Alsen tingsprotokoll 1649-1679

För att underlätta sökning har person- och ortnamn normerats i nedanstående version av Alsens domboksprotokoll 1649-1679 Använd webbläsarens sökfunktion om du söker uppgifter i protokollen! Gå till sidan för domboksprotokollen. För att söka en person eller plats trycker du Ctrl+F. I rutan som kommer upp skriver du ditt sökord, och använder pilarna vid sidan av rutan för att gå upp eller ned mellan de olika träffarna, som färgmarkeras för att lätt hittas i texten. Sök gärna på delar av ord. Kontrollera alltid din träff mot originalskrivningen eller mot den transkriberade skrivningen, som du finner här.


Ting 10 december 1649

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:3, fol. 132r–133r, ÖLA. Nämndemännens namn har nedan kompletterats från protokollet i den renoverade domboken i Svea hovrätt, Advokatfiskalens arkiv (Gävleborgs län), vol. E XI e:3133, fol. 547–548v, RA.

Anno 1649 den 10 decembris höltz laga tingh medh allmogen uthj Alsen, nährwarandes H. K. M:ttz befallningzman ehrligh och wälbetrodd Per Eriksson Njure, sampt de 12 edswohrne lagrättesmän:
Enar Nilsson i Offne, Olof Halvarsson i Rönningsberg,
Lars Mårtensson i Nordbyn, Pär Halvarsson i Ede,
Simon Esbjörnsson i Röde, Hans Suenson läs: Önneson i Bye
Måns Nilsson i Hov, Olof Matsson i Åberg,
Erik Larsson i Valne, Grels Jonsson i Kluk,
Olof Olofsson i Hållbacken Simon i Hov.

1. En ung dreng Olof Olofsson i Viken hafwer belägrat en giänta Magnil Mårtensdotter och aflat barn medh. Dertill Olof eij nekade, och rätte barnfaderen. Will eij samtyckia henne till eckta. Hwarföre dömbdes han till 40 marker effter ded 3 cap. Giftermåla balken.

2. Israel Olofsson i Trång hafwer ock belägrat en giänta Barbro Mårtensdotter be:dh och aflat barn medh henne, och eij samtycker henne till echta, hwarföre dömbdes han till 40 marker effter dedh 3 cap. i G. b.

3. Nils Olofsson i Kyrkobyn och Mårten Olofsson ibidem saakfält hwarthera till 3 marker för laga stembning effter dedh 33 cap. i Ting. b.

4. Anders Jeppesson i Ugård för swarelösa 3 marker effter 33 cap. Ting. b.

5. Bengt Olofsson i Häggenås klagar effter 2 r.d:r som Simon i Hov ähr sigh skyldigh på ett jorde kiöp. Der till Simon eij nekar. Bleff affsagdt att Bengt skall lefwereras be:te 2 r.d:r för ähn han reser här ifrån.

6. Olof Nilsson i Rödön klageligen till känna gifwer att den gårdh Rödön han opå bohr ähr 3 tundsädh och lagdt för tu mantahl, hwilket 12-männen och hele tingallmogen wittnar att be:te gårdh är illa godh för ett mantal, mycke mindre för tu. Begiärer om förskoningh att dedh måtte komma uthi ett, effter som gården eij mehra tåhla kan än ett mantal.

7. Kristen i Kösta opbiuder 3 gången Köstagården.

8. Knut i Rönningsberg opbiuder Röminngsberg 3 gången.
9. Carl Olofsson låther opbiuda 3 gången Berggården.

10. Nils Eriksson i Viken låther opbiuda Vången 3 gången.
Måns Håkansson låther opbiuda Åsegården andre gången.

11. Herr Olof Nilsson låther opbiuda till öfwerflödh Stavregården i Offerdal.

12. Jon i Bleckås lät opbiuda Bleckåsgården 3 gången.

Ting 30 september 1650

Källor: A: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:3, fol. 158r–159v, ÖLA. — B: Renskrivet, odaterat protokoll i samma volym, fol. 175r–176r.

A:
Anno 1650 den 30 septembris höltz laga tingh medh allmogen i Alsen, nährwarandes H. K. M:tt lähnsskrifware Per Welhelmson uthi befallningzmannens ställe.

Nembden:
Enar Nilsson i Offne, Per Halvarsson i Ede,
Olof Halvarss. i Rönningsberg, Måns Nilsson i Hov,
Simon Esbjörnsson i Rödön läs: Röde, Erik Larsson i Valne,
Lars Nilsson i Vången, ställe, Pål Nilsson i Berge, ställe,
Hans Önneson i Bye, Lars Mårtensson i Nordbyn,
Olof Matsson i Åberg, Grels Jonsson i Kluk.

1. Tilspordes brofougden Jon i Bleckåsen huruledes landzwägen är medh macht hållen. Der till swaradhe Jon att wägarna äre mächta illa flijdt resten av sidan oskriven

2. Grels Jonsson i Kluk klagar dedh Hemming i Tossberg hafwer stängdt igen forwägen till byes. Hemming berättrar läs: berättar att wägen ligger uthi sitt änge. Will eij effterlåta Grels hafwa någon farwägh igenom sine änge, dedh ock igen stängdt är. Hemming är ock så tråsstig och wille icke samtyckia forwägen. Hemming åker och kiörer öfwer Grels engior. Blef affsagdt att efftersom Hemming icke will tillstädia någon wägh igenom sitt änge, altså må han icke eller hafwa någon wägh igenom Grels änger, uthan op rödia wägen att åka och köra som dem bäst gitter till bys.

3. Kjell Kjellsson i Wäster Kluk för laga stembningh, 3 marker.

4. Samma dagh giorde Christiern Christiernson i Neder Kösta ett wänligit sam och föreningh medh Erik Larsson, hans hustru och barn i ÖfwerKösta om några jordh mälingar som är 3 mälingar och 3 stänger, liggiandes in uthi Öfwer Kösta, som ähr bort pantat undan Neder Kösta för en långsam tijdh sädan. Och nu effterlät be:te 3 mäl. och 4 stänger till Erik Larsson och hans arfwingar till odelz egendom att han aldrigh någonsin må åtra eller qwällia Christiern eller hans arfwingar för sin odelsrätt i Neder Kösta 159r den Christiern dem aff sont och mint hafwer under dedh danske regementet, som dommen uthwijsar. Till dess bättre gransämio effterlät Christiern be:te 3 mälingar och 4 stänger till Erik Larsson, på dedh han eller hans arfwingar skulle eller må räckna sigh någon odel hafwa i be:te NederKösta. Der medh giorde de å alla sijdor inför rätten, med willia och handebandh denne förehningh, att stå och aldrigh åthergå, widh plicht som lagh förmähler.Erik Larsson gifwer och Christiern loff att taga renovera dombreff på sin arfwepart uthi be:te Nederkösta.

5. Erik Östensson i giorde inför rätten medh handebandh medh sin sammbroder Halvar Östen ett jordekiöp, sålunda, att Erik kiöpte aff sin broder Halvar hans farders läs: faders odelsgårdh be:te Slåtte. Derföre gaff han sin broder för sin anpart 35 r.d:r omframt hafwer Erik kostat på sin styfffader och gårdhen 15 r.d:r som bewijsseligt är. Tillstår sin broder taga dombreff på detta jordekiöp.

6. Knut Grelsson i Rönnings framladhe en wälbeseglat kiöpeskrifft som war laghbudin och lagståndin, inlöst och kiöpt aff sine skyldemän som är först aff Nils Eriksson i Viken å sin hustrus Agnis och hustrus syster Märeta Nilsdotters wägne, brödren Lars Nilsson i Vången, Pål Nils i Berge, Lars Nilsson i Grötom, Olof Nilsson i Åkeräng och Anders Nilsson i Mjälle wägna. Syst. Karin och Kerstin Nilsdotter såldt sin fäderne och odelsgårdh Rönningsberg till sin frände Knut Grelsson. Derföre hafwer han gifwit dem alla tillhopa siuttio r.d:r och hwar broderen 2 r.d:r i sone, och systran hwarthera en r.d:r, altså blifwer summan 84 r.d:r. Altså affhände de ifrån sigh och sine arfwingar och op under sin frände Knut Grelsson och hans arfwingar till odels egendom.

B:
Alsens tinglagh.
Nembden
Enar Nilsson i e Peder Halvarsson i Ede
Olof Halvarsson i Rönningsberg Måns Nilsson i Hov
Simon Esbjörnsson i Röde Erik Larsson i Valne
Lars Nilsson i Vången stelle Pål Nilsson i Berge
Hanss Önnesson i By Lars Mårtensson i Nordbyn
Olof Matsson i Åberg Grels Jonsson i Kluk

1. Grels Jonsson i Kluk klagar att Hemming i Tossberg hafuer igen stängt fahrwägen till byss. Hemming föregifwer att wägen ligger igenom sitt ängh, och kan fördenskuldh icke efterlåtha att Grels må hafua någon fahrwägh igenom sine änger, dhe och nu igenstengde ähre. Lijkwäll kiörer och åker Hemming öfwer Grelssess Änger.
Alldenstundh Hemming icke will tillstädhia någon wägh wara igenom sine ängar, achtter och rätten billigt wara, det och Grels dhett samma må wädherfahras Neml. att och icke häller genom hanss ängar någon fahrwägh wahra må. Uthan uprödia huar för sigh wägh at åka och köra den bäst dee willia till byss, föruthan hwars förfångh och skadha.

2. Framträdhe eLarsson i öfwer Kösta medh sin hustru och barn, förmehnandes sigh kunna något inwändha emot een dom som för een långh tijdh sedan undher thet danska regementhet gifwen ähr på sin gambla odheel i neder Kösta, Christieren Christieren nu bessiter och bewijssar sigh lageligen tillkommen wahra. Nu efter som Erik Larsson icke kunne nöijachtige skiäll framdraga, förmedelst huillka Cristierenss dombreff på be:te jordh kunne åtherkallass, låter honom han sigh bequämma till acord och förlijckningh. Christieren för den skuldh uplåther så honom och hanss arfwingar oklandrat och frijtt för alt åhtaal 3 mählingar jordh och 4 stänger som liggia inn uthi hans åker uthi öfwer Kösta och der ifrån för een långh tijdh sedhan hafua warit bortpantadhe undhan neder Kösta, på dett han och hanss effterkommandhe icke wijdhare här åtalla må, och wänskapen och gransämian deste kraftigare wara. Alltså ähr Erik Larsson, hans husstru och barn här medh wähl förlijchta medh Christiern och hans arfwingar, och nu medh handh och mun betyga sigh den jordh dhe menthe sigh quälia kunna alldeles och sina effterkommandhe afhandha, och gerna efterlåtha att Christiern sitt gambla dombref renoverar och förnyer när sigh behaghar. Och är dy denna förehningh giordh till att stå och alldrigh åthergåå widh plicht och straf som lagh förmåhr.

3. Uthi samma sinne framträdhe och Erik Östensson i Slåtte och skuther in för rätten medh sin sambroder Halvar Östenss. ett jordhkiöp om sin anpart uthi be:te Slåtte och afbethallar honom sålundha effer hans egit godha nöije medh tretijofem r.d:r för sin arfuEdeel i huus och jordh, doch så at Erik hafuer föruth kostatt på sin styfadher och gårdens förbetring 15 r.d:r som bewijssligit ähr. Här oppå slåss the i händer och ähre wäll förlijkte. Och till ythermehra wisso tillståår Halvar att Erik må tagha här på dombreff när sigh behagar.

4. Framkom Knut Grelsson i Rönningz medh eet wählbeseglat kiöpbref, som war lagbudit och lagståndit, inlösst och kiöpt af sijne skyldmän som äre i Nils Eriksson i Viken å sins hustros wägnar, och sin hustros syssters Märeta Nilsdotters, bröderen Lars Nilsson i Vången, Pål Nilsson i Berg, Lars Nilsson i Grötom, Olof Nilsson i Åkeräng och Anders Nilsson i Miäle, systrarna Karin och Kerstin Nilsdotter hwillka alla så nu som tillförendhe igenom bem:te bref affhända sigh sin arfpart hwar för sigh och fädherne odhelsjordh i be:te Rönningsberg och alle sine efterkommandhe och den updrager och hemul sin frändhe ofuan be:te Knut Grelsson att byggia och besijtia för sigh och sine effterkommandhe, aldeless oqualdh och oklandratt, och dhet för dett kiöp som brefwet uthwijssar, nemb. siuttijo r.d:r. Sedhan till förbätringh och sohne, hwarthere bröderen 2 r.d:r och hwardhere systran 1 r.d:r. Så att summan blifwer 84 r.d:r.

5. Kjell Kjellsson i wäster Kluk saakfälles för laghstemno försummelsse – 3 marker.

Ting 10 juni 1651

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:3, fol. 192r–193r, ÖLA. Jfr

Anno 1651 den 10 junij höltz laga tingh medh allmogen uthi Alsen, nährwarandes ehrligh och wäll:tt Jon Jonsson Berg, uthi befallningzmannens ställe, sampt de 12 edswurne lagrättesmänn.
Enar Nilsson i Offne Per Halvarsson i Ede
Olof Halvarss. i Rönningsberg Måns Nilsson i Hov
Simon Esbjörnsson i Röde Erik Larsson i Valne
Nils Jonsson i Offne Lars Mårtenss. i Nordbyn
Hans Önneson i By, Erik Olofsson i Bräcke
Grels Jonsson i Kluk, Erik Matsson i Rönningsberg
ställe, Simon Olofsson i Hov

1. Lähnsmann angifwer i rätta thed Simon Olofsson i Hov och hans son Olof Simon hafwa gådt och skoffat Måns Nilssons hustru Anna Gunnarsdotter ibidem medh wredesmodh, såsom och rändt på döran och rycht gräpan aff, dedh och wittnen som när woro bekiende och de sielffue eij beneka kunde, uthan säger att Anna hafwer redt och äggiat honom till medh oredo förmedelst att hon hafwer refwit ett led op för Simon. Altså ähr trätan tillkommin. Simon säger att qwinnan reff sigh i ögon först. Då säger han skuffa henne något. Aff hiertat hafwa dhe gifwit hwarandra till uthi kyrckherdens och godhe mäns nährwaro. Allmogen bodho för dem såsom och de 12. Lofwade uth bott och bättringh. Ingen thera parten den andra will förfoga någon skada.
Efftersom de äre wählförlijckt å bådhe sijdor för än dee woro tinghförde, och bedes bön för hwar andra. Altså gafs dem saaken till denne gången, men kommer de någon tijdh igen så skall saaken stå öppen. Blef och wijte dem emillan sadt. Den som fogar den andre någon skada han skall plichta och sattes fämtijo r.d:r i wijte.

2. Anders Jeppesson i Ugård bleff saakfält för oqwädins ordh till 3 marker effter dedh 43 cap. T. b.

3. Nils Jeppessoni Nygård för olaga wägh. Saakfält till 3 marker.

4. Otte Bengtsson i Slåtte och för olaga wägh. Saakfält till 3 marker.

5. Olof Pålsson i Hallen kärar på sin fader och faders syskons wägnar, effter 20 rijcksdaler som Enar i Offne skall wara skyldigh för någon rumb tijdh sädan på något jordgodtz som de om twistadhe. Altså blefwo the inför rätten med handebandh förlijckte om 10 r.d:r. Och aldrigh mehra här på tala eller ancka skall.

6. Lars Olofsson i Bleckås hafwer belägrat en ungh giänta Lucia Gunnarsdotter i Ocke, och aflat barn medh henne. Står nu och bekänner sigh synden bedrefwit hafwer, och will ächta henne. Ähr och trolofwat.
Effter som Lars will ächta Lucia blef han saakfält till 20 marker effter dedt 2 cap. G.b.

7. Per Gunnarsson i Åberg för laga stämbningh saakfält till 3 marker, effter han icke war tillstädes och wille möta.

Ting 2 december 1651

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:3, fol. 215r–215v, ÖLA. Jfr protokollet i den renoverade domboken i Svea hovrätt, Advokatfiskalens arkiv (Gävleborgs län), vol. E XI e:3134, fol. 638v–639, RA.

Anno 1651 den 2 decemb. höltz laga tingh medh allmogen uthi Altzen, närwarandes befall:n ehrligh och wäll:tt Per Eriksson Niure, sampt de 12 edsworne lagrättesmän.
Angivet i den renoverade domboken: Nembden ut supra. Se protokollet 10 juni 1651 ovan.

1. Anders Andersson i Ugården hustru Märit hafwer kallat Halvar Grelsson i Ubyn några skiälsordh dem hon eij bewijsa kunde, uthan faller till bönen. Altså saakfältes hon till 3 marker, T. m. b. 43 cap.

2. Syhn skall hållas i Offne emillan Grels och Erik Larsson i Valne om den jordh dee omtwista dhe der belägen.
Grels rekar sigh 6 systerparter och Erik Larsson 5 systerparter. Jorden skall opmätas och dem åtskillia effter sin anpart.

3. Samma dag giorde inför rätten medh sämio och handebandh ett wänligit jordekiöp, sålunda, att Grels Eriksson i Finstadh läs: Finsätt sålde sin mödernebördh och odel i Kluk till Grels Jonsson ibidem för fämtijo r.d:r bådhe sin moders såsom ock twänne systerlotter dem hans moder arfweligen tillföll. För hus och jordh inthet undantagandes i någon måtto, som der under ligger, fridt och frälst, att nyttia och bruka. Grels Jonsson gifwer 25 r.d:r nu till marcknan och resten till åhret.

Ting 16 december 1652

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:3, fol. 253r–253v, ÖLA. Jfr protokollet i den renoverade domboken i Svea hovrätt, Advokatfiskalens arkiv (Gävleborgs län), vol. E XI e:3134, fol. 627v, RA.

Anno 1652 den 16 decemb. höltz laga tingh medh allmogen i Alsen, nährwarandes befallningzman ehrligh och wäll:tt Jacob Christoffersson, sampt de 12 edsworne lagrättesmän.
Enar Nilsson i Offne,  Måns Nilsson i Hov
Simon Olofsson i Hov,  Lars Mårtensson i Nordbyn
Erik Larsson i Valne,  Grels Jonsson I Kluk
Nils Jonsson i Ugård,  Anders Olofsson i Backe
Måns Sjulsson i Bleckås,  Erik Olofsson i Bräcke
Olof Olofsson i Hållbacken,  Per Halvarsson i Ede

1. Brofougden Jon Halvarsson anklagar desse effterskreffne för olaga wägabyggningh.
Simon Olofsson i Hov 3 marker
Måns Nilsson i Hov 3 marker
Jöns Månsson i Hov 3 marker
Knut Grelsson i Röningsberg 3 marker
Olof Halvarsson ibidem 3 marker
Saakfältes hwarthera till 3 marker effter det 3 cap. Byg. b. 15 marker.

2. Anders Jeppesson i Mattmar försummadhe laga tingz stämbno. Bleff han därföre saakfelt till 3 marker effter det 33 cap. T. b.

3. Text saknas

 

Ting 18 juni 1653

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:3, fol. 272r–272v, ÖLA.
Anno 1653 den 18 junij höltz laga tingh medh allmogen i Alsen, nährwarandes befallningzman ehrligh och wäll:tt Jacob Christoffersson Stenklyfft, sampt de 12 edsworne lagrättesmän.
Simon Olofsson i Hov,  Per Halvarsson i Ede
Måns Nilsson i Hov,  Lars Mårtensson i Nordbyn
Erik Larsson i Valne,  Grels Jonsson i Kluk
Nils Jonsson i Ugård,  Anders Olofsson i Backe
Måns Sjulsson i Bleckåsen,  Erik Olofsson i Bräcke
Nils Jonsson i Offne,  Olof Halvarsson i Rönningsberg

1. Oplästes H. K. M:tz mynt placat.

2. Såsom ock den högstberömbligast Kongl. Hovrättens breff angående Hans JoHanssons prodamnation

3. Befallningzman ähr i förfahrenheet kommin, att en man Erik Jonsson i Österkösta är berychtat och i oppenbahr roop kommin, skal hafwa mördat en Svensk bonde, hwilkens nampn ingen kunnigt ähr, uthan den dödes been är funnin i skougen och hans böxer wore hängdt på en kuijst. Erik skall hafwa hetz herbergerat den dödhe öfwer natten, och om morgonen wijst honom en gienstigh, der skulle som sägz hafwan mördat, men allenast igenom en berättningh, att en bonde med sin edh wittnade Nils i Slåtte hafwer hördt aff Jon Nilssons mun berättat, dedh han och nu giorde, att när han war Eriks dagaman, hafwer han sagdt, när han war på nootsiöen, skall han hafwa hördt en ropat hielp i skougen, förewänder att kappan lågh i skougen de skulle hafwa ropat.
Lähnsman Christiern i Kösta medh hand å booken wittnade inför rätten, att Erik Jonsson hafwer berättat för sigh att hans son, en liten pilt, skall funnit ett paar byxor hängdt i skougen och tagit dem hemm. Erik står och swär gruffueligen sådant aldrigh hafwa giordt. Uthaff desse ofwanrörde skiel bindes han åt Eden sigh där ifrån befrija, emädhan misstanckarne twinga honom.
Effter det 19 cap. Ting. b. fäste han lagh sigh der ifrån, å näste laga tingh sielff tolffte befrija. Tolfften lyffte för honom.

4. Jon Bengtsson i ÅddeBerg ähr lageligen stämbd till tingz och dedh försutit, saakfälles han till 3 marker.

5. Nils Eriksson i Viken opbödh ett ödeböhl kallas Hallen till näste bördemän att inlösa, förste gången.

6. Text saknas

 

Ting 9 december 1653

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:3, fol. 285r–285v, ÖLA.
Anno 1653 den 9 decembris höltz laga tingh medh allmogen i, nährwarandes befallningzman, ehrligh och förståndigh Jacob Christoffersson Stenklyfft, sampt de 12 edsworne lagrättesmän.

Måns Nilsson i Hov, Olof Halvarsson i Rönningsberg
Per Halvarsson i Ede, Simon Olofsson i Hov
Erik Larsson i Valne,  Lars Mårtensson i Nordbyn
Måns Sjulsson i Bleckås,  Nils Jonsson i Offne
Nils Jonsson i Ugård,  Anders Jonsson i Östbacken
Grels Jonsson i Kluk,  Erik Olofsson i Bräcke

1. Befallningzman effterfrågadhe granneligen om någon funnes i tinglaget som hadhe försummat stoore bönedagen näst förleden, och icke effterkommit H. K. M:tz nådige placat. Nils Bengtsson i Nygård bleff öfwertygat hafwa aff motwilligheet försuttit berörde stoor böndagen. Bleff han effter H. K. M:tz uthgångne placat saakfältes till 40 marker, kyrkian och hosspitalet.

2. Oplästes tafwerne- och brooinspektoren Jacob Göranssons fullmacht på Jämptelandh och Medelpadh.

3. Carl Olofsson i Ede försummat laga tinghz stämpno. Saakfalles till 3 marker för tresko.

4. Effterskrefne som hafua treskas och försummat framföra näfuer och taakwedh och att täckia kyrkioherbret saakfeltes, huardere effter dedh 33 cap. aff tingmålabalcken – 3 marker, nembl. Text saknas
5. Gunnar Matsson i Överocke låter första gången opbiudha ett tunnelandh jordh liggiandes i Ytterocke som han aff Björn Kjellsson i Kougsta för 40 r.d:r och een koo kiöpt hafuer.

6. Erik Larsson i Kösta låter opbiudhe ett quarnestäle som hans fadher, sal. Lars Ersson aff Simon i Slåtte för etthundradhe och någre åhr sedhan kiöpt hafuer.

7. Olof son i Nygården för suarelösa emot Byie och Krokoms männen om ett fiskie, saakfelt bötha – 3 marker till treesko.
Dito hans brodher Jon Nilsson – 3 marker till treesko.

8. Text saknas

 

Ting 31 juli 1654

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:4, fol. 14v, ÖLA.
Anno 1654 den 31 julij höltz lagha tingh uthi Altzen sochen, nährwarandess befallningzman well:te Jacob Christoffersson Stenklyfft, och effterskrefne sutto i retten, nembl.
Per Halvarsson i Ede,  Simon Olofsson i Hov
Olof Halvarsson i Rönningsberg,  Lars Mårtensson i Nordbyn
Erik Larsson i Valne,  Måns Nilsson i Hov
Måns Sjulsson i Bleckåsen,  Anders Olofsson i Backen
Nils Jonsson i Udgård,  Erik Olofsson i Bräcke
Nils Jonsson i Offne,  Grels Jonsson i Kluk

1. Anders Olofsson i Östback, Måns Sjulsson i Bleckåsen sampt Nils Jonsson i Odgårdh blefue satte i tolfmanne nembden, och afladhe sin eedh, att dee i samma sitt embete rättrådige finnas och wara schole.

2. Framstelttes för retten een ogifft kåhna Kerstin Grelsdotter i Ödgårdh som hafuer låtit sigh belägra aff tuenne ogiffte perssoner, den ene Israell såldat ifrån Kopp:rberget som dagen der effter sedhan han medh henne beblandelsse hafft hafuer, i een elff druncknadhe. Sedhan och aff en annan Nils Guthesson i Gräfte tree dagar der effter Larsmesso tijdhen, till huilket han Nils Guthesson icke neeka heller undfalla kan.
Rs:tio. Emädhan såsom samma kåhna hafua låtit christna den dödhe såldaten barnet till, och han medh henne först omgiänge hafft hafuer, borde wäll hon och effter bråtten plichta. Men alldenstundh han här huarcken slecht heller gods effter sigh hafuer, kunde han icke saakfellas. Men den andra Nils Guthesson som straxt effter med henne beblandelsse hadhe och icke för barnfadher kiendes, saakfelttes han effter tingmåla rettens 5 punct att böötha – 20 marker till treeschiftes.
Kånan belangande saakfelttes hon ahndrom till warnagel plichta halfpartten emot mannen
– 10 marker till treesch.

3. Lars Nilsson i Röde rechte Jon i Bleckåsen fullmechtigh giorder å Hemmings wegnar i Stensgården oppå Fröön, handen att betala honom för ett fierdepart uthi een saltt kiettell, nembl. siuu rijks dal:r effter som han uthi Nårige giengsse war och kåstadhe, effter deras sluttne contract.

Ting 13 december 1654

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:4, fol. 31v–32r, ÖLA.
Anno 1654 den 13 decemb. hölts lagha tingh med allmogen i Alsen, nährwarandes befallningsman ehrligh och förståndigh Jacob Christoffersson Stenklyft, sampt de 12 edsworne lagrättesmän.
Per Halvarsson i Ede,  Olof Halvarsson i Rönnings
Erik Larsson i Valne,  Anders Olofsson i Backen
Simon Olofsson i Hov,  Nils Jonsson i Offne
Lars Mårtensson i Nordbyn,  Anders Jonsson i Backe
Måns Sjulsson i Bleckås,  Olof Jonsson i Backe
Nils Jonsson i Ödgård,  Grels Jonsson i Kluk

1. Befallningsman förmante allmogen medh both tillgörande, att de rättrådeligen uthgöre sin tijondhe, såsom ock de som tillsatte äre räckna skyhlerne på åkern, granngifwerligen optäckna och annotera.

2. Effterfrågades om någon wore i tinglaget, som har försummat storböndagarne näst förledne. Då swarade dhe enhälleligen att ingen fans som dem hadhe försummat.

3. Nils Olofsson i Bye, klagar öfwer sin granne Nils Jonsson ibidem, thet han hafwer låtit rijfwa mossa till 3 lass på sin skough uthan loff, hwar om ländsmannen Christiern i Kösta hafwer ährfarit, att så sant ähr som klagat ähr.
Altså bleff Nils Jonsson saakfält aff rätten effter det 18 cap. Byg. b. till – 3 marker och wedergiälla skadhan.

Ting 15 augusti 1655

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:4, fol. 53v, ÖLA
Anno 1655 den 15 augustij, hölts lagha tingh med allmogen i Alsen, nährwarandes befallningsman ehrligh och förståndigh Jacob Christoffersson Stenklyfft, sampt de 12 edsworne lagrättesmän.

Per Halvarsson i Ede,  Måns Nilsson i Hov
Olof Halvarsson i Rönningsberg,  Anders Olofsson i Backen
Erik Larsson i Valne,  Erik Olofsson i Bräcke
Simon Olofsson i Hov,  Nils Jonsson i Offne
Lars Mårtenson i Nordbyn,  Christiern Jonsson i Kluk
Måns Sjulsson i Bleckås,  Nils Jonsson i Ugård

1. Befallningsman läth opbiuda ett half tunlandh skattjordh, som uthi trij åhr uthi skattwrak legat hafwer, förste gången. Och inge uthlagor der aff gådt, uthi förrige befallningsmans Per Erikssons tijdh tu åhr, belöper fäm åhr.

2. Jon Halvarsson i Bleckås läth opbiuda sin syskons inlöst arfwejordh i be:te Bleckås tredie gången.

3. Grels Jonsson i Kluk opbiuder Klux boställe tredie gången.

4. Text saknas

Ting 5 juli 1656

Källa: Nedan har det renskrivna protokollet i den renoverade domboken följts, i: Svea hovrätt, Advokatfiskalens arkiv (Gävleb.), vol. E XI e:3137, fol. 353v–356r, RA. Vissa kompletteringar har gjorts från protokollet i Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:4, fol. 84r–86v, ÖLA.

Anno 1656 den 5 julij ähr laga tingh hållet uthi Alsen, öferwarandes landsskrifwaren ehrlig achtat och förståndigh Lars Jonsson uthi befallningsmannens w:tt Jacob Christoffersons Stenklyfts stelle, sampt fiskalen w:tt Johan Huus.
Nembden
Per Halvarsson i Ede,  Simon Olofsson i Hov
Måns Nilsson i Hov,  Grels Jonsson i Kluk
Erik Larsson i Valne,  Anders Olofsson i Östbacke
Måns Sjulsson i Bleckås,  Erik Olofsson i Bräcke
Olof Halvarsson i Rönningsberg,  Nils Jonsson i Ugård
Lars Mårtensson i Nordbyn,  Christiern Christiernsson i Kösta
1. Framträdde lähns fischalen för rättn, tillfrågades effter sin instruction allmogen, huru många huusmän, landskiöpmän och löössdrijfware uthi tinglaget finnes. Tå præsenterade han en huusmanslängd och tillspordes tolffmännen om huusmännen hielpa bonden något uthi sine uthlagors ährläggiande, der till de aldeles nekade.
Desse effterskreffne huusmän bevilliade uthgöra till chronan åhrligen så länge de huusmän sittia, sampt de som nähringsmän ähro
Ur originalprotokollet:
Olof Larsson i Nordbyn, bewilliade 1 dal. s.m:t.  2: 16 sk.
Olof Simonsson i Hov 1 dal. 16 öre s.m:t  1 richs dal:r
Jöns Persson i Ede 24 öre s.m:t 2 orter
Anders Jonsson i Västbacke 24 öre s.m:t 2 orter
Olof Olofsson i Kougsta 24 öre s.m:t 2 orter
Lars Kjellsson i Kluk 16 öre s.m:t 1: 8 sk.
Nils Halvarsson i Bleckås 24 öre s.m:t 2 orter
Erik Östensson i Slåtte
Olof Kjellsson i Slåtte bewilliadhe 16 öre s.m:t 1: 8 sk.
till chronan uthgöra 16 öre s.m:t. 1: 8 sk.
Nils Börjesson huusman
originalet har Nils Börjeson Brenna 16 öre s.m.t 1: 8 sk.
Nils Henriksson i Hälleberg 16 öre s.m.t 1: 8 sk.
Mårten Jonsson i Vången 16 öre s.m:t 1: 8 sk.
originalet har härefter namnen Lars Eriksson ibidem och Jon Mickelson i Krokom med anmärkningen före af fodret
Lars Slommor
originalet har Olof och Lars Slummer 16 öre s.m:t 1: 8 sk.
Grels i Wahle kopparslagare bevilliade originalet har Grels i Valne 1 dal. 16 öre s.m:t 1 r.d:r
Erik Håkansson i Åse 16 öre s.m:t 1: 8 sk.
Israel Olofsson i Mo 24 öre s.m:t 2 orter
Grels i Rönningsberg 24 öre s.m:t 2 orter
Carl Jacobsson i Rönningsberg 24 öre s.m.t 2 orter
Grels Månsson i Hållbacken 24 öre s.m:t 2 orter
Otto Bengtsson i Bleckås 16 öre s.m:t 1: 8 sk.
Gunnar i Kösta 16 öre s.m:t 1: 8 sk.
Mårten Grelsson i Udby 16 öre s.m:t 1: 8 sk.
Anders Jeppesson i Udgårdh 24 öre s.m:t 2 orter
Anders Nilsson i Bye 16 öre s.m:t 1: 8 sk.
Jon Nilsson i Nygård 16 öre s.m:t 1: 8 sk.
Olof Andersson i Ocke 16 öre s.m:t 1: 8 sk.
Jon Olofsson i Uddbyn skräddare 24 öre s.m:t
originalet har Jon Olofson Åddberg skredder 2 orter
Jon Olofsson i Rönningsberg 16 öre s.m:t 1: 8 sk.
originalet har tillägget hoos Knut

2. Tilsporde fischalen nembden, om någre afrads skouger funnes oböxlade. Då berättades ett ödegots kallas Ketsleböle beläget uthi Nordbyn afrads skough wara oböxlat, hwilket Lars Mårtensson byäganden begärte böxla.

3. Fischalen frågade och effter om Rödönsboernar icke woro förlofwade, att hafwa sin boskap på cronones skougar. Tå swarade Nils Olofsson i Kougsta att han hadhe detta åhret allenast lofwat Lars i Faxnälden hans boskap in, men icke på cronones afrads skough utan på sin egen skattskough, hwilcket stältes till tolffmän om att ransaka och syhna.

Följande paragraf saknas i det renoverade protokollet:
4. Klagar almogen att Rödöboernes boskap göre dem stor skada på deras slott uthj up- och afdrifwande, huilket blef förbudit widh fyratijo mark; den böte som boskapen förlofuat haf:r. Remitteres till dess Rödöhns boerne swarar.

4, nr 5 i Jämtlands domsagas protokoll. Hustru Märit Jacobsdotter i Järpen och Undersåker kärer effter sin odelsjordh i Gräfte, Mattmar sochn, som skulle wara förbruttin, förmedelst ded hennes fadher lätt sigh leija till soldat uthi ryske feijgden under Sweriges chrono, hwilcken jordh Önde Grelsson besitter. Här emot framlade Önde en berättningh, säger gården vara förpantat, hwilcket föga bewijssningh kunde framläggias. Stältes til bättre beskedh och richtigare proff på näste tingh.

5, nr 6 i Jämtlands domsagas protokoll. Oplästes H. K. M:ts utgågne placat angående barnamordh.

Följande paragraf saknas i Jämtlands domsagas protokoll:
6. Hans grefl. nådes landshöfdingens breff bleff och opläsit angående några torpställen nybyggde och fijskerijn.

7. Anders Nilsson i Bye och Mattmar sochn klagar högeligen, att Anders Grelsson i Mällby, hafwer medh wredsmodhe twå gånger kommit uthi sin gårdh. Då kunde han inthet uthrätta, ty han förhindrades aff androm. Men tredie gången kom han löpandes och togh ett trädh, 3 dagh pingesdagh och slogh sin hustru att axelbenet gick sönder, der hon nu går en helbregdlöös menniska. Wittnar lähnsman Christiern i Kösta, som då på den tijden uthi näste grangårdhen inbudin war, att Anders Grelsson lopp i Anders Nilssons gårdh, gick så och truga hwar andra, tå slog Anders Nilsson i backen, ty the woro om någre saaker trätande. Den gången stodh den ena på sin och den andra på sin gårdh. Tå badh lähnsman dem wara stilla och skilde dem åth. Nils Olofsson i Bye berättade, att Anders Grelsson lopp in uthi Anders Nilssons gårdh och slogh till först, der medh de en stundh nappades, sädan skildes de åth. Theres träta war kommin der af att Anders Nilsson hade tagit ifrån den andre hans stagde penningar 4 r.d:r i knechte lego.
Responderades. Emädan Anders Grelsson kunde eij undfalla iu medh wreds modh inkommit och willia hemm gång göra offta be:te Anders Nilsson och hans hustru skada göra, och sitt onda opsåth fullfölgdt hafwer. Och effter hans egen bekiennelsse, att han (tyvärr) en stor missgierningh bedrifwit, å sin nästa, emot lagen.
Altså kunde den nedrige rätten honom icke befrija, utan dömbde honom effter det 1, 3, 21 och 24 cap. Edsöhre L.L. hafwa förwärckat allo ty han äger, undantagandes jordegots och äger billtoger wara öfwer alt Sweriges rijke.

8. Oplästes rijcks- och cammerråds breff, angående förfluttne åhrens räst, att den uthan någor drögsmål betahlas skall, till ythersta penningen.

9. Lahnsfischalen Johan Huss fullmacht oplästes på huusmans skatten.

10. Undersåkers ferijeman Olof Persson, begärte någon tull aff Alsen tinglagh sigh till hielp, att kiöpa färria före.

11. Framträdde Nils Olofsson i Kougsta, begärte skottmåhl aff tinglaget, om någon kunde säija att han eller hans hustru hadhe lagdt något ökenampn på folcket. Der till allmogen alle nekade sigh sådant hört hafwa. Och honom sampt hans hustru derföre frijgiorde.

12. Framladhe Nils Jonsson i Bye een förehnings skrifft emillan Hemming Olofsson i Tossberg, lydandes om en systerdehl, som Magnil och Märit Jacobsdöttrar hadhe att fordra. Då lofwade Hemming dem 20 r.d:r effter handen att betahla. Der på gaf han sin handh.

I Jämtlands domsagas dombok avslutas protokollet:
N.B. Blef och afsacht att både Tossberg och Kluks egor skola upmätas, effter som Hemming och Grels woro tuistige.

Desse effterskreffne huusarme ransakades, och kiännes aff de 12 edsworne och gemehne allmogen aldeles uthfattige att wara, som är Hans Olofsson i Tossberg och Jon Persson i Landverk.

Ting 18 november 1656

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:4, fol. 101r–v, ÖLA.

Anno 1656 den 18 novemb. hölts lagha tingh medh allmogen i Alsen, nährwarandes landsskrifwaren förståndigh Lars Jonsson, sampt de 12 edsworne lagrättesmän.

Måns Nilsson i Hov,  Grels Jonsson i Kluk
Olof Halvarsson i Rönningsberg,  Anders Jonsson i Backe
Erik Larsson i Valne, Nils Jonsson i Ugård
Erik Olofsson i Bräcke,  Olof Olofsson i Bleckås
Anders Olofsson i Ocke,  Nils Olofsson i Kougsta
Måns Sjulsson i Bleckås,  Måns Mårtensson i Bräcke

1. Anders Olofsson i Ocke och Måns Mårtensson i Bräcke giorde sin tolfmanne edh, att de rättrådige finnas och wara skole.

2. Anders Bengtsson i Ytherocke saakfälles, 3 marker för stämbno.

3. Lars Slumnor läs: Slummor saakfälles och till – 3 marker, emädan han till tings stämbder war.

4. Angaff lähnsman Christiern i Kösta, thedh en ungh drängh och landskiöpman Olof Larsson i Nordbyn hafwer emot landstings beslut och förbudh opkiöpt ett antahl medh boskap och rest medh honom till Röros KopparBerg uthi Norrige att förythra, der medh stutsade proviant tillförsslen på skantsen.
Emädan hans mottwillia fans, kunde rätten honom icke ifrån landstings beslutet frija uthan dömbde till 40 marker.

5. Sochnskrifwaren Jon i Bleckås fordrar Lars i Vången till rätta effter 18 r.d:r cronones räst. Emädan han är uthfattigh, sätter han sin arfsandel uthi Trång till betallningh och wedergällningh.

6. Jon i Landverk och Hans Olofsson i Tossberg står tillbakars medh kronones uthlagors ährläggiande för 2 åhrs tijdh. Opbiudes deras gårdar 1 gången.

7. Text saknas.

Ting 1657 och 1658

Protokoll saknas.

Ting 21 april 1659

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:4, fol. 140r–141r, ÖLA.

Anno 1659 den 21 aprilis hölts laga tingh med allmogen i Alsen, nährwarandes befallningsm. ehrligh och förståndigh Daniel Bertilsson, sampt de 12 edsworne lagrättesmän.

Per Halvarsson i Ede,  Grels Jonsson i Kluk
Erik Larsson i Valne,  Måns sson i Bräcke
Lars Mårtensson i Nordbyn,  Anders Olofsson i Ocke
Erik Olofsson i Bräcke,  Grels Eriksson i Finsätt
Anders Olofsson i Backe,  Per Simonsson i Berg
Nils Jonsson i Ugården,  och Nils Månsson i Hov.

1. Nembden giorde sin edh å nyio, att de rättrådige finnas och wara skola.

2. Angaf lähnsman Nils Eriksson i rätta, thed en soldat Otte Jonsson som i förledin wåhr
1658 blef skrefwin i Brondflodh och uthgick till soldat, hafwer giordt lönskeläger med en ogifft giänta, Anna Jonsdotter, barnfödd i Arvesund och aflat barn samman. Nu står giäntan fullkommeligh oppå att han rätte barnfadren ähr.
Så emädan soldatn uthomlands och emot fienden stadder ähr, altså blef bötherne till chronan af befallningsman satter uthi qwarstadh att der han hafwer något uthaf wärderna för sin löhn fordra, skulle effter mätismanna ordom till rätta sättia.

3. Per Simonsson i Berge krafde Anders Olofsson i Ocke för 24 dagars oppehälle till tränne ryttares hästars underhåldh med kost och täringh som han till ryttarne för honom hullit hafwer. Effter långsampt mundhbruk blef slutit och samtyckt, att Anders skulle wedergiälla forage och kosthållande till Per, medh tree r.d:r, hwar om the woro förljckte.

4. Grels Jonsson i Kluk skall betahla till Carl Olofsson i Berge 1 ½ r.d:r för rytterijs underhåldh som han för honom påkostat hafwer. Här om Grels räckte Carl handh till betahlningen.

5. Wardt aff rättn tillnämbd Erik i Bräcke, Anders Olofsson i Bräcke medh lähnsman att de skulle uthpanta 2 r.d:r 1 ort knechte penningar uthaf Christiern Christiernsson i Kösta, som han plichtigh är en knecht hustru Magnil i Tossberg för hennes mans uthrustningh.

6. Ingebodrg Nilsdotter i Bleckåsen tillkänna gifwer att hon hafwer hollit inquartering bådhe medh ryttarekost och hästars underhåldh för Anders Olofsson i Backe. Hwar till han eij neka kunde, uthan rächte henne handen för betahlningen, och blef slutit uthi 2 r.d:r. Lähnsman löffte för penningarne.

7. Nils Halvarsson i Bleckås fullmächtigh på nemningsman eller skiutsskickarns Olof Olofsson j Bleckåsens wägnar klagar högeligen uthöfwer desse effterskrefne, att de finnes olydigh och försummelige när de blifwa tillsagde föhra krigsfolck och ammunition, sittia the hemma uthan laga förfall. Nembl. Lars Mårtensson i Nordhallen, Anders Olofsson i Östbacken, Olof Jonsson i Västbacken, Björn Kjellsson i Kösta, Nils Jonsson ibidem, Anders j Kluk och Kjell ibidem.
Lähnsman wittnade och att be:te skiutsskickare hafwer klagat några resor uthöfwer deras olydno.
Altså blefwo the af rättn saakfält hwarthera för tresko till – 3 marker, löper – 21 marker effter det 33 cap. ting.m. b. L.L.

8. Text saknas

Syn på Stegens ödegods i Mattmar 30 november 1660

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:5, fol. 42 (inhäftat blad), ÖLA. Bomärkena avbildas i bilagan nedan.

Anno 1660 den 30 november ware vij vnderteknade met lensman wtij Mattmar i Stegenss ödegods at öfuersee och skärskåda huru många lass höö der sammastedes kan bekommass, huar före vij hafuer ransaget effter wår ytterste förstånd at der kan bekommess 22 lass höö wpå helle godset. At så j sanhet er bekreffter vij met wår sedwanlige bomerker. Actum vt supra.

Nils Jonsson Grels Eriksson Oden Grelsson
i Ugården (bom.) i Finset (bom.) i Gräfte (bom.)

Nils Goutsson Mårten Grelsson Nils Hansson
i Gräfte (bom.) i Ödbyn (bom.) i Byie (bom.)
Nils Nilsson
i Ede manu propria

Ting okänt datum (efter 30 november 1660)

Källa: Fragment av protokoll i Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:5, fol. 41, ÖLA (bladet inhäftat efter Offerdals tingslags protokoll 2210 1661). Fragmentet omfattar bara de sista paragraferna. Dateringen i början är därför borta, men i § 9 nämns guvernören Klas Stiernskölds brev 2012 1659 om Kösta (även åberopat i tingsprot. 1510 1666 nedan) samt den värdering av höavkastningen av Stegen som fastställdes vid syn 3011 1660, se ovan. Protokollet måste alltså vara yngre än det sistnämnda datumet. Möjligen avser protokollet ett ting eller extraordinarie ting i Alsen hållet i december 1660.

9. Emot sal. Christens gårdh i Kösta, och effter hans exell:ts nåde, h:r rijksrådet och gouverneurens högwelborne Clas Stiernskiöldh ankomne skrifftelige befallningh till h:r befallningsman att förnöia arfwingerne i Kösta medh iämplijk wärdhe. Altså fanns eet chronegods Stenänge läs: Steegen be:d, liggandes i Mällby och Mattmars sochn, hwilket är böxlat under dhe danske regementet för ett tunneland jord, och derpå slås 22 lass höö. Blifwer altså werderat till sal. Christens arfwinger för 25 r.d:r.

10. I lijka måtto opdrager h:r befallningsman Kösta arfwinger 2 tunne landh chrone jordh hoos Olof Halvarsson i Rönningsberg, som hans böxlebref innehåller, och fanns här i tinglaget ingen mera chrono jordh, hwilken blef af tolfmän wärderat för 66 r.d:r 2 ort …
otydligt
Och dher Olof Halvarsson förwänder wärderingen wara för hög, så träde förbe:te Kösta arfwingar till 2 t:l. jordh och göre sigh betallt.

11. Till förbe:te Kösta arfwinger blef ofwanskrifne chrono jordher i Offerdal wärderat, nembl. 3 tunnelandh jordh i Grötom för tomma rader.

Olof …on (otydligt) och Jon Olofsson i Öhnne brucka ett 4 tunnelandh cronne jordh. Blef av nämbden wärderat för 12 r.d:r.

Ting 10 maj 1661

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:5, fol. 15r–v, ÖLA.

Anno 1661 den 10 maij hölts laga tingh med allmogen i Alsen, vederwarandes chronones befallningsman, wäll:tt Daniel Bertilsson, sampt de 12 edsworne lagrättesmän.

Per Halvarsson i Ede,  Grels Jonsson i Kluk
Erik Larsson i Valne,  Lars Mårtensson i Nordbyn
Grels Eriksson i Finsäter,  Anders Olofsson i Backe
Nils Månsson i Hälleberg, Per Simonsson i Berg
Nils Olofsson i Kougsta, Carl Jacobson i Bleckåsen
Anders Olofsson i Ocke, och Nils Jonsson i Ugård

1. Text saknas.

2. Mårten Larsson i Nordbyn och Halvar Persson i Rönningsberg, blefwo satte till sochn profssosser!.

3. Emädan förrige lähnsman Nils Eriksson i Viken beklagade sigh högeligen, thed han förledin måndags natt bleff skammeligh stulin, hans lijnkläder och mycket annat småt, som lågh förwarat uthj hans stugu öster på gården, och icke weet hwares fångman nu finnas kan. Bleff altså allmogen aff befallningsman förmant om någon kunde be:te godts opspa¬na, han wille sådant uthi rättan tijdh lähnsman tilltillkiänna gifwa.

4. Mats Jonsson i Kluk opbuder 2 tundlandh jord ibidem liggiandes. Andre gången.

Ting 18 oktober 1661

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:5, fol. 37v–38v, ÖLA.

Anno 1661 dhen 18 octobris nähr laga tingh hölts med allmogen i Alsens tinglagh, wederwarandes chronones befallningsman ehrebar och wälbetrodde Daniel Bertilsson, sampt dhe tolf edhsworne lagrättessmän.

Per Halvarsson i Ede,  Grels Jonsson i Kluk
Erik Larsson i Valne,  Grels Eriksson i Finsätt
Anders Olofson i Backen,  Per Simonsson i Berge
Anders Olofsson i Ocke,  Nils Månsson i Hälleberg
Nils Jonsson i Ugården,  Karl Jacobsson i Bleckåsen
Olof Simonsson i Trång,  Erik Nilsson i Viken

1. Publicerades Kongl. Maij:tts placat och påbudh daterat Stockholm d. 24 julij a:o 1661. Angående huru förhållas skall medh manufactuerne i Eschiltunna.

2. Uplästes Kongl. Maij:tts Drottning Christinas resolution och förbudh, hwilken hans högrefl. exll:ts och nåde h:r general govuerneuren, högwälborne Johan Oxenstierna Gabrielsson hafwer uthwärckat i sträng och alfwarlig krafft och förbud att ingen må fördrijsta sigh att försällia från sine egne hemman till een eller annan någre ägor, medh hwad nampn dhe hälst hafwa kunna, wedh laga plijcht och peningarnes förlijsande.

3. Angaf ländsmannen Erik Eriksson twenne systrar Dordi och Gertrudd Olofsdotter i Åse, hafwa öfwerträdt lagligh landsförbudh och afrymt till Norige, der att sigh inställa uthi någon tienst, doch tilförenne ingen wittnesskrifft af kyrkioherde wäll:de h:r Olof Bertilsson anammat. Myckit mindre begärat lof el:r tilstånd hoos befallningsman, som sedwanligit plägar wara. Blefwo altså nu saakfälte till 20 marker hwardhera effter landstingsprotocollets förbuds innehåldh. Och dherras broder Olof Olofsson i Åse tillsades att clarera förbemälte bötter, och söckia det igen af derras ägendom, helst emädhan han icke hafwer förhindrat deras afreesa, och den i tijdh uppenbarat för wederbörigom. fol. 38r

4. Wördighe och wällärdhe h:r Olof Bertilsson, kiyrckioherden i Offerdal fodrade på 4 r.d:r testements penningar som arfwingarne effter sal. h:r Olof i Trång hafwa uthwijssat till Alsens kiyrckia, och som hans wördigheet samma penningar eij ähr mechtigh blifwen af be:te arfwinger, dy anhålles ländsmannen nogbe:te penningar opfordra af arfwingerne här i tinglaget, och sedhan fodras sammaledes af wederböranden hoos dhe flere.

5. Androg ländsmannen i Offerdal Moses Andersson Lundh det han hafwer ombetrodt och fulmächtig giort Olof Simonsson i Trång och Per Simonsson i Berge att anamma hoos Regort Clason i Trondhem 40 wågher torr fisk, och dhen effter slutit contract aförra till Lefånger och insättia hoos een kiöpman Dawedh N. wedh nampn. Nu ähr fijssken förkommen, och är intet ländsmannen be:te Moses Andersson inhändigat. Dy war dhen nidrige rättens samtyckte meningh att meherbe:te bröder Olof och Per Simonsson skola änteligh wara förtänckte, att answara huru fijsken är förkommen, och de sökia sedhan sin man, som dhem bäst gitter.

6. Hans wördigheet h:r Olof Bertilsson kiyrckioherden i Offerdal beswärade sigh om inventarij hästen här i Alsen hwilken ähr wälärde h:r Anders capellanen öfwerlefwererat. Nu hafwer be:te capellanen sin legofolck uthsändt till qwarn med samma häst. På berörde tijdh är danske krijgsfolcket inkommet i landet och nödtwunget hans legofolck att bytha medh sigh, hwilken war mycket mager. Den samma hafwer han sedhan opforat och borttsålt. War nu altså rättens samtyckte meningh att h:r Anders igenlefwererer be:te häst eller 5 r.d:r, och 2 r.d:r afkortter för det han hafwer hästen opfödt.

7. Anträdde för rätten och beklagade sigh Erik Månsson i Hov, det hans granne Anders Simonsson ibidem hafwer af wanskiötsel medh sin bodskap låtet upätta 3 skiylar och tree band korn på förbe:te Erik Månssons ocker, och det förmedelst hans folcks oactsammheet att de bättre boskapen eij hafwa achtat. Blifwer nu altså Anders Simonsson sackfält att betala sin granne skadan som han lijdet hafwer, och bötha 3 marker effter det 9 cap. i Byg. b.

8. Angaf ländsmannen det Hemming Olofsson i Tossberg och Kjell Kjellsson i Kluk hafwa gåt å andre giffto och eij uthdelt sine barn sitt tillfallande möderne tilförene, som sträfwar emot lagen. Blifwer nu altså sackfälte till hwar sine 3 marker effter det 16 och 17 cap. i gifftm. b. och L.L. penningar – 6 marker.

9. Samma dagh anträdde för rätten Erik Östensson i Slättom och war begiärandes honom kunde effterlåtas någre små swalar iämte ett lite slåttegods kallat Åhrängen sigh inlössa (beläget mitt uthi hans ägor), uthaf Grels Larsson i Rönningsberg, som dhem nu uthi långligh tijdh med sine förmen undan gården arfft, och bruckat hafwer, som sigh sträcker till ett halfft tunnelands jords wärdhe, och der å gifne synemänss medfölliande attest nogsampt uthwijser hwilka berörde swahlar medh Åhrängen werderat hafwa för femtton r.d:r. I lijka måtto inlade Erik Östensson i Slättom een specification på dhen tunga medh knechtelego, inqvarteringh och skiutsferder, som han för be:te half tunne landh jordh hafwer måst uthståt i threnne fegde åhren, sampt tillijka clarera chronones åhrlige uthlagor. Effter långsam förhallning anammade ofwanbe:te Grels Larsson i Rönningsberg dhe ofwanrörde 15 r.d:r inför tingsbordett.

Ting 30 september 1662

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:5, fol. 87v–88v, ÖLA. Komplettering har gjorts från den renoverade domboken i Svea hovrätt, Advokatfiskalens arkiv, vol. E XI e:3143, fol. 428r–v, RA.

Anno 1662 den 30 septembris hölts laga tingh medh allmogen i Alsens tinglagh, nährwarandes Kongel. Maij:tts befallningsman ehrligh och wählförståndigh Daniel Bertilsson, sampt dhe tolf edhsworne lagrättessmän.

Erik Larsson i Valne,  Anders Olofsson i Östbacken
Per Simonsson i Berge,  Grels Eriksson i Finsätt
Nils Månsson i Hälleberg,  Nils Jonsson i Ugård
Erik Nilsson i Viken,  Anders Olofsson i Ocke
Grels Jonsson i Kluk,  Nils Olofsson i Kougsta
Olof Olofsson i Åberg,  Karl Jacobsson i Bleckåsen

1. Oplästes Kongl. Maij:ts Drotningh Christinæ resolution och förklarning á dato Stockholm den 27 februarij a:o 1653 angående alle panthe gods reduction till des rätta odhels gods eller bolbyer.

2. I lijka måtto publicerades Kongl. Maij:ts placat daterat Stockholm d. 28 septembris att alla förrymbde kneekter pardoneras i fädernässlandet hemkomma.

3. Wijdare notificerades Kongl. Maij:ts uthgångne mandat och påbudh, de dato Stockholm d. 18 junij a:o 1662. Dess innehåld förmälandes att ingen skall uthur rijcket aförra redha penningar, det wari sigh silff-, guldh-, koppar- eller paijemynt til fremmande uthländske orther.

4. Thesslijckest anuncierades Kongl. Maij:ts uthgifne patent, daterat Stockholm d. 28 junij a:o 1662, angående Carl Gustahfs Stadhs inrättade manufactuer.

5. Ländsmannen Erik Eriksson angaf en högmåhlsaack, i det en ryttare Jon Jönsson Torp under ryttmästarens wälb:d Berfälths compagnij hafwer besofwet en gift kona, Anna Nilsdotter i Ubyn och medh henne aflat barn tilsammans. Der effter afrymdt till Norrige för än mijssgerningen blef giordh, och ingen weth för wijsso, antingen be:te ryttaren war gifft eller ogifft, men kohnans laggiffta man lougerer i Damin och hafwer i förlijdne åhr bekommit bref ifrån honom, sampt förmenes änu wara i lijfwet. Nu remitteras dhenne sacken till wijdare förhör och exploration om ryttaren war gift eller inte. Dess förutom i medler tijdh söcker ofwanrörde konan caution för sigh, eller wara sielf i borghen.

6. Arthijglerije leuthnampthen manhafftige Anders Pedersson Kiempe fodrar tijo rijksd:r af Alsens och Offerdals sochnar för dhet allmogen dersammastädes icke framkomma att aförra amunitionen till Norrige a:o 1658. Andre gången måste altså be:te lieuthnampten sine egne hästar för samma phagagije förespenda, och öfwer dherres anordnade skippte fortskaffa. Hwarföre och medh dättia söker sin betallningh af wederbörande allmogen som i ofwanrördhe sochnar på stembningen till amunitionens aförrande icke framkomma. Hwar om dhe nu effter ransackning sin emillan kunna öfwerläggia att lieuthnampten änteligen kan komma til sin betallningh.

7. Grels Jonsson i Kluk kiärade till en ryttare Johan Pedersson Krock under öfwerstens wälb:d Börje Månssons compagnije, och huruledes dherres tahl uthi öhls måhl hafwer begynts, då hafwer be:te rytere slaget Grels Jonsson en kinpust, till hwilket han icke kunde necka.
R:p. Saakfälles altså ofwanbe:te ryttare af rätten effter dhet 13 cap. sårmål. b. L.L. medh willia till penningar – 3 marker.

Följande paragraf saknas i Jämtlands domsagas dombok, text enligt renovationen:
8. Peder Simonsson i Berge, förmyndare för någre omyndige små barn, kiärade till en ryttare Sven Andersson b:dh under öfwerstens wälb:d Börje Månsson Skiecktas compagnije, huruledes han hafwer sigh inrymdt och tillträdt wästre gårdhen i Kluk och den samma nu i åhr opsått, emot landbondens willia, som Peder Simonsson på hemmanet hafwer insatt, att han dhet bruka skulle, och ryttaren der af, sin afgående åhrs räntta lefwerera, sampt tillijka ehrläggia den ahnparth, som barnen tillfalla kunde. Nu förmår landbonden på gårdhen eij längre blifwa boandes förmedelst ryttarens inträngiande.
R:p. Blef af nämbden slutet, dhet förbe:te Peder Simonsson, som barnssens måhlsman ähr, skal tillstundande åhr hemmanet en godh landbonde opdraga, hwilken ryttaren sin tilldelte räntta kan betalla, på dhet ahrfwingerne thesslijkest af sitt ahrfwegods afallande afradh, måge wederbörligen blifwa oppehållne, att gårdhen genom sådan tillwällande häfd, icke kan komma uthi oskyldige, el:r fremmande mans händer.

9. Agnes Månsdotter i Röde kiärade till Erik Jonsson i Vågen, Erik i Smedsta och Lit sochn, Hemming i Tossberg sampt Nils Mårtensson i Kösta, om någre knechtepenningar som hon hade af be:te bönder att fodra för sin sal. mans willgoda dhen tijdh han blef uthskrefwen.
R:p. Slöts och afsades af rätten dhet be:te hustru Agnes skal hoos ofwanskrefne bönder hafwa att fodra twå rijcksd:r af alla tilhopa förståendes.

Ting 14 september 1663

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:5, fol. 137r–141r, ÖLA.

Anno 1663 den 14 septembris hölts ordinarij laga tingh med allmogen af Alsens tinglagh, wederwarandes chronones befallningsman Daniel Bertilsson, sampt sochnens edhsworne nämbdh.

Erik Larsson i Valne,  Peder Simonsson i Berge
Anders Olofsson i Backen,  Nils Månsson i Hälleberg
Anders Olofsson i Ocke,  Karl Jacobsson i Bleckåsen
Nils Jonsson i Ugård,  Grels Jonsson i Kluk
Nils Olofsson i Kougsta,  Erik Nilsson i Åse
Matthes Jacobsson i Rönningsberg,  Olof Olofsson i Åberg

1. Oplästes hans högkungl. Maij:ts wår allernådigste Konungs och herres uthgångne placat, angående hästmarknaders inrättande på serdeles och wijsse dher tillförordnade orther, daterat Stockholm d. 29 maij 1663. Medh dherhoos fölliande hans höggrefl. excell:ts och nådes högwälborne h:r general gouverneurens skrifftelige öfwergifwande befallning i dato Stiernsund den 24 julij a:o 1663.

2. Publicerades hans höghkongl. Maij:ts mandat om det falske silckes sampt uthsträckiande klädhes införseel sub dato Stockholm den 7 aprilis a:o 1663. Der medh bijföllgade hans grefl. excell:ts och nådes h:r gouverneurens anbefallning att sådant wederböranderne till rättelsse skall effterlefuas och afkunnas, daterat Stiernsund d. 29 mandat martij? a:o 1663.

3. Underthecknadhe anklagadhades för olydno och försummelsse på stämbningen och under chronones sackers beställande, nembl:n Anders i Östbacken, Kjell i Kluk, Mårten i Bleckåsen, Erik i Kösta, Måns i Åse.
Saakfällas fördenskuldh alle sampteligen till hwarie sine 3 m:r, löper penninger 15 m:r.

4. Grels i Rönningsberg för tingsstämbning och swahrlösso anklagadt. Sackfäls förbem:te Grels effter dhet 33 cap. tingmål b. L.L. till penning:r – 3 m:r. Texten överkorsad

Hade laga förfall och wittnades att han war afrest till Hellssingeland för än tings budh ankom.

5. Samma dato ingaf lähnsman Erik Eriksson en höghmåhl sack, huruledes en ogifft ryttare Jon Jönsson under rytmästarens wälb. Bernhardh Berenfäldhs compagnie hafwer hafft lägerssmåhl medh en gifft kneckte hustru Anna Nilsdotter i Utbyn och Alsens sochn och medh henne afladt barn tillsammans a:o 1661 om påsketijdh förleden och den 4 novembris på samma åhr bekommit bref ifrån sin man Halvar Grelsson en soldhat liggiandes i Damin, hwilken då lefde, och ännu förmodas wara i lijfwe, och när hon nu således förbem:te sin mans bref bekom hafwer har warit hafwande uti sex månadher. Nu så som sådandt skell gifwes, att mannen som sagdt är alt till thenne dagen förmenas wara i lijfwe och i Damin skants uthi guarnison, och kohnan bekiänner samma hordombs last hafwa tywär begånget, och den förtrytter och ångrar. Ryttaren för:de Jon Jönsson är här ifrån landet strax på dhet samma åhret 1661 afrymdher, kommer således här intet till swars att lagligen comparera. Saakfälles altså mehrbem:te kohna effter den högkungl. håffrättens mEdelte resolution och strafordningh oppå endfaldt hor och förste puncten att bötha penning:r – 80 d:r silf:t. Och såsom kohnan nu intet hafwer att bötha medh, och intet arbethe finnes att försona bötherne, dy hudstrykes hon nu för tings stugudörren effter högst ofwanbe:te Kongl. Hofrättens wälfattade resolution.

6. Wyrdig och wällärde m:r Johan Vibonius gifwer genom sin inlagde skrifft klageligen tillkiänna att han in septemb. hafwer kommet reessandes hijt till Alsens ländsmandssgårdh bijtideligen om en måndags mårgon och måste der sammastädes in till afftonen liggia och fördröija af orsack han dher ingen häst och fordenskap kunde bekomma. Och ländsmannen Erik Eriksson angifwer sig hafua tilsadgt Jon Eriksson i Kösta, att han skulle komma på håldh och wyrdige m:r Johan fortskaffa och medh häst försöria för penning:r. Men doch lijckwäll ingalunda framkommet uthan af olydno och mottwilligheet qwar suttet.
Aldt derföre sackfälles för:de Jon Eriksson effter hög Kongl. Maij:ts uthgångne krögare ordinantia daterat Stockholm d. lucka a:o 1651, som i den 17 puncten uthryckes att bötha penningar – 40 marker.
Så emädan han nu intet äger att bötha medh dy plichtar han i chronones fängelse, så länge böterne kunna försohnas.

7. Blef afsagdt att Grels Jonsson i Kluk skall betalla Peder i Mo och Kalls sochn elfwa rijcks d:r och fyra åhrs interesse nämbl:n en half rijcks d:r om åhret, och här mehd skall alt wijdhare kiährmål warda förkommet.

8. Lähnsman Erik Eriksson angaf dhet corporalen Mattias Brefwijs hafwer hafdt lägersmåhl medh en ogifft kohna Anna Jonssdotter i Hålbacken och Matthmar sochn, barnfödh i Arvesund och Hallens sochn, hwilken nu andra gången medh samma hordombs syndh blifuer beträdder, att en ogifft dreng Lars Enarson i Offne skulle något tilförenne medh henne olofligit umgiengio föröfwadt, hwar till ingen dhera kan neeka. Sackfälles fördy förbem:te corporalen att wara förfallen att bötha penning:r 3 marker.
Item blifwer Lars Enarsson och så för samma hordombslast och oloflige beblandelsse sackfäldt sammaledes till penningar – 3 marker.
Och kohnan berörde Anna Jonssdotter tilsadhes att taga löffte för sig effter som hon intet äger att bötha medh, eller wara sielf i borgen in till nästkommande wårdagh. Olof Gunnarsson och Kjell Nilsson i Offne ställte sig altså uthi caution för henne in till för:de wårtingh.

9. Item framhades en ogifft ryttare Sven Skomakare under öfwerstens wälb:e Börje Månsson Skiechtas compagnije hwilken anklagadt är för dhet han hafuer hafdt lägerssmåhl medh en knechte enchia, Kerstin i Biärtte och Näskott sochn, och medh henne aflat barn tillsammans. Doch will förbem:te Sven Skomakare förewända dhet en annan ryttare Sven Twilling skall medh förberörde kohna olofligit umgÄnge nägot för detta begådt, dhet han honom fulkommeligen medh skiel och wittnen icke förmår öfwertyga. Dy sackfälles mehrbem:te Sven Skomackare effter dhet 3 cap. gifftmål b. L.L. till penning:r – 40 marker, och kohnan till – 20 marker.
Elliest hwadh dhet wittnessmåhl wedkommer som här ofwan rördt är, att Sven Skomackare förb:de Sven Twilling tillagdt hafuer, så remitteras denne sacken att bättre examineras på Rödeööns laga tingh, hwar wederböhranden medh laga edhswärn wett sig beflija och purgera.

10. Lähnsman Erik Eriksson beswärade sig huruledes att han på sidste hans höggref. excell:ts och nådes h:r gouverneurens hållne allmenne landstingh blef förkastadt att han skulle hafwa taget penningar af dhe ressande som här igenom tinglaget framsträcht, och skiutsbönderne således för dem inga penningar bekommit, och såsom han här nu intet finnas tillstädes som detta thalet hafwer uthspridt, uthan h:r capitein lieutnenanten edhle och manhafftige Bertil Carlsson opstijger och bekänner att Grels Larsson i Rönningsberg här errörde tahl skulle hafwa uthkommit, som han nu här in loco eij är tillstädes att answara. Hwarföre remitteras denne sacken till wederbörandens hemkompst hwar han weth sig att comparera.

11. Lieutnampten ehreborne och manhafftige Anders Pederson Kämpe kiährade till förrige lähnsman sal. Nils Erikssons arfwingar i Viken angående tijo rijcksd:r, det han 1658, när han föllgde amunition som af allmogen skulle opföras till Undersåker, så kommo icke alle af allmogen tillstädes som dher förordnade woro på föresatt skiffte tillstädes. Dy sade be:te sal. länssman, hafuer i någre hästar sielfue och wille dem förespända och skaffa amunition på ahnförordnat orth medh Eder egen omkostnadt fort, så will så iag räcka eder min handh, och migh i löffte ställa att i skole dherföre af wederböranderne wäll blifua betallt. Hwar uppå Grels Jonsson i Kluk och Nils i Hållbacken öfwerwarande wittne woro, hwilka nu för rätten påropades och samma orden tillståå. Så emädan denne skuldfodran bewijsslig finnes, dy wardt af den ringa rätten förafskiedat och uthseedt att sal. Nils Erikssons arfwingar i Viken samma föreskr. tijo rijcksd:r till wälbemt:e h:r artijglhlerije lieutnampten afbetalla, och dem de sedan finna sig hafua någon prætention då sökia sin fångesman och wederböranderne som dhe bäst kunna förmå.

12. Lähnsman Erik Eriksson i Alsen beswärade sig öfuer sin grannpijga Anna Erikss-dotter i Nederkösta att hon emot sin hustru hafwer brukat och fäldt oqwädiandes ordh medh skamlöss mund och nu bådhe i går så wäll som i dag sig absenterat och intet kommit till answar. Remitterades sålunda denne sacken till nästkommande laga tings proceduer.

13. Nils Halvarsson i Bleckåsen opbiuder Olof Olofssons, Olof Mårtssons sampt Mårten Jonssons ahrf jordh i Bleckåsen första gången, inköpt af samptelige ahrfwingarne för tiugu rijcksd:r.

14. Samma dato framkom för rätten landsskrifwaren wäl:t Lars Jonsson Roshemius full-mächtig och lagsatter måhlsman för sal. Olof Simonssons effterlefwerska uthi Trång, gudfruchtig Märeta Hemmingsdotter, præsenterandes ett förlijcknings och testaments bref, hennes sal. man mehrbem:te Olof Simonsson medh sin kiäre hustru Märit Hemmingsdotter wedh derras gifftermåhl uthi derres måhlsmans och andres beskiedelige mäns nährwaro och påhör slutet och stadfästadt hafwer den 17 augusti a:o 1661. Sedan och en certifications skrifft oppå samma fattade testamente af sal. Olof Simonsson uthi manhafftige och beskiedelige dannemäns nährwaro och underskrifft oppå hennes sal. mans sottesäng, daterat Trång d. 8 novemb. 1662, bäggie lydandes på etthundrade femtijo rijcksdaler som sal. Olof Simonssons ahrfwingar effter hans dagar skulle hafua att bekomma, emädan han eij annat hade än sitt egit aflinge gods med henne änckian i Trång inlagdt och han der emot om han henne öfwerlefwa skulle sin fulle ahrf i dädh lössa hafwa att bekomma, som ofwanbem:te testaments breff wijdare innehålla och förmälla, dät rätten eij ogilla kunde.
Hwarföre effter sackens någa öfwerwägande och partternes tillstånd och förennande af rätten tillsadtt, blefwe de sålunda medh handsträckningh för rätten under dagen förente, nembl. att hustru Märet Hemmingsdotter uthi ett för alt för fallne ahrf i Trång till sin sal. mans modher och brödeer medh syster som äre Anders, Peder och Johan Simonssons sönner sampt Lucia Simonsdotter, medh hennes mans Johan Pederssons samtyckio, alle närwarande, och elliest dhe frånwarande Mats och Nils Simonssons söner, sampt Sigrid Simonsdotters wägnar, gifwer dem tillhopa etthundrade ottatijo rijcksd:r, hwilka af wiss uthstående giäldh betallas, och der uthi inräcknat sal. Olof Simonssons fadhers ahrfweiordh i Hov för 20 rijcksdal. och således för sig och sine frånwarande sysskon eij wijdare i Trång i ett och annat effter derras sal. broder hafwer att fodra eller åtalla.

15. Olof Olofsson i Bleckåsen beswärade sig öfwer sin granne Sjul Månsson ibidem dhet han medh sine hästar hafwer nästförledne sommar låtit uthbeta ett lass ängh, som hans grannar Karl Jacobsson, Nils Halvarsson och Mats Larsson ibidem wetha berätta, som skadan mättit hafwa. Sackfälles för den skuldh bem:te Sjul Månsson att bötha effter det 9 cap.
byggnings b. L.L. penning:r – 3 marker.
Och här föruthan betalla skadan som tijmat är.

16. Hustru Märit enckia i Mellby och Mattmars sochn opbiuder Anders och Olof Jonssons ahrfwejordh i Wästergården i be:te Mällbyn inköpt för fyratijo rijcksdal:r och tillbuds näste bördemän inlössas. Item gifwet Lars Olofsson i Mo siutijo rijcksdal:r.

17. Olof Olofsson i Bleckås opbiuder Anders Mårtenssons ahrfweiordh i bem:te Bleckåsen, andre gången inkiöpt för tiugu en rijcksdal:r.

18. Item opbiuder Olof Olofsson i Bleckåsen Mårten Jonssons pantheiordh ibidem, andre gången utheståendes för tijo rijcksdal:r.

19. Item upbiuder bem:te Olof Olofsson ett lijte stycke jordh som han af Jon Halvarsson i Bläckåsen sig tillhandlat hafwer för siu och en half rijcksdal:r, andre gången.

20. Efftersch:e bönder anordnades och tillsattes att wara sochne profotser som effterföllier uthi Alsens sochn, Halvar Pedersson i Rönnessberg, Lars Olofsson ibidem.

21. Gudmund Gunnarsson i Ytterocke opbiuder hustru Lucia Andersdotter jordh ibidem förste gången, inkiöpt för sextijo rijcksdal:r och således för närmaste bördemän tillbudes att åtherlössas.

Ting 11 november 1664

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:5, fol. 228r–229r. ÖLA.

Anno 1664 d. 11 novemb. hölts laga tingh medh almogen i Alsen, wederwarandes cronones befalningsman wäl:tt Daniel Bertilson, sampt thee tolf edhsworne lagrättesmän.

Erik Larsson i Valne,  Per Simonsson i Berg
Anders Olofson i Östbacken,  Nils Månson i Hälleberg
Carl Jacobson i Bleckåsen,  Nils Jonsson i Ödgården
Anders Olofson i Ocke,  Grels Erson i Finsätt
Nils Olofson Kougsta,  Erik Nilsson i Åse
Olof Olofson i Åberg,  Nils Larsson i Byom i ställe för Grels i Kluk

1. Tilspordhe h:r befalningsman lendsman Erik Eriksson, om han några högmåls eller andhra ärendher och saker wiste, hwilka Guds, Sverijes lagh och wälfattadhe ordinantier, kunna emot sträfwa, sadhe han sigh eij af sådant weta eller hafwa hördt.

2. Framkom Jon Mickelsson i Krokom bewisandhes huru såsom han Lars Eriksson i Vången 93 r.d:r ländt hafwa, hwaremot b:te Lars till dhenne sin skuldh eij neka kundhe, uthan bekienner sigh till detta skyldigh wara. Ähr nu altså b:te Lars hemman för dhenne skuldh 3 gånger lagligen upbudhin, och dher nu mer b:te Lars dhenne sin skuldh eij afbetaller finner rätten wara biligt dher icke sådant innan wåren effterkommes, skall be:te Jon hemmanet tilträda.

3. Olof Halvarsson i Rönningsberg sackfälter, för dheett han obrukelige ordh inför settiandhe rätten öfwadhe, til – 3 marker.

4. Trädde för rätten Jon Eriksson i Slåtte, kiäradhe til Grels Larsson i Rönningsberg effter 5 r.d:r in specie, hwilka penningar b:te Jon ländt hafwer til b:te Grels hustru fadher, sal. Erik Matsson i Rönningsberg, och nu emädhan dhänne skuldh bewisligh fans, blef dhetta ährendhet af nämbden sålundha resolverat och afhandlat, att offtab:te Grels Larsson skulle oförsumligen desse 5 r.d:r till b:te Jon lefwerera, och söke sedhan b:te Grels sine andhre medharftagare dhet beste han kan och gitter.

5. Beklagadhe sigh hustru Brita Eriksdotter i Bleckåsen huru såsom hon en häst ländt hafwer til Lars Eriksson i Kösta till Norrje, och nu be:te häst för Lars på hans resa ähr umkomit, at hon den icke igenfåt hafwer. Sluto rätten altså dhetta ährendhet sålundha, att be:te Lars i Kösta henne för sin häst gifwa skulle 1 r.d:r 3 ordt.

6. Upbödh Nils Mårtens. i Kösta förste gången et Änge Westerrönåsen, såldt för 4 ½ r.d:r.

7. Ähr af Olof Olofson i Bleckås tridie gången upbudhit eet pantÄnge om 10 r.d:r.

8. I lika måto upbiudher b:te Olof i Bleckås tridie gången eet stycke jordh i b:te Bleckåsen, ähn yterligare tridie gången någon jordh och annat, som bestås i löst och fast, som b:te Olofs kiöpeskrifft uthwisa kan.

9. Hafwer Nils Halvarsson i Bleckås andre gången upbudit någon jordh i Bleckåsen.

10. Beswäradhe sigh lendsman Erik Eriksson at dher aff nödhen wore det någon fånge hos dhem förwaras skulle, hadhe han intet fengelse eller någon kista som till sådant fodras och af nödhen warda kundhe. Hwarföre tilsadhes almogen att dhee i winter timber til et fånghus oförsumligen framföra skulle.

11. Upbödh Gudmund Gunnarson i Ytterocke andre gången någon jordh.

12. Ähr aff Mats Jonsson i Kluk andhre gången halfwa gårdhen i b. Kluk upbudit.

Extraordinarie ting 12 december 1664

Källa: Nedan har det renskrivna protokollet i den renoverade domboken följts, i: Svea hovrätt, Advokatfiskalens arkiv (Gävleb.), vol. E XI e:3145, fol. 471v–475, RA. Protokollet gäller rannsakning i ett dråpsmål och finns även i originaldomboken i Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:5, i två versioner: A: fol. 238–239 med fortsättning fol. 245 och inskott antecknade på fol. 240v; B: fol. 241–244. I originaldomboken i ÖLA ingår som fol. 246–247 den åtalade ryttaren Sven Anderssons inlaga till häradsrätten dat. Kösta 812 1664. Den återges nedan efter protokollets text.

Alsens tinghlagh d. 11 ! december. Nämpden: I förlaga A står i stället: Anno 1664 d. 12 december hölts extraordinarij laga tingh och ransackningh i Alsen, wEderwarandhes i befalningsmans ställe wälach:tt Lars Jonsson Rosemius, och dhe tolf edhsworne lagrätthesmän:

Erik Larsson i Valne,  Grels Jonsson i Kluk
Anders Olofson i Östbacken,  Erik Nilsson i Åsen
Grels Eriksson i Finsäter,  Per Simonsson i Berge
Nils Olofsson i Kougsta,  Nils Jonsson i Ödgård
Karl Jacobson i Bleckåsen,  Olof Olofson i Åberg
Pål Nilsson i Berge i ställe för Nils Månson i Helberg
Olof Olofson i Bleckås i ställe för Anders Olofson i Ocke

Samma dato angafs af ländsman Erik Eriksson en höghmålssak, huruleds en bondhedräng, Mårten Larsson i Nordbyn d. 15 novemb:s innwarande åhr, ihjälslagin blef af twänne ryttare och bröderar, Bengt och Sven Anders sönner uthi ett brölopp hos Olof Olofsson i Kousta. Altså blef saken antagen, ransakader och noga skierskådat, som föllier.
Först tilspordhes aff rätten, om be:te Olof desse be:te rytt:e och bröderar (hwilka dråpet skule begångit hafwa), till b:te brölops samqwem budit hafwer, swaradhe han neij, utan att thee obiudhne inkommo. Ähn tillspordhes af rätten huru medh dråpet tillgångit war. Swaradhes att enär b:te ryttare Sven en stundh hafwer settat hemma i sin brodhers Bengts quarter geck han till brölopsgården, och wille gifwa brudgummen et femmarksstycke, hwilket han eij emottagit, hwar igiönnom merbe:te Sven förorsakadhes brudhen dhet samma åter præsentera uthi ett herberge eller matbodh, det hon och emottogh, och gaf honnom Sven igen något brendhwijn att dricka. Der näst gick be:te Sven in uthij giästebodhsstugan och satte sigh nEder widh bordhet. Och effter en liten stundh begynte han att skriia, och sadhe sigh hafwa betalt sitt rum. Enähr nu brudhen sådant hördhe, begynte hon taga illa wedh sigh, biudhandes Sven såleds sitt femmarkstycke igen, dhet han förwägradhe sigh igentaga, hwar medh hon hans brodher och ryttare Bengt samma peningh igengaf. Begynte igen b:te Sven sin owettighet att öfwa, i thed han en tallrick söndher slogh, och mera uthi annat oroligas. Gick altså brudgummens bror Nils Olofsson, then i wärdhens ställe war, och Sven ifrån sådan otijdhighets föröfwandhe warnadhe. Och då till öfwerflödh sönderslog b:te Sven ett fat, dhedt fult af kiött uplagt war. Sade altså be:te Nils, der du intett will låta wähl och hålla till godha thee tractamenter som för digh sampt wåre giäster ospart ähro, må tu hafwa så stor wägh uth som in, hwar medh Sven en tallrick i handen fick, tänckte altså Nils han sigh dher medh slå wille. Hwarigiönom han merb:te Sven wedh öhra förorsakadhes slå. Gick altså Nils ifrån honnom.
Frågadhe åter merbe:te Sven brudgummen på hwadh sätt han dittkommen war. Swaradhe b:te brudhgumme, wet Gudh, och Gudh gifwe I wore hädan långt bort. Gingo dher medh b:te ryttare och bröderar Sven och Bengt Anders sönner uth, intill mörkt blef, och måltijdhen till reds war. Kommo så åter ifrån sitt quarter af andhre gårdhen och gingo till bords, sampt då stilla såto. Imedlertijd kom Mårten Larssons syster Märit ifrån sin gårdh dhitbärandhes medh en grötbytta. Och be:te Märit till bords hadhes af werdsfolket i gården. Effter hennes föräldrar så så wähl som dher fleere hennes brödeer, medh hennes bror Mårten, som ihielslagin blef, dher laghkalladhe woro. Nähr nu ryttaren Bengts bondhe, Björn Kjellsson i Kougsta, sågh henne ingen knijf hafwa, länte han henne en knijf, att få sigh mat medh. En stund ther effter togh ryttaren Sven (som hos pigan sått) knijfwen owettandhe ifrån henne. Enär bondhen Björn sådant sågh, kräfde han af honom sin knijf igen. Och då måtte han be:te piga dhen samma igenfå. Straxt en stundh ther effter togh åter be:te Sven knijfwen annan gången olofwandes ifrån be:te piga, hwilket Anders i Västbacken effter aflagd edh wittnadhe. Och ifrån den tijden behölt Sven knijfwen hos sigh. Tilspordes af rätten om dhe begge ryttare ähn då i en stugu tillsamman woro. Swaradhes ia, men serskilt wedh hwar sitt bordh. Ther effter gingo beggie brödeer och ryttare i en annan stugu att dansa. Fram kalladhes altså effterskrefne (hwilka då i brölloppet wore) för rätten sin edh att afläggia, och särskilt wittna huru medh dråpet tillgångit war:
Numrering enligt B; vittnesmål nr 7 kompletterat från B:
1. Tol Jonsson i Åflo betygadhe sigh om dhetta intet något wetta, emädhan han i en annan stugu lågh och såf, enär dråpet skiedde.
2. Nils Olofsson i Säter wittnadhe, att enähr han uthi andre stugan kom, stogh ryttaren Bengt och hustru Ingeborg brudgummens swägerska, som redhqwinna war och droges om en brandh karu då Nils framkom och sådant wille styra till godha, kom och ryttaren Sven sin brodher att hielpa hwar medh thee åthskildes.
3. Brudhgummens swägerska Ingeborg betygadhe, att enähr han inkom, hadhe rytt. Bengt brandh-kårun i handen, och sadhe till henne, tagh titt gewer igen, kastade han henne altså på ungnen.
4. Olof Jonsson i Västbacke wittnadhe, och sade sigh om detta måhlet intett synnerligit hadhe att referera, effter han såfwit hafwer, enähr dråpet skiedde. Allenast dhetta, nähr skadan skiedt war, wore beggie ryttare och brödeer på gårdhen, och slogh medh knijfwen gennom fönstren, såsom och medh en stör slogo, att posten uthgick. Men hwilken af dhem knijfen och stören hadhe, wiste han intet. Och nu enär be:te Olof stogh och sågh på dhen dhödha inkom och rytt. Sven och sågh tillika på then dhödhas lekammen. Och sadhe be:te Olof, Gudh bättre karllar, hwadh giärningh I hafwen giordt.
5. Framhadhes Jon Olofsson i Västbacke att wittna, hwilken sade sigh af sådant intett wetta, effter han i en annan stugu war enähr dråppet skiedde.
6. Inkalladhes hustru Kerstin Eriksdotter, ofwanbe:te Olofs hustru, om dhetta måhlet att wittna, och betygadhe sigh intett mehra wetta, uthan nähr hon maten inbära skulle, littet för ähn skadan skiedde, mötte hon rytt. Sven uthom dören, hwilken till sin brodher Bengt sade, kom, wij williom gå bortt, och oss någott i händerne taga, hwar medh hon ingick, och i thedh samma ögnablick:t skiedde skadan i farstugun wedh innerdöhren, men hwilkendhera (Sven som nu qwar ähr eller Bengt som rymbde) skadan giordhe, kunne hon intet wetta.
7. Bleff hustru Ursilla i Västbacken tilfrågat, om hon något wiste, huru medh detta tilgångit war. Swaradhe hon effter aflagder edh sigh då i een annor stugu wara, och intet aff sådant wetta. I lika måtto tilspordhes Jon Olofsson i Västbacken, hwilken sadhe sigh då såfwa, och eij wetta huru sådant skiede, och oflop förre ähn karlen dödh ward.
8. Examinerades Björn i Kougsta, om dhetta ähn yterligare att wittna. Sadhe altså intett mera wetta huru tillgångit war uthan dhetta att ryttarna skreko och slogo på fönstren. Lika så sadhe b:te Björns hustru Kerstin Hemmingsdotter, som nähr skrifwit står.
9. Bekiänner och Olof Olofsson i Bleckåsen, att han intett mera wiste ähn att dher offtabe:te ryttare i fönstret wore (sädan karlen dräpin war). Och slogo dee? in medh en stör och knijf. Då och han en kanna thill dhem kastadhe, mente sigh dher med kunna dhem uthur fönstret skrämma.
10. Hustru Elin i Kougsta, brudhgummens modher inkalladhes, och effter aflagd edh bekiendhe, säijandhes att nähr såsom hon medh liuss i näfwan effter någon mat uthgå skulle, kom beggie ryttarena Sven och Bengt Anders sönner uthaf gården och inigiönom farstugudören, och hadhe rytt. Bengt en knijf i näfwan, med hwilken b:te Bengt hänne i högre axslen högg, och medh dhett samma föll liuset af hennes handh och slocknadhe. Och rätt i dhett samma kom ock Mårten uth, som dödhen ledh, hwarmedh han ett hugg i wänster axslen feck af en knijf, att han intett mehr säija kundhe, ähn Gudh nådhe migh; och straxt ther effter siäladhes han, wedh dhett han stegh tillbaka innom trå-skållen? i giästebodhs stugan. 11. Berättadhe Märit Larsdotter (systren till dhen som döden ledh,) att nähr ryttaren Bengt ofwanbe:te hustru slagit hafwer, for han och effter henne medh knijfwen, hwar medh hon sigh inuthi stugun gaf, och straxt skiedde dråpet. Och wedh dhett hon uth gick, låg brodheren dhöd.
12. Framkalladhes kiällarepijgan Malin Eriksdotter, och hustru Anna Svensdotter i Bleckåsen, hwilcka sadhe sigh intett wetta något om dhetta säija.
13. Wittnadhe h:r capiten leutnanten, manhafftigh Bertil Carlsson, och sadhe sigh wella gå edh att hafwa hördt, af Bengt rytt. säijas, samma söndagh som brölopet stogh (dher han sågh Johan i Hov på kiyrkewallen om sigh gå, till hwilken b:te Bengt någott agg hadhe) wij skillias aldrigh wähl åt. War och nu ofwanbe:te Johan i Hov i samma brölopp, och hadhe en kiyller, lijker medh dhen kyller som dhödhen ledh. Berättadhe och dhen dödhas fadher Lars i Nordbyn att hans son som dödhen ledh, och ryttaren Bengt alldrigh någre owänner warit hafwa. Berätthades och att sädan skadan skiedde hafwer ryttaren Sven tree gånger inuthi stugan warit, dher dhen dhödhe lågh, och nähr han tridhie gången inkom, kiendhe han för mun om han dhödh wara skulle. Och nähr han förnam honom wara dhödh, togh han Helgie Larssons i Oflodh, sonne sons hatt, och redh effter sin brodher Bengt, som straxt rymbde till Bleckåsen, dher han honnom hatten feck, hwar medh Sven en mössa af ryttaren Jöns Flist begiärte, dhen Jöns af sin bondhe Mårten togh och Sven feck. Bekiändhe och b:te bondhe Mårten, att rytt. Bengt en knijf på bordhet owettandhes tagit hafwer, och att b:te Bengt all blodigh war. Afrymbde altså b:te Bengt, men Sven redh strax hem och stilla lågh intill dhes han af capiten leutnantens uthskickadhe tagin blef. Enähr thee nu be:te Sven (om samma natt dråpet skiedde) fångat hafwa funno thee samma knijf hos honnom, medh hwilken skadan giortt war och tillförende som ofwan skrifwit står, tvänne gånger av dhen dödas syster undher måltijdhen hembligen borttogh, och bonden Björn i Kounstadh tillhördhe, dhen han och nu igenkienner wara sin knijf. Den dhen blodhigh war och af pigan tagin, hwilken Björn till henne länte. Emott detta sadhe be:te Sven, samma knijf hafwa af sin brodher Bengt tagit sedan dråpet och skadan skiedt war, men huru han hafwer kommit till och fått sin brodher knijfen förrähn skadan skiedde, der till wille han eij någott swara.
Sist wittnadhe samptelige tolfmännere att dhenne förrymbde ryttare Bengt och hans broder Svän som nu fången ähr, hafwa öfwerdådige sällar warit. Dhee kiärl jempte fönstret som söndherslagne blefwit, förlickte och betalte Sven strax. Antingen gifwa för fönstret en r.d:r eller så gott igen skaffa, för dee söndherslagne fat och tallrickar ähr gifwit twåå d:r 16 öre kopp.
Rätten togh dhetta ährendhet uthi noga betänkiandhe och sålundha slöto, att ehuruwähl dhen ena brodheren straxt afrymbde, och dher lickwähl beggie wore obudhne inkompne, och sädan brukat onyttigh mun, dråpp och hemgångh med fönsters sampt andhre hussgeråds söndherslåendhe som dhee beggie om dhetta i lijka flock och farnöte warit hafwa. Jempte och att dhenne Sven som nu fasttagen ähr, befans knijfen hos blodhiger, såsom och att han först dhen twenne gånger af pijgan undher måltijdhen listeligen togh, och sist fördålde in till dråpet skiedt war. Kundhe offwanbe:te Sven ryttare ifrån dhett 1 capit. edsör. b. icke befrijas, uthan dhödhen wärdh wara.
Ransackningen och domben ähr öfwerskickat till then höghprisliga Kongl. Håfrätten.

______________

Ehreborne, laghfarne och förståndige godhe herrar och dannemän som thenna loffligh rätten beklädha.

Will iagh uthi alsom största undherdånigheet till känna gifua huruledess dhet sigh tilldrogs i Kåcksta mädh dhet slagsmåhl och dråp ifrån begynnelssen och till ändhan.
Först och uthi begynelssen som war om tissdagsmårgonen kom Nils i Kåcksta op i wårt qvarteer och baar een stor kanna full mädh öll i then eena handhen, och i then andra handhen een toom skååll, och iagh stodh uthe på gårdhen. Tå frågadhe Nils migh huart Bengt war. Tå sadhe iag att han ähr inne i stugan. Tå sadhe han till migh, kom och gack mädh migh in, så skall tu fåå een gångh dricka, huilcket iagh och giordhe. När wij hadhe drucket aff then eena kannan tackadhe wij honom för sin skänk. Då sadhe han att han wille gåå effter een kanna till. Tå bodhe wij honom at han inthet skulle bära mera ööll hith. Gick lickwäll effter een kanna till och så drucko wij then uth. När wij hadhe druckit aff then andra kannan gick iag uth och kom ther mädh i brölopsgårdhen. Tå stodh brudhen uthi staburen och ropadhe migh till sigh. När iagh kom till henne gaff hon migh dricka brännewijn. Tå badh hon att the skulle haffua migh i bröllåpsstugan. Män för än iagh gick in, gaff iagh brudhan ett 5 m:k stycke, och så hadhe the migh i stugan och satte migh till bords. När thet ledh uth på dagen något och the begynte att bliffua druckna skrikte the några ressor widh thet andra bordhet på lustigheet. När iag bleff rusandess, begynte iag och att ropa (dåck i lustigheet), huilket the inthet welle lijdha, uthan köckemästaren som war gamble Nils i Säter, han kom till migh och sadhe icke eett ordh till migh uthan slog mig 2:e godha öhrslagh, huilket iagh uptogh mädh tålamodh och wille inthet taga emot honom, uthan satt stilla widh bordet till afftonen. När dhet war bestält gick iagh op ifrån bordhet och gick i then andra stugan, ty the dantsadhe ther inne. Togh migh och een piga och dansadhe, och tå lop min broor aff och till på gålffuet och ragladhe ther i blandh qvinfålken på gålffuet. Tå sadhe iagh till honom, k.b. käre bror gack och sitt stilla och lätt oss dantsa, ty tu löper i wägen för oss. Tå stodh ther een hoop mädh qvinfolck widh döran och trängdes och i thet samma the så trängdess föll brännekåran nedh aff wäggian som låg öff:r döran. Tå togh min brodher up samma bränkåra och stodh ther på golffuet iblandh qvinfålken och höll henne i handen. I thet samma kom hustru Ingeborg i Kåusta in och frågadhe honom huadh han wille medh bränkåran, och huadh han hadhe ther beställa, badh honom packa sigh på döran. Tå sade han till hänne: Sij här haffuer tu tin värija igen, iagh sköther inthet om henne. I thet samma kom åther Nils i Sätter och slogh honom 2 öhrslagh. Tå togh han Nils i Säter medh then eena handhen för bröstet, och slår honom i gålffuet. Tå stiger iagh till och wille skillia them åth, men tå kom brudhgummen och tager i migh och frågadhe huadh iagh wille. Då suaradhe iagh k. Olof, lätt bliffua migh, iagh will stilla till båda. Lätt mig gå så godh hädan som hitt, iagh will inthet parlamet giöra. Gick så ther mädh uth, och ropte till mig brodher, kom wij wella gåå heem, och så gick iagh ther uth och skulle gåå heem. Bengt foldhe effter migh uth, män när han kom i farstugan stopte han och sadhe, ähr för nu någon som lust haff:r som kom hitt uth. I thet samma kommo the aff gästebudsstugan brudhegummenss modher, Mårten i Nordbyn och Marijt i Nordbyn, män Marijt hadhe eett liuss i handen. Tå wändhe min broor sigh om i farstudöran och begynte straxt att hugga mädh kniffuen thet fortast som han kundhe. Tå ropte Marijt: Gudh bättre oss, Bengt hugger Mårten ihäll. Tå sprangh iagh tillbackass till farstudöran och fick Bengt back i kläderna och ryckte honom backlängess uth genom döran. Och då slogo the igän farstudöran. Tå sprangh Bängdt till fönstret och högh först thet eena fönstret sundher och så dhet andra effter, och wille krypa in i gästebudsstugan. Tå sade iagh till honom, k. bror giff migh kniffuen, män han wille inthet. Icke häller dristadhe iagh migh wäll till att taga kniffuen ifron honom, uthan ther låg een stör på gållen. Then togh iagh up och tänkte att willija slå kniffuen uthaff hanss handh, och när iagh slogh till, slogh iagh mijste handhen och råkadhe på dhet trää som satt emillan bådhe glasen, att dhet flögh in på bordhet. Åther badh iagh honom att han skulle fåå migh kniffuen, och badh honom häller taga något annat i handhen ther mädh kundhe slåss, om tu änteligh will, och tå fick han migh kniffuen, och iagh gömbde kniffuen hooss migh. Sädhan sadhe iagh till honom: Kåm k. b. wij welle gåå heem och leggia oss. När wij tå gingo och kommit op i wårt qwarter på gårdhen kom Bängdt i Nordbyn och Nils i Sätter, ropadhe på migh och badh migh fölga sigh tillbaka och see oppå karlen huru han war flydder. Tå ropadhe min bror och sadhe, kommer tu hitt iagh skall slå een kuhla igenom tigh och mente att han skulle skrämma them, ty han hadhe huarken bössa eller pistool. Tå bad iagh honom gå in i stugan och läggia sigh mädhan iagh skulle föllija them och see oppå karlnen läs: karlen, och så fölgde iagh them. När iagh kåm in i stugan lågh karlen på gålffuet, och så gick till honom och skulle försökia om han andadess något, män iagh kundhe inthet känna honom andass. Tå ropadhe the alla och sadhe, tu haff:r intet beHov att känna, thet ähr ingen liffswån mädh honom, han ähr allareda dödh. Än gick iagh annan gången och kändhe om han skulle andass, ty iagh mente att han skulle döllija andan för migh, men tu förstodh iagh att han war dödh. Tå satte iagh migh littet nedh på bänken och sågh på honom. Sädhan gick iagh op i mitt qvarteer och dristhade iagh migh icke wäll att gåå in stugan, ty ther war mörkt. Ty iagh mente kanskee han tör menna ther skulle war någon annan. Lätte altså op döran och ropadhe och sadhe, ästu här inne bror, så suara migh. Män effter han inthet war inne gick iagh i stallen och tå iagh kom titt war hanss häst borta, och min häst stodh fram i höörummet. Sädhan gick iagh i bröllopsgård och söckte effter honom i alla huss, män tå war han allaredha borta. Tå gick iagh op i qvarteret och ladhe migh att såffua. Till thess midnatstidh kommo the och togo migh fast. Och att thetta wara sålEdess passerat will iagh mädh så högh eedh bekreffta som the aff migh fodra wille.

Kösta d. 8 decembris a:o 1664
Suän Andersson manu propria
Extraordinarie ting 22 april 1665
Källa: Svea hovrätt, Advokatfiskalen Gävleborgs län, vol. E XI e:3146, fol.600r–600v, RA.

Extraordinarie ting 22 april 1665

Källa: Svea hovrätt, Advokatfiskalen Gävleborgs län, vol. E XI e:3146, fol.600r–600v, RA.

Anno 1665 den 22 aprilis bleff extaordinarie laga tingh i Alsen hållin uthi i befalninghsmans och nämbdens nährwaru, sampt dhe andhre effterfölliandhe tinghlagh.

Erik Larsson i Valne,  Peder Simmansson i Berge
Anders Olofsson i Östbacken,  Nils Månsson i Hälleberg
Grels Eriksson i Finsäter,  Nils Olofsson i e
Olof Olofsson i Åberg,  Karl Jacobsson i Bleckåsen
Erik Nilsson i Åsen,  Nils Nilsson i Ede
Grels Jonsson i Kluk,  Pål Nilsson i Berge,

Ransackadhes å nyo effter Kongl. Hovrättens resolution sampt hans excell:nts h:r guverneurens befallningh, om dhet dråp som skiedde i Alsen hos Olof Olofsson i Kougsta, 1664 den 15 novemb.

1. Effter förfrågan bewitthnadhes om dhen knijf, hwilken ryttaren Bengt i Bleckåsen (effer Mårten dher sammastedes bekiennelsse) af bordhet dhen owettandhes tagit hafwer. Och att han iembte ryttaren Bengt samma knijf sedhan dråpet skiedt war, togh i Bleckåsen, (som en mijhl ifrån brölopsgårdhen ligger), nähr å flyckten stadder war att rymma.

2. Tilspordhe befallninghsman dhem, hwilka då i brölopsgårdhen war nähr dråpet skiedde, om dhee märkia kundhe, att dhet dhen knijfwen war medh hwilken dråpet giordhes som ryttaren Bengt brudhgummens modher i axlen höggh uthi farstugun. Swaradhe dhee sigh intet wetta, uthan som capiten leutnanten, ehrborne och manhafftigh Bertil Carlsson betygadhe, menthes dhet skulle wara dhen knijfwen medh hwilken dråpet giordt blef, som uthi brudgummens modhers axsel slagin blef, dy merbe:te capiten säger sigh straxt om dhetta hafwa ransakat.

3. Märit Larsdotter i Nordbyn effter aflagd edh wittnadhe, säijandhes, enähr dråpet skiedt war, geck hon straxt till och frågadhe ryttaren Sven (som nu fången ähr) om han hadhe ähnu dhen knijfen hwilken han ifrån henne undher måltijdhen afftogh, swaradhe han alldheles neij, sigh den intet hafwa, och likwist någott thereffter fans dhen knijfwen hos honnom, hwilken blodigh war, det af förrige ransackningen synas kan.

4. Frågadhe befallningsman honom ryttaren Sven emädhan han togh knijfwen af pijgan och dhen hos sigh hadhe, huru hans brodher Bengt dhen då bekom att giöra skadha medh, swaradhe han sigh intet wetta, ehuru han Bengt dhen bekom, eij heller wiste huru han honnom igenfeck, nähr skadan skiedt war. Tillspordhe åter befallningsman ryttaren Sven om han eij någott mer hadhe att bekienna, sadhe han neij, säijandhes sigh intet mehr härom hadhe att referera, uthan såsom tillförendhe uthi nästförige ransackningh antechnadh står. Sadhe ähn yterligare befallningsman, emädhan tu först togh knijfwen af bordhet, och dhen sedan hos tigh blodhdigh fans, ähr för dhen skull om tigh store mistanckar. Såledhs förhållandhes honnom saningen att bekienna, hwar till han aldheles nekar sigh baneman till dråpet wara.

Ofwanb:te, såsom och nästförige ransackningh ähro dhen högstberömbligaste Kongl. Håffrätten öfwerskickadt.

Ting 9 november 1665

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:5, fol.303v–306r, ÖLA.

Anno 1665 den d. 9 novemb:s hölts laga tingh medh allmogen uthi Alsen, wederwarandhes befallninghsman wählach:tt Daniel Bertilsson sampt dhe tolf edhsworne laghrättsmän.

Pål Nilsson i Berge,  Peder Simonsson i Berge
Grels Eriksson i Finsätt,  Erik Nilsson i Åse
Nils Jonsson i Ugården,  Olof Olofsson i Åberg
Lars Eriksson i Kösta,  Grels Olofsson i Kluk
Önne Grelsson i Gräfte,  Erik Nilsson i Mo
Nils Månsson i Hälleberg,  Nils Olofsson i Kougsta

1. Samptelige tolfmännerne afladhe sin edh.

2. Blef Kongl. Maij:tts placater iempte hans exell:ts governeurens befallningar publicerade, som nästtillförende be:t ähr.

3. Jon Aronsson i Kaxås, Offerdal kiärar effter 4 t:r korn, teht hust. Märit i Trång, som honnom i jordhekiöp gifwit ähr. Här emot framtedde merbe:te hustru Märit ett quittans daterat d. 8 julij a:o 1656, bewisandhes sigh wara uppå ofwanbe:te fodran af Olof Håkansson i Bäcken och Lars Larsson i Änge Offerdal sochen quitterat. Hon fördhenskul ifrån dhetta frijkalladhes, och söke be:te Jon ofwanbe:te Olof och Lars.

4. Halvar Jeppesson i Gåije, Hallen sochn, rätten tillkiänna gaf huruledhs hans fadher för en tijdh sedan en flicka om 6 åhr till fostringh tagit hafwer, henne (som andra bewittnar) mädh klädher och dageligit oppehälle, uthan förswarligit hållit hafwer. Och nu enär hon nu till 15 åhr komin war, ähr hon af sin fadher Mårten Halvarsson i Rönningsberg i Alsen sochen uthan någons weetskap och förlof dhedan tagin, och till tienst satt hos Peder i Krok. Altså dhenne handhel stältes i rätten betänkiandhe, och kunde merb:te Mårten, effter noga ransakningh ifrån Kongl. Maij:tts stadgar om tienstefolks och legohiones förhållandhe, daterat a:o 1664 julli 5 puncthen ifrån bötter icke befrijas, och gånge b:te flicka Märit till tienst igen. Mårten i Rönningsberg saken tillgifwen.

5. Texten struken, se nedan 9.

6. Olof Olofsson i Bleckåsen beklagadhe sigh, huru såsom han af Hemming i Tossberg skiälter ähr, enähr dhe om någon skullfodhran handlat hafwa, sadhe Hemming, du lögh som en kyf. Alltså för wittnesmåhl effer d _ lucka sackfälter Hemming till Tilgif:in – 3 m:r

NB Emellan Grels Eriksson i Finsätts twistige kiäråmåhl om någon röningh, emoth hust. Märit i Trång blef sexmannasyn tillsagt.

7. Upbiudhe Måns Håkansson i Åse förste gången någon jordh dhersammastedhs inlöst för
29 r.d:r.

8. Fram kom capt. leutnanten manhafftigh Bertil Carlsson i rätten, tillkännagaf hurusåsom hans grannar Nils Pedersson, Peder Nilsson och Lars Nilsson i Vången, dhee jempte sine barn och legofolk esomoftas hans boskap, hästar och creatur dher dhe å bet ähro, medh skrämmandhe och annan otijdheeter tilfoga, dhet han medh ögon seedt hafwer. Altså ähro dhee fördenskull misstänckte, att wara orsaken till sin häst dödh, hwilken i sommars på dherres bro (dhen ofärdigh war) ähr fastnadher och ther storknadh lågh, mennandhes honnom af dhem wara ditt kiördher. Altså emädhan dhetta en blindh sak ähr, blef dhem tillåtit til näste laga tingh effter lagh hoxsa sigh ifrån dhenne beskyllningh genom wittne purgera.

9. Håkan Persson i Värmon Näskott sochen fullmächtigh å Nils Grels i Udbyn barns wägnar kiärer till Grels Halvarsson i Udby effter 5 r.d:r jordapenningar. R:p. Grels betale 5 r.d:r.

Upbiudher andhre gången Nils Mårtensson i Kösta ett Änge Westeränåsen.

Upbiudher tredie gången Gudmind Gunnarsson Ytterocke, inlöst för 60 r.d:r nästom frändhe till återlösen.

På inhäftat blad, fol. 304r:
Aff Kiempens skullfordringar uppburit dhen 1 novemb. 1665 aff probsten i Oviken h:r Anders på dheras nye rächning – 7 r.d:r.

Anno 1665 d. 9 novemb:r enähr laga tingh hölts medh allmogen i Alsen blef effter hans excell:nts governeurens befallningh, ransakat och effterfrågat, om leutenanten Anders Kämpe här i tinghlaget något hafwer att fodra. Altså befans corporalen manhafftigh Mats Brewis wara honom skyldigh sexton riksd:r. I lika måtto ryttaren Aron Andersson siu och en half
riksd:r, item ryttaren.
Jon Pedersson Ryttare haf:r en ko som Kämpen eger.
Erik Nilsson i Dalen, en tunna korn. Jöns Hemmingsson i Slandrom, en qwarn.

Ting 15 oktober 1666

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:6, fol. 30v–35, ÖLA.

Alsens tinglagh den 15 octobris. Nämbden:
Grels Jonsson i Kluk,  Per Simonsson i Berge
Grels Eriksson i Finsätt,  Erik Gudfastsson i Mällbyn
Nils Jonsson i Ugården,  Nils Olofsson i Kougsta
Olof Olofsson i Åberg,  Lars Eriksson i Kösta
Erik Nilsson i Åse,  Lars Eriksson i Vermon
Nils Månsson i Hälleberg, Anders Olofsson i Östbacken

Tolfmännerna aflade sin laga eedh.

Publicerades h:s excell:ts h:r gouverneurens bref angående den smittosamme siukdomen franssosen, att af allmogen något contribuera till siukhusets reparerande wid Sundswalldh, och till nästa landsting at gifwa swahr.

Olof Olofsson i Kougsta och Måns Håkansson på Åsen, som hafwa legdt en dreng från Olof Olofsson i Bleckåsen, hussbonden oåthspord, och drengen Håkan Eriksson nu först Michaelis affton opsagd tiensten. Erkände rätten skiäligt, det Olof i Kougsta skall förmedelst 15 cap. bygg b:n böta 3 marker, och erläggia till Olof i Bleckåsen så mycken löhn han drengen stadgat hafwer, nembl:n 10 ort, uthan opskoff, och Måns Håkansson, som lägger sig uti eens annans saak, bötha 3 marker s.m:t androm till varnagel.

Olof Olofsson i Rönningsberg, som anklagas hafwa försummat kyrkian, och nu icke när han opropas, tillstädes ähr, böte först för swarslösa 3 m:r och sedan remitteras till näste laga tingh.

Oansedt Olof Nilsson i Röde prætenderer ett åhrs uthlagor för a:o 1659 som sal. Nils Eriksson i Viken då det brukade, och kommit sedermer hemmanet i öde, lijkwäl emedan Olof Nilsson denne sin rätt förtegat hafwer, och aldrig der åtalat, medan Nils Eriksson i Viken i lifwet war. Dessutan hafwer han hemmanet från sig på Brundsflodh landsting afsagdt. Dy kunde rätten eij påbörda arfwingarna detta at refundera, uthan Nils Erikssons barn kännes för Olof Nilssons prætention aldeles frij.

Jon Eriksson i Kösta trädde för rätten kärandes till Olof Nilsson i Röde effter een bössa som han för 3 åhr sedan uti Norrige för 6 ort pantsatt hafwer, och nu befinnes wara heel förderfwadt, hwarföre erkände rätten skiäligit det Olof Nilsson ähr förplichtadt att återlefwera bössan iembngod igen, eller betala henne med 2 r.d:r, afkortandes dhe 6 ort han reda haar åthnutit. Rester således 12 r.d:r på bössan. Såsom och betala Jon Eriksson dhe 4 r.d:r han hafwer opburit på ett gårdekiöp, men allenast tillbaka lefwererat 2 plåtar, och restera således 2 r.d:r 2 ort 16 sk., hwilka han utan widare oppehålld afläggia skall. Blifwer således summan 3 r.d:r 16 sk.

Alldenstundh Olof Gunnarsson i Offne tillståår sig wara skylldig Christoffer Andersson i Byen tree r.d:rs rest på dhe 12 som obligation förmähler, hwilka han uthan opskoff betala skall. Sökie sedan sine giäldenär sielf det best han gitter.

Effter nämbdens noga öfwerläggiande pålades Hemming Olofsson at betala h. Emfrid Eriksdotter femb r.d:r för een mågpart, som dhe her kalla, uthan widare her öfwer beswär, alldenstund Hemming samma jordepart nu besitter, nyttiar och brukar.

Ehuruwäl ryttaren Per Persson förmenar at Nils Halvarsson hafwer kommit hanss hustru uti roop och rychte, at hon skulle wara bekajadt med elacht siukdom, men effter tolfmännernes betygande, at hon hafwer warit röfläckieter under ögonen och således icke han uthspridt, utan sielfwe siukdommen. Dy kännes Nils för hanss tillmählan frij.

Ländsmansdrängen Per Christensson angafs hafwa lägrat Märit Nilsdotter och aflat med henne barn. Der till dhe eij neka kunde, uthan Märit föregifwer hafwa lofwat sig ächtenskap, och henne derpå förährat ett floor, men Per Christensson nekar till ächtenskapslofwen. Hwarföre skall han Per Christensson förmedelst 3 cap. gifftermåhla b. L.L. bötha 40 marker s.m:t. Och konan Märita bötha 5 d:r s.m:t.

Erik Gudfastsson i Mällbyn præsenterade i rätten een domb daterat 14 septembris 1663 hwilken uti sine clausulis af rätten confirmerades, och efftersåsom Erik Gudfastsson hafwer förledit åhr satt ifrån sig i rätten 70 r.d:r at uthlössa Halvar Nilsson, hwilka han eij emottaga will. Fördenskulld ähr her öfwer rättens ändtlige mehning och sluth, at bem:te penningar skall stånda åhr och dagh, och dher Halvar dhem då eij emottager, så kännes dhe under cronan, och han för dombrott böte 6 marker s.m:t. Underlagmans egen saak förmedelss 39 cap. tingmåla balken landslagen.

Jöns Börjesson Flijtts skall uthan widare oppehålld tillställa och betala Didrik Jonssons fullmechtige Per Simonsson otta r.d:r å sin nu warande hustrus, Kerstin Christiandotters weg:r, hwilken een hoop pertsedlar af honom Diedrich den tiden hon war hanss fästermöö, bekommit hafwer.

Landsskrifwaren Lars Jonsson Roshemius klagade det tolfmannen Grels Jonsson i Kluk hafwer honom illa afmåladt, det han skulle skrifwit någre sedlar åth h. Margareta Trång och sagdt, han hafwer skrifwit som ingen ährlig man, det corporalen Mats Brewits witnade, men föregifwer så det wara skedt i druckenskap, och nu beds före, förskones med 3 marker s.m:t förmedelst 43 cap. tingmålabalken.

Grels Eriksson i Finsätt begärade uth häradts syyn emillan sig och änkian h. Margareta Trång till nästkommande wåhr, hwilket honom bewilliades.

Dito affsades att aldenstund Grels Jonsson i Kluk och Måns Håkansson som hafwa a:o 1656 emottagit 30 skyhlar skafftkorn såsom förmyndare oppå sal. kyrckioheerdens, wördige och wällärde h:r Olof Trångs wäg:r som ähro Isak Olofsson och Kerstin Olofsdotter, hwilka nu påstå och begära, det dhe skulle giöra räkenskap före. Hwarföre effter rättens gottfinnande pröfwades skiäligt, det dhe skohla erläggia hwar sina 3 tunnor korn till bem:te barn och arfwingar, helst emedan kornet pröfwades det åhret warit swagdt.

Lars Mårtensson i Nordbyn som hafwer hyst konan Anna Olofsdotter, född i Äggen, hwillken hafwer hafft oächta barn i Norrige, skall för sitt olofliga hysande plichta 3 marker och sedan skaffa besked her om från Norrige, om barnet ähr christnadt eller eij, och hafwa konan fram på näste laga ting, och för brott sin lagl:n plichta.

Capitein leutenanten ehreborn och manhafftig Bertil Carlsson Lock kiärar till sine grannar Nils Persson och Per Nilsson i Vången. Hafwa för några åhr sedan förmedelst sine poikar af egen willia kiördt h:r capitein leutenantens häst uti een söndrig broo, hwar af hästen ähr der igenom förkommen hwilken kommer till ståendes 40 r.d:r. Så emedan denne saak ähr förledit åhr her om ransakadt, och förmandt desse parter at ingå förlijkning med h:r capitein leutenanten, så som och nu det samma at giöra, men alt sådant slagit utj wädret, och eij heller kunde sig lagligen her ifrån befrija. Hwarföre erkände rätten skiäligt det bem:te Nils Persson och Per Nilsson skohla h:r capitein leutenantens halfwa skada refundera medh 20 r.d:r, hwar med parterna skola wara åthskillde.

Otto Bengtsson huusman i Bleckåsen klagade, at Carl Jacobson och Olof Olofsson ibid. hafwa förleden midsommardags affton honom tillfogadt några injurier, och Carl kastadt först een sten genom fönstret, som ryttaren Per Persson effter aflagd eed witnade, at Carl hafwer och gått inn i stugun och tagit ett timmer-dragh och huggit i bordet, så att det skilldes åth och gick sönder. Kommandes sedan igen om afftonen med Olof Olofsson, och Olof tog uti hanss gåse och slogh honom några öhrfilar, förmenandes at han hafwer slagit sönder fönstret och inkastadt Sten och soopkwasten, som Carl hafwer föröfwadt, och sedan om natten skiällt dhem för tiufwar alla ihoop som ähre dher i gården. Sedan hafwer Olof Olofsson tagit Otto i skiegget och med wredt mod rändt utj hanss stugu och honom slagit. Hwarföre kunne denne rätten dhem icke befrija från 5 cap. edsöris balken, uthan för denne sin heemgångh saakfälte till 40 marker s.m:ts bötter tillhopa.

Nils Månsson i ¬ framträdde för rätten, beswärrandes sig öfwer sine någrannar, Lars Eriksson i Kösta och Pål Nilsson i Berge, med sina consorter, hafwa honom någon oförrät på sin bohlbyes Hällebergs skoug tillfogat och förmedelst dheras ödeböhlen, hwar effter dhe mehra skoug och slott än de med rätta tillkomma, sig inkrächtadt hafwa och tilläggna willia. Oachtandes dhe gode mänss dhem emillan åthskillige probf, såsom 6-manne, 12- och 24manne syhner dher öfwer gångne, och skilldnader parterna emillan oprättade ähre, hafwa lijkwäl ingenthera parten der medh till freds warit, och sig åthnöija låtit, uthan fast större twist och oenigheet dhem emillan opwuxin ähr.
Alt fördenskulld förmantes parterna alfwarligen af rätten det dhe skulle träda under gode mänss, dhem emillan förenning och förlijkning, at dhe å både sidor någorlunda dher till sig beqwemma willia, och såsom någrannar hwarandra handen räckia. Men när som landsskrifwaren Lars Jonsson tillika med dhe förordnade gode män återkommo tillkännagifwandes, at ehuruwäl Nils Månsson wille till sine wederparter Lars Eriksson i Kösta och Pål Nilsson i Berge med dheras consorter cedera 25 lass ängh, hwilka dhe eij heller emottaga wille, uthan sådant wedersakade. Hwarföre och den 16 dito förbem:te gode män befaltes än yterligare försökia att hafwa parterna tillsamman at tillsee på hwad sätt dhe kunne föreenas och förlijkas? Hwilka omsider effter träget anhållande och öfwerläggiande parterna emillan så wida brachte dhem till förehning at förblifwa wid desse effterskrefne skilldnader och råmärckier, nembl:n det första nordan för Hällebergs Stenmärckie, som ståår uti wästerst drohle, sedan derifrån och westerst i myeränge, sträckiandes sigh derifrån uthi norr och westerst i Jon Mårtenssons myran och der nord genom på 2 mälingar östan för den stora Sten nordan för Älgsgårdsmyran. Och emedan som denne förehning icke sträfwer emot Sweriges lagh och 40 cap. byggninge b:n landslagen, som och h:s excell:ts h:r gouverneurens, högwälborne Carl Sparres gifne instruction, daterat Sunne den 3 maij 1666, hwar uti förklaras att ödeböhlen skohla nöija sigh hwad dhe innom hanck och stöör hafwa sig förbehållit. Och bohlbyarne dher omkringliggiande icke till någon mehn eller förfång uti någon motto wara. Hwarföre böra och skohla parterna å både sidor wid denne sin emillan giorde förlijkningh och förehning förblifwa, och den icke uthi någon motto oprifwa och klandra. Och så frampt dhe detta accord och förehning eij hållandes werda, dy ähr wårt och nämbdens samptelige mehningh och sluth, att parterne skohla då sig rätta effter som her ofwan bemält ståår, och tillföllie af Sweriges lag och 40 cap. Bygg. b. L.L. som och förmedelst h:s excell:ts h:r gouverneurens instruction desse effterskreffne (9 st.) tolffmän suto med oss i rätten och ähre her till fullkomblige faste witnen, nembl:n etc. Till ytermehra stadfästellsse och confirmation, bekräffte wij her under med wåre nampn och wahnlige signeter. Actum ut supra Daniel Bertilson Per Classon

Jon Halvarsson i Bleckåsen opbiuder ett fäboställe, förste gången, kiöpt af Olof Larsson för 6 r.d:r.

Lars Eriksson i Kösta opbiuder förste gången sin gårdh, kiöpt af Olof Nilsson i Ede för 83 r.d:r.

Nils Månsson i Hälleberg opbiuder sin gård förste gången, kiöpt af Nils Henriksson för 70 r.d:r.

Erik Gudfastsson i Ågården, opbiuder sin gård förste gången, kiöpt af Anders Andersson för 64 r.d:r.

H. Brita Eriksdotter opbiuder Bleckåsgården förste gången, kiöpt af Per Halvarsson för 12 r.d:r.

Olof Olofsson i Bleckåsen trädde för rätten, framwisandes ett pantebreff, och sedan ytermehra derpå werderingh för 100 r.d:r, hwilken opböds förste gången till näste fränder. Men Mårten Jonsson föregaf fuller den willia inlösa. Och der han Mårten ottatijo r.d:r innan nästkommande midfastodagh eij förskaffar, dy tillåtes honom Olof Olofsson taga her på faste och dombreff.

Ibland andra sakers och ährenders förrättande som på berörde dato förehades, ransakades och afdömbdes, föredrogs ochså her iempte huruledes hanss exell:ts h:r rijksrådets och då warande gouverneur, höghwälborne Claes Stiernskyllds nådgunstige uthgifne befalldning, daterat Rödön den 20 decembris anno 1659, för rådsambt funnit, och h:r befallningsmannen sedan uti commission gifwit, at tillställa ländsmannen uthi Alsen, ehrlig och förståndigh Erik Eriksson, sal. Christiern Christiernssons gårdh eller hemman uti Kösta, som befinnes wara een beqwemblig och läglig ort, både uti anseende för den resande mannen, som och till föllie af Kongl. Maij:tts uthgångne placat och giästgifwareordningh, hwilken wärderas och förbytas skall, hwarest ländsman kunde blifwa boende oppå, och af cronehemmanen tagas måste. Och emedan effter bem:te sal. Christiern Christiernsson fanss een stoor giälld och creditorerna icke wiste på hwad sätt dhe sin betahlning kunna mechtiga blifwa, då war dheras enhälleliga begäran, at dhen måtte oplåtas effter h:s excell:ts h:r rijksrådets och gouverneurens befalldning cronehemmanen.
Dy opdrogs dhem dessa, nembl:n cronehemmanet Grötom uti Offerdal belägit för 100 r.d:r och räntar 3 tunland, hwilket ländsmannen uti Offerdal Moses Andersson till kiöps oplåtit ähr. Sedan cronehemmanet Rönningsberg uti Alsens sochn som räntar 2 tunland, werderat för 66 ½ r.d:r 8 öre s.m:t, och af Mats Olofsson ibidem inlöst, såsom och Stegens ödegods för 25 r.d:r werderat, och af änkian h. Marit i Mällbyn kiöpt. Desse förbem:te penningar ähro richtigt lefwererade och betalte uti stället och creditorerna till wederlagh för sal. Christiern Christiernssons gårdh i Kösta, som räntar 4 ⅓ tunland och wärderat ähr för 200 r.d:r. Detta till större wisso och sannings ratification parterne emillan, sålunda inför sittiande rätten wara passerat och afloppet, bekrefftes her under med wåra händers underskrifwande och wahnlige signeten.
Ländsmannen Moses Andersson trädde för rätten begärandes ett general qvittants på dhe 100 r.d:r som han hafwer lefwererat och betalt till sal. Christiern Christiernssons i Köstas creditorer för cronegården Grötom ben:d, uti Offerdal beläget, som sielfwa dombrefwet klarligen demonstrerar och uthwisar. Hwarss begäran, wij rättwisan till styrckio, eij kunde förwägra, aldenstund bem:te Moses Andersson hafwer betalt 50 r.d:r till Jöns Persson i Ede, och Erik Månsson i Hov, som dhe inför rätten tillstå och bekänna. Såsom och dhe andra 50 r.d:r till ländsmannen Erik Eriksson, hwilka distribuerade ähre effter qvotan till dhe andra Christiern Christiernssons creditorers afbetahlning, hwarföre och wij bem:te 100 r.d:r honom Moses Andersson hermed fullkombligen å dheres wäg:r qvittere och wederböranden till större säkerheet her under attestere. etc.
Bekom altså ländsmannen i Offerdal, Moses Andersson Lund på denne dato fastebreff på 3 tunland cronejord i Grötom och Offerdal sochn beläget, som han för sin rätta odelsjord inlöst hafwer af sal. Christiern Christiernssons creditorer och derföre effter werderingen 100 r.d:r betalt och lefwererat, som ofwan bem:te qvittents klarligen uthwijsar.
Sammaledes bewilliades Mats Olofsson i Rönningsberg fastebreff på 2 tunland cronejord för 66 ½ r.d:r 8 öre s.m:t, inlöst till sin rätta odel och wälfången fast oklandrat ägendomb, at her effter niuta, bruka och behålla.
Äfwen och så uthgafs fastebreff till änkian h. Marit i Mällbyn på cronejorden Stegens ödegods, som hon till sitt rätta odel af sal. Christiern Christiernssons creditorer för 25 r.d:r inlöst och richtigt betalt hafwer, som dess qvittants af den 12 aprilis a:o 1663 demonstrerar. Hwarföre och fördenskulld skohla och må ofwanbem:te persohner, nembl. Moses Andersson Lund, Mats Olofsson i Rönningsberg och änkian h. Marit i Mällbyn, sampt deras effterkommande barn och arfwingar samma ofwan bem:te cronejord her effter till sin rätta odel och ewerdelig wälfången fast oklandrat ägendomb, erkiändt och tilläggnadt warda, med alla dess tilliggiande lotter och lunder, i huus och jord, uti wåtho och torro, närby och fierran, intet undantagandes i någon motto, som dher af ålder underlegat hafwer, eller her effter med rätta tillwinnas och läggias kan, att nyttia, bruka och behålla frijdt och opåtala löst för alle manss åthal. Nu såsom detta lageligen händt och skedt ähr, för lag och rätta kungiordt och stadfästadt, och ingen fanns som her emot sade eller säga kunde.
Hwarföre dömbde iag med nembden, så oryggeligen fast och stadigt stå, som nu giordt och slutet ähr, och aldrig återgå, wed both och plicht, som i Sweriges lag uthtryckes och förmähles, och lijkwäl blifwa, som nu blefwet och förafskiedat ähr. Desse effterskrefne ärlige och beskiedlige dannemän, sutho med mig uti rätten, och äre her till fullkomblige faste wittnen, nembl. vide supra fol. 54 = fol. 30v Etc.
Detta till större visso och sannings ratification. Etc.

Nils Månsson i Kösta opbiudher tridie gången ett änghstycke uti wäster Rönåsen till fäboställe, kiöpt af Jöns Månsson i Hov för 4 ½ r.d:r. Och emedan ingen fanss som her på klandrade, dy bewilliades af rätten dombref at uthgifwa.

Sammaledes Nils Halvarsson i Bleckåsen och Alsens sochn opbiuder gården han åboer tridie gången, kiöpt af samptl:e arfwingarna Olof Olofsson, Olof Mårtensson sampt Mårten Jonssons arffjord i Bleckåsen för tiugu 4 r.d:r. Efftersom penningarna woro länge sedan betalte, och ingen her på klandrade, dy uthgafs her på fastebreff.

I lijka motto anpræsenterade i rätten Mats Jonsson Kluk 2:ne kiöpeskriffter, daterat 3 maij a:o 1650, hwar med bewijsandes sigh först huruledes han lagligen någon jord, och dess halfwa gård med dess tilliggiande lotter och lunder uti Kluk och Mattmar sochn belägen, af åthskillige rätta bördemän, Jon, Nils och Per Mårtenssons söhner för 47 r.d:r kiöpt och sedan sigh tillhandlat hafwer Gubbgården i bem:te Kluk aff barnsens förmyndare, Nils Jonsson i Mällbyn för fyratijo r.d:r såsom och än yterligare på kiöpet tillöckt 10 rdr, blifwe 50 r.d:r och hela summan med den förrige belöper 97 r.d:r.
Så emedan ofwan bem:te Jon, Nils och Peder Mårtenssons söner med barnsens förmyndare Nils Jonsson för rätten bekiänna sigh till fullo nöijda effter dheras begieran opburit och bekommit hafwa. Fördenskulld afhände dhe samma jord med dess halfwa gård, liggiandes uti Kluk och Mattmar sochn, ifrån sig och sine effterkommande barn och arfwingar, med alla tilliggiande lotter och lunder, i wåto och torro, när by och fierran, som dher af ållder under legat hafwer, heller her effter med rätta tillwinnas och läggias kan, och detta altsammans hemmulade som tilläggande ofwanbem:te Mats Jonsson Kluk, hanss effterkommande barn och arfwingar, för föddom, som oföddom, uti alla motto, nyttia, bruka och behålla, till ewerdelig fast, wälfångin oklandrat ägendomb. Såsom föreskrefne kiöp lagl:n händt och skedt ähr, för lag och rätta kungiordt och stadfästadt, och ingen fanss som her emot sade eller säga kunde. Hwarför dömbde iag med nembden samma kiöp fast och stadigt stå och aldrig återgå, med both och plicht som Sweriges lag förmåår. Etc.

Ting 28 september 1667

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:6, fol. 115r–120r, ÖLA.

Alsens tinglag den 28 septembris. Nämbden:
Erik Larsson i Valne,  Per Simonsson i Berge
Anders Olofsson i Östbacken,  Nils Månsson i Hälleberg
Grels Jonsson i Kluk,  Erik Nilsson på Åsen
Grels Eriksson Finsätt,  Nils Jonsson i Ugården
Lars Eriksson i Kösta,  Nils Olofsson i Kougsta
Olof Olofsson i Åberg , Anders Olofsson i Ocke

Lendsman Erik Eriksson angaf effterfölliandhe kohnor:
Anna Jonsd:r i Näs i Hallen bekienner sig hafwa hafft lägerssmåhl medh Erik Olofsson i Ocke, och tillhopa afladt barn, hwilket föddess förleden kyndersmässotidh. Så emädan beggie tillstå lägerssmåhlet, och ingentera påstår något ectenskap, eij heller deth lofwadt ähr, dy saakfältess Erik Olofsson till 40 marker effter 3 cap. gifft. b. L.L. och kohnan till 5 d:r s.m:t effter högl:e Kongl. Håffrättenss resolution. Desse skola skiöta och föda sitt foster effter
18 cap. i arfd. b. L.L
Anna Larsd:r i Röde tillstår sig hafwa hafft lägerssmåhl med Jöns Persson i
Backen i Lilleherdal förledin Michaelistidh, medan te tiänte tillhopa hoss Erik Larsson i Valne och aflatt tillhopa barn, hwilket föddess 14 dagar effter påsk. Dene kohna hafwer och hafft barn för 8 åhr sädan med en soldat Martin Bengtsson a:o 1659, hwilken fuller lofwade henne ectenskap, men afresa måste till Damijn. Denna hafwer ingentingh at plicta med, och andra resan ähr igiänkommin, dy skal hon, der hon eij förmåhr ährläggia botterne, 40 marker, plicta med en månads fängelsse, men Jöns Persson skal lagsökiass i Heriådal, der han nu hemmastadder ähr.
Anna Olofsdotter född i Äggen i Mörsil s:n uti Undersåkers tingelagh bekänner sig hafwa hafft lägerssmåhl med ryttaren Per Olofsson, och aflat med honom, hwilken omsider bortrymbder ähr till Norrige, och sidermehr dödh blifwin. Skal derföre kohnan som qwar ähr plichta effter högl. Kongl. Håffrättenss resolution, 5 d:r s.m:t.

Anders Eriksson i Överocke uthi Mörsil sochn klagadt att Nils Hansson i i Bye, Mattmar sochn och h:u Kerstin Eriksdotter tillika med Mårten Olofsson i Norrgården och Olof Nilsson i Nygården hafwer förledin sommar tillfogat honom stor skada med sin bodsskap på hans änger och slått, hwilket de fuller eij kunnat neka till, uthan Nils Hansson före gifwer hanss opräcknade grannar, det giort hafwa. Mats Gunnarson och Sundvis i Ocke wittnade sig sett skadan wara 4 lass slott uthbett, på 8 dagar effter midsommar, och sädan inte dher på mehr wuxit något gräss, och dertill hafwa de giort gästningar der omkring, der boskapen hafwer stådt och sig hwilat. Skola för den skull effter 13 cap. byggb. L.L. plichta 9 marker s.m:t hwartera, ähra tillhopa 9 d:r s.m:t och giälda skadan åther med 4 lass höö, såsom och betala omkostnaden 1 ort till dhe som syynt hafwa jämpte en ort för öhl och math. Desslikes en 12 r.d:r i resepenningar af och till tinghet, för denne orsaken skulldh.
Nils Hansson och Mårten Nilsson i Nygården skola till sine 9 marker bötter swara, till 3 marker till för änckian h:u Kerstin och Olof Nilsson, och dhe förskonass med 6 marker s.m:t hwartera, helst emädan dhe andra hafwa her till störste orsaken och oredan warit till denne åwerkan.

Sammaledess klagade och Erik Nilsson på Åsen det för be:te Mattmar bygiare i Bye hafwa nestan lika skadhan dhem tillfogadt och uthbeetat 4 lass ängh med sin bodhskap, men fick lickwell halfft höö igiän, så emädan måhlsägaden gifwer dem effter på sådan condition, om dhe her med sådant affstå willia och bättra sig, men komma dhe åther igiän så skall dem detta stå öppet till straff. Dy förskontess dhe oppå Kongl. Maij:ts nådighe behagh för denna gånghen effter de högel:n beds före och med sådant alldrig åther komma.

Bleff afsagdt at h:u Märit i Tullus by och Rödöns sochn ähr berättigatt till de 9 r.d:r som fallne woro effter henness man Mårten Eriksson, och gode män henne sedermehr tillagdt hafwer, afkortas dhe 4 r.d:r hon allareda opburit hafwer, men restera 5 r.d:r. Kiännes Jon Mårten i Hållbacken förplictadt uthan opskoff h:u Märit tillställa.

Hemming Olofsson i Tossberg skall utan widare förhållan nu genast tillställa h:u Emfrid Eriksd:r 5 r.d:r för en mågpart som dhe här kalla, hwilka honom pålades förledit åhr effterkomma, såsom och betala henne en tunna korn för de 2:ne hon prætenderar effter sin broder Lars Eriksson, helst emädan hon alldrigh tillförne her på yrckiat hafwer. Sammaledess den gambla kåpan, blifwer och alldeless ophäfwit som har stådt uthi 60 åhrs tidh, oklandrat. Dess uthan haar gubben Hemming Olofsson i Tossberg skiöt henness modher uthi dödedagarna, hwar dhe nu skola wara åthskildhe.

Hemming Olofsson i Tossberg som eij har fullgiort den domb som a:o 1656 den 5 juli afsadess, at betala Nils Jonsson i Norgården 20 r.d:r och sökia sädan Nils i Heljebacken om sin prætention der han förmehnar sig laglighen hafwa at fordra. Hwarpå han allenast 10 r.d:r betalt, och dhe öfriga klandrar han nu på eij willia fullgiöra, oachtandess den execution dherpå anslagin ähr, ährkiände han eij allenast förplictadt wara, resten 10 r.d:r gienast betala owägerligast uthan någon förevendan, uthan och för sin mottwilliga och dombråt plichta 6 marker s.m:tt effter 39 cap. tingm. b. L.L.

Olof Bengsson i Åberg och Alsens sochn opbiuder förste gången sin gård om 3 tunl:d kiöpt af Per Gunnarson i Järpen för 120 r.d:r nästom frändom till återlösn. Men emädan som ryttaren Per Post uppå denna gården prætenderar å sin hustruss wegnar, Sara Olofsdotter, en systerpart uthi Åbergsgården effter sin sal. swärmodher Anna Jonsdotter tillfalln ähr. Her öfwer rättenss mehningh at Olof Bengtsson behåller gården oklandrat intill tess han får af rätta bördeman ryttaren Per Post sina uthlagde penningar 120 r.d:r i gården igiän och der Peter will sökia Per Gunnarsson herom, som gården sålt hafwer om sin prætention, ståår honom frijtt, helst emädhan gården eij mehra werd ähr.

Affsadhess effter rättenss gottfinnande och sluth det Mats Larsson i Bleckåsen ähr förplictadt at tillställa sin systerss sohn Nils Olofsson från Norrige, 6 r.d:rs rest på sin moderss jordepart i Bleckåsen utan widare molest och beswer, hwar med dhe sädan skola wara åthskilldhe, och lendsman Erik Eriksson befalless her med att tillställa herpå wederböhrligh excution, dher han sådant eij godwillighen effterkommer.

Mats Larsson i Bleckåsen opbiuder sin gårdh förste gånghen, kiöpt af Olof Larsson ibid för 77 r.d:r.

Kerstin Staffansdotter i Kläppe bekiänner sig hafwa hafft lägerssmåhl med Olof Andersson i Trång mädan de dher tillhopa tiente hoss h:u Margareta, och aflat tillhopa barn, hwilket föddess förledin midsommarsstid. Olof nekar fuller aldrigh lofwat henne något äctenskap, dhet hon eij heller så hårt påstår. Dy skal Olof Anderson först plicta 40 marker s.m:t effter 3 cap. gifft b:n och kohnan 5 d:r s.m:t. Sädan skall Olof förlika henne och gifwa effter rättenss moderation 6 r.d:r för dett som han förnedrat hafwer, hwarmed dhe skola wara åthskillde.

Capitein-leutenanten edel och manhafftig Bertil Carlson Lock, tillika med Berge mennerna Carl och Nils Pålsson klagadhe, dett Landverks karlarne Nils Nilsson och Per Jonsson hafwer med derass bodskap uthbet derass slott, som dhe wahne ähre få 3 skrinnor höö, till hwilket de sig eij undandraga kunde. Skola för den skul androm till åthwarnig först plichta 3 marker s.m:t hwartera, effter 13 cap. bygg. b. L.L. och refundera skadan.

Grels Larsson i Rönningsberg som hafwer brukat onyttig mun på lendsman Erik Eriksson på kyrickowallen då han effter hanss grannar och klagomåhl honom alfwarligen förmante bortbyta sin stodh för derass hestar, hwar af hästarna sig emillan giöra hwar andra stor skada. Hade well rätten god fogh at skierpa straffet med honom, men för hanss fattigdomb förskontess uppå Kongl. Maij:ts nådige behag med 6 marker s.m:t för denna gången.

Lars Eriksson i Kösta som ickie hafwer effter denne rättenss domb af den 15 octob. 1666 låtitt änckian Kerstins Mårtensd:r niutha sin pant, et litet änge till tess hon får igiän sina uthlänte penningar, 5 r.d:r. utan i detta åhr änget slagit. Skall för den skull för dombråt först plicta 6 marker s.m:t effter 39 cap. timgm. b. L.L. och gienast tillställa Kerstin Mårtensdotter dett samma höö han uthi detta åhr slagit hafwer emot rättens förbudh.

Anders Mårtensson i Kluk, Nils Månson i Bleckåsen, Mårten Olofsson i Slåtte, Per Simonsson skohla gienast ährläggia till Anders Sjulsson på Kjälen hwar sina 3 ort resterade knechtepenningar uthan widare opskof.

Lars Eriksson i Kösta opbiuder sin gård ibid. andra gången, kiöpt af Olof Nilsson Slummer för 83 r.d:r, bestående af 2 tunl:d.

Nils Månsson i Hälleberg opbiuder sin gård ibid. andra gången, kiöpt af Nils Hendriksson i Hälleberg för 72 r.d:r och af Märit Östenssdotter 58 r.d:r och 2 r.d:r uthi sohne.

Samma dag slutadess och afdömbdess at Per Simonsson i Berge och Nils i Ede, förmyndare för Jon Halvarssonss barn i Bleckåsen skola ährläggia till modren h:u Gertrud i Bleckåsen 2 r.d:r 2 ort 16 sk. för tredie part uthi Långlägden, såsom och en tredie part uthi Storrönningen och Lastbowallen 3 r.d:r 2 ort och 16 sk. Summa 6 r.d:r 1 ort 8 sk.
Barnsenss måhlssman prætenderar någon lott uthi det afrad som af halfwa gården i 4 åhrss tidh kan wara fallit, mädan Carl Jacobsson gården åbodde. Der af Carl till h:u Gertrudd nöijachtig afrad gifwit hafwer, men emädan hon barnen hoos sig hafwer hafft och dher till, uthlofwade Carl gifwa h:u Gertrud 1 r.d:r, hwarmed dhe sädan räcte hwarandra handen, at ingen af den andra skulle hawfa mehr herom at prætendera. Derföre förmyndarne kiändess för sådant efftertahl frij derföre räckinskap giöra, helst emädan barnssenss modher h:u Giertrud sin afrad niutitt medan barnen woro hoss henne, hwarmed parterna skola wara åthskillde.
Hwad gårdssenss lössn annbelangar så slutadess, at emedan som denne lössen icke ähr skiedt uthi Jon Halvarssonss liffstidh ährkiände rätten för gott, at det och bör stå till tess barnnen blifwa myndige, och faderbroderen Nils Haffwarsson i medler tijd tillåtess bruka halfwa barnsenss gårdh, som nermast dhertill ähr, och barnssenss förmyndare honom bestt der till ombetro framför moderen h:u Gertrud.

Olof Olofsson i Bleckåsen och Olof Nilsson från Norrige, som hwarandra inför rätten med onyttig mund förr kastat hafwa, af en gammal fordran. Skola derför effter sidsta cap. ting.b. L.L. plichta hwar sine 3 marker s.m:t hwartera. Hwilka Olof Olofsson för:ne Olof Nilsson ärläggia skal för hanss förmente prætention, hwar med deras tuist blifwer ophäfwin.

Effter sakenss noga öfwerläggiande slutadess och afsadess det modren h:u Anna Gunnarsd:r skall swara tridieparten till dhe 4 r.d:rs 2 orts 16 sk:s fordran, som prætenderas effter h. Anna Månsdotters fadher och be:te Anna Månsdotters samptlige syskon swara till twådelan, sammaledess och till dhe 4 r.d:rs interesse effter 10 r.d:rs capital dhe uti 8 åhrss tidh hafwer warit borta. Summa 8 ½ r.d:r 16 sk. hwilka de nu utan widare opskof, Anna Månsdotterss förmyndare Per Simonsson i Berge erläggia skola, hwarmed dhe sädan skola wara åthskildha.

Bleff slutit det Gunnar Månsson kiänness förplictadt at ährläggia till sin broder Nils Månsson i Hälleberg 3 r.d:r 1 ort för de 6 ½ r.d:r han prætenderar knectepenngar han utgiort hafwer angående et åhrss lön Nills fordrar mädan han war hoss sin sal. fadher, kan honom intet bestås. Nils Månsson pålades af rätten at restituera till sin modher h:u Anna Gunnarsd:r en malmgryta utan widare klander gienast.
Förehningsbrefwet af den 5 septemb. 1667 emillan byarne Trång och Finsäter oplästess oppå Alsens lag och tingh, hwilket af tolfmennerne uti alla sina clausulis approberades ståndactigt blifwa; och der hoss slutadess effter parterness goda samtyckio och beiakandhe, at en skildshaga skall emillan byarna Trång och Finsäter till nestkommande wåhrdagh oprättass wid lag och straff tillgiörandess. Detta till större stadfästelse och confirmation verificeras her under med tingelagess signete.

H:u Brita Eriksd:r i Bleckåsen opbiuder sin gård ibid. andre gången, om 2 tunl:d. Deslikess kiöpt Per Halvarssons i Ede jordepart för 12 r.d:r.

Corporalen manhafftig Mathias Brewits och lendsman Erik Eriksson förlictess inför rätten om någon injurie och trätor dhem emillan warit passerade, giordhe handsträckningh och blefwo wenligen och well förlickt, at ingen den andra hwarken med ord, gerningar åtheffwor, förolempa skall, widh straff och bewilliade, withe der sin emillan sat hafwa, 10 r.d:r till kyrkian och dhe fattiga ährläggia, som först denne förlickningh bryter.

Effter Olof Svenssons giffna obligation till Gunnar Erson i Öne på 4 r.d:r 6 öhr s.m:t skyldigh wara, hwilka Isakc Olofsson i Åse kiänness förplictigadt at bethala och tillställa Gunnar Eriksson be:te 4 r.d:r 12 ort på Olof Svensons wägnar, uthan widare opskoff, hwilka han sedan afkorta bör på 80 r.d:rs summan till gården han kiöpt hafwer.

Anders Simonssons dräng i Hov, Jon Mårtenson, anklagadess af ländsman försummadt kyrckian, men ickie comparerat stembningen, sackfälltess till 3 marker s.m:t effter 33 cap.
ting b. L.L.

Emädan som Nils Nilsson i Viken hafwer sålt Anders Simonsson i Hov odugeligh sill, hwilken han försäkrat hafwer wara godh men nödgass bortpanta henne i Färilla skall derföre för flärdh effter 3 cap. kiöpmålab:n L.L. plichta 12 marker s.m:t och betala Anders 3 r.d:r som han aff honom fick, uthan opskoff.

Afsades effter sacksenss noga öfwerwägande det Nils Olofsson Bräcke skall sökia sin prætention angåendhe de 4 tunor korn hoss Lars Larsson i Änge och Olof Håkansson i Grötom, som dhe 8 tunnor quiterat hafwa, dett best han kan och gitter, och h:u Margareta Trång kiänness nu ytterligare frij för Nilssess widare åthalan som a:o 1665 d. 9 novemb. afsagt ähr.

Syyn mellan Kösta och Hov skall innan nestkommande sommar anstält blifwa. Sammaledess emillan capiten leutnanten och hans grannar, och honom gode män förledin sommar giort och slutitt, skall ståndactig blifwa, och för got och gillt ährkiändt. Och dhersom ickie allareda ransakadt och slutitt, skall då optagass och afdömass. Blef slutitt och afsagt af samptlige rätten om Isak Olofson, Åse kiäremåhl, att han skall ärläggia till odelssmennerna för Åsegården han besitter, 80 r.d:r uti ett för altt, för alla der under tilliggiande lotter och lunder, uti skough och slott, som dher af ållder underlegat hafwer och dher gieldhen befinness högre stiga än 80 r.d:r som gården ähr af godhe men, tolfmennerne werderat, förr eij mehra wahra werdh, så skola creditorerne effter quotan lagligen brista.

Halvar Nilsson i Ugården opbiuder sin 12 gård andra gången, kiöpt af Anders Andersson för 64 r.d:r.

H:r capitain leutnanten edel och manafftig Bertil Carlsson Lock opbiuder sin gård i Vången förste gången, kiöpt af h. Margareta Trång för 40 r.d:r bestående om 3 tunl:d och barnen bekommit 50 r.d:r.
När Gunnar Månson i Hov opwijser quittans af sine syskon hafwa dem sampteligen uthlöst och betalt 140 r.d:r så tillåtess honom uthbekomma fastebref på Hov af 3 tunland.

Nils Olofsson i Mo trädde för rätten præsenterades en trowärdigh lagbudin kiöpskrifft hwar med bewisandess huruledess han lagligen af åthskillige bördemän sine syskon deress tillfallne arfwejord uti Mo och Alsens s:n effter sin sal. modher h:u Elin Larsd:r hafwer uthlöst och sig tillhandlat, nembl. af sin broder Måns Olofsson i Åkeräng, uthi Sunne soch:n en half broderlott för 35 r.d:r. Sammaledess för sin systerss Agnes Olofsdotter i Hammerdal tillfallne arfwelott gifwitt 35 r.d:r. Desslikest af sin swåger Peder Olofsson i Trundhem boendes kiöpt och utlöst hanss hustruss Kerstin Olofsdotters systerpart i be:te Mo för 36 r.d:r 1 ort, belöpandess summan 106 r.d:r.
Dertill läggiandess Nils Olofssons arfwepart uthi Mo nembl. en broderpart för 70 r.d:r, som han effter sin sal. modher ärfft hafwer, beräcknadess tillhopa 3 tunl. jordh och hela summan med then förriga 176 ¼ r.d:r för halfwa gårdhen i be:te Mo, så emädan dem desse be:te syskon med sin uthgiffne skrifft, daterat Mo den 26 januarij 1664 tillstå och bekiänna sig uthi godh redo dess 106 ¼ r.d:r nöijactlighen bekommit hafwa, hwarför dömbde iag med nämbden samma kiöp böhr stå och alldrig återgå, med plicht som Sweriges lagh förmåhr.

Erik Gudfastsson i Mällbyn præsenterade i rätten en trowärdigh lagbudin byttess skrifft, hwar med bewisandess huruledess han uthi godhe manss nährwaro hafwer giort ett gårdhebythe med sin släctinghe och syskonebarn Halvar Nilsson i Ugården på effterfölliande sätt som bytess skrifften omständelighen innehåller.
A:o 1667 den 21 aprilis wore 6 beskiedelighe danemän neml. Anders Olofsson i Ocke, Nils Månson i Hälleberg, Olof Olofsson i Åberg, Nils Jonsson i Ugården, Per Simonsson i Berge, Nils Hansson i Bye, kallade till Mällbyn i Mattmar sochen och Alsenss tinglag at opmåla jorden på den halfwa gårdh som Halvar Nilsson i be:te Mellbyn besutitt hafwer och effter afgående domb på Alsens laga ting den 14 septemb. 1663, at Halvar skulle för penningar effter mätissmanna ordom halfwa gården affträda, helst emädan hemmanet icke kan tohla mehra än en åboendhe dher på besittia, och effter så som Erik Gudfastsson hafwer kiöpt Halvars jordh igien uti hallfwa Ugården, hwilken opmåltess och befanss uthi öppin åker wara 20 ½ mählingh, men på hallfwa Mällbyn 24 mälingar, wore altså 3 ½ mählingh Mällbyn öfwer den jordh i Ugården, dher till med en stugu och ett fähuuss som bättre wore i Mällbyn än i Ugården, men dhe andra husen ähre bytte hwar om annatt. Dhe 2:ne förben:te husen med the 3 ½ mälingar i jordh werderadhess för 12 r.d:r som Erik Gudfastsson gaff Halvar imellan, hwilken werderingh parterna godwilleligen å bådhe sidor samtycte. Dessuthan hafwer Halvar Nilsson opburit af Erik Gudfastsson 6 r.d:r för dhen slott som kunne finnass bättre i Melbyen en som i Ugården, som elliest dett Halvar hafwer bekostad uthi Mällbyn, hwilka med dhe förbe:te 12 ähræ tillhopa 18 r.d:r.
Så emädan Halvar Nilsson för rätten tillståår desse 18 r.d:r nöijachtelighen opburit och bekommit och uthlofwar dher hoss at stå och swara på alt effterkommandhe påtahl. Afhändhe fördhenskull Halvar Nilsson i Ugården samma sin förbemelte halfwa gårdh i Mällbyn från sig och sine effterkommande barn och arfwingar, medh all dess tilligiandhe lotter och lundher etc. och detta altsammanss hemuladhe som tillängnadhe ofwanb:te Erik Gudfastsson i Mällbyn, hanss effterkommandhe barn och arfwingar, at nyttia och bruka och behålla till ewärdeligh oklandrat ägendomb.
Såsom föreskrefne gårdhebythe och afhandlingh för lagh och rätta kungiorts och stadfästat ähr och inger fanss som här emot sadhe eller säija kundhe, hwarföre dömbde iag med nämbden samma gårdhe bythe skall stå och aldrigh åthergå med both och plicht som Swärrigess lag förmåhr och sädan liikwell stå och förblifwa som nu dömbt och giort ähr.

Ting 26 och 27 oktober 1668

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:6, fol. 211v–215, ÖLA.

Anno 1668 den 26 och 27 octobris hölts laga tingh uthi Alsen, nährwarandes befallningsman wälb:de Daniel Bertilsson och nämbden.

Anders Olofsson i Östbacken,  Grels Jonsson i Kluk
Per Simonsson i Bergom,  Nils Månsson i Hälleberg
Anders Olofsson i Ocke,  Erik Nilsson i Hov
Olof Olofsson i Åberg,  Nils Olofsson i Kougsta
Lars Eriksson i Värmon,  Grels Eriksson i Finsätt
Lars Eriksson i Kösta,  Nils Jonsson i Ugården.

1. Tolfmännerna afladhe sin laga eedh.
Befallningsman alfwarligen förmante länssmannen Erik Eriksson i Alsen, som tolfmännerna, tillkänna gifwa dhe saaker som sträffwa emot Kongl. Maij:ts uthgångne placater och resolutioner, om Eder och sabbattsbrott.

2. Emedhan såsom heela allmogen i Alsen sochn ähre så wähl å landstinget som hemtinget lagligen tillsagdhe att byggia sine wägar effter h:s excell:ts högwählborne h:r Carl Sparres wählfattadhe instruction, på åtskillige ställen publicerade, men sådant intet achtat, uthan wägen emillan Faxnälden och Offerdal myckit illa lagadher ähr, i synnerheet des broar, tijt lagdhe runda stockar och eij aftaldhe, ingen dijken ähre gräfne, så at träcken gåår i knään på hästen. Sammaledes och wägen här öfwer berget emillan Offerdal och Alsen, intet heller oprögd och lagl. eller förswarligen tilllagdt ähr, ehuruwähl dhe på sidste tinget lofwadhe effterkomma att byggia wägen, derföre dhe förskontes.
Hwarföre saakfältes heela allmogen i Alsen till 3 marker s.m:t huartera, effter 3 cap. byg. b. L.L., ähre 76 personer, desse afbudo sin brott, dy förskontes dhe oppå Kongl. Maij:ts nådige behagh, effter dhe uthlofwadhe bättringh.

3. Emedhan såsom Erik Nilsson i Åse, Gudfastsson i Tossberg, Per Simonsson i Berge, Lars Eriksson i Vången, Erik Gudfastsson i Mällbyn och Nils Nilsson i Viken hafue sin emillan hafft och uthgå låtit itt bygdhesqwaller, lijka som capitein edel och wählb:ne Petter Sabel skulle hafwa hafft olofligit omgenge med sin werds Carl i Smenstads dotter, Anna Carls, och hafwandhe warit, hwilket alt osandt ähr. Begierer fördenskull at desse personer derföre lagl. androm till exempel plichta, som capitein och pigan uthi heela landet hafua udtspridt och omrördt dheras ähra och redligheet. Här från kunne desse sig eij unddraga hafft be:te tahl sins emillan och gådt från hwarandra rundt omkring och icke sielfwa sagusman wella oppenbara som ophofwet till detta warit, hwarföre fan rätten dett skiäligt wara, att dhe hwar om sig plichta hwar sine 40 marker s.m:t effter 20 cap. ting. b. L.L. och 32 konungs. b. jempte tillföllie af 7 artik. uthi adelige privilegier, androm sådanom till åtwarning. Helst emedhan dhe eij nampngifwa willia rätta sagusman, så må de sielfa så wida derföre stå och swara i dess ställe. Belöper 5 reesor 40 marker s.m:t och den sidste siette Lars Ersson i Trången plichta med fängelsse.

4. Jon Larsson i Nordbyn bekänner sigh haffue hafft lägersmåhl med kohnan Anna Olofsd:r och aflat medh henne barn, hwilket föddes förledin wåras. Intet ächtenskap ähr uthlofwat, eij heller någonthera påståår. Dy saakfältes han Jon Larsson till 3 marker s.m:t effter Anna tillförne krängt ähr, men kohnan plichtar medh en månads fängelse, effter hon intet äger att bötha med för sine 40 marker, som fördubblas effter hon andra gången återkommer.

5. Emedan såsom Grels Eriksson i Finsätt hafuer giordt åwerkan uti Trångs fiskiewatn som änkian hust. Margareta tillkommer, hwilhet Grels eij kan neka till, saakfältes derföre till
3 marker s.m:t effter 25 cap. Byg. b. L.L. Angåendhe dhen twistigheeten dem emillan passerat om skillningshagans nEder rijfwandhe, och Grels säger wara hans skoug och änkian säger wara sin, dy befalles länssman Erik Eriksson taga medh sigh 5 opartiske tolfmän att rätta desse emillan.

6. Emedan såsom Olof Matsson i Åberg och Erik Larsson i Valne trowärdeligen betyga at hust. Märit Jonsd:r i Järpen farfadher Per Gregersson hafuer förlicht fullkomligen opburit sine jordep:gar i Kingstadh läs: Kougsta, som h. Märit nu förmehnar något restera, elliest och dessuthan stådt oklandrat uthi 40 åhrs tijdh sedhan Gunnar Eriksson be:te ödegods i Kougsta kiöpte af Erik Olofsson i Krokom och Mattmar sochn, hwarföre kännes Gunnar Eriksson så wijdha frij för hennes fordran.

7. Nils Månsson i Hälleberg bewilliades faste- och dombreef på sin gårdh Hälleberg i Alsen s:n, af 4 tunl:d jordh. Alldenstund hans kiöp å samma jordh ähr lagligen opbudit och lagståndit, och ingen det i medler tijdh af nästom fränder hafua der på klandrat.

8. Lars Eriksson i Kösta bewilliades faste- och dombreeff på sin gårdh Kösta i Alsens s:n, af 2 tunl:d alldenstundh hans kiöp å samma jordh ähr lagl. opbudit och lagståndit, och ingen det i medler tidh af nästom fränder hafue der på klandrat.

9. Olof Bengtsson i Åberg bewilliades faste- och dombreeff på sin gårdh Åberg i Alsen s:n, af 3 tunl:d, alldenstundh hans kiöp å samma jord ähr lagligen opbudit och lagståndit, och ingen i medler tijdh af nästom frändher hafua der på klandrat.

10. Halvar Nilsson i Ugården trädde för rätten opwisandes een trowerdigh och lagbudin kiöpskrifft daterat Mattmar d. 6 aprilis 1665 medh 4 underskrefne wittnen, hwar med bewijsendes huruledes han lagl. hafuer kiöpt och sigh tillhandlat halfwa gårdhen i Ugården, som räntar 1 ¼ tunl:d af rätta odelsmannen Anders Anderssons hustrus arfwejordh för 64 r.d:r in specie. Så emedhan desse pening:r 64 r.d:r in specie ähre wederbörandom Anders Andersson och Halvar Nilsson tillstälte och till fullo nöijo betalte, den sidste peningen med den förste, som kiöpeskrifften nogsampt uthwijsar.

11. Effter rättens godtfinnande pålades Olof Nilsson i Nygården att tillställa sine andra arfwingar 10 orth uthan upskoff, genast at betahla för dhe 5 r.d:r dhe hafua at fordra, och Jon neekar till, hwar med all deras twist blifwer ophäfwin.

12. Olof Eriksson Kopparslagare opbiudher gårdhen han åboer i Tossberg förste gången, kiöpt af Hemming Olofsson ibid. för 100 r.d:r.

13. Afsades, att ehuruwähl Grels Jonsson i Kluk förmenar sigh medh godt fogh hafua någon prætension och fordran i Kvitsle gårdhen som hans faders brodhers Bengt Nilsson i Kluk skulle för lång tijdh sedhan pantepeningar inlagdt och swaranderna Halvar Olofsson och Nils Mårtensson der emot föregifwa, at Olof Svensson som på den tijden sått på gårdhen har Bengt Nilsson längesedhan förlijkt. Så emedan inge skiel finnas å hwarkenthera sidan som rätten kan witsordh gifwa. Elliest ähr detta för längst för 50 – 60 åhr passerat och Grels altijdt städse warit her i landet stadder, aldrigh för har åfordrat förr nu. Dess uthan ähr allmogen nogsampt witterligit at Kvitsle gårdhen för 15 åhr sedhan af wådeldh opbrand, då och swarandernes bref och documenter opbrändhe blefwo, att Mårten Olofsson gårdhen kiöpte af förbe:te Olof Svensson och honom fullkomligen betalt. Dy kännes Halvar Olsson och Nils Mårtensson för Grels Jonsson förmente prætension frij, och sådant tillföllie af Sweriges lagh och 18 cap. jordb. L.L.

14. Grels Jonsson i Kluk opbiuder sin gård ibid. förste gången, af åtskillige bördemän kiöpt, räntandes 4 ½ tunl:d.

15. Gunnar Larsson i Berga opbiudher förste gången gården han åboer, som tolfmännerne för 60 r.d:r wärderat hafue, till creditorernes utbetahlningh, ränttandes 3⅓ tunl:dh.

16. Effter godhe mäns och tolfmanna sluth af den 12 december 1667 pålades Kjell Kjellsson i Kluk at betahla till Olof Eriksson i Kluk 8 r.d:r resterande jordpening:r, effter Lars Kjellsson fallne, men sådant eij effterkommit, och nu effter widare öfwerläggiande ehrkändhe rätten skiäligt, att Kjell Kjellsson ähr förplichtadt der till öka 3 r.d:r så att summan blifwer 11 r.d:r som Olof Erikssons stiufbarn tillkommer i jordpeningar effter sin farbrodher Lars Kjellsson fallne, hwilket Kjell Kjellsson uthan widare eenskyllan effterkomma skahl och genast betahla.

17. Tolfmännerne Nils Månsson i Hälleberg och Per Simonsson i Berge androgo i rätten huruledes en gammahl ålderstegen qwinna, Anna Andersd:r, nu om sina 70 åhr, hafuer wistas här uthi 50 åhr i landet, men födder i Norrige på Allshögh, ähr nu swagh och bräcklig, at hon eij sielf kan fohla sigh, uthan hellbrägd lööss halter ähr och gåår på kryckior, hafuer ombedit desse godhe män, sitt swaga tillståndh för den lofl. rätten optäckia om henne tillåtligit woro begifue sig hoos en godh man till sytnings, den hon helst antaga behagar, att föda, skiöta henne intill sine dödhedagar, och sedhan till grafwa komma låtha, men effter hennes frånfälle oplåtha och testamentera honom, som för henne omak i lijfstijden hafft hafuer, all sin qwarlåtne ägendomb som bestå allenast i några små löösörer och gångkläder, dem honn med sine egne hender förwärfwat hafwer.
Så emedhan befinnes all hennes ringa löössörer wara 6.? aflinga gods, och eij något arfsgods, och till datum inlagdt sigh här i sochnen, som gierne hafwa wellat blifwa af med henne, medh mindhre dhe något i wedergiällningh bekomma kunne. Fördenskull ehrkende rätten skiäligt at denne gamble qwinnan effterlåtes betinga sigh en sytningsman, den henne helst behagar, medhan som hon ingen af slächten will blifwa hoos. Och för sitt hafdhe omak och beswär niutha hennes lilla ägendomb och qwarlåtenskap som allenast bestå i någre små lössörer, det wederböranden ställe sigh till rättelsse.

18. Lars Eriksson i Kösta och hans consorter opbiudha Erik Jönssons i Kösta gårdh förste gången och wederbörandom till återlössn, beståendhe af 3 tunl:d. Och der Mats Nilsson och Per Eriksson eij effter sin låfwen tillställa Lars i Kösta 30 r.d:r innan Gregorij marknadh, och resten 54 ¼ r.d:r länge med dhem dilationera, jempte dhe andra creditorerne förnöija innan förste wårdagh, heela summan till 135 ¼ r.d:r, så tillträdha creditorerne gårdhen, emot närståndne gieldh.

19. Effter Anders Mårtenssons i Kluks aflagdhe eedh hand å book, bewitnandhe at effter Lars Kjellsson lottades 40 r.d:r arfwingarne till arfs, hwaruthinnan ähre 7 systerlotter, och löper allenast på Jon Nilssons i Offne hust. Kerstin Kjellsd:r 5 ½ r.d:r. Sammaledes effter hennes fadher Kjell Kjellsson ähre henne jordepenningar till arfs fallne 8 r.d:r, belöper 13 ½ r.d:r hwilka peningar Kjell Kjellsson i Kluk kännas förplichtadt desse 13 ½ r.d:r Jon Nilsson i Offne genast betahla, och sålEdes wara åtskildhe.

20. Ehuruwähl ombudsmannen Nils Jonsson i Ugården för sahl. Lars Nilssons barn i Kluk, Kerstin och Brita Larsdöttrar, måndhe förledin d. 16 octob. 1666 samtyckia deras odelsrättigheet i Gubbgårdhen i be:te Kluk, till kiöps oplåta under Mats Jonsson i Kluk at inlösas för 40 r.d:r för halva gårdhen, wara af deras fadherbrodher Jon Nils, Per Mårtens sönner sålder till Mats Jonsson Kluk för 47 r.d:r, hwilken och räntar ett tunl:d. Belöp:r summan 87 r.d:r för heela gårdhen som Mats Jonsson uthgiffwit hafuer, beståendhe af 2 tunlandh.
Lijkwähl och emedan som Kerstin Larsd:r ähr sidermeehra till sine åhr kommen, och medh man nu förledin höst, Halvar Nilsson i Mo försedder, ingalundha denne numehra sin hustrus Nils Jonssons i Ugården afhandlingh samtyckia will, uthan han som på sin hustrus wäg:r rätta odelsmannen ähr, sin swärfaders jordh i Kluk återlösa för så många pening:r som Mats Jonsson där i begge halfwa gårderne inlagdt hafuer restituera. Hwarföre kan denne rätten Halvar Nilssons begieran eij undfalla, uthan tillföllie af Sweriges lagh och jordab. L.L 16 och 18 cap. ehrkendes för skiäligt att Halvar Nilsson ähr berättigadt denne gårdh, för så många peningar inlösa af Mats Jonsson i Kluk, som han i gården inlagdt hafuer, nembl:n först 87 d:r och sedhan efter mätismanna ordom tillställa och förnöija Mats Jonsson i Kluk för det åbo och anwände omkostnad på åkeren, huus och jord han i desse åhren der åbodt och besutit hafuer, som godhe opartiske länds- och tolfmän kunna parterna emillan å bästa sättet iämka och läggia.
Såsom och en oprättelsse och refusion för knechterna Mats för hemmanet uthgiordt hafuer, förnöijas skahl, och när sådant honom Mats Jonsson contenterat ähr, då skahl han oplåtha Halvar Nilsson gårdhen att tillträda, med alla dhe tilligiandhe lotter och lundher, i wåto och torro, när by och fierran, intet undantagandes i någon måtto, som der af ålder underlegadt hafuer eller her effter medh rätta lagl. tillwinnas kan, och detta altsammans tillägnas opp under Halvar Nilsson i Mo, hans effterkommandhe barn och arfwingar uthi alla måtto, nyttia, bruka och behålla till en ewärdeligh fast oklandrat egen, allenast detta granneligen observerandes, att Halvar Nilsson förplichtadt ähr dhe andra sine medarfwingar nöijachtligen contentera, hwadh på dem kan belöpa för sin rätta odels præten i be:te Kluksgårdhen.

21. Gunnar Månsson i Hov bewilliades faste- och dombreff på sin gårdh i Alsen s:n, af 3 tunlandh. Alldenstund hans kiöp å samma jordh ähr lagligen opbudit och lagståndit, och ingen i medler tijdh af nästom fränder hafuer der på klandrat.

22. H:r capitein leutnanten Bertil Carlsson Lock opbiudher 3 tunl:d i Vången kiöpte af hust. Margareta i Trång och hennes barn för 90 r.d:r andre gången.

23. Olof Olofsson i Bleckåsen bewilliadhes faste- och dombreff på sin gård i Bleckåsen i Alsen, af 2 ½ tunl:d. Alldenstund hans kiöp å samma jord ähr lagligen opbudit och lagståndit, och ingen i medler tijdh af nästom frändher hafuer der på klandrat.

24. Hustru Brita Eriksdotter i Bleckåsen bewilliades faste- och dombreef på sin gårdh Bleckåsen, af 2 tunlandh. Alldenstund hennes kiöp å samma jordh ähr lagligen opbudit och lagståndit, och ingen i medler tijdh af nästom fränder hafwer der på klandrat.

25. Effter slutin rächningh för rätten kännes Anders Simonsson i Hov förplichtat at betala till Nils Olofsson i Åflo 6 ½ r.d:r för undfångit ?

Ting 1 april 1669

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol A I:7, fol. 15r–16v, ÖLA.

Alsens tingelagh d. 1 aprillis a:o 1669. Præsente befallningsman wäl:tt Daniel Bertilsson medh nämbden
Grels Jonsson i Kluk,  Nils Mårtensson i Hälleberget
Anders Olofsson i Östbacken,  Nils Jonsson i Ugården
Anders Olofsson i Ytterocke,  Per Simonsson i Berge
Lars Eriksson i Kösta,  Grels Eriksson i Finsätt
Erik Nilsson i Hov,  Nils Olofsson i Kougsta
Olof Olofsson i Åberg,  Lars Eriksson i Vermon

Lendsmanen Erik Eriksson i Alsen aflade sin embets- och ländsmana edh.

1. Emedan såsom Kjell Björnsson i Kougsta och Halvar Nilsson i Åflon hafwa uthi dryckesmåhl skällt hwar andra för tiufwar och ingen weth medh dhen andra ähn ähra och godt, uthan sine ordh åtherkalla, saachfälltes derföre till 3 marker s.m:t hwardere effter 43 cap. tingm. b. L.L.
Detta herflyther af en hallff tuna sallt, som uthi dryckesmåhl har komit ifrån Bergen i Norgie. Olof Jakobsson i Högstadh, Halvar och Olof Nilsson burit twäne hallfftunor, och för d. 3:die ditlägt en bagge, som burit i slädan, förment den skulle warit hans, och så druckin warit, att han eij annatt wist ähn den warit hans. Dy ophäfwes deta effter målsägaden i Norgie ähr betallat. Förmahnes för den skull allmogen dess drenger ingen förwijta widh lagha straff tillgiörandess.

2. Afsades att aldenstundh Per Eriksson i Flatmo sigh eij undraga kan, hafwa för 15 åhr sedan borgat päningar af Ingeborg Nilsd:r 6 r.d:r. Derföre hennes broder Olof Nilsson här caverat, hade räthen godt fogh att påbörda Per nu genast att betalla. Men effter han begiärade delation att skaffa wiss beskedh af hänes broder till mittsommars tijdh ifrån Norgie, att Olof har päningar opburit af Peder, för medelss en häst dhe sin emelan i Norgie kiöpt hafwa, och Olof har päningare hooss sigh. Dher före ländsmannen i Offerdal, Moses Andersson caverat för Per i Flattmo anten skafwade de päningarna 6 r.d:r eller Olof Nilsson tillstädes ifrån Norgie.

3. Sochneskrijfwaren Nils Nilsson i Ede klagar att Per Simonsson i Berge hafwer skäldt honom lijckasom han skulle snatatt ifrån sigh 1 orth päningar, som länte war till Pell Persson ryttare. Men nu bets Per före. Sachfälltes till 3 marker s.m:t effter han sine ordh rättade, till fölie af 43 cap. tingm. b. L.L.

4. Saaken emelan rytaren Petter Post och Gunnar i Öhnet remiteres till Rödöns laga tingh, der att ransackas, effter jorden belägen ähr uthi Kougsta, då parterne å begie sijdor skolla der comparera.

5. H:r capitein leutnanten Bertil Carlsson Lock opbiuder 3 tunlandh i Vången kiöpt af h:u Margareta i Trång för 40 r.d:r för sin loth, och barnen 50 r.d:r, tride gången. Och emedan desse alle tillstå desse päningarna wara betallte, och intet jäff ähr nu der uthi. Dy bewilliandes fastebreff.

6. Nils Jonsson i Ugården kändes förplichtat att betalla Halvar Nilsson i Kluk 13 r.d:r i jordepäningarna på Halvars hustrus wägnar uthan wijdare upskoff, men angående interesse Halvar fordrar af Nils Jonsson, som förmyndare har warit för hans hustru, pröfwar räthen deth skälligt att deth ena ophäfwes emot den andra, nembl. interehse emoth förmyndares omack och beswär för hans hustru uthi hennes omyndige åhr.

7. Uthi den långsamma tuisten emelan h:u Margareta Hemmingsd:r i Trång och Nils Olofsson i Kluk opå sins hustrus Elin Nilsd:rs odels affträde uthi Stavregården i Offerdal, att h. Margareta skall till honom nu gienast lefwerera 2 t:r korn, och Olof Håkansson i Grötom, som dhe 4 t:r upburit hafwer på sin hustrus Dordi Nilsd:rs wägnar, må lijda halfskadan medh Nils och lefwera en tuna tillbacka (der Nils skall honom derom först laghsöckia i Offerdal). Hwarmed sedan parterne skulle wara åthskillige, att dhe icke wijdare härom skulle molestera änkian.

8. Lars Eriksson i Värmon upbiuder sin gårdh förste gången, nästom frändom till åtherlössen, bestående aff 3 tunelandh för 100 r.d:r, uthlöst af sine syskon.

9. Grels Jonsson i Kluk upbiuder gården han åbor andra gången, bestående af 4 ½ tunnelandh uthsäde, af åthskillige inlöst.

10. Olof Eriksson kopparslagare i Tossberg opbiuder hallfwa gården han kiöpt hafwer af Hemming Olofsson i Kluk för 100 r.d:r, andra gången.

11. Sjul Månsson i Bleckåsen opbiuder gården han åbor tridie gången, men dhe andra twenne opbodin ähre 1654 lagligen på tingen opbodne nästom frändom till åtherlössn. Sjul pålades att man näste tingh conferera medh odellsmänerne i gården i synerhet dhe omyndige pigorne Märit Hemmingsdotter och hennes syster om dhe willia honom gården oplåtha.

12. Hustru Kerstin Eriksdotter i Krokomsgården inlagu, lefwerandes till Nils Larsson i Krokoms barns förmyndare Anders Olofsson i Ocke och Nils Hansson medh Nils Nilsson i Ede, att swara på innan näste laga tingh, då parterna å alla sijdor skolla tillstädes wara, jordepäningarna han inlagt hafwer – 17 r.d:r, då morgongåfworne ähre inrecknade.

13. Erik Larsson i Valne opbiuder gården han åbor förste gången, nästom frändom till åtherlössen, bestående af 4 ½ tunelandh, dhels uthlöste, deels och intett, i synnerheet hans broders söner uthi Norgie.

14. Lars Eriksson i Kösta medh hans interessenter, som creditorer ähr till Erik Jonssons hemman i Kösta, opbiuda gården tridie gången, Erik Jonssons barn till åtherlössen för 135 ½ r.d:r. Desse hafwa än yterligare medh them dilationerat till Gregorij marcknadh 1670, peningar att ehrlägia till creditorne, hwar och icke så, tillträda dhe gården.

15. Effter afgången domb på föra tinget att Mats Jonsson i Kluk skall affträda Kluksgården och den oplåta Halvar Nilsson i Mo, som på sin hustrus wägnar bördigh ähr till bem:te hemman, allenast han effter tolffmänners werderingh skulle refundera Mats Jonsson för sitt anwände åboo, hwilken dhe nu sijdermeera hafwa sins emelan förlijkts, att Halvar Nilsson skall ehrlägia till Mats Jonsson in allis 230 r.d:r, hwarpå ähre betallte 150 r.d:r, ähr 102 r.d:r uthi deta åhr 1669 att betalla, men resten, 20 r.d:r till åhr 1670, och 10 r.d:r till 1672. Belöper summan 230 r.d:r för twenne tunelandh som förordnings skrifften af d. 1 aprilis 1669 uthwijsser, der parterne med egne händhers undherskrifft och boomärkien verificera.

Ting 18 och 19 oktober 1669

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:7, fol. 57r–63r, ÖLA.

Alsens tingelagh d. 18, d. 19 octobris a:o 1669. Præsente befallningsman wäll:tt Daniel Bertilsson med nämbden:

Grels Jonsson i Kluk,  Per Simonsson i Berge
Anders Olsson i Östbacken,  Nils Jonsson i Finsätt
Anders Olsson i Ytterocke,  Lars Eriksson i Nygården
Olof Olsson i Åberg Nils,  Nils Månsson i Hälleberg
Erik Nilsson i Hov, Nils Olofsson i Kougsta
Lars Eriksson i Värmn, Nils Olofsson i Kougsta

1. För gemehne allmogen publicerades åthskillige Kongl. Maij:tts uthgångne stadgar och påbudh, iempte richdagsbesluth och bij-affsked aff a:o 1668 hwillcke alle finnes antechnade uppå näst förregångne tinngen.

2. Jöns Mårtensson i Kaxåsen, Per Jonsson i Nygården och Olof Nilsson i Åflo, som kohnan Tiuut Märit ifrån Offerdal till Alsen fördt hafwa, och under wägen bespanat och uthsedt hwarest honn fallit och sijdermehra barnet födt hafwer, berättandes att när dhe begåfwo sigh ifrån Nygården och kommo till någon bäck, frågade dhe henne om det war den bäcken, eller den, som i wägen kunde wara, swarade neij, men något framdeles dhe kommo till Myrå bäck, sade hon denne wara, hwarest hon föll aff spången, der barnet skulle wara förgångit, hwarest nu lågh ett trää allenast, men när hon gick ther ifrån warit twenne som floden hafwer i medler tijdh borttagit, och då som hon bekiänner blifwit wåtter i bäcken, fahrit illa och frusitt, och sedan derifrån gångit widh pass half fierdedels mijl för ähn hon råkade på een hööladu, som belägen när något uthan bäcken, Nordbymän tillhörig, hwarest war hästhöö uthi och ladudörren wändt war söder uth och döhren närmare på österwäggen, hwilka dhe och befunno hennes relation sann wahra. Tillspordes också henne aff bem:te män huru hon kunde begå sigh, som hwarcken math eller kläder hade, allenast något lijttet dhet hon har aff christmillda mäniskor för bekommit, hwillcket hon eij heller kunde förtähra, så siuckelig warit, der liggiandes twänne nätter för än byfollcket tijt kommit effter höö, och förde henne effter begiäran hem till Nordbyn, som war allenast 12 fierddedeless gammal mijl. Offta bem:te män tillspordes och Märit huru fostret sågh uth som hon skulle hafwa födt? Sägandes warit alenast som ett kiöttstycke, uthan skepnat, ligiandes bredwidh henne, till thes een tööss Gunnela bem:d kom titt allena, som skulle gå effter höö, hemburde så både höö som fostret, och Märit sielf gångit till byen medh stoor möda. Nordby man Bengt Larsson och hans syster Gunilla Larsd:r förestältes och denne ransachning förelästes, hwillcka föregifna intet deth ringaste wetta af detta procedera, mycket mindre hafwa huussfålcket någon kista giordt, och det begrafwit. Derföre förorsaches rätten sända effter deth gamble folcket Lars Mårtensson i Nordbyen och hans hustru Gunilla Bengtsd:r, hwillcke och på tillfrågan enständigt neka dhet ringaste aff wetta, uthan Bengt och dotter Gunilla bekänna, att för 5 åhr sedan hafwer denne Tiuut Märit kommit ifrån Nygården och Offwerdahl, och i wägen kommit till en flaacka, der under legat en tieder, hwilken hon burit till Nordbyen, den plockat och kockat, och sielf den opätit, och det som hon lembnade tagit medh sigh bortt. Emmedan Märit så swager ähr, att hon eij kan komma i tingsstugun, och stunde? oförtöfwat till stunder att föda barnet, försändes till henne ländsman Erik Eriksson att få wijdare någon underrättelsse aff henne, men fåfängt. Dy befalles honom låta hafwa omwårdnat om henne till thes hon hafwer födt barnet och sedan wijdare härom examineras.

3. Tållfman Grels Jonsson i Kluk träde för rätten opwisandes några gambla skriffter, hwar iblandh finnes en tingsdomb uthgifwit aff laghman Erik Olsson, aff dato Alsens tingh d. 1 jullij 1646, närwarandes landshöfdingen wällb:ttne Hans Striijk etc. hwillcken då allreda a:o 1642 d. 24 augusti har Österkluksgården böxlat af Hemming Skytte för 18 r.d:r som sielfwe böxlebrefwet uthwiser. Men såsom landet kom under Swerigies crono tillträdde arfwingarne sin odel igen, effter Kongl. Maij:tts nådige resolution, och således blef Grels dömbd ifrån Klugsgården, till Christoffer Larssons i Föllinge hustru Gölin Jonsd:r som henne arffallen war, effter sin syster Märita Jonsdotter i be:te Kluk, bestående af 4 tunnelandh, allenast Grels skulle refunderas sine böxlepäningar 18 r.d:r, och 10 r.d:r uthi wedergällningh för anwändh skiöttsell, för dhet Grelsses farbroder Bengt Nilsson har skiött Olof Jonsson och Agnes uthi dheras dödedagar, ähre summan med böxlepäningar 28 r.d:r som tingsdohmen aff a:o 1646 d. 1 julij uthwijsser.
Men såsom Christoffer Larsson denne domb lydelsse, på ett åhrs tijdh ingick contract medh Grels Jonsson i Kluk, sålunda att Grels skulle ehrlägia till Christoffer Larssons hustru Göhle Jonsd:rs samptl. arfwingar 30 r.d:r och besittia dheras rätte odelssrätt i bem:de Kluk, föruthan dhe 10 r.d:r medh böxlepäningar – 18 r.d:r Grels skulle åthniuta effter domens lydelsse, men effter dhess sluth och föreningh blefwo dhe afkortade för Grels, så att summan då beräcknat blifwer till 58 r.d:r för än bem:te arfwingar befrijat blef, som qvitentset aff d. 28 augustij 1647 medh underskrefne wittnen innehåller. Desslijkess hafwer Grels Jonsson i Kluk a:o 1651 d. 2 decembris oppå Alsens laga tingh uthi lagmans well:tt Per
Claessons nährwaro sigh lagligen tillhandlat Grels Erikssons i Finsätt mödernejordh i Kluk och Grels Erikssons syskons arfwelåtter ibid. bestående och uthi ofwanbem:te 4 tunnelandh, för hwillcket Grels Jonsson på den tijden war förmyndare, och omsijder Grels Eriksson i Finsätt gifwit och tillställt 50 r.d:r som qvittentset aff d. 28 martij 1661 uthwijsser, iempte närstånde wittnen Per Halvarsson i Ede, Erik Larsson i Valne och Nils Eriksson i Ede dhet samma betyga, belöper helle summan 108 r.d:r, för 4 tunnelandh i öster Kluk.

4. Anders Olsson i Ocke och Nils Hansson i Bye, förmyndare för Nils Hanssons barn i Kroke, tillsatte Erik Jeppesson barnsens gårdh till brucks att beboo, som ryttaren Aron Andersson någon tijdh brukat hafwer, och på tillfrågan eij skiöter om honom, hwar effter Jeppe dhermedh skall förswarligen omgå.

5. Ländsmannen Erik Eriksson iblandh andra ährender angaff att om millest storböndagen hafwa ryttmästaren Bernhard Bernfälts leutn. Lorents Wanscher till lika medh trumpeteren och en drängh kommit till Alsens kyrckian sedan gudstiänsten war ändat och om sijder hafwer ryttmestaren kommit in hooss ländsman Erik Eriksson, begiärandes gienast få hästar till Undersåker, effter dhe hade ett angeläget cronones ährende, ländsman aff häpenhet förskafwede. Omsijder kom leutn. Wandscher rijdandes till ländsmansgården, der förblifwit widh pass pahr tijmar, men intet hooss ländsman något förtärdt, ehuruwähl dhem tillböds math och dricka, uthan omsijder sig betänckt hafwa och begifwit sigh till h:r cap. leutn. edel och manhafftigh Bertil Carlsson Lock, dher före på samma framresa woro in på gården. Sedan h:r capitein leutn. kom ifrån kyrkian oplåtit fönstret, säijandes, hwad hafwen i gode herrar warit i kyrckian i dagh? Dhe swarade i Näskott. Då fråga h:r ryttmästaren hwarest ländsmangården skulle wahra, wijste altså h:r cap.leutn. h:r ryttmästaren uthi skämptewijs, här nedan före wara, hwillcket h:r ryttmästaren optogh för alfwar, och tijt begaff sigh, men leutnanten Vandschier förblifwit qwar en stundh, och omsijder tijt medh kommit, att biuda ryttmästaren tillbacka och således dhe fölgdes tillbacka till h:r cap.leutnantens qwarther i Vången uthi Alsen, dher dhe om stoorböndagsaffton, lögerdagen, såsom söndags afftonen förblefwo, då dhe begafwo sigh tillbacka derifrån åth Rödön och icke till Undersåker, som hästerne woro nämbde till.
Befallningsman tillsporde h:r cap.leuten. hwadh för angelägne cronones ärender dhe gode herrar förrättade, effter dhe ingestädes på storböndagen gudstiensten bewijstade twertt emot Kongl. Maij:tts uthgångne placater? Uppå tillfrågan swarade, inge angeläget ährende wisste aff dhe förrätta månde, allenast effter gammal kammeratsskap huarannan besökia skulle, hwilcket dhe förste dagen eij omtallte något, allenast om lördagen emot middagen confererade medh hwarandra då möttet skulle anställas 8 dagar dher effter, att skrifwa till wällb:ne h:r öfwersten i Stockholm. Mehra hafwer h:r capitenleutn. oppå tillfrågan eij något att referera. Befallningsman tillsporde corporalen Mathias Brevits om h:r ryttmästaren medh dheras föllie lågo på herregården på Frösöön och om Storböndagsnatten? Han swarade dhe hafwa om natten mot storböndagen reest ifrån Marieby och kommit till Frösön och Kungsgården, bittijda om Stoorböndagen, dher dhe åto frukoss och trumpetaren skafwat hästar i länsmansgården, att ressa till Rödöns kyrckia, hwillcket sedermehra förspordes, att dhe ingen gudstienst heller den dagen bijwistat.

6. Ländsman Erik Eriksson angaff att poijken Göran Jonsson, i Anders Simonssons i Hov hafwer kommit Henrik Nilsson i Slåtte i rychte, det han skulle något grofft skämptat med Märit Persd:r förledin Larsmässotijdh, att dhe hafwa narras med hwarandra och Henrik warit trägen at willia hafwa beställa med Märit som Göran nu tillståår, att Märit skulle sagdt, will du icke släpa i mig något, såå skall du få för 2 skillingh, men inga wittnen har till desse orden, och Henrik och Märit neeka till detta, allenast Henrik bekänner sagdt uthi skemptewijss, får iagh hoppa på digh, iag skall eij så grandt giöra tigh med barn, som Henrik för rätten tillståår, och så sedan legat tillhoppa 3 nätter och en natt allena legat tillsamman. Det samma Märit eij dher ifrån sigh unddraga kan, men begge enständigt hafft medh hwarandra något olofligh beblandelsse, necka.
Den 19 octobris fästade Henrik Nilsson lagh, med 12 edhgerdsmän willia sigh lagligen befria intet hafft med henne olofl. beställa, men hans egne ordh rygia honom willia hoppa på henne, försäckrandess henne eij skulle blifwa med barn, då hon å näste laga tingh skulle sigh här ifrån lagl. befria, eller kännas med sielfwa saachen.

7. Ehuruwäll Jacob Nilsson i Norgården förmenar sigh med godt fough och tillståndh wara berättigat att inställa den halfwa gården ibid. af sine syskon, och dher tillijka med sin andra broder Mårten Nilsson hallfwa gården behålla. Men såsom denne lilla gårdh kan eij af twenne åboende besittas tåhla, som består allenast till 3 tunnelandh tillsamman, hwillcket förswarligen eij kan sigh göra låtha med mindre bröderne sins emelan åsembia. Sedan kan Jacob eij binda sin broder Mårten med låttkastande, hellst emedan han sielf för 9 åhr sedan, a:o 1661 d. 4 martij cederade sin äldre broder Mårten gården, af sine syskon inlössa, som gode män öfwer accordet betyga så slutit wara. Hwarföre ehrkändt rätten skäligt wara, att syskonen rätta sigh effter be:te uprättade contract af be.te dato, effter dhess innehålldh, som rätten approberas. Men angående deth åbo och gårdens melioration Jackob kan omrättat hafwa, så remitteres detta till opartiske män att skatta och wärdera hwadh Jackob till dhe 18 r.d:r böhra åthniuta då Mårten kännes förplichtigh Jackob sin broder effter mätismanna ordom refundera, jempte och tillfredsställa dhe andra sine syskon hwadh dhem brista må, skall sådant fullgiöra, och således behåller Mårten gården, och Jackob derifrån affträder, sedan han sin uthlössning effter mätissmanna ordom upprepat bekommit.

8. Anders Olofsson i Östbacken opbiuder gården han kiöpt hafwer aff Olof Nilsson
Slummer för 135 r.d:r, för 3 tunnelandh, förste gången, men klandras detta kiöp af Olof Olsson Lill Slummer, som sonen ähr, bem:te gårdh återlössa wille, emot 53 r.d:rs ährlägiande, hwarföre påladess Olof Olsson innan nästkommande Medfastodagh restituera, till Anders Olsson i Östbacken 53 r.d:r af sine egne medel, precaverades detta icke af andre päningar taga och såledess komma andra på gården, och drijwfa detta kiöp, såsom ogillt afhandlat wara. Och der Olof sin lofwen eij effterkommer, då effterlåtes Anders ehrlägia resten, som ähr 82 r.d:r till bem:te tijdh Olof Nilsson tillställa, och således böhr kiöpet effter laga opbudh stå, eij återgå.

9. Poijken Göran Jonsson föregifwer hafwa hördt förledin höstas. på den tijden rofworne optogs, hafwer ryttarens Måns Göranss hustru Gertrud Olofsd:r refererat för sigh sålunda, att Nils i Slåtte hafwer gifwit ländsman Erik Eriksson i Alsen een bock, på deth han skulle hielpa Henrik på sin sida, hwillcket Gertrud nu nekar till, och beropar Göran sigh på h:u Elin Olofsd:r som skulle det samma om bocken hafwa hördt, hwillcket och neckar till deta aldrigh hördt, eij heller några skäll der till hafwer. Dy sattes Göran i stocken, effter han inga päningar haar att plichta med, öfwer natten, och förmantes med sådant affstå, och hålla sigh roligh.

10. Lars Eriksson i Värmon opbiuder gården han åboer andra gången som hans swärfader Måns Eriksson aff sine syskon uthlösst och betalt hafwer med 180 r.d:r.

11. Erik Larsson i Valne opbiuder gården han åbor andra gången nästom frändom och we-derbörandom till åtherlössen.

12. Grels Jonsson i Kluk opbiuder gården han bor tridie gången, bestående af 4 ½ tunnelandh, nästom frändom till åtherlössen och emedan ingen härpå klandrade, bewilliande fastebreff uthgifwes.

13. Erik Gudfastsson i Mällbyn opbiuder den andra hallfwa gården, kiöpt aff sine syskon, men emedan ingen aff dhem härpå klandrade, dy bewilliades fastebreff.

14. Iblandh andre ährenders förrättande, träde för rätten h:r cap.leutn. aff cavalleriendet, Edel och manhafftigh Bertil Carlsson Lock, presenterades hans excell:ns höghwällborne gouvernerens h:r Carl Sparres nådhgunstige resolution, aff dato Gefveleborg d. 27 maij anno 1666 förmählandes att emedan h:r capitein leutn. hafwer optagit Erik Jönssons hemman i Vången och Alsens sochen af öde och i förstone missat der aff 3 åhrs ordinarie som extraordinarie ränttor och indräckt, som han på sin tiänst och beställningh der aff hafwa bordt, dy hafwer hans excell:tts höghwällb:ne h:r gouverneurn uppå Kongl. Maij:ts wängnar, så och i anseende till dhe skjel som af tingsransachningens bewijss, aff dato Alsens sochnestugu d. 14 maij 1666 uthwisser hwillcken ähr aff landscammereraren, befallningsman och landsskrifwaren verificerande och underskrifen, oplåtes h:r capitein leutn. sama ringa ödesgårdh, bestående af 3 tunnelandh, under odelsrätt, effter som dhet hwarcken nyttigh eller croonan gangneligt wara kan, deth en dhel i samma ringa hemman skall wahra croono och en dhel skatte, och cronan icke häller der med aff gåår som sielfwe brefwet af berörde dato innehåller.
Och såsom h:r capiteinleutnanten hafwer, som omrördt ähr, bem:te cronojordh i Vången uppå Kongl. Maij:tts nådige behagh, till odehl wunnit uthi anseende till cap. leutnantens berörde 3 åhrs indräckt för dhes manbruck skull missatt hafwer, bestående aff 3 tunnelandh, näst hooss ligiande hemman, altså här brede widh insinuerade en trowerdigh men lagbudin, lagståndin kiöpeskrifft, hwarmed bewijssandes huruledes h:r capitein leutn. hafwer Litsle Nils-jordhen ben:d, kiöpt och sigh tillhandlat af rätta odelssmänner (som uthi fordom dagar med deth andra uthi ett warit), sal. kyrckioheerdens wörd. och wäll:de h:r Olof Nicolai Trång effterlefwerska, gudfruchtigh h:u Märit Hemmingsd:r och hennes barn, nembl. Erik Nilsson i Hov opå sin hustrus Elin Olofsd:rs wängnar, Isak Olofsson i Åsen och Christina Olofsd:r. Derföre h:r capitein leutn hafwer bem:te odelsmän alla tillhoopa gifwit och tillställt 90 r.d:r wederböranderne till fullo nöije, som des oprättade kiöpeskrifft af dato Vången d. 2 aprilis 1669 uthwijsser, med närstånde försäkringh, att hålla h:r cap. skadelööss för allt tillkommande åtahl, som närskrefne wittnen, ländsman i Offerdal Moses Andersson, Erik Eriksson i Alsen och Lars Olsson i Undersåker det samma med sine nampn verificera och stadfästa. Så emedan desse päningar förlängst betalte ähre, afhända dhe för den skull, etc. Såsom förskrefne kiöp lagligen 3 ressor opbudit och lagståndit ähr, för lag och rätta kundhgiordt och stadfästet, och ingen fans som här emot sade eller säija kunde, hwarföre dömbde iag med nämbden, etc.

15. Emedan såsom Grels Larsson i Rönningsberg sigh eij undraga kan, wara skyldigh Erik Jönsson i Trollsåsen 3 r.d:r för undfångin humbla a:o 1651, men sedan bem:te humbla till datum eij betallt hwarföre kännes Grels förplichtighat icke allenast dhe 3 r.d:r betalla, uthan och interesse effter Kongl. Maij:tts interesseordningh a 6 pro cento belöper 1 ½ r.d:r, summan 4 ½ r.d:r och sådant innan 14 dagars tijdh fullgiöra skall.

16. Päder Nilsson i Vången och Alsen sochen pålades af rätten att skafva sigh beskedh huru tillgångit ähr med det hemman i Vången som han skulle kiöpt hafwa af Lars Nilsson i Grötom, huillken om sijder römbde bort, öfwer till Norgie, gifwandes dhe danske ann, huru det tillstodh i Swergie och således skulle hans ägendomb falla cronan till. Per Nilsson föregifwer hafwa dher på betallt 100 r.d:r och 20 r.d:r skulle betallat till Lars i Kösta, som när restera, jempte 60 r.d:r men till sådant inge skiel kan framdraga, uthan sin blota relation, skulle derföre innan näste laga tingh sådant sitt föregifwande fullgiöra, eller betala till cronan bem:te päningar.

17. Pijgan Agnes Andersd:r som tienar hooss h:u Margareta i Trång, hwillcken hafwer falkat uth sigh hoos ländsman Moses Andersson och tagit staddgepeningar på handen, men eij kommit i tiensten, uthan h:u Margreta den i sin tienst stadgat, der hon och åhret tillförende tillhållit hafwer, skall derföre angees till näste tinget comparera att swara Moses Andersson, och h:u Märit förehölts eij ährlägia till henne någon löhn.

18. Erik Gudfastsson i Mällbyn och Mattmar sochen träde för rätten, opwijssandes en troowerdigh lagbudin uthlössningsskrifft aff hans syskon, honom meddelat a:o 1669 d. 16 januarij, lydande på halfwe gården uthi Mällbyn, hwillcken beståår aff 1 ½ tunnelandh. Derföre han dem inalles 50 r.d:r ingifwit och tillstält hafwer, nembl. till sin broder Olof
Gudfastsson för hans rätta odels affträde 18 r.d:r 17 skill:r. Sammaledes till sin syster h:u
Brita Gudfastd:r 9 r.d:r desslijkes och till h:u Kerstin Gudfastssons d:r!, Erik Nilssons i
Mo 4 ½ r.d:r 5 skill:r och det öfrige, 5 r.d:r, hafwer Erik Nilsson tillförende upburet på Tossbergsgården som quittentset af d. 28 martij 1663 innehåller, belöper summan 31: 3: 7 skill:r, hwartill adderandes Erik Gudfastssons egen arfwepart uthi bem:te hallfwa gårdh, 18 r.d:r 17 skill:r, ähr summan 50 r.d:r som kiöpeskrifften aff d. 16 januarij 1669 uthwijsser, med underskrefne wittnen, Anders Olsson i Ocke, Nils Jonsson i Utgård och Nils Hansson i Bye med sine nampnn och bomärckien betyga.

19. Olof Slummer tillstodh sigh wara skyldigh till gamble qwinnan Anna Andersd:r i Hov 10 r.d:r, hwillcke han låfwade innan kyndersmessomarcknaden betalla, dhem han och kännes plichtig sin låfwen att effterkomma widh 3 markers wijthe och straff till dhe fatige. Olof Slummer som till tinget kommer och förorsaker oliudh, saker till 3 marker s.m:t och uthföre sin saach lagl. med skiähl till näste laga tingh, till Per Nilssons i Vången kiäremåhl.

20. Kopparslagaren Olof Eriksson i Tossberg träde för rätten, opwijssandes een troowerdigh, lagbudin och lagståndin kiöpeskrifft af dato d. 26 martij 1662, med underskrefne wittnen, ländsman Erik Eriksson, Per Halvarsson i Ede, Anders Olofsson i Ocke, Per Simansson i Berge och Nils Nilsson i Ede, hwar med bewijsandes huruledes han af sin swärfader, Hemming Olofsson i Tossberg, halfwa gården ibid. kiöpt hafwer för 100 r.d:r, bestående af 3 tunnelandh, jempte halfwa mågparten uthi Kluk belägen, uthi bem:te kiöp inrächnat, med alla dess tilliggiande låtter och lunder, hwilcke päningar Olof Eriksson på föliande sätt betalat hafwer, nembl.Henrik Olssons gäldh 40 ½ r.d:r som skulde rächningen bredewidh kiöpeskrifften uthwijsser. Sedan till Erik Hemmingsson i Tossberg dels betalat, dels åtherståår, som honom arfweligen tillfallen ähr effter sin moder hustru Ingeborg Eriksd:r, inalles 16 r.d:r 3 orth, Erik Olsson i Tossberg moderspäningar, som
Hemming Olsson ländt war 26 r.d:r, noch Erik Olssons arfwepäningar effter sin moder Dordi Hemmingsd:r, 8 r.d:r 1: 12 skill:r, ithem till Sigrid Hemmingsd:rs barn, Bengt Olsson, med alla hans syskon, alla tillhopa 8 r:d:r 1: 12. Summan 100 r.d:r. Så emedan Olof Eriksson Kopparslagare mestedeles desse päningar ehrlagt hafwer, och som åtherståår effter handen lofwer betalla, emot tillbörligit quittens arfwingerne fullgiöra, affhenda etc.

Extraordinarie ting 25 juni 1670

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:7, fol. 149v–150, ÖLA.

Alsen den 25 junij 1670, hölts extraordinarie tingh, närwarandes uti befallningsmans ställe landsskrifwaren Lars Jonsson Roshemius och nämbden.

Anders Olofsson i Östbacken, Nils Månsson i Hälleberg
Per Simonsson i Berge, Lars Eriksson i Kösta
Lars Eriksson i Värmon, Erik Nilsson i Hov
Olof Olsson i Åberg, Grels Eriksson i Finsätt
Anders Olofsson i Ocke, Grels Jonsson i Kluk
Anders Håkansson i Grötom,  Olof Olofsson i Brattland

Dato angaff ländsman Erik Eriksson att ett enfalt hoor ähr skedt i detta tingelaget af en giffter ryttare med en kohna. Derföre föreställtes ryttaren, under sal. wälborne h:r öfwerstens Börje Månsson Skiächtas compagnie, Olof Månsson, födder uti Smålandh, Åfwinge häradt och Cronbärgs lähn i Alissbo sochen och Grahnsiö by, bekännandess sig wara en giffter persohn. Hafwa sin hustru i be:te Grahnsiö wid nampn Karin Svensdotter. Om hon än ähr i lifwet wet han icke, effter han eij har warit hemma på 8 åhrs tijdh och ingen skrifwelsse dher från bekommit. Bekänner sig hafwa hafft oloflig beblandelsse med kohnan Anna Eriksdotter i Kösta by, förleden 14 dagar för Michaelij 1669, och aflat tillhoopa barn, hwillcket föddes 8 dagar för Eriksmesso 1670, det dhe begge tillståå och bekänna, och ingen annan wara barnefadren ähn Olof Månsson. Eij heller något ächtenskapp ähr uthlofwat, som Anna bekänner, och ingen atest har Olof från Smålandh sigh skaffwat, om hustrun lefwer eller eij. Denne Anna Eriksd:r ähr tillförende, 1659, lägrader aff een soldat, Jon Eriksson i Slåtte under ächtenskapslåfwen, som hon bekänner, hwillcken sedan från compagniet rymbder, och då aflade tillhoopa barn, men omsijder blefwit dödt. Derföre den gången lagl. plichtat. Rätten skickade budh till h:r capit. leutnanten Edel och manhafftigh Bertil Carlsson Lock att ehrfahra om honom witterligit wore, om hans hustru ähr lefwande eller eij? Hwillcken persohnligen kom tillstädes, refererandes eij aff wetta, allenast hördt af andra ryttare, det han för några åhr raderad text har för sigh bekändt hustrun wara i lifwet, då han lägrade Anna Eriksd:r. Men om hon nu lefwer eller eij wet han icke. Frågandes honom hwarföre han eij togh sin hustru med sig hijt i landet? Han bekände henne, då hon på den tijden wara siuklig, att hon eij kunde föhra med sigh.
Så emedan Olof Månsson denne grofwa gerningh bekänner hafwa föröfwat, hwarföre kunne rätten honom eij bijfalla från Kongl. Maij:tt straffordningens förste punct at plichta 80 d:r s.m:t och kohnan 40 d:r s.m:t. Desslijkess 10 d:r s.m:t för det hon andre ressan igenkommer, effter Kongl. Håffrättens resolution och landsens sedh 20 marker s.m:t förste gången och sedan dubbelt. Men såsom ingentera har at plichta medh, dy skohla dhe effter straffordningen med kroppen fullborda den 27 junij nästkommande. Olof Månsson med 6 gattulop och kohnan slijta rijss till 75 slagh för 50 d:r s.m:t, dertill fadren Erik Jonsson caverade för dottren och ryttaren Jöns Hiärilsson och Per Persson för Olof Månson till nästkommande måndagh, då execution förrättades på desse bägge.

Ting 17 och 18 oktober 1670

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:7, fol. 162v–166, ÖLA.

Alsens tingelagh den 17 och 18 octob. 1670. Näwarandes befallningsman och nämbden:

Anders Olofsson i Östbacken,  Grels Jonsson i Kluk
Anders Olofsson i Ytterocke,  Per Simonsson i Berge
Erik Nilsson i Hov,  Nils Olofsson i Kougsta
Olof Olofsson i Åberg,  Grels Eriksson i Finsätt
Lars Eriksson i Värmon,  Lars Eriksson i Kösta
Nils Månsson i Hälleberg, Erik Gudfastsson i Mällbyn

1. Dato aflade Erik Gudfastsson i Mällbyn sin tolfmannaeedh, och kom i Nils Jonssons i Ugård ställe, som begärade afträde och ålderstegen fanss.

2. Ehuruwähl Alsensboerne ähre tillförende åhrligen förmahnte at byggie wägen emillan Offerdal och Alsen, så wäll till Rödön och Faxnäldens wägh, jempte Mörsilwägen finnes odugeligh, och dessuthan förmedelst h:r excell:ns höwälb:ne gouverneurens skrifwelsse och mandatoriall åther å nyo förwarnade, men sådant eij effterkommit, uthan odugeligh wägh finnes, så att den resande mannen med stoor mödha slipper fram, oansedt dhe tillförne å förige tingen ähre förskonte med bötterne som finnes uti 1668 åhrs protocoll, då dhe högeligen afbudo, men icke sin lofwen fullbordat, och haas dhem bättringh seedt. Hwarföre kunne rätten allmogen längre eij för sin tresko förskona, som effter Swärgies lagh 3 cap. bygg.b. L.L. hade bordt plichta hwar för sigh med 3 marker s.m:t, men åter för dheras förböhn och fatighdomb opå Kongl. Maij:ts nådigh behagh förskonte alla tillhoopa med 40 marker s.m:t.

3. Framhades åter drengen Henrik Nilsson och Märit Persdotter, som å förra tinget 1669 d. 18 octob. fästade lagh att lagl. sig wärja från det sängelagh dhe hafft tillhoopa och dhe bekänna wara angifne af poiken Göran Jonsson, men inständigt neka hafft något olofligit omgÄnge med hwarandra at beställa, inga witnen kunna framte, som dhem öfwertyga, och så opå Kongl. Maij:tts nådige behagh och domarereglarnes innehålld, gafs dhem effter, och be:te personer remitteras till venerandum ministerium.

4. Grels Larsson i Rönningsberg beklagade sig högeligen, huruledes Sven Olofsson i Bleckåsen hafwer för 10 åhr sedan kommit sig uti roop och ryckte lijka som Grels Larsson skulle hafwa på Medhstugan om nattetijdh dhe dher logerat blandh många andra, beskyllt tagit sin handh uti Svens byxesäck och såledess det tahlet uthspridt, dock icke något mist, som han sielff bekänner, hwar af en wijssa?. Dess uthan har Sven Olofsson tillwidt hanss sönner, Mats Grelsson uti ett sammanlagh sunnan siön, som Olof Nilsson i Mo och Nils Olofsson betyga, at Sven har förkastat hans son, och fadren haar tagit sin handh uti byxesäcken, och nu på tillfrågan bekänner Sven Olofsson eij något mist. Dock lijkwäll kan Sven Grels eij något oärligit förwita, oansedt han nu sig eij rätta will, uthan påyrkiade, och fast han eij annat weet med honom änn ähra och godt. Derföre saakfälltes Sven Olofsson effter 20 cap. ting.b.
L.L. till 40 marker s.m:t och Grels Larsson från detta witnesmåhl befrijas, widh laga straff tillgiörandess, som honom Grels, eller hanss barn här effter denne dagh förmenandes warder, eller be:te wijsta widare publiceradeh, det hwar och en tage sådant här före till wara. Denne för sin fattighdomb plichtade med kroppen och fängelsse.

5. Såsom Halvar Nilsson i Bleckåsen bekänner och tillståår hafwa gådt till ryttaren Jöns Giöck och begiärt han skulle taga sin häst uhr ett ängh Nils ägde, och brukat mun på Giöken, då Jöns för munbruket kiörede honom af gården med stenar, men Halvar fattat i en stöör, och släpte ned sin yxa. När dhe fölgdes uth på åkeren har Halvars broder Johan kommit till hielp med hwar sin stöör, och med wredtsmod gångit effter yxan, och då gifwit Jöns Giök en slängh öfwer ryggen och en stööt för bröstet. Hwarföre dhe hafwa förlijkts med en span korn, men för hemgången kunna dhe eij befrijas från det 5 cap. edsöresbalcken L.L.

6. Emedan som Olof Slummer tillstår wara skyldig ryttaren Måns Jäger 71 ½ r.d:r inlagde päningar uti Rödegården som han på kiöp antagit hafwer, men såsom Jägaren ähr förlåfwat hem reesa till sitt fäderneslandh, begiärer sine päningar igen, dhem Slummer eij förwägrar, begiärandes dilation på en månadh, den honom gafs. Hwarföre ärkände rätten skäligt, det Olof Slummer ähr förplichtedt sin låfwen effterkomma och desse 71 ½ r.d:r innan en månads dagh, uti samma myndtesort tilbakas richtigt betalla. Hwar och icke han sådant effterkommer så effterlåtes Måns Jäger oplåta enn annor gården Röde till hwillken han bäst behagar, på det han kan mächtigh blifwa sine uthlagde peningar.

7. Ingeborg Nilsd:r i Vången trädde för rätten beswärandes sigh öfwer Per Eriksson i Flatmo, det han icke effter sin låfwom will fullgiöra och betalla henne dhe 6 r.d:r länte päningar för 27 åhr sedan, som belöper 12 r.d:r om åhret à 6 pro 100, 9 r.d:r, summan 15 r.d:r som Anders Olofsson i Östbacken och Nils Halvarsson med sin uthgifne attest betyga, at Per Eriksson har tillstådt skullden och begiärat dilation, men nu sedermehra sin lofwen på wrångh wiss berättelsse uttyda will, och Ingeborg sine päningar eij längre miste kan för sin fattigdomb skuldh. Men emedan detta eij rätta forum ähr be:te saak at afdömma uthan i Offerdal, dher gällden giordt ähr, altså caverade Moses Andersson för Per Eriksson, at dher han tappar saken skolla refundera icke allenast capitalet och interesset, uthan och all anwände expenser för witnen och andra skiählige resters påkostande då genast betahla, hwillcke alla parter pålades till näste Offerdals laga ting persohnligen comparera, så wittnen, som dhe som saken angå, wid laga straff tilgiörandes.

8. Såsom Anders Nilsson h:r capitein-leutenantens poike sig eij unddraga kan af hastige mode kallat ländsman Erik Eriksson för cronones tiuf och straxt effter bedhs före, och så nu det samma för rätten rättar sigh, saakfälles han till 3 marker s.m:t effter 43 cap. ting. b. L.L. men såsom han intet äger at plichta med, dy sattes utj kistan, androm sådanom till exempel.

9. Emedan som Olof Olsson, ryttarens Bengt Larssons legopoike hafwer af oachtsamheet stembnings stören i qwarnhuset han begiärat af Nils Olofsson i Mällbyn, och icke satt stören uti samma ställe, och när wattnet haar flödt har qwarnen gått åstadh och blifwin bortskembds, som wärderat ähr för 6 ort, hwillke 6 ort poiken Olof Olofsson kännes förplichtadt betalla eller aftiäna. Imedlertijdh blifwer Bengt Larsson Nils Olofs man.

10. Olof Olofsson i Rönningsberg, som å förra tinget tilsades at å detta tinget swara till Olof Nilssons saak, men nu eij comparerat, saker för swarslösa till 3 marker s.m:t.

11. Dato trädde för rätten beskedelige dannemän, Gudmund Gunnarsson i Ytterocke presenterandes en trowärdigh lagbudin lagståndin kiöpeskrifft, hwar med bewijsandes huruledes sal. Nils Nilssons änckia i Ytterocke, Lucia Andersd:r månde a:o 1663 den 12 aug. med sine omyndige barns måhlsmäns, Nils Bengtssons i Sällsjö och Per Jonssons i Arvesund, jempte Anders Erikssons i ÖverOckes rååd och sambtyckckio nödgas för den stoora gäldh, som på gården kommen wahr, försällia halfwa gården, bestående af ett tunnelandh, elliest hafwa creditorerna sigh i gården inträngdt för 60 r.d:r med alla dess till liggiande lotter och lunder, och ehuru wäll förmyndarna hafwa be:te tunneland tillbudit nästom slächt och bördemän, såsom Mats Gunnarsson at återlösa, men sig wägrat och godwilligen oplåtit Gunnmund Gunnarsson att behålla, som Mats Gunnarsson i Överocke, jempte förmyndarna med sine nampn och bomärkien det samma verificera. Uthom desse 60 r.d:r hafwer och Björn Kjellsson i Kougsta sin bördsrätt uti be:te tunnelandh oplåtit Gudmund Gunnarsson för 20 r.d:r, hwillken bördsrätt Björn förmedelst underlagmannens Erik Olofssons dombbreff de dato 25 junij 1646 haar bekommit, som det i bokstafwen i sigh sielft widare förklarar, hwillcket wid gården förblifwa skall. Desslijkess försohnat Mats Gunnarsson med 3 r.d:r för sitt odels afträde, så att summan bestiger sig för det eena tunnelandet 83 r.d:r. Så emedan desse päningar förlängst betalte ähre, afhände för den skull samptl. arfwingarna mehrbe:te tunlandh i Ytterocke etc. Så emedan dette kiöpebreff lagl. 3 resor å tinget lagbudit ähr, nembl. 15 septemb. 1663, 11 novemb 1664 och tridie resan den 9 novemb. 1665, och ingen fanss då som härpå klandrade uthan nu sedermehra lagståndit blifwer, fast och stadigt stå och alldrigh återgå, wid boot och plicht som Swäriges lagh förmår, etc.

12. Emedan som ährendet emillan Grels Jonsson i Kluk och Hemming ibid. eij kan slutas för det kommer på laga syyn, at besee orter och dess lägenheet, då parterna begiärade befallningsman, lagman och tolfmän från Alsens tingelagh, allenast några af tolfften som dher för warit, böra andra i stället tilordnas.

13. Ehuruwähl Bleckåhsmännerna i Alsens sochn förmehna sig med gott fog kunna winna igen några bodewaller, nembl. Wijks-, Rönningsbergs- och Nybodarne som dhe förmehna liggia innan dheras råå och röör. Men såsom dels bewijsses at be:te fäbowaller ähre i fordom dagar sålde undan Bleckåsgårdarne, och när som commissorialransakningen hölts a:o 1666 ähre desse wordne taxerade, som afradsbrefwen innehålla, att dhe åhrligen ett wist gement uthfäst hafwa. Derföre kan rätten Blekåhsmäns begiäran eij fullgiöra, uthan ägandernde behålla hwar sin fäbowall som dhe taxerat hafwa, dock bohlbyen till ingen præjudits.

14. Dhär Per Halvarsson i Ede eij kan framtee något bewijs (att när han sålde sin jordepart till Nils Larsson i Bleckåsen, att bohdewallen Rönningsberg skulle dherutinnan wara exempt och undantagit). Till näste laga tingh will rätten sedan effter inhemptadt skjel saken parterna emillan sluta, effter Nils Larssons dombreff innehåller med alla dess tilligiande lotter och lunder etc.

15. Mats Larsson i Bleckåsen på samma sätt prætenderar på Rönningsbergs fäbowall som Nils Nilsson i Ede brukar, och han taxerat hafwer, och Nils Nilsson Ede dher emot föregifwer altidh tillförende gifwit Mats Larsson i Bleckåsen lega för denne fäbowall, een ort åhrligen i uthlagor, må dhe dherom bäst föreenas som dhe contraherat, och wederböranden hålle sig fast wid affradsbrefwets innehålldh.

16. H:r öffwersten wällborne Anders Plantingh opbiuder Vången förste gången nästom frändom till återlössen, den han kiöpt hafwer af capitein leut:n Bertil Carlsson Lock för 250 r.d:r. Capitein leut:n præcaverade detta, att dher han eij penningarna fåår, som restera på löössöhrerna, 240 r.d:r, då han resefärdig ähr, och åkeföhret kommer, så at hans ressa dher igenom hindras, så disputerar han detta kiöp och opsäger, och tillbiuder dhe 200 r.d:r willia restituera. Men leut:n Lorents Wandscher tillbiuder päningarna innan kort capitein leutenanten tilställa, allenast hösten blifwa honom då alla inrymmade.

17. Erik Larsson i Valne opbiuder sin gårdh tridie gången, och emedan ingen härpå kland-rade, dy bewilliandes fastebreff, nähr han lagståndin blifwer.

18 Lars Eriksson i Wejmon opbiuder sin gårdh tridie gången, men klandras af Grels Larsson i Rönningsberg, och emedan som Jon Eriksson i Smedsåsen tilförne här för rätten betygadt, at Grels swärmoder, h:u Ramborg ähr betalt, det samma Nils Månson i Hälleberg betygar. Altså bewilliandes fasstebreff, när det lagståndet blifwer.

19. Den gambla qwinnan Anna Andersd:r opbiuder sigh till sytnings andra gången till näst-om släckt och förwanter.

20. Emedan Olof Gunnarsson i Offne tilståår sig wara skylldigh pigan Ingrid Olofsdotter förstreckte päningar, 6 r.d:r för 12 åhr sedan och låfwade med fordeligaste som skee kunne, betalla. Hwarföre erkände rätten skiäligt det Olof Gunnarsson kännes förplichtigadt desse 6 r.d:r uthen widare upskoff att betalla.

21. Så som Nils Gunnarsson har betalt 20 r.d:r uti caroliner till h:u Cecilia Östensd:r för dhe 20 specie förstäckte peningarna emot ett ängh i underpant. Altså kännes han resten, som ähr 4 öre s.m:t på hwar r.d:r och differera, förplichtadt betahla, belöpandes sex ort 16 skill:r.

22. Trädde för rätten beskedelige danneman, tolfmannen Lars Eriksson i Kösta, præsen-terandes ett trowärdigt, laghbudit och lagståndigt panttebreff de dato 22 aprilis 1665. Hwarmed bewijsandes huruledes Erik Jonsson i Kösta hafwer för 15 åhr sedan bekommit af sig till lånss 66 r.d:r en ort, dhem han altsedan brukat uthan interesse, och i underpant hafwer Erik Jonsson satt honom sin gårdh i Kösta, bestående af 3 tunl:d. Desslijkess hafwer Nils Eriksson i Kösta på åfwan sätt försträckt Erik Jonsson 18 r.d:r så at summan belöper 84 r.d:r en ort. För uthan desse finnes och andra creditorerne uti gården, dhem Erik Jonsson och skyldigh ähr, såsom han sielf bekänner och tillståår richtigt wara. Nembl. till Mats Nilsson i Kösta 10 r.d:r, Nils Olofsson i Kluk 2 ½ r.d:r, till Per Simonsson i Berge 6 r.d:r, till Grels Larsson i Rönningsberg 10 r.d:r, Nils Persson i Vången och hanss syskon 4 r.d:r, sin syskon Karin Jonsd:r 10 r.d:r, Helge Jons:n 4 r.d:r. Summa 46 ½ r.d:r.
Desse 46 ½ r.d:r utlofwade Lars Eriksson i Kösta som högsta præferensen äger i hemmanet, till ofwanstående creditorer, när påfordras, richtigt betalla, och dhem samptel. uthlösa, hwillcke erkände Lars Eriksson god för betahlningen. Så emedan denne gårdh lagl. 3:ne ressor opbudin ähr, nästom frändom till återlössen, så som förste gången den 24 aprilis 1665, d. 27 octob. 1668 och d. 1 april 1669. Och ehuru wäll Erik Jonssons sönner härpå åhrl. hafwa tillbudit sigh denne sin faders gårdh willia inlössa, men alldrigh kommit till något ändeligitt sluth, eij heller peningarna mächtige ähre erläggia, och gården nu sedermehra lagståndin ähr, hwillcken af tolfmän ej högre wärderas kan än för 130 r.d:r som består allenast tre tunl:d och uthfallne huuss. Så som med denne pant lagl. ähr procederat och creditorerne eij längre dilation gifwa willia, uthan nå sitt igen. Hwarföre för ofwantalte skiel skuldh, erkände rätten skäligt och Swärges lagh lijkmächtigh, att enär Lars Eriksson i Kösta desse 46 ½ r.d:r emot wederbörligit qvittobreeff dhe andra creditoerne tilstält hafwer, då tillträder Lars Eriksson be:te för detta Erik Jonssons gårdh bestående af 3 tunl. med alla dess tilligande lotter och lunder i wåto och torro, som dher af ålder underlegdt hafwer, eller häreffter lagl. tillwinnas kan, at nyttia, bruka och behålla til en ewärdeligh oklandrat wälfångin ägendomb.

23. Dato trädde för rätten chergianten Erik Jonsson Bure, bekännandes omsider frijwilligt hafwa hafft lägersmåhl med capiteinleutenantens Bertil Carlssons dotter Kerstin Bertilsd:r förledit åhr före skiördanden och aflat tillhoopa barn, hwillcket han känner sig till, barnefadren wara och ingen annan har derföre at förwita, begiärande omsider taga henne till ächta, dher han winner föräldrarness sambtyckio. Capit. leutenanten förmedelst sin skrifwelsse echtenskapet bejakar, effter Erik Jonsson sådant hooss förälldrarna har sin brott trägit? afbudit och sin obligation uthgifwit ställa sigh ährligen och wäll. Altså opå Kongl. Maij:tts nådige behagh förskontes desse för bötterna, effter dhe låfwat hafwa hwarandra ächtenskap, och remitteras sedan till wenerandum ministerium.

Ting 19 oktober 1671

Källa: Svea hovrätt, Advokatfiskalens arkiv (Gävleb.), vol. E XI e:3152, fol. 546v–549r, RA

Anno 1671 den 19 octobris hölts laga tingh med allmogen af Alsens tingelagh. Närwarandes cronobefallningsman wälb:de Daniel Bertilsson och nämbden.

Grels Jonsson i Kluk, Nils Månsson i Hälleberg
Anders Olofsson i Ytterocke,  Per Simonsson i Berge
Grels Eriksson i Findsättl  Per Gudfastsson i Mällbyn
Olof Olofsson i Åbergl  Lars Eriksson i Värmon
Nils Olofsson i Kougstal  Erik Nilsson i Mo
Erik Nilsson i Trångl  Lars Eriksson i Kösta

Erik Nilsson i Mo aflade sin tolfmanne eedh.

Samptelige allmogen i gemeen frågades, om hanss Maij:tts, wåhr allernådigste Konungs uthgångne placat om barnemordet, 2 gångh om åhret ähr dhem föreläsit på rum och ställe som wederböhr? Hwilket dhe eenhälleligen bekände så skedt wara.

Kongl. Maij:tts wår allernådigste Konunghs placat angående tobackshandelen af den 24 novembris 1670 ähr och publicerat wordin.

Ländhsman Erik Eriksson angaf i rätten Jon Eriksson i Kösta och Alsens sochn, hafwa gått från sin ächta sängh till gammelkohnan Anna Larsd:r, född i Röde, som tilförne 2:ne oächta barn hafft hafwer. Jon Eriksson förestältes, och denne sin grofwa gerningh bekände, hafwa hafft olofligit umgänge med Anna Larsd:r och aflat barn tilhopa, hwilket föddes för 13 weckor sedan. Det samma och Anna tillståår, och 2:ne reesor tilförne hafft oächta barn, derföre plichtat medh fängelsse. H:u Sigrid Pålsd:r, födder i Björncköö i Medelpad, denne Jon Erikssons hustru frågades om hon wil taga sin man igen, hwar til hon swarade: Dher han wil bättra sigh will hon honom igentaga för bägges dheras små barn skulld, hwilket han för rätten uthlåfwade. Altså blifwa dhe här effter i sitt förrige ächtenskap tilhopa. Såsom saken ähr bekänd, dy saakfältes Jon Eriksson effter Kongl. Maij:tts straffordningh till 80 d:r s.m:t, som giffter ähr, och kohnan til 40 d:r s.m:t. Men medan desse persohner intet äga at plichta medh, dy afstraffades dhe effter be:te resolution, Jon Eriksson med 6 gånger gatulopp och kohnan med huudstrykande för tingsstugudörren. Execution öfwer desse anstältes den 20 octobris.

Soldaten Nils Gudfastsson tilstodh för rätten hafwa hafft lägersmåhl med Karin Nilsdotter, födder i Mattmar sochn, och aflat tilhopa barn, hwilket föddes förledin midsommartidh. Nils Gudfastsson nekar något ächtenskap wara uthlåfwadt, som hon påståår. Inga witnen kan framdragas så uthfästadt wara. Derföre Nils skal effter det 3 cap. gifft.b. plichta 40 marker s.m:t och Karin 20 marker s.m:t effter Kongl. Håfrättens resolution, men för skyldeskapen tridiemänningh å möderne, remitteras till venerandum consistorium.

Soldaten Jon Christoffersson i Valne tilståår och sigh haffwa hafft lägersmåhl med Ingeborg Hemmingsdotter i Bleckåsen och aflat tilhopa barn, hwilket Ingeborg och bekänner ingen annan barnefadren wara. Dy saakfältes Jon effter 3 cap. gifft.b. L.L. till 40 marker s.m:t, och Ingeborg 20 marker effter Kongl. Håffrättens resolution.

Olof Nilsson i Lockåsen kärrade till Olof Olofsson i Rönningsberg effter något arff, som för lång tijd tilbaka skall wara fallit i Norrige, effter sin farfaders syster, h. Lucia Olofsdotter, hwar på han sigh een sedel af anno 1642 för 29 åhr sedan skaffat, dher effter han nu prætenderar. Men såsom tolfmän opå sin eedhsplicht betyga, att desses fader, Nils i Lockåsen och Olof Halvarsson blefwo för 4 åhr sedan på een sochnstämma förlijkte om be:te arff med een r.d:r, hwarmed dhe wore förnöijde å både sidor. Dy kan rätten be:te förlijkningh eij ryggia, uthan parterna skohla dhermed förblifwa emedan inga gultige skiel kunna framtees.

Helga Persd:r kärade til sin broderson Per Jonsson i Landverk effter någon arf i gården. Men såsom Per Jonsson henne öfwertygar hafwa bekommit 12 ½ r.d:r jordepenningar, och gälden wara giord för hanss fahrs tijd till 115 r.d:r och gården allenast wärderat för 100 r.d:r, som han effter handen haar måst creditorerna förnöija, och tolfmän det samma betyga. Hwarföre kan rätten eij see hwad skiel Helga kan hafwa til sin fordran, uthan Per Jonsson frijkännes. Men hwad widkommer hon dher i gården wil förblifwa, kan henne fuller effterlåtas, medan hon håller sigh stilla och rohligh. Hwar och icke, måste hon effter lagh wijka dher ifrån.

Olof Olofsson i Kougsta insinuerade i rätten een skrifft hwarutinnan han med sin oächta son, Olof Olofsson, han så beslutit, att han honom och hanss hustru skal försörja och uppehålla uti bägge dheras lijfstijdh, och sedan för sit hafde beswähr och omkostnad åthniuta een tridiepart i gården, som aflingejord ähr, jempte alla qwarlembnade löösöhre.
Så emedan detta ähr Sweriges lagh 9 cap. jord. b. L.L. lijkmätigt, eij heller någon af arfwingarna hade här emotsäga eller säga kunde, hwarför be:te testamente af rätten confirmeras, så nu som till kommande tijder ståndachtigt och oryggeligit blifwa.

Lars Eriksson i Kösta opbiuder 4 mählingar nylandsstycke första gången, kiöpt af Nils Mårtensson.

Jon Mårtensson i Udbyn opbiuder halfwa gården, förste gången, den han af brodren kiöpt hafwer.

Öfwersten wälborne h:r Anders Planting opbiuder andra gången Vångshemmanet, det han kiöpt hafwer af capitein leuttenanten manhafftigh Bertil Carlsson Lock.

Anders Anderssons i Östbacken gård opbiudes första gången, den han af Olof Slummer kiöpt hafwer.

Lars Olofsson i Tossberg opbiuder gården han åboor första gången, som han af rätta arfwingarna kiöpt hafwer.

Grels Larsson i Rönningsbergs Slåttegodhs Kiällåsen opböds första gången, det han af Kjell Kjellsson i Kluk sig tilhandlat.
Desslijkest opbiuder och Grels Larsson i Rönningsberg 13-part i Slåtte första gången, nästom frändom till återlössn.

Anders Andersson i Östbacken opbiuder ett qwarnställe förste gången, kiöpt af Jon Persson i Kluk.

Lucia Nilsdotters syytningsskrifft, gifwin Mårten Nilsson i Nygård, opböds första gången.

Wångsbönderne med Nils Pålsson i Berge sigh beswära, det corporalen Mats Brewits fordrar af dhem 1669 åhrs extraordinarie landsbewillningh, sedan dhe blefwo hanss bönder, föruhan 1670 åhrs, han i penningar bekommit. Corporalen föregifwer wara honom förähradt af sal. wälborne h:r öfwersten Skiächta, be:te extraordinarie som skulle wara hållit sedan Erik Jonsson 1669 qvitterade. Men såsom corporalen ingen skriffteligh fullmacht, hwarken af een eller annan framtedt, dy kan hans fordran eij wilfahras, uthan bönderne så wida frijkännes, helst medan dhe och instendigt påstå Erik Jonsson sitt fulla 1669 åhrs extraordinarie då han qvitterde, uttagit hafwer.

Corporalen Mårten Grelsson i Ugården fordrar af sine 10 st:n rotebönder, dhe han a:o 1657 haar till soldat för dhem utgåt, nembl:n instigspenningar, ett åhrs löhn, siökostp:g:r, een klädningh, skoor och strumpor, efter sal. höghwälborne grefwe Johan Oxenstiernas resolution, belöpandes 37 ½ r.d:r, och kommer på hwartera parten 3 r.d:r 3 ort. Hwarföre erkände rätten skiähligt att Olof Nilsson i Nygården, Lock Nils i Bye, Halvar i Mällbyn, Anders i Ugården, Mårten i Ubyn, Erik i Mo, för Wångsgården jempte 4 st:n i Offerdal ähre förplichtade Mårten Grelsson hwar sine 3 r.d:r 3 ort uthan widare upskoff förnöija och tilfredsställa, afkortandes det hwad som kan wara betalt, och dhe honom skiähligen kunna öfwertyga hafwa upburit, det wederböranderne ställe sådant sigh til rättelsse.

Gunnar Månsson i Hov præsenterade i rätten een testamentsskrifft gifwin af den ålderstegne qvinnan Anna Andersdotter, hwilken sambtyckte ingen annan sythningsman begära änn Gunnar, dher hon på 40 åhrs tijdh i gården tilhållit hafwer, hwar öfwer resolverades, att Gunnar Månsson effter Sweriges lagh 9 cap. jord. b. behåller hennes ringa aflingegods, bestående allenast af några löösöhrer, för sin hafde möda och beswähr, oklandrat at åthniuta för sig och sine arfwingar, hwilket och tilförne den 27 octobris 1668 på Alsens tingh sambtyckt ähr. Sedan effter hennes dödedagar, skal Gunnar wara förplichtadt henne hederligen till grafwen befordra. Och emedan ingen fanss som hade här emot at säga, eller säga kunde, dy confirmerar iag be:te testamente med egen hands underskrifft.

Effter insinuerade specification som tolfmän approberat hafwa, kännes effterskrefne förplichtade at betala h. Helga Nilsd:rs barns arf, som fallin ähr i Österhovsgården, nembl:n Lars Eriksson i Vången 6 ort 16 skill:r, Erik Olofssons arfwingar i Bräcke 6 ort 16 sk; Olof
Enarsson i Offne 6 ort 16 skill:r, Nils Olofsson i Mo 6 ort 16 sk; Mats Jacobsson i Rönningsberg 6 ort 16 sk. Noch för dhe penningar som hafwa warit borto i 10 åhrs tijdh, skal erläggias i interesse 2 ½ ort af hwartera, afkortades det hwad hwar och een betalt hafwer.

Halvar Nilsson i Kluk första gången opbiuder gården han åboor, den han effter domb wunnit hafwer af Mats Jonsson.

Erik Nilsson i Mo opbiuder och första gången gården han åboor, nästom frändom till återlössn.

Grels Jonsson i Kluk på sin hustrus wäg:r, Karin Eriksdotters, kärade till Simon Esbjörnsson i Röde effter något arff, som skal wara fallit effter Simons brödrer, Måns och Jon Esbjörns sönner, som ähr Grelses hustrus fahrbröder och barnlöse män woro. Och emedan så i sanningh befanss, hwarföre erkänner rätten det skiähligt och Sweriges lagh 9 cap. ärfd. b. lijkmätigt, att brodren Simon och samkulla åthniuter tre låti och Grelses hustru Karin Eriksd:r, som af sönderkulla ähr, bekommer een fierdingh i löst och fast, hwilket Simon Esbjörnsson kännes förplichtadt henne owägerligen tilställa.

Ting 18 april 1673

Källa: Svea hovrätt, Advokatfiskalens arkiv (Gävleb.), vol. E XI e:3155, fol. 688v–689v, RA.

Anno 1673 den 18 aprilis hölts laga tingh i Alsen. Närwarandes cronones befallningsman wälb:d Daniel Bertilsson och dhe tolf edsworne nämbdemän.

Nils Månsson i Hälleberg,  Per Simonsson i Berge
Lars Eriksson i Kösta,  Anders Olofsson i Ocke
Grels Eriksson i Finsätt,  Olof Olofsson i Åberg
Erik Gudfastsson i Mällbyn,  Nils Olofsson i Kougsta
Erik Nilsson i Mo,  Lars Eriksson i Värmon
Jon Nilsson i Offne,  Erik Nilsson i Trång

1. Ländsman Erik Eriksson angaf corporalen Matthias Brevits hafwa föröfwadt lägersmåhl, först på Frösön och sedan här i Alsen, hwilket corporalen tilståår hafwa för 2 åhr sedan aflat barn med Brita Perssdotter, hwilken ähr för rest söder på landet med fru öfwerstinnan Cathrina Norfält. Til det andra bekänner corporalen hafwa häfdat Karin Nilsdotter och aflat tilhopa barn. Så emedan bägge tilstå gerningen dy saakfältes han för första lägersmåhlet til 40 marker s.m:t effter 3 cap. gift. b. L.L. och för det andra så fördubblas straffet effter höglofl. Kongl. Håfrättens resolution til 80 marker s.m:t och Karin Nilssd:r 20 marker s.m:t. Men Brita Persd:rs saak som nu bortrest ähr, opskiutes till hennes igenkompst.

2. Dragoun Nils Larsson i Röde bekänner och hafwa hafft lägersmåhl med krumplingen Märit Christiernsd:r i Valne, och aflat tilhopa barn med. Så emedan intet ächtenskap ähr uthlåfwat uthan bägge tilstå gerningen, dy saakfältes Nils til 40 marker s.m:t effter 3 cap. gifft. b. och Märit 20 marker s.m:t effter högl. Kongl. Håfrättens resolution och bäggie läggie wårdnad om at föda barnet til dess det 7 åhr blifwer, effter 18 cap. ärfd. b. L.L.

3. Wälb:ne h:r öfwersten Andreas Planting låter tridie gången opbiuda Wångshemmanet af 6 tunl:d, kiöpt af capitein leutnampten Bertil Carlsson Lock.

4. Måns Nilsson i Viken låter första gången opbiuda 18 tunl:d i Hålloms slåttegods, kiöpt af Olof Jonsson i Faxälven.

5. Mårten Nilsson i Bleckåsen opbiuder sit hemman andra gången, bestående af 2 ½ tunland.

6. Lucia Nilsdotters testamentsskrifft opböds tridie gången.

7. Lars Eriksson i Kösta låter tridie gången opbiuda ett nylandsstycke.

8. Jon Pålsson i Berge låter andra gången sitt sal. fahrshemman opbiuda.
9. Erik Nilsson i Mo opbiuder tridie gången sitt hemman, kiöpt af Mats Jacobsson i Rönningsberg.

10. Anders Andersson i Östbacken opbiuder tridie gången ett qwarnställe, af Jon Persson i Kluk för 5 r.d:r kiöpt.

11. Nils Olofsson i Mällbyn opbiuder sitt hemman andra gången, kiöpt af rätta bördemänn-erna.

12. H. Seborg Persdotters testamentsskrifft til Håkan Eriksson i Kluk opböds andra gången.

13. Jon Mårtensson i Udbyn opbiuder sitt hemman tridie gången, men klandras af Jon Simonsson eij wara fulleligen uthlöst. Dy pålades länds- och tolfmän härom ransaka och sluta reckningh parterna emillan och gifwa rätten all godh underrättelsse.

14. Emedan som förmyndaren Olof Nilsson Slummer med intet qvittobref kan bewijsa huru-ledes han desse omtwistade 6 ½ r.d:r för 2:ne koor och een qwiga hafwer betalt til Nils Nilsson wid Kopparberget, dy erkännes han förplichtat desse 6 ½ r.d:r uthan widare ophåld betahla, alldenstundh Slummer sielf tilståår boskapen hafft om händer och derföre intet kan redo giöra.

15. Alldenstundh hemmanet i Byom och Mattmar sochn som beståår allenast af 3 tunl. icke kan tåhla 3 åboender det bruka. Altså ähr rättens mehningh, att bröderbarnen ähre förplichtade uthlösa systren hustru Roggiel Nilsdotter och och henne sin arfspart tilställa effter mätismanna ordom, och derifrån afträda, dock så, att farssmodren h. Lucia för sin ålderdoms swagheet skuld åthniuter sitt nödtorftiga ophälle och skiötsel af hemmanet intil sine dödedagar.

Ting 31 oktober 1673

Källa: Svea hovrätt, Advokatfiskalens arkiv (Gävleb.), vol. E XI e:3155, fol. 714v–718v, RA.

Anno 1673 den 31 octobris hölts laga tingh i Alsen med allmogen der sammastädes. Närwarandes cronones befallningsman wälb:de Daniel Bertilsson, tillika med dhe tolf edsworne nämbdemän.

Nils Månsson i Hälleberg,  Olof Olofsson i Åberg
Per Simonsson i Berge,  Nils Olofsson i Kougsta
Grels Eriksson i Finsätt,  Erik Gudfastsson i Mällbyn
Anders Olofsson i Ocke,  Olof Olofsson i Rönningsberg
Lars Eriksson i Kösta,  Erik Nilsson i Trång
Lars Eriksson i Värmon,  Erik Nilsson i Mo

1. Allmogen i Alsens tingelagh som esomofftast å laga tingen warnade ähre at byggia sina tildeelte wägar på Jemptskogen, jembwäl igenom tingelaget, landstings- och kyrkiowägar, hwilket dhe eij hafwa effterkommit, uthan nu föregifwa at dhe hafwa legdt Nils Nilsson i Mordviken och han hafwer af dhem penningar opburit, och wägen icke reparerat, swarsgodh. Hwarföre til åthwarningh opå Kongl. Maij:tts nådige behag saakfältes Alsensboerne till 40 m:r s.m:t, effter 3 cap. bygg. b. L.L, och sökie dhe sin man igen, det bäst dhe gitta.

2. Sammaledes Offerdalsboerne som icke häller sin wägh på Jemptskogen förfärdigat, uthan ländsman Moses Andersson föregifwer, at dhe hafwa legdt giästgifwaren i Bräcke, Sven Nilsson, den reparera och hålla wid macht. Derföre dhe honom penningar gifwit, men sådant eij effterkommit. Altså saakfältes och Offerdals sochn til 40 marker s.m:t effter 3 cap. bygg. b. och dhe sökie sin man igen, det bäst dhe gitta.

3. Lars Olofssons hemman i Tossberg opböds tridie gången.

4. Nils Olofssons hemman i Mällbyn opböds tridie gången, kiöpt af rätta bördemännerne.

5. Jon Pålssons hemman i Berge opböds tridie gången, kiöpt af rätta arfwingarna.

6. Halloms Slåttegods opbiudes andra gången af Måns Nilsson i Viken.

7. Een tridiepart uti Måns Håkanssons hemman opbiudes första gången för 20 r.d:r af rätta bördemännerne sig tilhandlat.

8. Grels Jonsson i Kluk klagade, att Grels Larsson i Rönningsberg hafwer uthan låf och minne giordt honom åwärckan med sin näät i hanss notwärpor och in för hanss grund som tolfmän och bewitna, hwarföre saakfältes Grels Larsson til 3 marker s.m:t för åwärkan effter 25 cap. bygg. b. L.L.

9. Halvar Nilssons hemman i Mo opbiudes tridie gången.

10. Per Halvarsson i Ede, ofwanbe:te dato klageligen beswärade sigh at dragoun Carl Ja-cobsson i Kluk hafwer förledin 14 julij, måndagen effter andra storböndagen, effter sin grannes Nils Nilssons i Edes rådh och sammanstämplingh om mårgonen liusa dagen inkommit med een öfwerdragin carpuss och dher under brukat ett schropuk träansickte swärtat, och af sigh beröfwat eller stulit bort hanss skrijn som stodh för hanss sängh och dher med dragit på dörren, oachtandes ägaren, som 92 åhrs man war, och siukligh uti sängen lågh, ropade effter honom, så att hanss sonebarn, en gosse af 9 åhr opwaknade och naken honom ropandes effterlopp igenom sin grandes gårdh uthpå åkren til dess Carl kom til giärdslegården och kastade skrijnet dher öfwer. Sedan skrämbdt gossen så at han måtte til gårds, och handlat sedan med skrijnet huru honom haar behagat, dock sönderslagit det och uttagit femb pungar, uthi hwilka woro förwarade 249 r.d:r som belöper i sölf:rm:tt 405 d:r 4 öre, 5 st. sölf.skedar och kop.spänne för 9 d:r 28 öre. Summa 415 d:r sölf:rm:tt.
Dragoun Carl Jacobsson bekänner hafwa desse 5 pungar lagdt uti en säck och heemburit till Kluk. Men dagen effter om morgon burit samma penningar till Ede by, och nederlagdt dhem uti Nils Nilssons hööladu, dher han dhem hafwer emottagit. Af desse penningar Halvar Halvarsson i Ede igen bekommit af Nils Nilsson i Ede 150 ½ r.d:r, af Carl Jacobsson i Norrige 11 r.d:r. Af resten hafwer Carl Jacobsson förfarit i Norrige 35 r.d:r och Nils Nilsson i Ede böhr swara til 52 ½ r.d:r. Summa 249 r.d:r Men skedarna 5 st. och kop.spänne hafwer måhlsäganden fått igen. Dragoun Carl Jacobsson bekände hafwa förledin wåhr 14 dagar effter Eriksmässa kommit gåendes ifrån Rönningsberg till Ede by, dher Nils Nilsson i Ede, som war hanss syskonebarn, stod och rydde på sitt ängh, hafwer Nils sagt til honom, huru skohla wij bära oss åth, at wij kunna få uti gubbens Per Halvarssons kista? Swarade Carl, hwar ähr hon? Joo, sade Nils, nogh skal du få wetta hwar hon ståår, nembl. wid hanss egen sängh, och du som ähr så klooker hittar fuller på något rådh. Då Nils, Carl Jacobsson först inrådde at giöra ett träansickte. Något dher effter hafwer Carl på een söndagh effter gudstienstens förrättande rådfördt sigh med Nils om det giorde förslagh med träansicktet. Jembwäl och på en annan söndagh, då gudstiensten eij hållin blef i Alsen, åter råkats, hafwer Carl wist Nils at ansichtet war färdigt. Hafwa dhe då stämbdt sammanlagh om måndagen effter den andra storböndagen som war den 14 julij näst förledin, då Carl hafwer bittida om mårgonen gått til Ede by, dher han hafwer råkat Nils Nilsson uthom gården och burit een skåhl öhl til Carl, honom länt een gammal walmarsråck och ett par gambla strompor som han på sigh klädde och satt på träansichtet under carpusen. Imedlertijdh hafwer Carl frågat Nils, om gubben stiger opp effter migh? Swarade Nils, så kan du knubban eller krossa ihop honom.
Hafwer så Carl gått in uti gubbens stuga om mårgonen, och tagit uth hanss kista som för sängen stodh, dher Per Halvarsson för sin ålderdombs swagheet siukligh lågh, och der uthburit. Carl bekänner, när han baar uth kistan hafwer gubben Per Halvarsson bedt honom, säijandes, käre man, låt blifwa min kista, och ropade effter honom med höga röst, så at Carl hörde dhet uth på gården, hwilket han sielf tilståår. Men han hafwer sprungit utföre åkeren med kistan och den kastat öfwer hagan, så at hon hafwer opgåt. Omsider een af gubbens sonebarn och sprungit effter, men Carl hafwer hotat och skrämdt gossen, at han måste löpa tilbaka. Om mårgonen sedan penningarna blefwo bortstuhlna, som war tijdsdagen, hafwer Carl som han bekänner, burit alla 5 pungar med sigh til Ede by, i den mehningh at lefwerera dhem tilbaka, läggiandes penningarna uti een hööladu som Nils Nilsson tilhörde, gåt sedan in i gården och frågat Nils hustru, h. Kerstin Olofsdotter, hwarest hennes man Nils war. Hon swarade, eij hem komma förr middagen. Då Carl oppenbarat för Nils hustru sigh hafwa lagdt pungarna uti hööladun, och bedt henne säija sin man skulle giöra af med dhem hwar han wille. Wid dhe så taltes wid, hafwer h. Kerstin gått i källaren och gifwit honom dricka af een skåhl. Då Carl bekänner sigh sagdt til hustrun, Nils kan taga dheraf 10 eller 20 r.d:r, eller huru mycket han wille, och dhe öfrige lefwerera tilbaka. Då skulle Nilses hustru hafwa swarat och slagit uth händerna, Hwad ähr det? Rätten frågade Nils Nilssons hustru hwarföre hon eij oppenbarade sin manss grofwa gerningh, när Per Halvarssons folk dagen tillförne hoos henne klageligen beswärade och ransakade effter penningarna? Swarade sigh eij hafwa förstånd dherom at kunna oppenbara eller röija sin man.
Nils Nilsson i Ede som störste orsaken ähr til denne begångne tiufnaden hafwer gifwit Per Halvars barn, hwilke alla ähro sine egne målssmän, det rådet dhe måtte söökia een wijssman boendes i Röödön, som skulle kunna hafwa weetskap hwilken som tiufnaden hafwer föröfwat. Dher igenom dhe snarast kunde komma till sitt igen, och inbillat dhem som skadan hade lidit, dhe skulle bruka Carl Jacobsson at gå til wijssman, att under ett skeen lijka som dhe bägge hafwer warit oskyldige och mente dher med på något sätt kunna undslippa at sedan ingen dhem widare skulle åtahla. Men Carl aldrigh warit til wijsman. Derföre när Per Halvars mågh kom til Carl och wille hafwa swar hwad han uthrättat hafwer, wiste han ingen redo derföre giöra, woro dhe sinnade låta honom fasttagas, men Nils sagt, som pricipalen war, Gudh beware Eder derifrån. Dock sedan heemligen skickat budh til Carl han skulle rymma bort til Norrige, som och skedde.
Carl Jacobssons hustru, Brita Håkansdotter, bekänner at när som Nils Nilsson hafwer inrådt sin man skulle bortrymma och taga tiufnaden på sigh, hafwer Nils i Ede henne försäkrat förestå som een fadher, och skaffa henne fort effter til Norrige. Berättar allenast niutit af tiufnaden 1 r.d:r och hennes lilla dotter fåt een r.d:r när fadren bödt henne fahra wäl. Per Simonsson i Berge och Måns Nilsson i Viken som af Per Halvarsson och hanss barn för 35 r.d:r legde woro resa till Norrige at fasttaga Carl Jacobsson, berätta at Carl Jacobsson hafwer fåt ett wägepass af Nils Nilsson i Ede, hwilket ländsman i Norrige eij kunde läsa, som dock läste både latins och Svenske bref. Carl Jacobsson bekände be:te sedel fåt af Nils i Ede, försäkrandes honom dher medh at ingen kunde honom fasttaga medan han hade sedlen på sigh. Detta Nils Nilsson förehölts, hwad han i be:te sedel skrifwit hafwer? Swarade sigh hafwa skrifwit: Så älskade Gudh wärlden at han utgaf sin eenda son, på det hwar och een som troor på honom skal icke förgås uthan få ett ewinnerliget lijff. Men Per Simonsson och Måns Nilsson här till neeka. Om ofwanskrefne ord wore skrifne på sedlen hade wäl ländsman i Norrige som inspection hade at ransaka alla pass, kunnat läsa. Bemelte sedel blef under wägen på hemresan ifrån Norrige bortkommin.
Efter noga inqvisition och ransakan hafwa dhe bägge Nils och Carl sin grofwa gerningh oppenbarligen tilstååt och bekändt, at så i sanning wara som för bemält ähr. Nembl. hafwa stulit tilhopa 249 r.d:r och sölfskedar 5 st. och 1 kåpspänne. Doch Carl aldrig kommit i sådane tanckar eller olycka om Nils Nilsson icke hafwer honom förledt och dertil tubbat, som han nu ångrar och sin olycka högeligen beklagar.
Af denne tiufnad hafwer måhlsägaren fåt igen allenast 161 ½ r.d:r men 87 ½ r.d:r restera, föruthom dhe 35 r.d:r som Per Halvarsson hafwer måst förlijka dhe karlar som hafwa långt in i Norrige warit effter Carl Jacobsson och dher låtit honom fasttaga. Derföre han och söker skiähligt refusion hoos Nils Nilsson i Ede som orsaken ähr. Men hanss ägendom i löst och fast när giälden först afbetalas blifwer behållit tuhundrade femptijo d:r sölf:rm:t. Carl Jacobsson tienar cronan för dragoun, äger icke det ringesta hwarken i faste eller löösöhren, uthan lefwer i stoor fattigdoom. Denne ringa rätten kan dhem bägge ifrån lijffstraffet eij befrija, emedan denne dheras grofwa gerningh gifwer sådant anseende som det wore röfwerie. Men dömmes effter hennes Kongl. Maij:tts Drottningh Christinæ straff ordningh 3 punct och Sweriges lagh tiufmåla balk, L.L. 6 capitel, dock uti all underdåhnödmiukheet remitteras till högl. Kongl. Håfrättens widare höghwijse omdöhme och nådige resolution.

Ting 7 november 1673

Källa: Svea hovrätt, Advokatfiskalens arkiv (Gävleb.), vol. E XI e:3155, fol. 721r–722v, RA.

Anno 1673 den 7 novembris hölts laga tingh i Alsen Närwarandes cronones befallningsman wälb:de Daniel Bertilsson och nämbden.

Nils Månsson i Hälleberg,  Olof Olofsson i Åberg
Per Simonsson i Berge,  Nils Olofsson i Kougsta
Grels Eriksson i Finsätt,  Erik Gudfastsson i Mällbyn
Anders Olofsson i Ocke,  Olof Olofsson i Rönningsberg
Lars Eriksson i Kösta,  Erik Nilsson i Trång
Erik Larsson i Valne,  Erik Nilsson i Mo

1. Effter Kongl. Maij:tts executionsstadges 26 punct tilsattes upsyhningsmännerne i Alsen sochen, Olof Kjellsson i Kluk, Halvar Nilsson i Bleckåsen, Per Jonsson i Landverk, Måns Eriksson i Bräcke, Lars Christiersson i Valne, Mats Jacobsson i Rönningsberg. I Mattmar sochn, Olof Eriksson i Kluk, Nils Hansson i Bye och Gudmund Gunnarsson i Ocke, hwilke aflade sin embetes eedh, granneligen opspana och rättrådeligen angifwa, det hwar och een kan emot Sweriges lagh och Kongl. Maij:tts utgångne ordningar bryta och sigh försee.

2. Per Simonsson i Berge och Måns Nilsson i Viken blefwo med Per Halvarssons barn i Ede för all resas omkostnad til Norrige effter tiufwen Carl Jacobsson förlijkte, som dhe inför rätten bekände med 35 r.d:r inalles, så at ingentera hafwer mehra dhet at åtahla.

3. Ryttaren Jonas Månsson som inför sittiande rätten med oquädinsord förkastade tolfman Per Simonsson i Berge, skohla öfwertyga honom i halssen, sedan slagit sig för bröstet och brukat otilbörlige affecter, saakfältes til 3 marker s.m:t för hwartera effter 43 cap. tingmåla b. och 29 cap. Kong. b. Sammaledes och tolfman Per Simonsson saakfältes till 3 marker s.m:t, som okrafder opstegh ifrån tingbordet och brukade onyttigh munn.
4. Ländsman Erik Eriksson klagade at dragoun Per Eriksson hafwer sigh öfwerfallit med ohöfwiske ord, då han med tolfmän skulle effter befallningsmans sedel ransaka om Mats Nilssons fordran i Mattmar sochn och Kyrckiobyn skulle wara rättmätig eller eij. Då swarade Per, fahnen betahla, den ena diefwulen tager det ena stycket och den andra det.
När ländsman befalte sochnskrifwaren att det skulle annoteras, sade han til sochnskrifwaren, skrif rätt i helfwetis, som tolfmän opå sin edsplicht betygade, sådan ord wara fälte af Per Eriksson i Sochnstugan. Dessutan klagade ländsman at Per hafwer och uti förstugan bedt sigh kyssa sin fadher dher och dher, hwar til han nekar. Fördenskuld witnen härom examinerades.
Jöns Persson i Ede och Måns Nilsson i Viken effter aflagd eed witnade, at då dragoun
Per Eriksson kom löpandes uhr sochnstugan ropade ländsman effter hanss fadher Erik Jonsson i Kösta, swarade Per då han kom i förstugun, salva venia, Kyss Erik i röfwen och fittan medh. Per Eriksson tilfrågades hwad han mehnar dher medh, at den ena diefwulen tager det ena stycket och den andra dhet. Dher til han swarade hafwa förståt ländsman som hafwer tagit ifrån sigh ett åkerstycke. Och emedan Per Eriksson blifwer med witnen öfwertygat hafwa fält desse orden, menbl. den ena diefwulen tager det ena stycket och den andra det.
Dy saakfältes han först till 12 marker s.m:t effter 12 cap. Konungsbalken, Stads Lagen, sammaledes och 12 marker s.m:t effter be:te cap. för det han hafwer till ländsman, då han befalte sochnskrifwaren annotera ofwanskrefne försmädelige ordh, sagt, skrif rätt i helfwete. Desslijkest för det dragoun hafwer bedt ländsman, som ofwan bemält ähr, kyssa sin fadher Erik Jonsson, ähr han och derföre saakfält til 12 marker s.m:t effter offwan be:te capitel och 31 cap. rådst. b. L.L. Och såsom han hade intet at böta med pålades honom med arbitral straff at plichta medh kroppen.

5. Olof Olofsson i Bleckåsen klagade nu som tilförne hafwa förledin höst ett åhr sedan, mist uthur sin kista 15 specie r.d:r för hwilket han beskyller Johan Fächtare, som bortrymbder ähr och dragoun Henrik Göransson, den med honom i föllie war, hwilken sin dotter Agnis Olofsdotter hafwer hindrat at efftersökia Johan Fäcktar, då hon wille gå uti den östre stugan, dher penningarna bortstuhlos. Drengen Erik Jonsson, 17 åhr gammal, witnade at samma söndags mårgon, folket hafwa gått i kyrckian, gick han till Olof Olofssons gårdh, inn i stugun, dher flickan Agnis war hemma, och Henrik dragoun war och dher inne med, sade Agnis till Erik, Gudh weet huru iag skal bära migh åth, dhe woro 2:ne karlar då dhe inkommo. Den ena gick straxt uth och intet weet hwar han tilhåller. Iagh haar gåt uth kring om wäggiarna och leet effter honom, men intet igenfunnit, och Henrik hafwer achtat på migh hwart iag har gått. Då bekände Erik hafwa gifwit henne det rådet, skulle taga ett plagg och med det giöra sig ährende till österstugan, det Agnis och frestade, togh sine lijnkläder och dher med utgick till den andra stugan. Men Henrik kom effter och och hindrade Agnis gångh, tagandes uti henne och förandes henne framför sigh tilbaka, då först begärandes kiöpa een kaka bröde, och fick således intet gå in i den österstugun dher penningarna bortstuhlos. Straxt effter kom Johan Fäcktar in, och dermed bägge togo sine pasagier och gingo bort, och intet fordrade sedan något bröde.
Agnis berättade och, när hon een gång kom uth, stod Henrik på broon utanför österstugufänstret och talte med Fäcktare, som war in i stugun dher penningarna bortstuhlos. Men Henrik föregifwer, at Fäcktes war då östan stugun. Dher til Agnis aldeles nekar. Henrik Göransson dragoun fästade lagh sigh här ifrån lagligen effter 19 cap. tingmålab. L.L. sielf tolffte purgera, eij warit i rådh med honom, mycket mindre af tiufnaden niutit, hwilket honom och pålades effterkomma. Derföre opskiöts ährendet til näste laga tingh.

6. Olof Olofsson i Bleckåsen som förledit åhr 1672 hafwer på hemresan ifrån Norrige kallat Esten Eriksson tiuf för ett 6 marker st:e, såsom och föröfwat på honom hugg och slagh.
Måhlsäganden ähr förlijkt, men Olof för wijtesmåhl och annan iniuriæ på öfwerhetennes nådige behagh saakfältes til 40 marker s.m:t straf effter 20 cap ting. b. L.L.

7. Mårten Nilssons hemman i Bleckåsen opbiudes tridie gången.

8. H. Seborg Persdotters oprättade testamentsskrifft med Håkan Eriksson i Kluk opböds tridie gången.

Ting 6 november 1674
Källa: Svea hovrätt, Advokatfiskalens arkiv (Gävleb.), vol. E XI e:3156, fol. 762r–764v, RA.
Anno 1674 den 6 novembris hölts laga tingh i Alsen, närwarandes cronones befallningsman wälb:te Daniel Bertilsson och dhe tolf edsworne nämbdemän.
Per Simonsson i Berge Anders Olofsson i Ocke
Grels Eriksson i Finsätt Erik Gudfastsson i Mällbyn
Nils Månsson i Hälleberg Nils Olofsson i Kougsta
Erik Nilsson i Mo Olof Olofsson i Rönningsberg
Lars Eriksson i Kösta Måns Nilsson i Viken
Per Eriksson i Valne Erik Nilsson i Trång

1. Olof Olofsson i Rönningsberg och Måns Nilsson i Viken aflade sin nämbdemanss eedh.

2. Emedan som Lars Eriksson i Kösta för rätten tilståår af hastige modhe kallat sin systerson Olof Nilsson i Kösta för tiuf, för något korn hanss moder skulle hafwa i förwahrningh hafft och det sielf förytradt, och nu rättar sigh, saakfältes effter 43 cap. Tingmålabalken till 3 marker s.m:t.

3. Effter sakens noga öfwerwägande blef af nämbden afsagdt det Halvar Nilsson i Bleckåsen ähr förplichtat förunna sin stiufmoder h. Kerstin Gunnarsdotter nöjachtlige huusrum i gården och låta henne såå 12 mählingh åker åhrligen til dess dottren blifwer så stoor hon sin föda sielf kan förtiähna, och dher hon dessuthan förmåår opbruka något åkerstycke till, så effterlåtes henne. Dock med hennes afträde gåår det uthan lössn under hemmanet igen. Dheremot niuter Halvar Nilsson flickans Märit Nilsdotter 10 d:r s.m:ts capital i jordepenningar bestående, uthan interesse, så länge hon i gården ähr. Men angående det Änge sal. Nils Halvarsson hafwer kiöpt under hemmanet för 6 r.d:r, det gifwit och testamenterat sin hustru at hafwa ett litet förrådh och uppehälle af, som skrifften under gode mänss verifererande uthwijsar. Så pröfwar rätten skiäligt, at då hon ifrån hemmanet afträder, det Halvar Nilsson ähr förplichtadt sin stiufmodher tilställa be:te utgifne 6 r.d:r.

4. Effter Kongl. Maij:tts förmyndareordningh tilsattes ombudsmän för flickan Märit Nilsdotter i Gräfte, nembl. hennes närmaste slächt Jacob Nilsson i Bye och Per Jonsson i Landverk at emottaga hennes arff som inneståår hoos Erik Gudfastsson i Mällbyn, och han derifrån befrijes, som oskyld ähr, hwilke ähre förplichtade be:te arff, så i löst och fast, rättrådeligen effter Kongl. Maij:tts förmyndareordninghs innehåld troligen förestå.

5. För sal. Mårten Olofssons barn i Slåtte tilsattes förmyndare Nils Nilsson i Landverk och Måns Håkansson i Åse, at see på barnsens bästa.

6. Nils Nilsson i Ede begärade få förblifwa wid högl. Kongl. Håfrättens och tingsrättens domb om dhe 35 r.d:r han skulle ärläggia till Per Simonsson och Måns Nilsson i Viken, som wore till Norrige effter tiufwen Carl Jacobsson. Dher på dhe andra prætendera, att Nils Nilsson skulle och betahla dhe nijo r.d:r in specie som dhe togo af Carl i Norrige som han hade på sigh, då dhe honom fasttogo, hwilke eij ähre restituerade till måhlsäganden, eij heller gottgiorde uthi Nils Nilssons reckningh. Dy pröfwar rätten det skiähligt att Nils Nilsson betahlar dhe 35 r.d:r och dhe öfrige befrijas före, effter 23 cap. tiufmålabalkn L.L.

7. Måns Nilsson i Viken opbiuder 18 tunl:d i Halloms Slåttegods tridie gången.

8. Tolfman Lars Eriksson i Kösta angaf i rätten det hanss hustru Agnis Larsdotter hafwer kommit i erfarenheet det gambla pigan Karin Jonssdotter, 50 år g:l, som tiähnar hoos Olof Nilsson i Kösta, hafwer i fäbodarne brukat löök uti en bytta, som dhe om mårgonen pläga gifwa boskapen i munnen förr dhe gå til skogs, och när Karin flyttade uhr fäbodarne, hafwa hon på hyllan i stugun lembnadt ett lijte knyte med 3 löök korn uti och een liten pipa af strå med tijwedsbarck omknytt, dhee h. Agnis togh til sigh och hafft i förwahringh til tinget.
Karin bekänner att hon brukar sådant uti sleekior at gifwa boskapen om mårgonen, nembl. att 3 löökkorn liggia i boskaps sleekior jempte alderbarck och sallt, hwilcket som hon förmenar skall all olycka drifwa ifrån boskapen, att dhe eij skohla uti gräset blifwa skadade af ormar och annan ohyra och förgifft i gräset. Men til den lilla gräspipan nekar Karin eij wara i knyte, uthan beskyller att h. Agnis haar den tijt lagdt. Karin föregifwer at be:te 3 löökkorn lågo qwar i byttan då hon aflöste pigan Märit Mårtensdotter i fäboderne i denne sommar.
Dher til Märit neekar, att hennes löök fölgde henne i en ask inlagder. Märit Mårtensdotter, 22 åhr gammal, bekänner at medan hon uti 6 åhrs tijd tiente hoos Per Gotesson i Krook och Kall sochn i Undersåker, brukade och hanss hustru, Kerstin Larsdotter det samma. Angifwer och hafwa hört säijas af sine granhustrur, Nils Mårtenssons, Märit i Kösta och Lars Erikssons hustru, h. Agnis, bruka löök uthi det hon gifwer boskapen om mårgonen, hwilke eij wore tilstädes.
Lars Eriksson berättar och att medan gamla pigan Karin Larsdotter hoos hanss föräldrar uthi 14 åhr dher tiente, hade dhe mycket gott af boskapen, men sedan Karin kom dher ifrån hafwer boskapen torkas bort och lijten nytta hafft af dhem. Karin föregifwer och uti fäbodarne sedt det Larsses hustru Agnis hafwer hafft bäfwergiäld och hwijtlöök och sagdt wara hälssosampt åth boskapen.
Pigan Märit frågades hwar hon haar fått lööken, säijer den hafwa bekommit af sin huusbonde Olof Nilsson i Kösta. Olof bekänner den kiöpt effter Märits begäran. Detta opskiöts till widare ransakningh.

9. Olof Eriksson Kopparslagare hafwer genom tolfman Per Jonsson i Snussbacken låtit stemma Anders Jeppesson i Kvitsle för 5 r.d:rs fordran, men eij comparerat. Altså effter 33 cap. tingm. b. L.L. sakfältes til p:g:r 3 marker.

10. Nils Mårtensson i Kösta anklagade Gunnar Larsson i Bräcke, som icke allenast på sön-dagen, uthan och på tridie storböndagen hafwa brukat onyttig mund emot sigh på kyrckiowalln, straxt allmogen kom uhr kyrckian, fordrandes wedergällningh af honom för det hanss son brukade hanss häst uthför landet när han med dhe andra uthmarcherade, som hanss grannar derföre borde swara och icke Nils Mårtensson, som sin andra son borde uthrusta. Förekastandes Nilsses sönner wara laathundar och eij duga till arbete, effter dhe gåfwo sig til dragouner. Och emedan som Gunnar Larsson här ifrån sig eij unddraga kunna, på storböndagen, så wäl på söndagarna med munbruuk öfwerfallit. Hwarföre till föllie af Kongl. Maij:tts storböndagsplacat saakfältes till 40 marker s.m:t til kyrckian och dhe fattige effter 1655 åhrs Kongl. böndagsplacat androm til åthwarningh, efftersom sådan synd och owahna tager öfwerhanden om eij slijkt straffat blifwer.

11. Kjell Nilssons i Hållbacken testamentsskrifft opböds första gången til näste slächt.

12. Jon Nilsson i Ugårds testamentsskrifft opböds första gången.

13. Pigan Märit Nilsdotters hemman i Gräfte opböds första gången, inöst af sine fahrsyskon.

14. Effter sakens noga öfwerwägande afsades at huusmanss sal. Anders Erikssons änkia, h. Ingeborg Månsdotter i Sågbacken ähr berättigat att åthniuta wedergällningh eller sittia uthi dhee huus hennes sal. man hafwer med låf opsatt brede wid Grels Jonssons hemman i Kluk, intill dess hon blifwer af Grels med 5 r.d:r refunderat för dhe opsatte husen dher sammastädes. Helst emedan Grels hafwer gagn af dhe 4 mählingar dhe hafwa opbrukat och dessuthan een ort åhrligen i 20 åhrs tijdh åthniutit.

15. Qwartermestarens Matthias Brevits creditorer insinuerade een längd på 21 r.d:r, som dhe föregifwa han skulle wara dhem skyldigh. Begiärade att Erik Nilsson i Trång måtte förbiudas hanss saker uthlefwerera, till dess han dhem betalt hafwer. Altså til föllie af 14 cap. kiöpmåla b. tilsades Erik Nilsson samma saker hafwa hoos sigh uti förwahringh til lagligit utföhrande.

16. Sal. kyrckioheerdens h:r Olof Nilssons änkia i Trång, h. Märit Hemmingsdotter in-sinuerade sitt beswähr emot wälb:ne h:r öfwersten Anders Plantingh, det hon effer hanss gode begäran hafwer för några åhr sedan länt honom en duunbädd af idorduun och gott wahr, som kostar 16 r.d:r. Och ehuruwäl hon åtskillige gånger hafwer wid h:r öfwerstens afreesande igenfordrat, men eij kunnat bekommit annat til swars än wälb:ne h:r öfwersten haar ibland sina saker det bortföra låtit, anhållandes så sin wedergällningh af wälb:ne h:r öfwerstens här i landet qwarstående ägendomb, hwilket skiäligt ähr, men sökie honom genom skrifwelsse först, och dher hon eij då blifwer betalt, skall änkian effter föregången doom ske satisfaction.

Ting 2 juni 1675

Källa: Svea hovrätt, Advokatfiskalens arkiv (Gävleb.), vol. E XI e:3157, fol. 562v–564r, RA.

Anno 1675 den 2 junij hölts laga tingh i Alsen, närwarandes i cronones befallningsmanss ställe, wälförståndig Jacob Jacobsson, tillika med dhe tolf edsworne nämbdemän.

Nils Månsson i Hälleberg,  Lars Eriksson i Kösta
Anders Olofsson i Ocke,  Erik Gudfastsson i Mällbyn
Olof Olofsson i Rönningsberg,  Grels Eriksson i Finsätt
Erik Nilsson i Mo,  Nils Olofsson i Kougsta
Per Nilsson i Vången,  Erik Nilsson i Trång
Måns Nilsson i Viken,  Lars Eriksson i Värmon

1. Broofogden Rael Eriksson Rase lät publicera sin instruction om allmänne och sockenwägarnes reparerande och bebyggiande. Allmogen sigh beklagade eij hafwa något att oppehålla sigh med, uthan måste taga sin föda af barcken. Dock lijkwäl dhem förmantes, wägarna genast förfärdiga, så frampt dhe willia undwijka laga straff åth tilkommande höst.

2. Jon Mårtenssons i Hållbacken halfwa hemman 2 ¼ tunland opböds första gången, pantsatt till Kjell Nilsson för 31 r.d:r.

3. Flickan Elin Mosesdotter på 7:de åhret sedan kyndersmässetijdh, ländsmans Moses Anderssons dotter i Offerdal, klageligen angifwer det gambla kohnan Märit Andersdotter Knapra be:d, 67 åhr gammal, hafwer förledin winter medan hon war hoos sin morfader capplahn wällärde h:r Anders Sundium och lärde läsa, fördt sig om een natt till Blåkulla och rijdit på morbrodern h:r Per Sundius, satt honom uthanför dörren bundin. Flickan ähr framhafd blifwin til Sathan at taga honom i hand, som hälssade fred, gifwit henne maat. När hon den åth kastade hon den tilbaka. Derföre hon fick hugg, sedan dantsade Märit med dhe andra, och straxt effter rijdit heem. Den andra natten hadhe Märit henne tijt Christi Himmelsfärdsdagh på en karl med rödt håår och skägg, men sluppit sedan hon kom heem till Offerdal.
Denne Märit Knapra nekade aldeles i förstone. Men effter alfwarsam förmahningh giorde omsider denne bekännelsse, att för 40 åhr sedan då hon tiente hoos gl. ländsman Christen i Kösta tillhöll dher en skreddardräng, Torsten Jonsson i Kvitsle, som för 1 ½ åhr sedan genom döden afgick, hafwer först hafft sigh till Blåkulla, dher dhe hafwa dantsat med hwarandra. Men föregifwer eij kan wetta huru hon kom tijt, doch bekände at Torsten hafwer tagit sigh af nattsängen, klädt på sigh och satt på een häst och fahrit till Blåkulla. Sedan Torsten hafwer fördt henne någon tijdh hafwer hon rijdit för sigh sielf, dher blifwin satter til kåck, sopat stugun och twättat kiäril.
Inga barn tilförne tijt fördt, men nu nyligen tagit denne Moses dotter Elin, och Per Nils dotter i Vången, Kerstin, på 5:te åhret. Tagit h:r Per Sundius af nattsängen och satt Elin på och rijdit till Blåkulla. När Märit förde Kerstin, hade hon då tagit Per i Vångens hwitskallota koo 2 gånger och fahrit til Blåkulla, dher hon såth och höll barnen på sina knä, effter hon hade dhem så kiär, och eij annat kunna förstå än dhet skulle wara dhem til goda. Denne Märit Andersdotter Knapra angifwes och af ländsmans Erik Erikssons son, Lars Eriksson, 9 åhr, hafwa fördt sigh til Blåkulla på sin faders röda koo, wändt ryggen ned och buken upp, kom tijt sofwande första natten, honom lijkwäl in hafft. Men andra natten sutit uthanföre dörren i Blåkulla och eij kommit inn. Märit haar förmaant honom tijga och eij afsäija, hwilket altsammans Märit Knapra tilståår fördt honom tijt 2 gånger. Huru och på hwad sätt hon tijt fördes will hon eij bekänna. Allenast fått smörningh af gl. pigan Lucia Nilsdotter i Bleckåsen. Då hon blifwer färdigh och hafwer smordt creaturet, säijandes: Drag nu nohl och ned til helfwetis. På Blekåslägden råkar hon Lucia. När dhe derifrån sigh begifwa, samblas dhe uthi een hoop i wädret och fahra sedan til Blåkulla. Och när hon faar heem dherifrån, säger hon: öster och wäster tilbaka.
Til alt detta nekar Lucia inständigt. Fördenskuld opskiöts til näste tingh, med förmodan skulle kunna andra öfwertyga at komma til bekännelsse.

4. Ehuruwäl Mårten Nilsson i Bleckåsen förmenar det Olof Olofsson ibid. ähr plichtig swara til dhe 10 r.d:r som sedermehra ähre betalte till Ottar Bengtsson för hanss uthlöösningh och arfspart i be:te hemman, som Olof Olofsson sålde til Mårtens swåger, sal. Sven Olofsson för 110 r.d:r. Men såsom nämbden opå sin edsplicht betyga, at Sven Olofsson hafwer detta kiöp i lifstijden sambtyckt, som tilseendes ähr af förlijkningen d. 1 aprilis 1669, att Ottar dessuthan skulle hafwa sin lott i hemmanet oafkortat.
Hwarföre pröfwade rätten det skiähligt wara, att Mårten med sin swägerska må umgälla och förplichtade wara Ottar förnöija för sin odelpart, dher dhe eij längre wille hafwa honom i gården hoos sigh. Allenast Olof Olofsson restituerar Mårten een r.d:r för det gambla dombrefwet på Bleckåsen och sedan wari ifrån hwarannan åthskilde.

Ting 29 och 30 oktober 1675

Källa: Svea hovrätt, Advokatfiskalens arkiv (Gävleb.), vol. E XI e:3157, fol. 579v–581r, RA.

Anno 1675 den 29 octobris hölts laga tingh i Alsen. Närwarandes i cronones befallningsmanss ställe, landskrifwaren wäl:tt Lars Jonsson Roshemius och edsworin nämbdh.

Nils Månsson i Hälleberg,  Per Simonsson i Berge
Grels Eriksson i Finsätt,  Anders Olofsson i Ocke
Nils Olofsson i Kougsta,  Erik Gudfastsson i Mällbyn
Erik Nilsson i Mo,  Olof Olofsson i Rönningsberg
Erik Nilsson i Trång,  Måns Nilsson i Viken
Halvar Nilsson i Kluk,  Halvar Nilsson i Bleckåsen

1. Cronones ländsman Erik Eriksson angifwer det gambla kohnan Anna Larsdotter hafwer nu åter, andra gången låtit sigh belägra af den giffta persohnen, dragoun Jon Eriksson i Kösta, hwilken, när han förnam, at kohnan war hafwande, rymbde förledin sommar öfwer till Norrige med sin hustru och barn, och konan straxt effter, dher hon födde barn, men blef sedan i Norrige eij lijden, uthan drifwin tilbaka hijt öfwer til Jemptelandh. Dherifrån Anna eij undfalla kunde, ju 2:ne resor wara belägrat af den giffte Jon Eriksson. För det förra hoor hafwer hon a:o 1671 den 19 octobris stått sin plicht med hudstrykande. Denna kohna har och tilförne hafft lönskeläge med 2:ne ogiffte persohner, derföre lagligen plichtadt. Så emedan Anna denna sin groofwa hoordomssynd hafwer bekändt, hwarföre till föllie af Kongl. Maij:tts strafordningh skal hon böta 2 gånger 40 d:r s.m:t, effter hon andra gången igen kom. Denne äger intet at böta medh. Skall derföre plichta med hudstrykande. Nämbden och allmogen begära blifwa henne qwitt uhr tingelaget. Fördenskuld skall hon sedan hon haar stått sitt straff, förwijsas landet. Blifwa saaköhrer som afföres 80 d:r s.m:t.

2. Brofogden Raël Eriksson anklagade Bleckåsboerne för ofärdig wägh på skogen, jembwäl nedanför dheras åkrar. Fördenskuld saakfältes hela byyn til 2:ne gånger 3 marker s.m:t effter 3 cap bygg. b. L.L. hwar med dhe för denne gången oppå Kongl. Maij:tts nådige behagh för dheras fattigdomb förskontes.

3. Märit Pålssdotter opbiuder sigh andra gången til sythnings till sin systerson Jon Nilsson i Ugården.

4. Sal. Nils Gotessons hemman i Gräfte, dottren Märit Nilsdotter tilfallit, opböds andra gången, kiöpt af sin fahrbroder Olof Gotesson, bestående af 3 tunlandh.

5. Jon Mårtenssons halfwa hemman i Hållbacken opböds andra gången, pantsatt till Kjell Nilsson för 51 r.d:r.

6. Skiutsskickaren Anders Andersson angifwer effterskrefne eij hafwa kommit i rättan tijdh på omskiffte med sine hästar, oachtadt dhe dagen tilförne blefwo dher til nämnde och tilsagde: Olof Eriksson i Kluk, Grels Jonsson ibid., Grels Månson i Hållbacken och Nils Olofsson ibid. Saakfältes för tresko effter 33 cap. tingmåla bal. hwartera 3 marker. Blifwa 12 marker.

7. Brofogden Rael Eriksson anklagade effterskrefne för ogille wägar, Erik Persson, Jon Nilsson och Olof Gunnarsson i Offne, Esten i Tossberg, Lars och Olof Eriksson ibid., Olof Eriksson i Kluk, Grels i Hållbacken, Nils Olofsson ibid., Anders Olofsson, Hemming Olofsson och Gudmund Gunnarsson i Ocke, Olof Nilsson och Jacob Nilsson i By, sampt Jon Nilsson i Nygården. Desse beklaga sin stora fattigdomb, fördenskuld oppå Kongl. Maij:tts nådige behag förskontes dhe 5 persohner om 3 marker, belöper 9 marker effter 3 cap. bygg.b. L.L.

8. Märit Nilsdotter i Landverk opbiuder sigh til sytnings första gången hoos sin systerson, Nils Torkelsson.

9. Mårten Nilsson i ÖverKösta bekände och tilstodh dhet han hafwer godwilligen låtit Lars Eriksson i Kösta inlösa dhe 4 mählingar åker för 7 ¼ r.d:r som hanss fader Nils Mårtensson haar uti långan tijdh brukadt under sitt hemman. Och emedan så i sanningh befanss, att be:te mählingar hafwa tilförne tillydt Lars Erikssons hemman och Nils Mårtensson derföre be:te penningar opburit. Hwarföre effter Kongl. resolution tildömbdes be:te 4 mählingar under Lars Erikssons hemman att nyttia, bruka och behålla ewärdeligen, för en oklandrat ägendomb.

10. Den 30 octobris 1675 förehades åter kohnan Märit Andersdotter Knapra, hwilken stadigt håller sigh wid sinn förra bekännelsse, det hon hafwer afwikit ifrån Gudh och uti 40 åhrs tijdh tient Sathan, fördt ofwanbe:te barn til Blåkulla, och rijdit på folk och åthskillige creatur. Hafwer och för een tijdh sedan hafft 3 gånger lönskeläge med ogifte persohner, såsom och den fiärde begådt eenfalt hoor med en gifft mansspersohn. Deröfwer hon nu ångrer och begråter sina stora synder.
Hwarföre kan denna ringa rätten Märit Andersdotter Knapra eij ifrån lijfsstraffet befrija, uthan dömmes effter Guds lagh Exodus 22, v. 18, Wästerås recess 15 artikel, Kongl. stadga d. 20 junij 1570 i Stockholm och Ubsala, 1538 åhrs besluth, 21 artikel. Dock först i all underdån ödmiukheet remitteres denna ransakningh til högl. Kongl. Håfrättens widare höghwijsa omdöhme och nådige resolution.

11. Effter såsom eij någon til datum hafwer prætenderat på original testaments- och förlijk-ningsskrifften af dato 22 decembris 1656, angående emillan sal. h:r Olof Nilssons Trångs änkia, h. Märit Hemmingsdotter och hennes barn af förra och senare kullen. Icke heller igenom appellation observerat fatalia juris, och tilförne af rätten för gultigt erkändt. Hwarföre och nu uthi alla sina clausuler approberades här effter ståndachtigt blifwa, uthan någons quaahl, hinder, meehn eller förfångh, med det straff som Sweriges lagh förmåår.

Ting 13 april 1676

Källa: Svea hovrätt, Advokatfiskalens arkiv (Gävleb.), vol. E XI e:3158, fol. 597v–598r, RA.

Anno 1676 den 13 aprilis hölts laga tingh i Alsen, med allmogen dher sammastedes, uti dhe tolf edsworne nämbdemäns närwaro.

Per Simonsson i Berge,  Grels Eriksson i Findsätt
Erik Gudfastsson i Mällbyn,  Nils Månsson i Hälleberg
Olof Olofsson i Rönningsberg,  Lars Eriksson i Kösta
Nils Olofsson i Kougsta,  Erik Nilsson i Mo
Erik Nilsson i Trång,  Lars Eriksson i Värmon
Måns Nilsson i Viken,  Anders Olofsson i Ocke

1. Såsom Anders Simonsson i Hov med intet skiel kan bewijsa hafwa kostat på den gambla qwinnan sal. Anna Andersdotter, uthan Gunnar Månsson i Hov hafwer hafft alt beswähr och försörgt till hennes dödedagar. Hwarföre erkänner rätten testamentsskrifften och dherå gångne tingsdomb, af dato 19 october 1671 godh och gill, at oklandrat behålla all hennes qwarlåtenskap. Detta wid laga straff tillgiörandes, dher widare här å klandras.

2. Lars Eriksson i Kösta sigh förfrågade om icke Mats Nilsson böhr swara uthlagorna för
Köstahemmanet han a:o 1674 och 1675 brukat och häfdat hafwer. Hwarföre til föllie aff Sweriges lagh 22 cap. jord b. L.L. finner rätten skiähligt dett Mats Nilsson skall alle afgående uthlagor för bem:te åhren erläggia och uthgiöra.

3. Sal. Mårten Olofssons barn i Slåtte, Märit och Kerstin, böra effter Sweriges lagh 16 cap. gifft. b. L.L. åtniuta twå dehlar af löösöhrorne och modren tridieparten, föruthan sängh sin, den bästa med all dess tilbehöör af oskiffto taga. Men effter Kerstin som sedermehra död blef, så arfwe modren halfparten, och den andra halfparten tager Märit effter 2 cap. ärfdebalkens innehåldh. Bengt Larsson i Nordbyn som närmast slächt ähr, förordnades af nämbden til barnsens måhlsman, hwilken skall oprätta ett inventarium hwad barnet tilkommer, så i löösöhren, som i fasta hemmanet.

4. Anders Andersson i Bleckåsen opbiuder sitt odelshemman, bestående af 2 tunland under cronan, angifwandes sin stora fattigdomb. Äger hwarken sädeskorn, häst eller koo, hwarmed han hemmanet kan förestå.

5. Nils Torkelsson i Glösa opbiuder andra gången Märit Nilsdotters testamentsskrifft.

6. Kjell Nilsson i Hoolbaken opbiuder sitt hemman han åboor tridie gången af 2 ¼ tunl:d, kiöpt af Jon Mårtensson för 50 r.d:r.

Ting 10 november 1676

Källa: Svea hovrätt, Advokatfiskalens arkiv (Gävleb.), vol. E XI e:3158, fol. 610v–611r, RA.

Anno 1676 den 10 novembris hölts laga tingh i Alsen uthi dhe tolf edsworne nämbdemänss närwaro.

Lars Eriksson i Kösta,  Lars Eriksson i Wärmoon
Grels Eriksson i Findsättl  Nils Olofsson i Kogsta
Erik Nilsson i Trångl  Måns Nilsson i Viken
Nils Månsson i Hällebergl  Olof Olofsson i Rönningsberg
Per Simonsson i Berge,  Erik Gudfastsson i Mällbyn
Erik Nilsson i Mo,  Anders Olofsson i Ocke

1. Olof Larsson i Vången tilståår inför rätten wara skyldig h:r Olof Nilsson i Trång 4 r.d:r, hwilka honom imponerades genast betala, eller undergå execution.

2. Sal. Nils Gotessons hemman i Gräfte, som dottren Märit Nilsdotter åboor, opböds tridie gången, hwilket fadren hafwer i lifstijden kiöpt af sine samptl. syskon.

3. Märit Nilsdotters sytningsskrifft gifwin Nils Torkelsson i Landverk, opböds tridie gång.

4. Blef förafskiedat at nästkommande den 17 novembris skall blifwa sochnstämbna öfwer heela tingelaget, att jäncka allmogen inbördes emillan om all beswähr och tunga. Hwilken sådant försummar, skall annoteras, och å näste laga tingh derföre för tresko och försummelsse plichta.

5. Olof Nilssons hemman i Kösta af 3 tunland opböds första gången, som han hafwer kiöpt af sin mohrbroder Nils Eriksson i Kaxås för 120 r.d:r, hwilket kiöp Lars Eriksson i Kösta sambtyckte.

6. Dato blef förafskiedat och af rätten skiähligt funnit, det ingen må annars ägendomb olofligen til pant bortsättia, och det effter 21 cap. edsörisbalk, L.L. Den förrymbdes ägendomb i löst och fast skall wärderas, sedan dher aff tagas först effter lagh den giäld som bewijsligh finnes, dernäst niuter rothan hwad som dhe hafwa kåstat på den rymbde tridieman, effter hanss excell:ts generalens resolution. Det öfrige cronones blifwer i behåld oförryckt til hanss excell:ts widare nådige omdöhme.

Ting 28 mars 1677

Källa: Svea hovrätt, Advokatfiskalens arkiv (Gävleb.), vol. E XI e:3160, fol. 578r–579v, RA.

Anno 1677 den 28 martij hölts laga tingh i Alsen, närwarandes i cronones befallningsmans stelle prowiandtmestaren wälb:de Per Eriksson Niure, och dhe tolf edsworne nämbdemän.

Lars Eriksson i Kösta,  Per Simonsson i Berge
Nils Månsson i Hälleberg,  Grels Eriksson i Finsätt
Erik Gudfastsson i Mällbyn,  Olof Olofsson i Rönningsberg
Erik Nilsson i Trång,  Måns Nilsson i Viken
Erik Nilsson i Mo,  Nils Olofsson i Kougsta
Lars Eriksson i Värmon,  Anders Olofsson i Ocke

1. Effter hanss excell:ts generalens och gouverneurens uthgångne resolution af den 11 febr. 1677 förbiudes ländsman icke låta någon få frij fordenskap uthan penningar med mindre den kan opwijsa hanss Kongl. Maij:tts eller i stelle h:s excell:ts h:r generalens skrifftelige pass.

2. Een deel af allmogen i Alsen sigh beswärade blifwa mehra betungade med skiutsfärder och annan inbördes tunga än dhe andra i tingelaget. Altså anbefaltes ländsoch tolfmän åter å nyo hålla dher öfwer een sochnstembna och jäncka allmogen sin emillan, så at den ena icke mehra än den andra påbördas. Dher allmogen eij comparera skohla dhe annoteras och för försummelsse lagligen plichta näst tingh her effter.

3. Olof Nilsson i Kösta opbödh andra gången sitt hemman han åboor, kiöpt af sin morbroder Nils Eriksson i Kaxås för 120 r.d:r, bestående af 3 tunland.

4. Såsom tridiemanss, Bengt Månssons hustru Elin Olofsdotter hafwer anno 1675 brukat twådeelen af Jon Perssons barns hemman i Kluk med dragouns Håkan Erikssons hustru och dher effter twådelarne aff uthlagorna uthgifwit, hwilket dhem för samma åhr bestås huusarmsfrijheet. Hwarföre i anseende att Håkan Erikssons hustru odelsman ähr. Dy pröfwar rätten skiähligt att dhe halfparten hwar af bemelte huusarms frijheet til godo åthniuta, som ländsman skall dhem tilställa effter rådman wäl:tt Nils Jönsson Blanck dhem i sin reckningh gottgiör.

5. Olof Eriksson i Kluk kiärade till Olof Eriksson Kopparslagare i Tossberg effter een uthjord han brukar i Kluk, mågparten dhe kalla, som dhe uti långan tijdh hafwer omtwijstat. Men effter Olof Kopparslagare eij war lagligen stembt, dy opskötts til näste laga tingh, då bägge parterna skohla comparera och ware förtänckte att skaffa sigh några gambla beskiedelige män som eedeligen kunna betyga huru med dheras twistige ägor beskaffadt ähr. Hwar och icke, skohla dhe lagligen plichta som sådant försummar.

6. Effterskrefne hemman blifwa för 1677 öde och osådde, nembl.
1. Kluk, Jon Persson barns hemman 2 ½ t:l.
2. Anders Mårtensson ibidem 1 ½ t:l.
3. Bleckåsen, Nils Månssons 2 t:l.
4. Anders Andersson i Bleckåsen 2 t:l., opsade och sitt hemman till öde under cronan, effter han för sin fattigdomb det eij längre förmåår häfda och bruka, alldenstund han ähr tridiemans knecht.

7. Halvar Nilsson i Bleckåsen sigh beswärade öfwer sine grannar i samma by, eij willia afwittra och stängia om hwar sin deel i Lars Bengts fäboderne, uthan bruka hwar om andra och giöra hwar annan stort oskiähl. Hwarföre til föllie af 41 cap. bygg. b:n L.L. anbefalles länds- och tolfmän wid anfordran tijt sigh begifwa och afstaka parterna hwarsin deel uti fäbostället, som dhe effter qvotan kunna omstängia.

8. För detta sochnskrifwaren Nils Nilsson i Ede som anno 1673 hafwer tillika med dragoun Carl Jacobsson i Bleckåsen stuhlit ifrån Per Halvarsson i Ede p:g:r öfwer 100 r.d:r, det ransakningen af den 31 octobris innehåller, derföre dhe af högl. Kongl. Håfrätten ähre tildömbde att löpa 9 gånger gatulopp hwartera, hwilket Carl Jacobsson hafwer sitt straff uthstådt. Men Nils Nilsson hafwer hållit sigh undan och beropadt sigh på hanss excell:ts höghwälborne h:r generalens resolution, den han eij hafwer framwist, hwarföre han skulle blifwa förskont. Uthan nu berättas att han hafwer satt sig på skijd och ränt bort til skogs, dy opskotts til näste laga tingh.

Ting 23 februari 1678

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:8, fol. 21r–22v, ÖLA.

Anno 1678 den 23 februarij hölts laga tingh i Alsen, närwarandes cronones befallningsman wälb:de Nils Olofsson Hälman tillika med dhe tolf eedsworne nämbdemän.

Erik Gudfastsson i Mällbyn,  Nils Månsson i Hälleberg
Erik Nilsson i Trång,  Olof Olofsson i Rönningsberg
Lars Eriksson i Köstal  Nils Olofsson i Kougsta
Per Eriksson i Valnel  Erik Nilsson i Mo
Halvar Nilsson i Bleckåsenl  Måns Nilsson i Viken
Bengt Larsson i Nordbynl  Olof Eriksson i Kluk

1. Bengt Larsson i Nordbyn, Halvar Nilsson i Bleckåsen och Olof Eriksson i Kluk aflade sin nämbdemans eedh.

2. Rätten tilsporde länssman Per Eriksson sampt nämbden om några höghmåhlssaker hafwa sigh tildragit sedan förra tinget, swarade neij.
Doch omsider angifwer länssman hafwa förspordt wara kommit i roop och ryckte, at Karin Danielsdotter i Backe skulle wara wåldtagin aff een leutnant af cavalleriet Nicolaus Sparman be:d, hwilken nu siuk ähr, och förrest til Offerdal sochn. Sammaledes Karin eij heller tilstädes, och ingentera lagl. stembde.

3. Anders Simonssons i Hov tienstepiga, Gertrud Nilsdotter, bekände hafwa hafft lägersmåhl med capitein edel och manhafftigh Jochim Dade medan han dher i Hov i fiohl logerade och hafwa med henne aflat barn, som föddes een månad effter midsommarstijdh. Capitein ähr eij tilstädes, uthan blef förledin höst fången af dhe norska och til Norrige öfwerförder, men uti sin bortresa bekänt för Erik Gudfastsson i Mällbyn eij hafwa hafft beställa med henne Gertrud, och eij heller kommit i hanss räckenskap om tijden, när capiten kom til Hov, Michaelietijdh, men straxt reste bort een månad. Effter swaranden eij ähr tillstädes dy opsköts til näste laga tingh.
Olof Olofsson i Rönningsberg och Erik Nilsson i Mo caverade för Gertrud at wara tilstädes när påfordras.

4. Olof Eriksson Kopparslagare i Tossberg opwijste underlagmans sal. Erik Olofssons dombreff, de dato 1646 d. 1 julij angående den omtwistade måghparten som Olof Eriksson i Kluk klandrar på hwart laga tidh, hwilken domb sedermehra ähr af h:s excell:s högwälb:e h:r general Carl Sparre d. 31 martij 1665 confirmerat, och effter ransakan befinnes hafwa uti 3 mansålder legat under Tossbergshemmanet, som skattar 6 tunland och Olof Eriksson allenast 1 19 t:l. Hade wäl rätten orsak Ol. E. Kluk derföre för dombrott effter 39 cap. ting. b. L.L. p:g:r 3 m:r s.m:t (NB afbad). Men i anseende til hans fattigdomb förskontes.

5. Alsensboerne imponerades, som dhe och uthlofwade, med allsom första skaffa bååt och färia till Rödöns färgsundet, tillika med Offerdalsboerne. Der sådant försummas och dee resande klagar öfwer, hafwer dhe laga straff att förwänta.

6. Tridiemans Bengt Månssons hustru Elin Nilsdotter befrijes för det stoo Olof Olofsson i Kougsta prætenderar hon skal hafwa rijdit halt för 1 ½ åhr sedan, och dherpå förr aldrigh urgerat förr änn nu.

7. Tridiemanss Bengt Månssons och Sjul Perssons hustru prætendera af sine mänss rothebönder lijke löhn, som dhe andra rothar hafwa effter hanss excell:s högwälborne h:r generalens Carl Sparres förordningh uthgiord och determinerat war, hwilka rothar imponerades det samma fullgiöra och effterkomma.

8. Pigan Anna Jonsdotter i Bratteggen, som tiähnar hoos Erik Nilsson i Bleckåsen, berättade att wid pass 14 dagar sedan war qwarnpigan Karin Danielsdotter komin till leutnanten Sparman, uthskickat af sit huusbondefolk med par skosockor til leutn., hafwer Sparman tagit henne i sängh och begynt rifwas med henne. Hafwer Karin ropat så att dhet hafwer hördts uti annor stugan. Hafwer Anna och Märit Perssd:r gått dijt inn i stugan och leut:n bedit skulle släppa Karin löös, hwilket han eij giorde, uthan ropade til wachten. Då en ryttare inkom, som hade uth pigorna. Sedan hafwer Karin och ropat och bedit leut:n wille släppa sigh. Erik Nils som bonde i gårdh ähr hafwer och hördt Karin hafwer ropat, men eij ingåt, uthan leut:n hafwer sedan gått utij sin stuga och sagdt til pigorna: Gåå nu och ransaka pigan om hon icke ähr lijka godh.

Hanss excellens feltmarskalken h:r Henrik Horn lät leutnampten Sparman resa här ifrån och kan dhen saken eij till vidare examen eller någon krigsrätt.

Ting 8 och 9 november 1678

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:8, fol. 81v–85r, ÖLA.
Anno 1678 den 8 novembris hölts laga ting i Alsen, närwarandes cronones befallningsman wälb:de Jonas Flodin och nämbden.

Olof Olofsson i Rönningsberg,  Bengt Larsson i Nordbyn
Erik Nilsson i Mo,  Lars Eriksson i Värmon
Olof Eriksson i Kluk,  Olof Nilsson i Gräfte
Gunnar Månsson i Hov,  Jon Mårtensson i Udbyn
Nils Pålsson i Berge,  Halvar Nilsson i Bleckåsen
Erik Nilsson i Trång,  Per Nilsson i Vången

1. Gunnar Månsson i Hov, Olof Nilsson i Gräfte och Jon Mårtensson i Udbyn aflade sin nämbdemanss eedh. Sammaledes Per Nilsson i Vången och Nils Pålsson i Berge.

2. Tolfmän Erik Nilsson i Trång och Erik Nilsson i Mo på sin eedsplicht bewitne det Gertrud Nilsdotter i Finsätt som nu ligger på sin sotesängh siuker, bekänner lijka nu, som hon på förra tinget d. 23 februarij näst förledin, hafwa aflat barn med capiten Jochim Dade, som fånge ähr i Norrige, och effter hennes bekännelsse saakfältes effter Kongl. Håfrättens resolution, 20 marker s.m:t, men capitenis saak opskiutes til hanss återkompst. Denna äger intet at böta med, dy plichta med kroppen.

3. Brita Olofssons! dotter i Heljesund, född i Hallen, bekänner sigh haffwa hafft lägersmåhl med Måns Olofsson i Offne, ett åhr förleden juuhl sedan, medan dhe bägge tiente hoos Lars Eriksson i Wärmoen, med hwilken hon hafwer aflat barn, som föddes 14 dagar för Michaelis 1677. Denne Måns Olofsson hafwer förleden, een månad för midsommar, rymbdt bort til Norrige. Huuswärden Lars Eriksson tilfrågades, hwarföre som denne kohnan eij hafwer angifwit på förra tinget, swarade den tijden wara herrdagsman, och straxt hon ähr blifwen hafwande, hafwer hon begifwit sig heem til sin moder i Hälliesundh. Dher hon hafwer sig oppehållit, och hwarcken i Hallen eller her i Alsen ähr worden af länds- och tolfmän angifwin. Nämbden berättar det Måns och denne Brita ähre til tridie leeden skylde.
Så emedan lägersmåhlet ähr bekändt, hwarföre effter Kongl. Håfrättens resolution saakfältes til 20 marker s.m:t, men hafwer intet at böta med, dy skal hon plichta med kroppen.

Utan paragrafnummer: Ryttaren Henrik Matson under h:r ryttmester Gyllenlous compagnie beswärade sig öfwer bonden Halvar Nilsson i Kluk som hafwa leigt hanss tråtspoike Mats Göranss, 15 åhr g:l, på skantsarbete, först een wecka och fått hanss ryttarens låf, men för den andra weckan föregifwer ryttaren eij hafwa gifwit låf dhertill, och omsider effter ransakan det sambtyckte hafwa gifwit rotebönderna låf at låta honom förtiene sigh maat, hafwer derföre ryttaren för den weckan bekommit 3 d:r k.m:t, men imedlertijd haar olyckeligen häär sigh tildragit, at Mats tillika med een annan soldat af Wästerbottensfolket ähr på skantsarbete när dhe een Sten skulle opgräfwa af jorden, til döds slagne.
Så emedan Halvar Nilsson med hans 4 lagsmän bewijsa eij hafwa trugat poiken på arbete, uthan godwilligen sig tilbudit och eij wille heemgå, uthan her med til födan och oppehälle at förtiäna sig något. Ryttaren Henrik hafwer dessuthan för den weckan tagit af bonden 3 d:r k.m:t, hwarföre til föllie af Sweriges lagh 5 cap. Dråpm. b. medh wåda, befrijas bönderne från ryttarens Henrik Matsons widare åtahlan.

4. Nils Nilsson i Landwerck hafwer förledin fiohl sommar bortmist sin hustrus lindkläder, nembl.
2 st lindhattor af slessingh 20 öre s.m:t
1 förkläde af hemgiordt leerft 4 öre s.m:t
1 halssduuk af slessing lerfft 8 öre s.m:t
1 d:r s.m:t
Förleden hälgamessotijd hafwer Anna Olofsdotter kommit til Alsens kyrckia och hafft bemelt halssduuk på sigh, och effter gudstienstens förrättande hafwer Nils Nilssons hustru Roggiel Olofsdotter kändt igen på Anna Olofsdotters hallss, och den tagit ifrån henne til kännemärckie, hwilken hon framwijste i Rätten jempte een annan sin mannss halssduuk, som ähr af samma lerrfft och sletsingh lijka gran, så att ingen åthskillnadh kan dher på wara.
Her til nekar Anna aldeles inte hafwa något stulit af h. Roggiel, och inga witnen hafwer dher til, förekastandes henne hon haar flehra gånger stulit än som hon, effter hon haar nestat ifrån sina grannar och wist sin piga til sin stugugrannes roofteegh och stuhlit roofwor. Per Jonsson bekänner fuller funnit pigan dher i rooftegen men eij kan misstänckia maatmodren derföre. Anna befinner sig her uthi twetalig, först hafft flere lindkläder af samma slagh, som hon eij kan opwijsa, sedan kiöpt för 4 åhr sedan 12 al. af Bengt i Nordbyn, och 3:tio, medan hon tiente i länssmans gård i Kösta, föregifwer hafwa och kiöpt slessingh.
Så emedan Anna här ifrån sig eij kan undkomma och leda sigh ifrån denne tiufnad, hwarföre effter Kongl. strafordningh skall hon betala måhlsäganden sitt igen och böta tredubbelt som blifwa 3 d:r sölf:rmynt.

Ol. Nilss. huusbonde i Slåtte caverade.

Alsen d. 9 novembris.
Här först en paragraf flyttad till § 10, se nedan.

Utan paragrafnummer: Erik Persson i Offne och Mattmar sochn oppå rättens tilfrågan bekände det Sigrid Mårtensd:r hafwer kommit ifrån Mörsil sochn och lagdt sig ilag med ryttaren Johan Thomason, som dher i Offne by hoos sigh logerade, och uti den andre stugun hoos änkian h. Kerstin Jonsd:r legat i lagh sängh med Sigrid ifrån torsdagen till söndagen förleden wåhres. Detsamma h. Kerstin och berättar, att dhe hafwa legat tilhopa i tu dygn, men änkian hafwer tilhållit annorstädes om nättren.
Til detta kan Johan Tomasson eij sig unddraga, det Sigrid iu hafwer dher warit, men will inwända ej hafft med henne beställa, effter han war stadder på wackt i Mällbyn hoos h:r ryttmäster Ahlman.

Utan paragrafnummer: Pigan Agnis Persdotter i Berge som tienar hoos sin farbroder Anders Simonsson i Hov, ähr kommen i rop och ryckte för en ryttare, Johan Hulwid, skulle hafwa söckt sängelag med Agnis. Derföre hafwa dhe wördige presterskapet blifwit förordsakat sättia henne Agnis ifrån Herrans nattward. Härifrån Agnis ej kan undfalla, det ryttaren hafwer gått effter henne om natten, då han hafwer ropat, ähr regementspredikantens h:r Anders poike uthkommin, som hafwer detta för sin huusbonde oppenbarat.
Wörd. h:r Anders Korsman refererade att och ryttaren Johan Hulwid hafwer om en affton kommit ifrån marquetentarn och gått til Anders Simonsson i Hov, oplåtit ladudören, dher han låg med sine barn, hafwer Anders frågat, hwad ryttarn gåår effter, hafwer han fattat uth sin wäria och slagit bonden någre slängar. Sedan gått i bryggestugan och sökt effter pigans Agnis sängh, dher hon tilhölt, klädt af sigh rocken och ärnadt läggia sigh När något alarm och buller hördes, skickade h:r Anders uth sin poike att effterspana hwad det war, sade poiken huru det tilstod. Då h:r Anders och h:r Olof Trangius togo lius och lyste i bryggstugudören. När h:r Anders oplät dören, stod Agnis baakom dören och ryttaren lågh i hennes säng afklädd, förmante h:r Anders ryttaren dher ifrån afträda och icke med henne befatta. Då hafwer ryttaren af öfwerdådigheet tagit fram Agnis och fattat kring om henne, sägandes: Jagh skal rätt i din närwaru liggia hoos henne, brukandes onyttige ord på h:r Anders, dock hafwer desse skilds åth, förmedelst prästernas tilhielp, och practicerat Agnis ifrån ryttaren. Isak Olofsson i Åsan berättade, at när han h:r ryttmester Ahlman reste förleden wåhras på sista föhre ifrån Alsen till Åsan, hafwer denne Agnis skiutsat h:r ryttmestaren och om natten logerat hoos Isak Olofsson, hafwa dhe bägge allena i een stugu legat, och uthkiördt alt annat folk. Sedan dhe hafwa lagdt sigh hafwer en gosse, Erik Nilss, af 12 åhr, begynt hosta på ugnen, hafwer ryttmestaren befalt gossen achta för hästar och gifwa dhem höö, måste fördenskuld gåå på dörren.
Agnis tilfrågades hwarföre han icke lågh uti den andra bondens stuga, eller i granngården? Swarade det war så mycket watn på golfwet af dropp at han dher eij kunne förblifwa. Men wärden Isak Olofsson sade wäl at 10 skiutsbönder kunne wäl få dher rum, eller och i granngården.
Agnis föregaf och wara bekandt med h:r ryttmestaren effter han logerade hoos sin huusbonde Anders Simonsson i Hov, derföre eij frucktade skulle giöre sigh något ondt, uthan
Agnis lågh om natten på säthet wid spijsen och h:r ryttmästaren på golfwet fram i stugan.

5. H:r ryttmestaren Niclas Ahlman förmedelst sin skrifwelsse af dato Oviken d. 6 novemb; dher uti han bekänner hafwa häfdat pigan Karin Nilsdotter i Finsätt, och med henne aflat barn, hwilket hon för 14 dagar sedan effter swår uthståndin barnsbörde ähr blifwin dödh, tillika med barnet. Då hon hafwer tillstådtt barnfadren som ofwanbemelt är. Och ehuruwäl hon igenom döden afgången ähr, dock lijkwäl, effter 21 cap. edsöres b. L.L. och Kungl. Håfrättens resolution, opföres hennes böter, 20 marker s.m:t som skal effterransakas hwad effter henne finnes. H:r ryttmestarens saak remitteras till den låflige krigsrätten at afdömas.

6. H. Märit Matsdotter prætenderar 10 weckors löön af h:r ryttmestaren Matthiæ Trosts servits bönder, Grels i Finsätt, Måns Perss i Berge, Esbjörn Simonss i Röde, Mats Jacobs änkie, för dhet hon haar h:r ryttmestaren föreståt, och emedan intet accord dhem emillan med witnen ähr oprättat, hwarföre profwar rätten skiäligt at bönderna genast betalar h. Märita 6 marker för hwar wecka, blifwer 5 d:r s.m:t för 10 weckor, afkortandes hwad dher på kan wara betalt.

7. Olof Nilsson i ÖverKösta opbiuder tridie gången Nils Erikssons hemman han för 120
r.d:r kiöpt hafwer, bestående af 3 tunl:d.

8. Emedan som fadern Olof Eriksson i Tossberg hafwer satt sin sons Erik Olofssons peningar, 70 r.d:r i Tossbergshemmanet och dhe icke sämia om kiöpet, dy finner rätten skiähligt låta genom eedsworne tolfmän och opartiske, hemmanet werdera och på näste tingh dher med inkomma, då parterna hafwa rättens uthslagh at afwachta. Tolfmän å fadrens sida, Bengt Larsson i Nordbyn, Erik Nilsson i Mo, Olof Olofsson i Rönningsberg. Å sonsens sida, Olof Eriksson i Kluk, Gunnar Månsson i Hov, Erik Nilsson i Trång. Och dher parterna sins emillan imedlertijd kunna förlijkas, inkommes å nästa tingh med dess oprättade skrifft, och det wid laga straff tilgiörande.

9. Testamentsskrifften emillan Jon Nilsson i Ugård och Märit Pålsdotter opböds tridie gången.

10:de supra. Prophorssen Olof Nilsson anklagade Slåttebönderne Olof Nilsses och Mats Grelsson eij hafwa afhuggit den tall som öfwer allmänningen nederfallin ähr, uthan hela hösten dher kull legat. Hwarföre til föllie af 3 cap. bygg.b. L.L. saakfeltes 3 marker s.m:t tilhopa.

Utan paragrafnummer: Ryttaren Johan Thomason Eckberg sig beswärade öfwer Per Nilss. i Vången lijka som skulle han hafwa honom uthkommit, stulit af sigh 4 lispund höö och bortfördt till marcktentaren Pål Rafwelson, beropandes sig på Nils Persson i Vången fätt 2 lispund höö af honom och 2 lispund förene weckan, det hann såldt. Dher emot Per Nilsson bewijser med witnen, 2:ne tolfmen, Olof i Rönningsberg och Erik Nils i Mo, som hafwa ransakat i marcktentarens stall, funnit samma slags höö, som Per Nils i sin hööladu til en skrinna harr bortmist. Dagen effter skulle Johan Thomass framskaffa bättre skiähl, men sin kiäremåhl eij fullbordade. Dessuthom beklagade sig Per Nils hafwa sama gång bortmist sin släda, som ähr igenfunin hoos marcktenteres qwarter. Detta opsköts til widare ransakningh och näste laga tingh.

Ting 25 juni 1679

Källa: Svea hovrätt, Advokatfiskalens arkiv (Gävleb. län), vol. E XI e:3162, fol. 707v–709r, RA.

Anno 1679 den 25 junij hölts laga tingh i Alsen. Närwarande cronones befallningsman och nämbden.

Erik Nilsson i Trång,  Per Nilsson i Vången
Erik Nilsson i Mo,  Olof Olofsson i Rönningsberg
Bengt Larsson i Nordbyn,  Lars Eriksson i Värmon
Olof Nilsson i Gräfte,  Olof Eriksson i Kluk
Nils Pålsson i Berge,  Gunnar Månsson i Hov
Halvar Nilsson i Bleckåsen,  Jon Mårtensson i Byn

1. Halvar Nilsson i Bleckåsen och Erik Nilsson ibidem kiärade til Jöns Persson i Ede, Nils Nilsson ibid. och hust. Karin änkia i Rönningsberg effter ett fäboställe, Rönningsbergsboerne be:d, som dhe a:o 1666 hafwa låtit taxera under sine hemman i Ede och Rönningsberg. Kiäranderna föregifwa wara belägit på Bleckåsens skatteskogh och allenast något mehra än 14 mijhl ifrån sielfwa bohlbyen.
Swaranderna dher emot opwijsa sal. cammererarens Carl Bröms och sal. befallningsmans Daniel Bertilssons breef af dato 14 maij 1666, sampt hanss excell:s gouverneurens högwälborne Carl Sparres dherå gifne confirmation af d. 3 septemb. 1677. Dher utinnan bewijses at Rönningsbergs fäbodar aldrig tilförne hafwer warit skattlagdt, dock tilförne warit af ofwanskrefne förmän Mats Jacobsson i Rönningsberg, Per Halvarsson och Nils Nilsson i Ede af ålder brukadt, och af ödesmarck optagit. Derföre dhe blifwit taxerade åhrligen utgiöra 1 d:r 4 öre s.m:t. Och emedan käranderna eij några witnen kunna framtee denne omtwistade Römersbergs fäbowall hafwa någon sin warit brukadt af Bleckåsboerne, hwarföre til föllie af Sweriges lagh 1 cap. Jordb. L.L. som hanss excell:ts höghwälborne h:r gouverneurens gifne confirmation erkänner rätten skiähligt, det ofwanbem:te kiärander afträda och låta wederböranderne oklandrat behålla hwad dheras förfäder af ålder nyttiat och brukat hafwa denne RömersBergs fäbowall.

2. Per Jonsson i Landverk på sin hustrus Märit Jonssdotters wäg:r jempte tridieman Per Jonsson af förmyndaren Nils Nilsson i Ede prætendera 20 r.d:r insatte barnepenningar, som han a:o 1671 hafwer emottagit, nembl. 10 in specie r.d:r och 10 à 4 ort, hwilke sonen Nils Nilsson och bekänner så i sanning wara, dhet hanss fader ähr så många penningar skyldigh. Interesset angående, haar kiäranden låtit sigh benöija med 1 r.d:r om åhret, blifwa 8 r.d:r. Så emedan Nils Nilsson tilståår skulden och elliest ähr detta barnegods, hwarföre effter S. lagh 15 capitel Gifft. b. St.L. erkänner rätten honom förplichtadt desse 20 r.d:r i samma myndtesort med dherpå löpande interesse 8 r.d:r betahla, blifwa 28 r.d:r at åthniuta præferentsen framför andra creditorerna, effter det ähr barnegodts.

3. Gertrud Nilsdotter som å förra tinget hafwer warit angifwin, då hon siuk lågh, bekänner sigh hafwa hafft lägersmåhl med capitein Jochim Dade och aflat tilhopa barn, hwilket hon förledit åhr födde, som än lefwer. Capitein Dade ähr af dhe danske a:o 1677 blifwit fången och till Norrige öfwerförder. Så emedan gerningen ähr bekänd, dy effter Kongl. Håfrättens resolution saakfältes Gertrudd till 20 marker silf. mynt.

4. Ehrewyrdige probsten höglärde mest:r Sacharias Plantin insinuerade archiebiskop Hemmings i Uppsala brefs copia af a:o 1346 af h:s nåde krigsöfwersten wälborne h:r Henrich Flemming vidimerat i Rödön d. 22 martij 1644, lydande at halfwa Berge ägor ähr kiöpt til Alsens kyrkiebord för 90 mark jemska, halfparten wara af kyrkian och den andre af sochnfolket gifwit, och i stellet för dhe 90 mark skulle allmogen slippa utgifwa geeta marksmöret. Beklagandes det Berge åboenderne, som den ena halfparten äga, hafwa mehra skogh uthödt och til fällen inkräcktadt, än dhe med rätta tilkomma.
Nils Pålsson i Berge opwiste ett gammalt pergaments syhnebref af d. 11 octob. 1597 af lijka klagomåhl af kyrckiobordhs åboenden, det Bergeman haar mehra i skogh och marck afrödt, än på hanss halfpart belöper. Altså af rätten bewilliades ägandesyyn, 3 å hwartera sidan, nembl. på ehrwördige probstens, Olof Olofsson i Rönningsberg, Erik Nilsson i Moo, Bengt Larsson i Nordbyn, å swarandens sida, Per Nilsson i Vången, Erik Nilsson i Trång och Halvar Nilsson i Bleckåsen, att ransaka, och effter brefwens innehåld parterna emillan liqvidera, dher någontera blifwer wahnlottat, sökie å näste laga tingh rättens uthslagh.

 

I serien Källor till Jämtlands och Härjedalens historia har Landsarkivet i Östersund och Jämtlands läns fornskriftsällskap hittills publicerat följande elektroniska utgåvor:

2009: Härjedalsbrev 1531–1645. Red. av Christer Kalin.
2010: Fale Burmans dagböcker över resor genom Jämtland 1793–1802.
2011: Hammerdals tingslags domboksprotokoll 1649–1690. Red. av Georg Hansson.
— Revsunds tingslags domboksprotokoll 1649–1700. Red. av Ingegerd Richardsson.
2012: Jämtlands avradsland 1649 och 1666.
2013: Undersåkers tingslags domboksprotokoll 1649–1690. Red. av Karin Bark.
2014: Offerdals tingslags domboksprotokoll 1649–1690. Red. av Curt Malting.
2015: Skogsavvittringen i Jämtland. Protokoll från Ragunda tingslag 1755–1758. Andra, utökade utgåvan 2017. Red. av Anders Sjöberg.
— Svegs tingslags domboksprotokoll 1649–1690. Red. av Marianne Andersson.
2016: Hammerdals tingslags domboksprotokoll 1691–1700. Red. av Georg Hansson.
— Offerdals tingslags domboksprotokoll 1691–1700. Red. av Curt Malting.
2017: Alsens tingslags domboksprotokoll 1649–1679. Red. av Curt Malting.
— Lits tingslags domboksprotokoll 1649–1690. Red. av Sonja Olausson Hestner och Monica Kämpe.

Serieredaktörer: 2009–10: Olof Holm; 2011–: Olof Holm och Georg Hansson. <www.fornskrift.se>

Släktforskning i Jämtland – en del av Jämtlands lokalhistoria