen ahnhållit hoss h:s excel:tz högwllbe:te h:r gouverneuren om fölliade resolutioner, hwilka honom nådgunstigast meddeelte ähre nämbl:n Helsan med Gudh azlmechtig emädan som iag förnim mer befallningsman Daniel Bertillsson at i ickie ännu hafwer exequera låtitt den sacken ahngåendhe corneten Anrep och hanss tiänssteqvinna medh hwilken han haar hafft lägerssmåhl, alt så låthen i dermedh oexechuerat blifwa till min ahnkomst dher i landett. Rätter eder der effter Gudj befallat. Hernösandh den 21 octob: 1667. Hwad denne kohnan med hwilken corneten Gossvin Anrep hafwer hafft lägerssmåhl bötter wedkommer will iag hafwa henne efftergiffwit och förskont, doch så att hon som andra, hwilka sig med sådant förseett hafwer undergå kyrkioplicht och afbidar dett. Hoos församblingen hwar det ickie allaredo skiedt ähr, dett wederböranderne wille sig effterrätta. Datum Landztinget Brundhflodh den 14 decemb: a:o 1667. Carl L. Sparre.
[resten av sidan är första delen av Alsens tingslags protokoll den 28 september, utan år.]
Ting den 23 och 24 oktober 1668
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. AI:6, fol. 207r-211r, ÖLA.
Anno 1668 den 23 och 24 october höltz laga tingh i Offerdahl, närwarandes cronenes befallningsman och nämbden.
Erik Persson i Berge Helge Larsson i Åflo
Jon Aronsson i Kaxås Olof Persson i Tulleråsen
Nils Andersson i Rise Jon Bengtsson i Ekeberg
Olof Håkansson i Grötom Jakob Olofsson i Söråsen
Jon Nisson i Öne Simon Torbjörnsson i Utgård
Kjell Eriksson i Lien Jöns Månsson i Stavre
1. Befallningsman alfwarligen förmante länssman Moses Andersson som tolfmän tillkänna gifwa dhe saker som sträfwa emot Kongl. Maij:tz utgångne placater och resolutioner och angofwe på fölliande sätt som dem witterligit woro som föllier. N.
2. Samma dagh trädde för rätten kohnan Anna Eriksdotter, född i Åbo, bekännandes sigh hafua hafft lägersmåhl medh ryttaren Lars Månsson i Offerdal hoos Måns Jönsson i Häste i Rödöns sochn, då dhe kommo från Jemptemarknadhen 1666. Larss Månsson ryttare nekar alldeles till hennes osanna bekännelsse, men Olof Håkansson i Grötom och Erik Persson i Berg, bägge tolfmän, wittnadhe att Lars Månsson och denna Anna legat tillhopa i sängen medan dhe drucko uth tuenne kannor ööhl, sedan dhe inkombne woro uthi Månss Jonsses i Hästes gårdh. Barnet så bekänner Anna hafwa födt uti juleweckan 1666. Larss Månsson föregifwer, at samma dagh Anna har gådt ifrån Häste, har hon kommit i föllie med 2ne dragoner på wägen, dhe dher gingo åt Nohlbyn i Altzens sochn, det samma nekar till, hafwa hafft något oährligit sängelagh medh dem. Larss Månsson begierer dilation till nästa laga tingh at skaffwa sigh eedzgierdsmän, dem han nu i hastigheet eij kan få, hwilket honom föruntes, och i medlertijdh spana effter hwilka dragouner woro som lågo uthi Nohlbyn om natten. Den 23 octobris 1668 förestältdes åter ryttaren Larss Månsson på Offwerdahls laga tingh och af rätten tillfrågades om han effter sin förriga lofwen och sidsta afträde från rätten har skaffat sigh eedzgierdzmän, som honom lagligen befrija kunna, wara barnfadren till finn Annas barn? Hwar till han swaradhe, hwarken någon hafua fådt, eij heller hörer der effter, alldenstundh ingen kan honom sådant fulltyga, uthan föregifwer någon af dragonerne wara barne fadren, der Anna om natten näst effter har i sängh legadt hoos dem i Nordbyn. Bengt Larsson i Nohlbyn, effter aflagd eedh betygar at anno 1666 om wåren hafua dragounerne Johan Flanck och Daniel Palm (hwilke straxt effter öfwer åt Norrige förrymbde) kommit hoos honom, tillijka med fin Anna, till Nohlbyn, och emot afftonen hafuer kohnan fin Anna lagdt sigh i sängen medh dragounen Johan Flanck, till dess han allenast sombnadhe, medhan gårdzfolcket eij woro till sängz gångna, sedhan straxt der ifrån gångit, hwilket Bengt så trowärdligen hafuer hördt och effterfrågat af sitt gårdzfolck.. Men andra natten har Anna lagdt sig på ungnen, då dragonerne woro bortgångne, förmehner att derföre ingen odygd wara skedt i hans gård. Tolfman Erik Persson Berg betygar at Larss Månsson ryttare a:o 1666, då han kom från Jempte marknan, till Måns Jönsson i Häste uthi herberget, war han deel druckin och för har lagdt sigh i sängen, men fin Anna straxt effter inkommit och gångit dijt och lagdt sigh hoos ryttaren Larss Månsson, ingalundha det kunna wetta eller förstå, om dhe medh hwar andra hadhe något oärligit at beställa eller eij. Larss Månsson opwijsar klockarens Månss Jönssons i Hästes attest den 24 octobris 1668, der uthinnan Månss fuller föregifwer denna skyldningh löngeachtigh wara, det hwarken han eller hans folck sådant märckia kunna, allenast at fin Anna haar kommit dijdt till honom Larss, sedhan han haar begierat huus öfwer natten och lagdt sigh i sängen, hafwer Anna gådt dijt och lagdt sigh bredhe wid. Folcket hafua fuller gådt uth och in i stugun och elden brunnit på spijsen. Hans dåtter Karin borstat sigh widh spijsen i samma stugu, och Karin gick bort inkommo Hans Jönsson och Erik Persson och drucko något brännewijn och sedan när dhe gingo i sängh hafwer fin Anna gådt till granngårdhen uthi gamel ländzmans gårdhen och lagt sigh. Larss Månsson förhöltz af rätten, at der han will wara frij för fin Anna, eij medh henne hafft beställa, då skahl han till morgons skaffwa sigh eedzgierdsmän, som 19 cap. Ting. b.LL innehåller, eller fällas, som 34 cap: dito situ förmäles. Den 24 octobris förehades Larss åter påståendet det at emedan inga witnen honom till gierningen fulltyga kan, ähr han plichtigh [..]haffa sigh wärn, eij heller hörer effter någon. Så emedhan fin Anna Erichsd:r inständigt och fast påståår ingen annan fadren wara till sitt barn än denna ryttare Larss Månsson, det hon på sin siähls saligheet antager medh ingen annan hafft beställa. Samma bekännelsse hafuer hon hafft för födzlen och då hon qwaldes och födde barnet. Sedhan och detsamma för hans högwordigheet kyrkioheerden h:r Olof Bertilsson inständigt påstådt sin [be]kännelse sann wara, der på hon intogs i kyrkian och anammadhe Herrens Högwurdiga Nattwardh. Larss Månsson eij heller effter tingsrättens pålagu å förra tinget hafuer skaffat sigh eedzgierdsmän som det 19 och 24 cap. Tingm:b LL honom der till förehåller och tillbudher, men sådant eij effterkommit, eij heller dhem skaffa will. Dessuthan nämbden eij heller opå tillfrågan honom wäria kan, hwarföre och fördenskuldh kan rätten eij längre medh denna saak dilationera, uthan Larss Månsson till hufwud saken effter 3 cap. Gifftermåhl.b.LL saakfälla för lägersmåhl till 40 m:k:r och kohnan Anna Erichsdotter till 20 m:k:r och sedhan hafwa omsorgh för barnet effter 18 cap. Ärfd.b.LL. Häremot inlade Larss Månsson appelationspgr 3 m:k:r sölfwerm:t saaken å näste landztingh anhällighgiöra at agera. Så wara ransakat och dömbt, bekräfftar jagh medh egen handhsundershrifft. Actum ut supra.
3. Jon Henriksson i Bynom bekiänner sigh hafwa hafft lägersmåhl medh kohnan Ingeborg Månsd:r och aflat barn tillhoopa hwilket föddes förledin Michaelih ett åhr sedhan. Ingen ächtenskap ähr uthlofwadt, ej heller påståår denna kohna hafwa och tillförne warit lägradt af soldat Simon Nilsson för 12 åhr sedhan, derföre plichtat, men soldaten rymbde, dy skahll Joen Hindersson plichta 3 m:k:r smt och kohnan 40 m:k:r effter hon andra reesan återkommer.
4. Karin Olofsd:r i Ekeberg bekänner sigh hafwa haft lägersmåhl med Christiern Andersson, och aflat barn förledin jultijdh. Denne kohnan hafwer och hafft lägersmåhl medh prästedrängen Matz be:d för 2 åhr sedhan. Derföre lagl. plichtat. Så emedan intet ächtenskap är utloffwat, ingen there påståår, dy saakfältes konan till 40 m:k:r smt. effter hon andra reesan återkommer men Christier till 3 m:k:r smt.
5. Helge Eriksson i Landön som lagl. stembd ähr och icke achtar på när på ropas uthan håller sigh undan, saakfälter till 3 m:k:r smt effter 33 cap Ting.b. LL
6. Uthi den twistige saaken emillan kyrkioherdhen wördigh h:r Olof Bertilsson och sine sochenbönder i Kaxås angåendhe Hällänge dhe om twista, som till kyrkian uthi gamble tijdher dagar förährdt och kyrkioheerden der effter inkrächtar sigh mehra skough [fol. 209r] och slott dertill, än som fordom tillägnadt hafuer och hagen förmena Kaxensboerne wara uthwidgat på annat ställe huar till kyrkioherdhen neekar. Derföre bevilliades syyn till nästkommande sommar parterna emillan, och rådhe halff syyn hwartera hwarest dhe den äscha[?].
7. Henrik Jonsson i Stavre opbiuder Wästergården i Böle andre gången, pantsatt af änkian hust. Märit Eriksd:r för 70 r:d:r. Be:te gårdh inne widh fastedagh till återlössn igenlöstes, hwilket intet der sådant försummas gifues fastebreff.
8. Bengt Eriksson i Säter bewilliadhes faste- och dombreeff på sin gårdh Säther af 2 tunl:dz uthsädhe, alldenstundh hans kiöp å samma jordh ähr lagligen opbudit och lagståndit, och ingen det i medler tijdh af nästom frändher hafua der på klandrat.
9. Måns Håkansson i Böle bewilliadhes faste- och dombreef på be:te sin gårdh Böhle af 2 1/6 tunl. Alldenstundh hans kiöp å samma jordh ähr lagligen upbudit och lagståndit, och ingen det medler tidh af nästom fränder hafua der på klandrat.
10. Uppå de 6 r:d.r länssman Erik Eriksson praetenderar å Ingeborg Nilsd:rs wägnar i Wången skulle för 16 åhr sedhan wara försträckte till Per Eriksson i Flatmon, medh der på angåendhe interesse, så begierer han dilation till nästkommande laga tingh at skaffa sigh här å beskeedh från hennes brodher Olof Nilsson i Norrige. Han har honom desse pgr å Ingebors wägnar betalt hwilket honom föruntes skaffa nöijachtigh beskeedh, eller genast betahla.
11. Länssman Moses Andersson angaf i rätta huru såsom hoorkonan Gulle Månsd:r i Landöön hafuer förledin 14 dagar förr juhl 1667 födt oächta barn, en d:r Märit be:d. Till detta berättar kohnan barnefadren wara Erik Jonsson ryttare, som hafwer henne förledin tridir dagh påska 1667 den 9 aprilis uthi kyrkioheerdens i Offerdahl wördigh och wällerde h:r Olof Bertilssonz gårdh, Änge, hwarest hon stadder war at opwachta boskapen medh wallbetandhde, dhe Erich Jonsson lägradhe henne uthi cammaren och födde barnet, som för är sagdt, 14 dagar förre juhl näst effter, hwilken tijdh som ähr emillan han lägradhe henne och födde barnet ähr allenast 34½ wecka effter rächningen, till hwilket Erich Jonson ryttare till lägersmåhlet eij sigh undraga kan, be:te kohnan lägradt, som förr är bekändt. Och sedhan effter hans bestälte arbete, hafuer hans cammerat Isak Larsson Hwijtkopp be:te kohna och lägrat samma affton, hwar till och kohnan Gullhe Månsd:r och Isaach bägge tillstå denne otuchten medh hwar andra bedrifwit. Och huruwäl Erich Jonsson ryttare tillstår lägersmåhlet [med] medh Gulle Månsd:r, men nekar alldeles och inständigt wara barnefadhren, helst medhan kohnan kommer medh barnet 5½ [weckor] för uth, och såledhes eij tillståår wara barnefadren uthan der will wijka in på kyrkioheerdhens drängh Anders Persson Grefwe effter han och haar till be:te kohna frijadt, uthan och på länssmannens Moses Anderssons tillfrågan uthi Lars Helgessons i Åflo närwaru, således har du legat hoos Göhle, effter iagh hörer stoort rychte går här i sochnen om digh, då Anders Grefwe swaradt: jaa, fuller haar jagh legadt i sängs hoos henne, hwilke ordh Greffwen will nu så uttyda hafua sagdt eller fält uthi skiemptwijs, eij annat förstådt, ähn Moses skulle och skemptat medh sigh. Erich Joensson ryttare framdrogh också Helge Eriksson i Landön, att Gulhes Märit Månsdotter har för sin hustru Kerstin Jönsdotter bekändt at Anders Greffwe skulle wara barnefadren, det Hellie Erichsson tillstår. Så emedhan desse ryttare inständigt neka till wara barnefadren, uthan Anders Greffwe, helst emedhan det differeras på tijden till 5½ weckor, och Greffwen der emot för ländzman bekändt legat hoos henne, dessuthan kohnan tillförne bekänt för sin syster Märit att Grefwen war barnefadhren, hwar till kohnan nu neekar. För desse motiver skull uthloffwadhe Anders innan näste laga ting här före sigh lagl. befrija. Hwar och icke kännes Grefwen wara barnefadren. Kan han edhen gånga, swaradhe då Erich Joensson ryttare för gierningen.
12. Erik Olofsson i Gärde bewilliades faste- och dom breff på 6 mälingar jordh i Giähle, aldenstundh hans kiöp å samma jordh ähr lagligen opbudit och lagståndit, och ingen det i medler tijdh af nästom frändom hafuer der på klandrat.
13. Den ålderstegne mannen Erik Nilsson i Bångåsen trädde för rätten tillkänna gifwandes huruledes Gudh alzmechtigh hafuer förförmedelst sitt guddomlige providens och försyyn sigh behaga låtit intet ächtenschap trädt eller medh någor maaka bekändt t war, beklagades sigh att ållder och siukdomen mehra och mehr tager öfwer handen, så att han Gudh bätter längre eij mächtar sigh sielf allena förestå, hafuer han af itt moget betänkiandhe sampt godha wenners och slächts inrådandhe antagit een sin slechtinge till een tridie part, skickeligh persson Nils Gunnarsson på sitt hemman, att han skahl icke allenast uthi sin ålderdoms swagheet födha och skiötha honom intill sine dödedagar så at han kan derföre answara inför Gudh och huar ährligh man, när Gud allmechtig täckes kalla honom låtha hedherligen och wackert till grafwen komma låtha. Uthan och hemmanet Bångåsen som räntter 3 tunland förswarligen häfda och bruka, uthi rättan tijdh owägerligast uthgiöra all dhe afgåendhe ordinarie som extraordinarie cronones uthlagor. Dher till medh betahla till hans creditorer till datum bewijslige giorde giehldh till 20 r:d:r som Erich Nilsson bekänner sielf wara. Sedhan när Gudh altzmechtigh täckes schillia sigh från denna werldenne hafwer han testamenterat och tillägnat Nills Gunnarsson för hans hafdhe omak och uthståndne beswähr, han honom förswarl. uthi sin ålderdomb swara kan förstådt hafua, all den ägendomb och qwarlåtenskap som kan finnas i gårdhen, effter Erich Nilsson i Bångåsen så i alla lössöhrer som fasta jordhen 3 tunl:d medh alla dhe tilliggiandhe lotter och lundher, som av åldher och fordoom dagar har legadt under be:te gårdh, intet undantagandes i någon måtto, heller här effter lagligen tillwinnas kan, till en fast oklandrat egendomb, etc.
14. Uthi den twistige saaken emillan Lars Halvarsson i Landön å denna sijdan kiäranden, och Helge Eriksson ibid å den andra swarande, och viceversa, afsades oppå Offerdahls laga tingh den 24 october 1668, att ehuruväl desse parter hwarandra tillbiudha lössn på hemmanet Landöön 40 r:d:r för halfwa gårdhen, men ingendhera will der ifrån afträdha och pg:r begge emottaga och lijka bördige ähr till be:te hemman. På sin hustrus wägnar äga der i Landöön hwar sitt tunlandh. Men emedan som be:te hemman eij tuenne åboendhe kan tåhla derpå besittia, dy pröfwadhe rätten det skiäligt wara att lotten schulle emillan desse parter gå, hwilke dhe sielwe sidermehra samtyckte, och effter dess förrättandhe föll lotten på Larss Halfwarsson dher qwar på be:te hemman bebo. Men Hellie Erichsson schulle afträda emot 40 r:d.r uthlösningh, som dhe tillförne hwarandra tillbudo. Hwarföre och fördenschull skahl Hellie Erichsson för ofwantalde skiähl skull från be:te tunl:d afträdha emot 40 r:d:r af Lars Halfwarsson till midfastodagh, erläggiandhe, och Larss skall sedhan be:te tunl:d i Landöön för Hellie Erichsson eller hans effterkommandhe barn och arfwingar här å widare tilltalan obehindrat nyttia, bruka och behålla till en ewärderligh fast oklandrat ägendomb medh alla dhe underliggiandhe lundher och lotter, i wåto och torro, när by och fierran. Sammaledes och på lijka sätt som Larss Halfwarsson andra tunlandet han för effter sin hustrus Brita Olofsdotter fadher sahl. Olof Simonsson i Landöön arfligen tillfallit ähr, häfdar och brukar, räntar för den skull heela gården allenast 2 tunl:d som Larss Halfwarsson, hans effterkommandhe barn och arfwingar lagligen tillfallne ähr. Så emedhan sådant lagl. procederat ähr, för lag och rätta kungiordt och stadfästadt, och ingen fans som här å widare hadhe at påtala. Alt derföre dömbdhe iag med nämbden, denne domb skall stånda, eij återgånga.
15. Anders Pålsson i Bredbyn bewilliades faste- och dombref på sin gårdh Brebyn i Offwerdahl sochn av 2 1/6 tunl:d alldenstundh hans kiöp å samma jordh ähr lagligen opbudit och laghståndit, och ingen det i medlertijdh af nästom fränder hafua der på klandrat.
16. Effter saakens noga öfwerwägandhe afsades att Nils Olofsson i Åflo skahl tillställa sin äldsta sohn Olof Nilsson dhe penningar han sine syskon allareeda lefwererat i gårdhen, emedhan han med fadhren eij förlijkes kan, derföre restituera böhr, membl:n för Henrik Nilsson ryttare 15 r:d.r som Hindrich tillstår opburit af Oluf, och för Brita Nilsd:r 13 r:d.r ähr tillhoopa 29. Och Nilss Olufson sedhan brukar och sielf häfdar gårdhen uthi sin lijfztijdh, men förbiudhes honom ingen oskyld taga på gården, uthan uth wällia en af sine sönner.
Ting den 3 april 1669
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. AI: 7, sid. 17r-19r, ÖLA.
Offerdahlz Tingelagh d. 3 aprillis a:o 1669
Närwarandess befallningzmannen wäll:tt Daniel Bertilsson medh
Nämbden
Helge Larsson i Åflo Olof Persson i Tulleråsen
Erik Persson i Berge Jon Bengtsson i Ekeberg
Jon Aronsson i Kaxås Jakob Olofsson i Söråsen
Jon Nilsson i Öne n Nils Andersson i Rise
Simon Torbjörnsson i Utgård Jöns Månsson i Stavre
Kjell Eriksson i Lien Måns Jönsson i Västbyn
uthi Olof Håkanssons ställe
1. Ländzman Moses Andersson och tolffmän, angifwa häruthi tingelaget en ungh drängh in emoth sine 30 åhr, Sven Olofsson i Kaxås, en swager persson, och ähr förryckt i hufwudet, eij annat weta, än anten förgiöra sigh sielff, eller och att andra komma på olycka. Förmantess för den skull hans svåger Per Mårtensson i Kaxås att hafwa här omwårdnat om honom en tijdh, men der han eij blifwer honom mächtigh, att hålla wachten om honom, så sellff, så skall han förplichtat wara, att tillsiäia ländz och tollmän, att wara sigh behielpelighe.
2. Ehuruwäll Lars Mårtensson ryttare hafwer enständigat tillförene på twäne laga tingh nekat, aldrigh haft beställa, med kohnan fin Anna Eriksdotter, och barnefadren wara, hwaröfwer han och på rättens domb sigh beswärat hos hans excell:tz högwällborne gouverneuren som remissorialet aff d. 27 feb. uthwijsser, att hans skähl eij wara fylless antagen. Men effter allfwarsam förmaningh omsijder bekände skyldigh wara till lägersmåll uthi Häste 1666 begångit, och barnefadren wara. Derföre skall han ehrlägia dhe bötter, som på föra tinget 1668 d. 23 octob:s afsades, nembl. Lars Månsson 40 m:k:r och kohnan fin Anna till 20 m:k:r s:mt. Men för doom brottet och det hon swor, förskontes hon opå Kongl. Maij:ttz nådige behagh.
[3.] Förestältes åther kyrkieherdens drengh i Offerdahl, Anders Persson Grefwe som tillförende, d. 23 octobr:s 1668, och tillfrågadess om han effter sin låfwen å före tinget har skaffwat sigh eedhgerdzmän, huru till han swarade inge hafwa, eij ellers hördt effter, uthan nu ständigt neckar eij hafwa hafft medh kohnan Göle Månsdotter beställa, uthan elliest lägat tillsamman på höandzarbet i skogen iblan annat laga folck. Prestedrängen Gunnar Sjulsson effter afla[g]dd eed b[e]rätandes att han twenne ressor har sedt Anders Grefwe legat i sängh, medh denne Göhle Månsd:r. Den enna gången sedan hon war hwar hafwande, uthi prestegårdzlofftet. Den andra gången uthi Änghe, men om de hadhe olåfligh beblandelsse medh huar anan, kan iagh eij wetta. Deth samma bekiände och Anders Grefwe siälff hafwa bekiänt legat hoos Göhle, för uthan deth han i skogen hwar för berättatt, men neckar till omgiänge. Kerstin Månsdotter effter aflag[d]h edh wittnar, som i samma tiä[n]st uthi 3 åhr warit, sedt dhem 2 eller 3 gånger legat tillsammans uthi Änge by på afwels[?]gården, sedan hon war hafwandhe, men legat uthi sama sängh tillhoppa. Om dhe någon gerningh hafwa giordt eller eij, weth hon icke, med mindre den odygdeligen föröfwat, sedan hon sombnat, achtandes deth at flere folck aff tienstehionen wore i gården, men hoos dhem eij legatt. Märit Larsdotter wittnade och effter aflagdh edh. Anders och Göhle hafwer twenne ressor legat tillsammans uthi prästgården då Märit uth och in gådt och dhe lickawäll lågh tillsammans. Allenna i sängen till hoppa dhe lågie, då h:r Erik Steuchs broloph hölldz d. 1 septembris 1667. Bekiänner och så att dhe hafwa hafft godha tankar förmedelst bygia echtenskap tillsamman. Kohnan Göhle neckar till Märitz wittnemåhl, men Märit inkalladess och henne öfw:rtygar, och om sider bekiände. Dess utan bekiäner Göhle legat till samman med Anders Grefwe 3 nätter uthi Ängie, som Karin wittnar. Anders Grefwe tillstår och hafft hogh till häne Göhle, förrän rytternna Erik Jonsson och Isak Larsson henne lägrat, och sedan hon blifwit hafwande legat i sängh med henne 5 ressor, 3 i Ängie och 2 resor i prässtegården som han till förende enständigt neckat till.[18r] Erich Joensson ryttare föreställes, och honom förehöltz Anders Persson Grefwes och kohnans bekiänelsse, alderigh till förend kohnan häfdat, mindre barnefadren wara, huaremoth Erich föredrager dhe skäll, som på förre tinget 1668 infördt ähr, nembl. barnet eij wara fullgångit, uthan fehla på räckningen 5½ wecka, sedan Anders Grefwe bekiänt för ländzman Moses Andersson eij necka hafft sängielagh med kohnan, och 3:die Gölles syster syster[!] Märit bekiändt för Hellie Erichssonz hustru, Kerstin Joensd:r att Grefwen skulle wara barnefadren, till hwillcket Anders Grefwe neckar till, som förre aldrigh någon honom öfwertyga kan wara barnefadren. Och emedhan sachen ähr så mörcker, att intett fulla siäl kan framkomma, hafwa lichwäl Anders Persson och Göhle Månsd:r sins emelan så öfwerenskommit, att taga huarandra till ächta, der dhe med böterne förskonthe blifwa, som dhe inför räthen rächte huarandra handen, hwarföre och för dhen skull hafwer räthen them budt denne sach under Gudz domb, och effterlåthes desse taga hwarandra till ächta. Men ryttarne Erich Joensson och Isac Larsson Hwijtkoph lige hwar sine 3 m:k:r s:m:t för bem:te kohna, begångne läggersmåhl och odygd, och Anders med sin medh sin[!] tillkommande maka Göhle förskontes uppå Kongl. Maij:tz nådige behagh, med bötherne, hellst medan dhe taga hwarandra til ächta.
4. All den stundh lappländzman Scharall Olofsson, sigh eij unddraga kan, aldrig nu på 10 åhrs tijdh för flera lappar lapräntha lefwererat ähn för 5 st:e, och för dhe andra 5 restera, uthi 10 åhrs tijdh a 1 ordt för huartera om åhret, belöper – 12½ r:d:r, hwarföre ehrkiände räthen skälligit \at Scharil Oluffson skal/ owägerligen betalla till laghman Per Clarsson Broman som be:te rä[n]tha till Ångermans laghman Carl Carlsson Burman, har måst effter hans excell:tz h:r gouverneurens execution, betalla, och Scharall sökie sine män i lapmarknen om sin refusion deth bäste han kan och gitter. Men angående för dhe före åhren Pehr Clarsson fordrar sammaledes och lapstöflärne och, dhe förtente lapstöflerne han hafwer bekomit, stånde och till wijdare för förklarningh om dhe ähre opburne för dhe förre åhren eller nu sedan dhe här 10 åhren ähre infallne.
5. Torsten Jonssons bönder, som han har gådt uth solldat före till Damijn nu åther komit, skulle ehrlägia till honom 3 r:d:r siökess[?] pänning:r, som dhe andre gamble soldather åthnutitt, deth deth[!] ländz och tollfmän skulle ransacka här om, hwillcke bohnder […] dhe ähre, som desse 3 r:d:r betallthe. [18v]
6. Jöns Persson i Rödön sochen och Rödööns gårdhen, kärade så på sin, som sine medhsyskons wägnar, effter 3 mählingar jordh, belägne i Flatmo uthi Erik Bengtssons gårdh, dhem han nu will tillträda, men nemnda Jöns der brede widh sielff inlägger i rätten en attest, gifwin af gamble sochneskrifwaren i Altzen, Jon Halvarsson i Bleckåsen a:o 1650 uthgifwen. Der uthi förmälles, att Erich Bengtsson har ehrlagt uthi sohne en färdsläda till kärandens stiuffader Oloff Persson i Rödöön, huarpå dhe hafwa räckt huarandra handen. Dess uthan antager Erich Bengtsson på sin siälz salligheet, för desse 3 mählingar uthgifwit 6 r:d:r till Per Staffansson, kärandes rätta fader, som war hoos syskonebarnen, och elliest betyga tollffmän detta detta[!] ståndet oklandrat, allt sedan 1650 hwarföre känes Erich Bengtsson för Per Staffanssons barns pretension i detta måhl alldeeles frij, uthan bem:de 3 mählingar jordh oklandrat åthniutha.
7. Gunnar Sjulsson som odelsrätten äger uthi Utgården, beståendhe af 1½ tunelandh, som 2 åhr har legat ödhe, begiärandes få ehrlägia cronones resterande ödhes uthlager, och bem:te heman få tillträde, effter hans excell:tz höghwällborne h:r gouverneurens resolution och förordning af Sveg d. 5 aprilis 1665, hwillcket af befallningsman på Kongl. Maij:tz wägnar, her wellat honom Gunar insiätia. Men Lorentz Briner heremoth protesterade, gården eij will affträda, hellst emedan corneten Anupp, honom tijt sadt hafwer, och giordt byta med sigh, och derifrån eij affträder, förähn corneten hemkomr.
8. Ryttaren Hans Jönsson föredrager i räthen huru såsom han ett åhr sedan köpte en gårdh i Kaxås, bestå[e]nde af 3 tunnelandh, för 205 r:d:r aff Pål Rolfssons barn i Kaxåssen, Olof Jonsson och Enar Påls söner, huar på ähre uthlefwerade 185 r:d:r, men emedan Kongl. Maij:tz nådhgunstigast fattatt den disposition aftransportera rytterijett här ifrån, hwarföre kan räthen eij binda Hans Jönsson widh sitt kiöp att hålla, helst emedan intet fastebreff ähr derpå uthgifwit, mindre lagh opbudit, uthan hel[..] Påll Rolfssonz barn förplicktade be:te 185 r:d:r restuera och effter quotan ifrån sigh lefwerera som dhe opbudit hafwer, nu gienast uthan någon inre[..dhenn skylan, uthi samma myntesort som dhe opburit, och bem:te hemman nu i wåhr tillträda, såå och till bruckz häfda såsom sin egen odell.
[19r] 9. H. Märit Jönsdotter Öllåssen kiändes frij för Helge Larsson praetension om wår 2 r:d:r och der Helgie har dhem uthlagt, så sökia sin man igen i Carl Nilssons corporal i Owijken deth bäst han gitter.
10. Jons Månsson i Vesterstaffre opbiuder gårde bytett förste gången emelan sigh och hustrun Margareta i Trångh.
11. Hemming Jonsson i Stavre opbiuder Bölegården tride gången, kiöpt aff Jon Aronsson i Kaxås för 70 r:d:r.men klandrat af Anders Eriksson. Desse 70 r:d:r willia åtherlewerera, hwillcke Anderss nu låfwade medh handh och nu betalla, 50 r:d:r, inan 14 dagar, men resten, 20 r:d:r, inan kyndersmessotijden 1670, hwilcket sitt löffte Anders Kämpes förplichtat effterkomma, och sedan Böhlegården tillträda emoth den melioration Lars Månsson ryttare der anwödt hafwer, för sitt åboo effter mätismanna ordom restituera och honom förnyija.
Ting den 15 och 16 oktober 1669
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. AI: 7, sid. 52v-57r, ÖLA.
Offerdals tingelagh, d. 15 och 16 octobris a:o 1669.
Närwarandes befallningsman wäll:tt Daniel Bertilsson och
landsskrifwaren medh nämbden
Helge Larsson i Åflo, Jakob Olofsson i Söråsen
Olof Persson i Tulleråsen, Simon Torbjönrsson i Utgård
Olof Bengtsson i Ekeberg, Olof Håkansson i Grötom
Erik Persson i Berge, Kjell Eriksson i Lien
Nils Andersson i Rise, Jon Nilsson i Öne
Jöns Månsson i Stavre, Jon Aronsson i Kaxås
1. Dato puplicerades och förelästes allmogen, Hans Kongl. Maij:ttz wår alldra nådigeste konungz och herres uthgångne placater, stadgar och påbudh, jempte richzdagzbesluth, som på förre tingen ähre publicerade, och antecknade finnes. Hwar effter allmogen förmantes sigh hörsambligen regulera och ställa.
2. Förehades gammelkonan Tiuut Märit, och allmogen tillspordes, huru hon sigh i detta tingelaget förehållit hafw:r. Effter noga ransachningh, betänckte Märit sigh hafwa för 7 eller 8 åhr sedan warit in hoos Per Jonsson i Nygården, då samma gångh hafw:r hans hundh bijtit henne något, om mårgonen gångit dher ifrån öfw:r skogen till Nordbyn. Per necker fuller icke förstådt warit hafwande, men icke så tiocker, som hon nu går, och i samma reessan hon gångit der ifrån, fallit på gångspången, som hon på Frösön tinghlagh refererat hafw:r; Tiuut Märit alfwarligen förehöltz, hwillcken barnefadren ähr, till hennes förra barn? Bekänner som för detta, Anders och wara ryttare, hwillcken tiente hooss en [53r] cornet, men hwadh hanns nampn war, wet hon intet berätta, uthan förmehnes wara Corneten Hallfast, som för 9 åhr sedan der i Alsen logerade, och hade een drengh som heet Anders, hwillcket remitteres till ransachningen i Alltzen.
3. Sahl. kyrkeherdens h:r Olof Bertilssons effterlåtne äncka h:u Dordi Månsdotter låther opbiuda twennes st:r sölfw:rskede faat, förste gången, panttsatt aff h:r capitein Anders Harder, för 32 1/4 r:d:r.
4. Sjul Olsson i Tångeråsen opbiuder gorden han åbor försste gången, kiöpt af sin fader, bestående aff 2 tunnelandh.
5. Ryttaren Hans Jönsson i Kaxås opbiuder gården han åbor tridie gången, kiöpt aff Olof Pålsson i Kaxås för 150 r:d:r
6. Jöns Månsson i Västerstavre opbiuder gården han åbor, andra gången, kiöpt aff Hemming Jonsson i Berge.
7. Lars Halvarsson i Landön insinuerade i rätten den domb han å Offwerdallz tingh d. 24 octob. a:o 1668 bekommit hafw:r, hwilcken han effter dess innehåll till förelegan termijn, midhfastodagh fullgiordt hafw:r och 40 r:d:r Helge Eriksson tillställt för hans affträde, som ländzman Moses Andersson, Lars Jonsson i Landöön, och Joen Nilsson i Stavre, betyga för rätten, hwarföre kännes Lars Hallfwarsson i Landöön berätiget effter dommens lydelse och innehåll fullkombl. och oklandradt åthniuta, så nu uthi tillkommande tijders uthan någons molest och åthalan, widh laga straff tillgiörandes.
8. Simon Torbjörsson i Utgården insinuerade i rätten sin kähremåhl angående några slåttemyror, som hans förällderar, till förne, under et slåtegodz wij nampn Siöen, som tillkommer sal. Erik Jönssons [53v] arfwingar i Rise, hwillcket oplästes för sittiande rätten, och kännes godh af denne rätten, allenast, på den andra sijdan eij rygges, Erich i Rijsses forfaders accord, att brucka der emoth älgzwåhner, hoos Simon Torbjörsson som Simon nu för rätten der tillstår, och effterlåter dhem deth samma nyttia och brucka, allenast han får oklandrat nyttia och brucka bem:te slåttmyrer som belägne ähre in på Erich i Rijsses skatteskough, icke tillfogandes skogzägandeens medd någon skougz avrödningh, eller eliest war dhem till något förfångh på siöösslåtte godz, hwar effter parterne ställe sig till rättelsse.
9. Den gambla qwinnan h:u Brita Eriksdotter opbiuder sigh till syttningz förste gången, hoos samptl. sine barn, Erik Persson i Berge, och hans broder som systrar, hwar broder föder och skiöter henne dubelt emot systren, effter moders egne willia och gode behagh.
10. Carl Mårtensson i Granbo och Rödöns tingelagh presenterade en arestsedel af dato d. 8 junij 1669 aff befallningzman wäll:tt Daniel Bertilsson uthgifwen, hwillcken uplästess, och omsijder uthlofwade Hemming Jonsson i Stavre inför sittiande rätten att in seqestro behålla 50 r:d:r till Carl Mårtensson i Granbo sääkerheet, för hustru Barbro Carlsdotter, sal. befallningzman Johan Christopherssonz änka, som han borde utbekomma till kyndermesso 1670. Jempte ochså innehålla hoos sigh 1669 åhrs räntta för Westerhuusgården, eij heller till änkian uthlefwerera, förän hon sin sal. mans contr[a]ct fullgiort hafwer, off dato d. 15 novemb. 1649 lydande på 70 r:d:r, hwillcket Carl Mårtensson på någre åhrs förlopp allenast fått niutta, men alt sedan både gården som i underpant war, och pänninggarna mist, uthan någon refusium; och ehuru wäll Hemingh [54r] Joensson i gåår förgaff, att för han bekome denne arecst uthlefwererat emot qwittans, till h:u Barbru 19 r:d:r och restera allenast 31 r:d:r. Men dagen effter, d. 16 octob:r kom han förregifwandes eij fådt qwittenzet igen. Derföre kun[d]e rätten hans angifwande eij witzord gifwa, uthan förblifwa effter Hemingz handsträckningh.
11. Effter hans Kongl. Maij:tts wår alldernådigesste konungz och herres förmyndareordningh, tillstedes mållzmän för Erik Henrikssons barn i Tångeråsen, Märit Erikdotter om 3 åhr gammal, tillsattes mållzman Erik Persson i Berge, Lars Helgesson i Åflo, och fadren Erich Hindersson o Tångerååssen, att granneligen antächna och werdera låta dett arff, som barnet lageligen arffallit ähr, effter sin moders fader sal. Jon Persson i Tångerååssen, hwillcket ländz och tolffmän befalltes sigh dijt begifwa och oprätta twenne inventarier. Dett enna skolla förmyndarne behålla och dett andra inlägia uthi häratzkistan, så förehållandes sigh att barnet Märit Erichsd:r behåller och ärffwer effter lagh helle gården, både huus och jordh, bestående af 3½ tunnelandh, men lössörrene angånde, tillkommer Märit twå dhellarne, och sal. Jon Perssons i Tångeråssen sijdere[?] lagh giffwe hustrun Märit Jonsdotter tridieparten uthi alla lössörrene men hwadh widhkommer hennes förrådh på gården uthi änkians lijfztijdh, så stånde till Erich Hindersson som gården åbor, till dess barnet myndickt blifw:r härom sinsemellan att accordera, då arffskifftet förrättas, en förordningzskrifft uprätta, antagin hon effter sine dödedagar effterlåtes Erich Hindersson sin [54v] qwarlåtenskap, för det han henne förswahrligen försiörier i hennes ållderdomb, eller på hwadh sätt, dhe kuna föreenass. Men dhet testamente sal. Joen Pärsson i lijfztijden uthi gode mäns närwaro oprättat hafw:r, innehållandes att Erich Hindersson skulle effter hans frånfälle åthniuta hallfwa gården, och hans dotterd:r Märit Erichsd:r den andran halfwa gården. Men såsom detta ähr Joen Pärssons arffejordh, effter fadren Pär Joensson, och icke någon avlingejordh, står äfwen för den skull detta testamente emot Swergies lagh, och kan icke aff denne rätten approberas, men deremot befinner rätten skälligt wara att Erich Hindersson skulle i dess ställe sine trooheet och flijtigheett omsees medh någon discretion, att han försörjer barnet till des dhet kan komma till sine myndige åhr, och aff lössörerne och oskipto boo årniuta 40 r:d:r och sedan niuta och brucka gården till barnzens myndige åhr, hållandes honom förswarligen widh macht, som gårdens inventarium skall uthwijssa be:te sin dotter till handa. Sidst hwadh widhkommer att barnsens förmyndare Erich Pärsson i Bergie och Heligie Larsson å sin sons Lars Helgiessons wängnar och Erich Hindersson föördraga eij allena sedan sal. Joen Pärsson döde, skulle hafwa hans kista för misstankes skull, oplåst, medh mindre några andre gode män skulle warit till städes som den sal. mannens ägemdomb inventerade?, hwartill Erich berättar att han[s] sal. hustrus stiuffmoder Märit Jensdotter närwa[ra]nde war, hwillcken medh hennes samtyckio uthtogo några skilling[ar] [55r] som han för rätten tillståår, och inga misstankar derföre till Erich drager, något orättrådigh föröfwat. Fördenskull förmantess hwar och en medh sådant affstå, som inga skähl framdraga kunna, widh laga straff tillgiörandes, och Erich Hindersson befrijes för sådant grundade tillmähle.
12. H:r Leutnanten wällb:ne Gossvin Anrep uthlofwar inför rätten att förswarligen häfda och bruka Utgården, som i 2 år öde legat hafw:r, bestående af 1½ tunnelandh, hwillcken gårdh honom anslagin ähr på hans ränttas affbetallningh, och närmast der till ähr. Effter hans excel:tts högwällb:ne h:r gouverneurens resolution af dato d. 5 aprillis a:o 1665 dy effterlåtes honom än yterligare till proobzåboo, men dher ödelsmän Gunnar Nilsson will honom åtherlössa för cronones resterande uthlagor, så remitteres dettaa till hans excell:tts höghwälb:e h:r gouverneurens lyekige ankombst.
13. Samma dato träde för rätten landzskrifwaren wäll:tt Lars Jonsson Roshemius, såsom ratione fischalis effter 26 puncten uthi executionsstadgan i gehmen, öfw:r dhe injurier som leutn. edel och manhaftigh Gossvin Anrep, hwaricke allenast ländzman Moses Andersson, uthan och Erik Persson i Berge tillfogat hafw:r som documentet lit. A och B. uthwijssa, huar uthinnan Moses sin klagomåhl skriffteligen angifwit hafw:r, hoos befallningzman wäll:tt Daniel Bertilsson, af dato Bäcken d. 28 septemb:r 1669 innehåller, och så som sådane excesser strafwa emot Kongl. Maij:tts utgångne placater, böhra eij nederlägias, begierer landzskrifwaren att en ny laga ransachning måtte uptagas, skärskådas och öfw:rwägandes. H:r corneten derimot föregifwer, wara förleden d. 4 octob. 1669 [55v] uthi sin capitenleutnantz, edell och manhafftigh Bertil Carlsson Lockz nährwahro förlijkte som lit. A. innehåller, hwillcket ländzman tillståår, angående sin saach allena, men cronones stiek stå öppet, jempte andra injurier, corneten kan andre i denne sachen föröfwa[t] och förtörnat hafwa, hwillcket förswarligen eij kan nederläggias. Begiärade alltså h:r corneten dilation härpå lagligen swahra, när han aff sine wederparter bekommer puncte wijd dheres beswär, hwillcket dhem ock så pålades effterkomma, öfw:rgifwa h:r corneten medh dhet forderligaste, då ett extraordinarie ting framdeles förrättas böhr. H:r corneten avbadh omsijder, saaken skulle bero, till hans excell:tts höghwällb:ne h:r gouverneurens lycklige ankomst, hwillcket honom så wida effterlätz då sigh inställa, och affhämpte hans excell:tts wijdere förordnin[g].
14. Matts Jonsson i Kluuk, nu boendes i Österstavre, opbiuder gården han kiöpt hafw:r aff Hemming Jonsson för 200 r:d:r bestående aff 3 tunnelandh.
15. Träde för rätten ährlige beskedelige danneman, Hemming Jonsson i Stavre, tillkännagifwandes, huruledes han för 10 åhr sedan hafw:r lagl. kiöpt och sigh tillhandlat en gårdh i Österkälom, Böle ben:d aff Jon Aronsson i Kaxås för 70 r:d:r, bestående aff 2 1/4 tunnehandh, hwillcken gårdh Joen Aronsson hafw:r sine brodrer och medsyskon uthlöst till fullo nöije, alt hwadh som dhe arfwerligen hade att pretendera [..] sin sal. fader Aron Gotessons gårdh och allt sedan hafw:r Hemingh bem:te gårdh låttit brucka igenom landhboo, förmedelst ryttaren Lars Månsson, och i medlertijdh hafwer Hemingh Joensson låtit Böhlegården opbiuda 3 ressor hwilken [56r] nu och sijdermehra lagståndin ähr, men i medlertijdh hafw:r Anders Eriksson här på yrckiat, som ähr Joen Aronssons hustru broder, bem:de gårdh willia emot bem:te condition till sigh inlössa och erlägia till Hemingh bem:te 70 r:d:r som han å stideste tinget d. 3 april 1669 utlåfwade, 50 r:d:r betalla inan 14 dagar, och restera åhret effter ehrlägia 20 r:d:r, men sedan sin lofwan eij effterkommit, uthan dhet sielf godwilligen upsagt hafw:r. Eliest hafw:r Joen Aronsson försächrat Hemingh Joensson för alt efftertall för hans andra syskon, att hålla honom skadelöös. Så emedan Joen Aronsson för rätten bekänner och tillståår desse 70 r:d:r för längst och opburit hafwa och åthne ånyio medh sin uthgifne skrifft bem:te kiöpt stadfester, för uthan dhet Hellige Larssson i Offlo, Jacob Olsson i Söråsen och Erich Pärsson i Bergie det samma bekräffta, medh sine nampn och bomärkien, afhända fördenskull ifrån sigh och sine etc.
16. Erik Nilsson i Gärde och Offerdals sochen presenterade rätten några breff, huruledes han sine bröder och systrer uthköpt hafw:r uthi Giärdegården, bestående aff 2 tunnelandhz uthsäde, hwillcket han på föliande sätt betallt hafw:r nembl. först till sin broder Jon Nilsson 10 r:d:r och till systren Märit Nilsdotter, Anders Nilssons hustru i Byom, och Mattmar sochen 5 r:d:r tillställt hafw:r, \+ Lars Nilsson ibid 10 r:d:r och Elisabet Nilsdotter 5 r:d:r/, som kiöpeskrifften aff dato Gärde d. 21 octob. 1651 medh underskrefne wittnom betyga, desslickes till sine syskon i Norgie betalt Olof Nilsson 10 r:d:r, som wittnom Helge Larsson i Åflo, Jon Nilsson i Önet och Olof Månsson i Tångeråsen veta [56v] betyga. Sedan hafwer Erich Nielsson samtl. sine syskon, uthi willgodo medh sohne pänningar hogkommit medh 10 r:d:r, belöper summan 65 r:d:r, föruthan det hans sal. fader Nils Gotesson, hafw:r a:o 1642 d. 21 septemb:r lefwererat och tillstält Olof Andersson i Ytterocke och Mattmar s:n 10 r:d:r och en koo uthi sohne om 2½ r:d:r för hans möderne arff i Gärdegården. Sammaledes och Mårten Mårtenssonz hustru i Utgården, Anna Eriksdotter 10 r:d:r och en koo för 2½ r:d:r. Belöper summan, medh den förige NijoTijo Richzdahlir.
17. Ryttaren ehreborne och manhafftigh Hans Jonsson Mogem träde för rätten tillkännagifwandes, huruledes han a:o 1668 uthi gode mäns närwaro månde kiöpa en gårdh aff Pål Rolfssons sönner i Kaxås för 200 r:d:r, hwillcken beståår aff 3 tunnelandh, men förmedelst den opfordring som sker skulle medh cavalleriet förleden wittner, nödgas han ryggia bem:te kiöp, som till sendes ähr aff 1669 åhrs protocoll, d. 3 aprilis att dhe för den orsachen skull kännes förplicktat päningarne restituera, men så som han förnam att cavalleriet skulle längre på denne orten bestå, hafwer han åter å nyio med bem:te Påhl Rolfssonz sönner ingått ett annat contrackt om bem:te gårdhzkiöp, sålunda att bem:te sönner skulle allenast restituera 50 r:d:r, och dhe öfrige 150 r:d:r behålla, som dhe till förende opburit hafwa, som den nyia kiöpeskrifften aff dato d. 16 april 1669 innehåller, med underskrefne wittnen, ländzman Moses Andersson, Helge Larsson i Åflo, Erik Persson i Berg, Jacob Olsson i Söråssen och Jon Aronsson i Kaxås. Så emedan Påhl [57r] Rolfssons sönner, Olof Jonasson och Enar[?] Pålssons sönner med Ingeborg Pålsd:r tillstå desse 150 r:d:r för längss bekommit hafwa, afhände för den skull etc.
Ting den 13 och 14 oktober 1670
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. AI: 7, sid. 160r – 162r, ÖLA.
Offerdahl d. 13 och 14 octobris 1670.
Presente befallningzman och
nämbden
Helge Larsson i Åflo, Jakob Olofsson i Söråsen
Jon Bengtsson i Ekeberg, Simon Torbjörnsson i Utgård
Jon Aronsson i Kaxås, Nils Andersson i Rise
Olof Håkansson i Grötom, Kjell Eriksson i Lien
Erik Persson i Berge, Jon Mickelsson i Öne
Måns Jonsson i Västbyn, Jöns Månsson i Stavre
1. Sal. kyrkioheerdens drängh Erik Olofsson tillståår sigh hafwa hafft lägersmåhl med Ingeborg Eriksdotter och aflat tillhoopa barn, hwillcket föddes för halfftrettonde wecka sedan, men barnet straxt der effter bleff dödt. Lars Larsson i Ede, till tingz, intet ächtenskap ähr uhtlåfwadt, eij heller Erich Oluffssz sådant påståår, hwarförr till föllie af Sweriges lagh 3. Cap. Gifft:B: [160v] L:L skall plichta 40 mkr s:m:tt och kohnan halfparten dermedh effter Kungl. håffrättens resolution 20 mkr s:m:tt, men såsom Lars dheremoth föregifwes wara så siukligh, at han intet kan angifwa, eij heller några medel äger, skall derföre plichta med 14 dagars fängelsse.
2. Befallningzman förehölt Offwerdahlingarna hwarföre dhe eij byggia sin wägh på jampteskogen, uthan nu befunnes odugeligh, derföre dhe föregåfwo hafwa o[p]rättat ett contra[c]t med Sven Nilsson i Björke [Bjärte?], att dhe ährligen skulle gifwa honom 6 skillingar af war man i Offerdahl, förmehna alt derföre det dhe må härförr befrijas, och Swän Nillsson stå för alt efftertahl.
3. Matts Jonsson i Österstavre opbiuder gården han åbor andra gången, den han aff Hemming Jonsson i Berg för 200 r:d:r kiöpt hafwer.
4. Publiceradeh h:r excell:ttz gouverneurens Högwällborne h:r Carl Sparres ankombne 2:ne skrifwelsser, angående dhe odugelige wägers förfärdigande, hwareffter allmogen alfwarligen anbefaltes sine odugelige wägar bebyggia, och dher någon sådant försummar, skall effter be:te resolution plichta 40 mkr s:m:tt.
5. För detta ryttaren Lorentz Wermer, som anklagas aff tolffmän eij willia begifwa sigh på wägebyggningom, då dhe andra sitt arbete anwända, uthan sigh dher från excuserar. Skall derföre för sin tresko och till en litten warnagel plichta 3 mkr s:m:tt.
6. Ehuru wäll rätten hafwer tillförne förmant ländz och tolffmän sampt gemene allmogen at oprätta broen öfwer älfwen men sådant eij effterkommet, och ingen broo ähr ännu dher bebygd, altså effter h:r excell:ns högwällborne h:r gouverneurens stränge order och befallningar [161r] kunde rätten dhem alle tillhoopa eij befrija för sine 40 m:k:r s:m:tt öfwer hiele sochen ehrläggia, och dher dhe eij innan wåhr påbegynna, måge dhe sielfe stå för alt efftertahl.
7. H:r capitein wälb. Gosvin Anrepp uthlåfwade effter Kongl. commissariernes, högwälborne h:r richzrådens resolution till andersmässa tillställa Lars Larsson i Ede 13 st:n bockskin, enn wågh fläsk, och enn tunna gott korn, hwillcket sitt löfte h:r capiterin plichtigh effterkomma.
8. Lorentz Weimer tillstod sig wara skyldigh Hallfwar Jeppesson i Gåije 4 r:d:r 3 ort hwillcke han nu genast låfwade betahla aff sin inkombne åhrsväxt. Sammaledes och till Erich Flygare en r:d:r tillställa, hwillcket sitt löfte Lorentz Weimer kännes plichtigh uthan widare opskoff betalla och wederböranden förnöga. Hwar och icke han sålunda effterkommer, då befalles ländz och tolfmän detta uthpantta.
9. Dato beswärade sigh Erik Henriksson i Tångeråsen öfwer Anders Andersson i Kläppe utj Hallens tingelagh, det han hafwer tagit från sigh een legopiga Göle Pålsd:r uhr sin lagstadde tienst, som honom utj några åhr tient, och emedhan hennes löhn inneståår hooss sigh, begiärande den måthe stå uti arest till lagligit uthförande, då Anders måthe här comparera, hwillcket honom effterletz.
10. Jöns Månsson i Västerstavre opbiuder gården han sigh tillbydt aff h:r Olof i Trång, tridie gången, och emedan ingen dherpå klandrade, dy bewilliandes fastebreff då han lagståndin blifwer.
11. Sjul Olofsson i Tångeråsen opbiuder gården han kiöpt hafwer af sin fader Olof Eriksson och Olof Månsson för 70 r:d:r bestående af 2 tunnl. andra gången, wederbörandom till återlössen. [161v]
12. Fendrichen Jonas Backeus, effter Håkan Olofssons i Flatmo citation præsenterade sigh, men såsom Håkan Olufsson eij har skaffwat sigh h:r excell:tts gouverneurens resolution effter Kongl. commissariernes remisorial, dy kunde rätten, saken för denne gången eij optaga, uthan Backeus excusserade sigh framdeles eij allena kan swara till Håkans kiärromåhl effter arffskifftet förrättat ähr, begiärandes att dhe samptl. må comparera och här till swahra.
13. Måns Jonsson i Västbyn opbiuder sin gårdh förste gången den han kiöpt hafwer för 110 r:d:r aff Mårten Henriksson.
14. Håkan Larsson i Landön opbiuder gården han kiöpt hafw:r, af Helge Eriksson och Jon Nilsson i Stavre förste gången.
15. Jon Aronsson i Kaxås insinuerade i rätten hans excell:ttz gouverneurens höghwällborne h:r Carl Sparres resolution de dato Frösöö landstingh den 6 febr. 1666 lydande att honom må effterlåtas tillträda det hemman han har brukat och gifwa till ryttaren sina dher aff afgående uthlagor, hwillcket han till datum eij har till godo åthniutit uthan honom ähr werdet förhållit af ryttaren Jon Andersson, oachtandes dhet Jon Aronsson dhe resterande ödesuthlagorna har clarerat, jempte annan gelldh betalt, så att summan sigh bestiger till 30 r:d:r capital och således både pänningarna och gården Kaxås har i desse åhren bortmisst. Begiärandes antingen få gården igen, eller att pänningarna må sigh restitueras med dherpå belöpande interese 8 r:d:r. Så emedan ryttaren Jon Andersson här från eij undfalla kunde så passerat wara, hwarföre erkände rätten skiäligt, att ryttaren Jon Andersson som be:te hemman Kaxen tillika med sin frånvarande broder Hans Andersson som odesman på sin hustrus wäg:r ähr, och Kaxen för tijden brucka, ähre plichtige desse 30 r:d:r till midfasstodagh [162r] Joen Aronsson betahla, med dherpå billige interesse som belöper 8 r:d:r, hwar om dhe sinsemillan bässta sättet kunna förenass och sedan be:te gårdh behålla. För Jon Aronsson härå widare åtalan, hwar och icke dhe till midfastodagh 1671 denne domb fullgiöra, så måge dhe från gården afträda, emot den wedergällningh dhe kunna hafwa rättmätteligen at fordra för dheras anstände åboo och omkostnadh, hwillcket dhem skall effter mätismanna ordom refunderas, och wari parterna sedan här med åthskillde.
16. Dato trädde för rätten Märit Eriksd:rs i Tångeråsen förmyndare, fadren Erik Henriksson och Erik Persson i Berge, insinuerades en oprättat arflängdh på be:te Märitz ägendom utj löst och fast, som bestiger sigh till femb hundrade ellofwa r:d:r 3 ort 16 skill:r som fadren Erich Hindersson haar till sigh tagit utj förwarningh, hwillcken för rätten och utj förmyndareess närwaro med dheras sambtyckio så för affskiedade, att han förobligerade sig för det åhrlige affgående interesse af be:te summa förswarligen försöria och oppehålla sin d:r Märita med nödtorfftigt uppehälle och kläder till dess hon myndigh blifwer och hålle henne utj tillbörligh och skickeligh aga, som en fader ägnar och böhr, jämbwäll när åhren så tilltaga, ähr Erich Hindersson och plichtigh henne informera låtha utj sinne christendombzstyckien, sidst när hon mynndigh blifwer, ruhligt från sigh lefwerera offwanstående summa 511 3/4 r:d:r 16 skill:r, wharutinnan och hemmanet inrechnat ähr som widh godh \häffdh/ och bruuck skall hållas, bådhe huuss och jordh, at ingen wahnskiötzel förorsakades må, hwillcket sitt löffte uthfässte Erich Hindersson kännes förplichtigh till fullo giöra och effterkomma.