Liten ordlista

Yrken/beteckningar

Skattebonde Självägande bonde och brukare av skattejord (skattehemman) som betalade årlig ränta (skatt) till kronan. I allmänhet ansågs 1/4-delshemman som den minsta enhet en bonde kunde bruka för att anses som bonde. Den som brukade mindre var torpare och hade ingen riksdagsrepresentation.

Frälsebonde Bonde som brukade ett frälsehemman, dvs. en bonde som arrenderade en gård ägd av någon inom adeln.

Kronobonde Bonde som inte ägde den jord han brukade, utan arrenderade den av kronan. Sådana statliga hemman kallas för kronohemman. Kronobönderna arrenderade oftast jorden under sexårsperioder, med en årligen återkommande betalning i form av avrad (arrende).

Landbonde. Landbo/landbonde är en icke självägande bonde, dvs. en bonde som brukade jord utan att äga den.  Jorden som han brukade tillhörde kyrkan, frälset, kronan eller andra bönder. Beroende på vilken typ av jord de brukade kallades de därför för frälselandbo, kyrkolandbo, kronolandbo eller bondelandbo.
Förhållandet mellan en landbo och jordägaren kallades landbolega.  För rätten att bruka jorden (arrendet) erlade landbon årligen en avgift, avrad (landgille). När en ny landbo tillträdde eller då legan skulle förnyas var landbon dessutom tvungen att erlägga en städja.
Landbolegan ersattes under 1800-talet av det fria arrendeavtalet. Landbolegan avskaffades i Sverige 1907. Begreppet landbonde motsvarades av fästebonde i Danmark och leiglending i Norge och på Island.

Nybyggare Den blivande nybyggaren valde en plats på kronomark, och anhöll om syn hos landshövdingen. Sedan kom länsman med två nämndemän och upprättade ett syneinstrument. Nybyggaren fick sedan ett frihetsbrev, d.v.s. fri nyttjanderätt och skattefrihet i 15-20 år, mot krav på nyodling och byggnader. När frihetsåren var till ända blev nybyggaren kronobonde och fick betala skatt utan att ha äganderätt. Så småningom kunde han kanske skattlösa sin jord och bli skattebonde med kungligt skatteköpsbrev.

Dagsverkstorpare Arrendator av torp. Arrendet betalas i form av kontrakterade dagsverken till den bonde som äger torpet.

Odeltorpare Äger sitt torp.

Danneman Redbar och duglig man.

Hustru Gift kvinna. Som dotter och hustru var kvinnan omyndig hela livet i äldre tid. Först som änka blev hon myndig och kunde köpa och sälja mark.

Inhyseshjon. Beteckning som användes på den del av jordbruksbefolkningen som inte ägde jord och som betecknades som en underklass inom allmogen. Det var oftast arbetsoföra och obemedlade människor. Ett inhyseshjon var inneboende på gården och var normalt inte närmare släkt med familjen eller i övrigt tillhörde tjänstefolket. Socialt sett hade de lägre anseende än backstugusittarna. Ca 20 % av allmogen utgjordes 1855 av inhyseshjon.

Rotehjon (eller fattighjon) var de sämst lottade, de fick inte vara kvar som fattighjon i någon familj utan blev hänvisade till rotegång inom hela socknen. Under kortare perioder fick de vistas på varje ställe, där de fick nödvändig kost, logi och vård. Rotehjon fick inte ens ro och vila när de låg på dödsbädden. Det ansågs betyda otur att ha ett döende rotehjon i hemmet, därför blev de runtskickade mellan olika hem när de låg för döden.

Dräng Ogift man. Även gift utan att äga gård, men i tjänst hos annan (”gifte drängen”).

Piga Ogift kvinna. Som gift benämns hon hustru.

Sexman Socknen hade ofta sex förtroendemän som skulle övervaka kyrkans och prästgårdens underhåll och tukt och goda seder i församlingen och värna kyrklagens efterlevnad.

Tolvman I äldre tid benämning på en nämndeman vid häradsrätten/tingslaget. Tolvmännen utsågs bland sockenallmogen (fram till 1871 skulle tolvmännen vara bönder). Tolvmännen valdes på sockenstämman i respektive socken.

Husarm Fattighjon. Går dock inte och tigger.

Listu, listufolk ”Lillstuga”; boende i lillstugan, oftast de äldre på gården som hade födoråd.

Besökare, visitör.  Tulltjänsteman.

Båtsman/ kronobåtsman. Indelt militär som i det svenska indelningsverket tilldelats örlogsflottan. För sitt uppehälle tilldelades båtsmannen ett båtsmanstorp.

Cornett. En trupp ryttare; en sådan trupps standar; den yngste officeren vid kompaniet/skvadronen, som det ålåg att föra standaret; ung underlöjtnant eller fänrik.

Fjärdningsman. Fjärdingsmän hade under medeltiden uppgiften att hjälpa till med skatte- och bötesuppbörd i de fjärdingar som hundradena och häradena var uppdelade i. Från år 1850 tilläts bönderna att mot lön anställa fjärdingsmän i sina socknar. De skulle tjänstgöra som polismän och rapportera om brott till länsmannen eller kronofogden samt hjälpa till med uppbörd av skatter och avgifter. Från 1925 likställdes fjärdingsmännen med polismän och från 1954 fick de titeln poliskonstapel. Fjärdingsmannasysslan försvann när polisväsendet förstatligades på 1960-talet.

Gratialist. En soldat som tjänstgjort tillräckligt länge och under sin tjänstgöring skött sig kunde erhålla en liten summa pengar som pension. Pension kunde även utdelades till soldat som blivit invalidiserad under tjänstgöringen. Gratialisten fick oftast lämna soldattorpet när en ny soldat skulle tillsättas.
Avskedad soldat som uppbär pension. Dessa indelades i 4 klasser:
1. I tjänsten skadad, oförmögen att klara sig själv.
2. I tjänsten skadad, kan i ringa mån försörja sig.
3. Varit i tjänst mer än 30 år.
4. Tjänst 30 år och fyllt 50 år.

Kollega. Lärare.

Rackare. Rackaren var bödelns dräng. Han ställde avrättningsplatsen i ordning inför förrättningen, plockade ner de döda som hängts och steglats och grävde ner dem i galgbacken, begravde självmördare i skogen, och om brottet ansågs mer skamligt kunde han även utdela vissa kroppsstraff (vilket annars en profoss gjorde).
Rackaren användes även för att slakta och flå hästar samt avliva katter och hundar (därav uttrycket flåbuse). Att rackaren fick slå ihjäl (slakta) hästar hänger samman med att hästen i förkristen tid var helig, något som levt kvar så till vida att ingen slaktare ville åta sig det. Slaktad häst begrovs eller fick bli liggande eftersom ingen vågade äta köttet.

Egendom

Avstyckning Lantmäteriförrättning där man delar en fastighet så att nya uppstår. Den nya fastigheten kan bestå av delar som avstyckats från flera fastigheter.

Avsöndring Delning av fastighet.

Avvittring Lantmäteriförrättning som gjordes när man skulle avskilja delar av kronans mark från enskilda ägares mark, samt när olika byars mark skulle avskiljas från varandra.

Besittningsrätt Brukningsrätt, ofta ärftlig.

Bördsrätt Ärftlig besittningsrätt (ej äganderätt) till jord.

Diplom Offentlig handling, urkund. Används särskilt om medeltida brev.

Fasta Laglig besittningsrätt till jordfastighet.

Fångesman Säljare av fastighet.

Födoråd se Undantag.

Hemman Jordbruksfastighet som skulle kunna försörja en familj.

Inlösningsränta Köpesumma för mark som avvittras och skatteköpts.

Inägor Åker och äng.

Jordeboksenheter Skattlagda enheter, t.ex. gårdar, kvarnar, avradsland, fiskerier.

Laga skifte Bestämmelse för skiftning av byar från 1827. Skiftningen innebar att jordägarna istället för utspridda jordlotter fick färre men större och mera sammanhängande enheter. Oskiftade byskogar delades upp mellan ägarna.

Lagfart Domstolsdokumentation av fastighetsköp. Idag Inskrivningsmyndighetens registrering av vem som äger en viss fastighet.

Mantal Talet utgjorde ett mått på gårdens skattekraft, fastställt genom taxering. Ordets betydelse var ursprungligen ‘antal man’.

Rote En grupp markägare som tillsammans ansvarar för något.

Rök Ålderdomlig beteckning på hushåll, ursprungligen från eldstad (rök); familj med tjänstefolk. ”Byn hade två rökar”. Har förtecknats i Röklängd.

Seland, sel. Ytmått på brukad jord, samt mått på skattekraft, huvudsakligen använt i Ångermanland. 1 seland => den yta som man kan så en tunna (147 liter) råg eller korn på (cirka 2535 kvadratmeter på 1500-talet).

Servitut Bruksrätt. En fastighets ägare har rätt att på visst sätt använda den av servitutet belastade fastighetens mark på fastställt sätt, t.ex. för genomfart, för vatten från brunn, båtplats el. dylikt.

Syn Besiktning

Syneprotokoll Protokoll fört vid besiktning.

Tunnland Ytmått på brukad jord, samt mått på skattekraft.

Täkt Nyodling, ett område taget i bruk.

Undantag (sitta på undantag) Vid köp eller arvskifte undantogs vissa förmåner på livstid (bostad, odlingslott, föda, skjutsning etc). Ett särskilt kontrakt upprättades. ”Forna dagars pension”. Födoråd.

Uppbud Bördsrätten innebar att släktingar hade rätt att mot lösen förvärva (hade förköpsrätt) till exempelvis en gård. Ett gårdsköp skulle därför uppbudas (kungöras) på tre lagtima ting. Det var köparen som ansökte om uppbud hos rätten. Innan det första uppbudet beviljades skulle ett laga köpebrev uppvisas.

Kyrkan

Bänklängd Sittplatser i kyrkan var fastställd genom bänkläggning. Då fastställdes rangordningen inom socknen (och byn). Till höger om mittgången var manssidan och till vänster kvinnosidan. Längst fram var ”herrskapsbänken”.

Dop Dop skulle ske senast en vecka efter födseln. Var barnet extra svagt kunde det nöddöpas direkt efter födseln av betrodd lekman. Dopet var nödvändigt för barnets frälsning och att det skulle kunna begravas i vigd jord.

Giftoman Fadern bestämde om en kvinnas giftermål och lämnade över bruden vid vigseln. Var fadern död kunde modern eller nära manlig släkting gå in som giftoman.

Kyrktagning En äldre kyrklig rit genom vilken en kvinna efter en förlossning välkomnades tillbaka till kyrkans gemenskap. Kyrktagningen hade även olika former, beroende på om det var ”äkta” eller ”oäkta” barn och om de överlevt födelsen eller ej, vilket gjorde att den fungerade som en del av kyrkotuktssystemet. Mot slutet av 1800-talet började kyrkorna i Sverige upphöra med kyrktagningen.

Kyrkotukt Kyrkans disciplinära verksamhet när det gällde församlingens tro och leverne. Exempel är när man uteblir från gudstjänst, oenighet i äktenskap, svordomsvanor, lönskaläge mm.

Kyrkoplikt Reglerades av Kyrkolagen. Den var antingen enskild, inför prästen, eller uppenbar, då den skyldige placerades på pliktpallen i kyrkan inför alla, där den skyldige skulle bekänna sin synd, ge uttryck för ånger och därefter kunna tas in i församlingens gemenskap. Pliktpallen avskaffades på 1740-talet. Kyrkoplikten försvann 1855.

Likstol Del av prästens avlöning. Vid jordfästning av bonde eller bondhustru skulle den som hade sex eller flera kor betala en ko i likstol (1600-talet). Annars betalades 1-2 daler silvermynt. Fattiga var befriade från att betala. Senare ersattes likstolen med andra avgifter. Se även Testamente

Testamente, test. Själagåva i penningar vid begravning.

Tionde Tiondet började tas ut som en skatt av kyrkan i och med att kristendomen kom till Sverige. En tredjedel av det gick till sockenprästerna. Efter reformationen tog staten hand om de två tredjedelar som inte prästerna skulle ha. Tiondelängderna upphörde som självständiga längder cirka 1719.

Lag och ordning

Bodräkt Stöld ur gemensam egendom eller från anförvant.

Boskapslängd Förteckning över vilka som äger boskap.

Bördsrätt Företrädesrätt att i rätt uppstigande linje, eller vid släktskap i fjärde eller närmare led förvärva arvejord (i äldre lagar).

Lönskaläge Utomäktenskaplig förbindelse, samlag mellan ogifta. Om någon av parterna var gift, så räknades det som hor (åtminstone för den gifta parten).

Stockstraff Vid stockstraff spändes den skyldige fast i en stock med plats för smalbenen i kyrkans vapenhus utanför kyrkodörren och där den dömde fick sitta under gudstjänsten och beskådas (och förnedras) av kyrkfolket när de gick in och ut ur kyrkan. Stockstraffet avskaffades först 1841.

Saker Dömd till, skyldig (vid tinget).

Saköre; saköreslängd Böter; förteckning över böter och de som bötfällts.

Tingslag Socknen bildade normalt ett tingslag. Här satt folkets förtroendemän, de tolv nämndemännen, tolvmännen.

Några mått

Lod Mått på silver. 1 lod var 13,3 gram.

Spann Rymdmått för spannmål (tröskad säd), ungefär 73,5 liter, har dock varierat över tid.

Tunna Cirka 147 liter.

Lispund 8,5 kilo

Några vanliga sjukdomar

Andtäppa         Astma

Bleksot             Blodbrist

Blodsot             Dysenteri

Blodslag           Hjärnblödning

Brännsjuka      Feber

Bröstfeber       Lunginflammation

Bröstsjuka       Lungtuberkulos TB

Bukrev              Gallsten, magsår, blindtarmsinflammation o.a. magåkommor

Fluss                  Katarr

Frossa               Malaria

Gikt                    Reumatiska sjukdomar

Huvudsot         Hjärnhinneinflammation

Håll och styng Lunginflammation

Koppor              Smittkoppor

Magrev             Kolik

Mjältsjuka       Melankoli

Moderpassion Psykiska symptom hos kvinnor, kramper, hysteri

Nervfeber        Tyfus

Rödsot              Dysenteri

Rötfeber           Kallbrand

Slag                   Hjärnblödning, hjärtslag

Stenpassion    Njur- eller gallsten

Trånsjuka         Tuberkulos

Tvinsot              Avtynande

Vattusot           Vattensvullnad

Tillbaka till sidans topp

En reaktion på “Liten ordlista”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

19 + 2 =

*

Släktforskning i Jämtland – en del av Jämtlands lokalhistoria